Hur orkar vissa människor?

Nota

Trådstartare
Hur orkar vissa människor rodda runt så otroligt mycket i sitt liv?
Jag har en bekant som har jobb som mäklare och 5 inhyrda hästar några åt sig själv och några ponnyer till sina 3 barn och dom är allihopa ute och tävlar var och varannan helg utöver det så åker dom på aktiviteter flera gånger varje månad som spa lekland och djurparker och utlandsresor plus en hund på det.

Jag följer även en influenser på instagram som har 6 barn och ska föda ett 7e i april och har idag skaffat en schäfervalp utöver denna finns redan ett tiotal hundar och ett tiotal hästar samt smådjur.

Hur? Orkar? Dom?

Jag är inte avundsjuk jag är bara nyfiken på hur det går till? Föds en del med superkrafter?

Jag orkar inte en bråkdel av det här och upplever ändå att jag har en del energi.

Hur ser ert liv ut?
 
Hur orkar vissa människor rodda runt så otroligt mycket i sitt liv?
Jag har en bekant som har jobb som mäklare och 5 inhyrda hästar några åt sig själv och några ponnyer till sina 3 barn och dom är allihopa ute och tävlar var och varannan helg utöver det så åker dom på aktiviteter flera gånger varje månad som spa lekland och djurparker och utlandsresor plus en hund på det.

Jag följer även en influenser på instagram som har 6 barn och ska föda ett 7e i april och har idag skaffat en schäfervalp utöver denna finns redan ett tiotal hundar och ett tiotal hästar samt smådjur.

Hur? Orkar? Dom?

Jag är inte avundsjuk jag är bara nyfiken på hur det går till? Föds en del med superkrafter?

Jag orkar inte en bråkdel av det här och upplever ändå att jag har en del energi.

Hur ser ert liv ut?
Ingen aning, men jag tycker bara att det låter jobbigt, stressigt och splittrat. Verkligen inget att sträva efter för min del.
 
Jag tänkte på det för nån dag sen, när jag kommer hem från jobb och gym så är jag oftast helt slut, tänk då att det då finns personer som har ett eller flera barn att ta hand om också?!
Jag är väldigt fascinerad över detta 😁

Mitt liv är rätt lugnt, jag jobbar, tränar, umgås med vänner och min pojkvän.
 
Jag fattar inte heller hur folk orkar. Jag varken hinner eller orkar massa aktiviteter efter jobb och matlagning utan 1-2 dagar i veckan kan jag planera in något kvällstid. På helgen har jag gärna bara 1-3 grejer inbokade och minst en eftermiddag behöver vara obokad för mig att göra ingenting och återhämta mig. Ska bli väldigt intressant hur mycket jag orkar sen när barnet är fött också, kan tänka mig att det är ännu mindre energi över då.
 
Jag tänkte på det för nån dag sen, när jag kommer hem från jobb och gym så är jag oftast helt slut, tänk då att det då finns personer som har ett eller flera barn att ta hand om också?!
Jag är väldigt fascinerad över detta 😁

Mitt liv är rätt lugnt, jag jobbar, tränar, umgås med vänner och min pojkvän.
Jag blir glad flera gånger i veckan när jag kommer på att jag inte har barn att ta hand om när jag kommer hem från jobbet, för jag förstår inte heller 😅
 
Jag har en bekant som har ett krävande administrativt jobb, äldre underhållskrävande finfin villa på landet med vacker trädgård, vuxna barn o barnbarn som det umgås ofta med plus mycket umgänge för övrigt. Mycket tidskrävande hobbysyssla i besöksnäring. Är ledare på friskis o svettis, deltar gärna i välgörenhetsevenemang med idrottsprägel, typ paddelturneringar. Hens hemlighet: sova 5 timmar/dygn som max. Och har alltid gjort. Måste ju vara medfött. Hen slocknar när hen lägger huvudet på kudden och vaknar sen pigg.
 
Jag fattade det inte heller tills jag fick ordning på mina blodvärden och hittade anledningen till varför efter 20+år som en som inte orkat.
Nu känner jag varför inte förutom att skaffa barn så är nog tiden ute för min del.
 
Jag blir glad flera gånger i veckan när jag kommer på att jag inte har barn att ta hand om när jag kommer hem från jobbet, för jag förstår inte heller 😅
Det är ju extremt många som bränner ut sig så ha heltidsjobb, yngre barn och orka hålla på med något fritidsintresse som kvinna ska man nog vara väldigt glad över om man orkar :grin: Jag som inte har barn har nästan bara killkompisar i min ålder som lyckas både ha familj och orka med ett socialt liv med fritidsaktiviteter. Tjejkompisarna ser jag knappt just nu eftersom jag inte är jättepigg på aktiviteter med barnen.
 
Har inga barn, tack och lov!
Jag jobbar heltid, har en häst och är i stallet runt tre timmar per dag, tränar hoppning, dressyr och terräng.
Har tre raskatter som kräver en del pälsvård, pyssel och aktivitering. Går ofta promenader, minst 1 timme. Bakar, städar, läser, spelar sällskapsspel, hänger med vänner, åker på tävlingar, jobbar som funktionär, jobbar övertid osv.
Minns inte senast jag hade en helg utan inbokade aktiviteter.
Jag trivs med att ha mycket att göra.
 
Hur orkar vissa människor rodda runt så otroligt mycket i sitt liv?
Jag har en bekant som har jobb som mäklare och 5 inhyrda hästar några åt sig själv och några ponnyer till sina 3 barn och dom är allihopa ute och tävlar var och varannan helg utöver det så åker dom på aktiviteter flera gånger varje månad som spa lekland och djurparker och utlandsresor plus en hund på det.

Jag följer även en influenser på instagram som har 6 barn och ska föda ett 7e i april och har idag skaffat en schäfervalp utöver denna finns redan ett tiotal hundar och ett tiotal hästar samt smådjur.

Hur? Orkar? Dom?

Jag är inte avundsjuk jag är bara nyfiken på hur det går till? Föds en del med superkrafter?

Jag orkar inte en bråkdel av det här och upplever ändå att jag har en del energi.

Hur ser ert liv ut?

Jag tror att vi helt enkelt har olika kapacitet, av olika anledningar. Genetiskt och hur vi arbetat upp vår kapacitet under livet. Samt hur livet ser ut i övrigt. Så det är nog dumt att jämföra. En del har nog tagit på sig för mycket och mår inte bra, även om det ser bra ut utåt, medan andra klarar av att rodda hur mycket som helst och finner det stimulerande. Själv är jag ångestkänslig (genetiskt sannolikt) och suger upp min omgivning som en svamp. Det är sannolikt rätt uttröttande. Jag har vänner som har mer skygglappar och pannben i sin personlighet och de orkar mer. En del bär en stor social börda inom familj eller släkt och orkar inte med mer än så. Andra har inget annat än stöd och socialt skyddsnät inom släkten som ger vaddering snarare än dränering.

Så jag skulle säga, högst individuellt? Att göra mycket är inget ideal i min värld utan idealet är snarare att hitta och våga prioritera rätt utifrån sin egen person. Oavsett om det är ett fartfyllt eller stilla liv.
 
Jag följer även en influenser på instagram som har 6 barn och ska föda ett 7e i april och har idag skaffat en schäfervalp utöver denna finns redan ett tiotal hundar och ett tiotal hästar samt smådjur.

Är ganska säker på vem du syftar på och den personen jobbar via sociala medier och samarbeten, vilket underlättar familjelogistiken. Alla hästar rids inte heller utan endast ett fåtal. Det underlättar såklart.
 
Jag är tillsammans med en sådan människa. I hans fall hobbypsykologar jag det till väldigt höga nivåer av hyperfokus, plikttrogenhet och grit. Och en extrovert personlighet som laddar batterier i sociala sammanhang. När han jobbar 15-16 timmar per dag, 7 dagar i sträck så återhämtar han sig genom att gå ut och ta en öl med kollegorna.

Med det sagt så är han ingen evighetsmaskin, han tar ut sig fullständigt i perioder och är högst medveten om att detta inte är vidare hälsosamt i längden. Jag kan ibland tänka honom som en mental maratonlöpare. På något sätt så finns det en belöning i den totala utmattningen. En belöning som är tillräckligt givande för att han gladeligen ska uppsöka den känslan igen och igen och igen.
 
Hur orkar vissa människor rodda runt så otroligt mycket i sitt liv?
Jag har en bekant som har jobb som mäklare och 5 inhyrda hästar några åt sig själv och några ponnyer till sina 3 barn och dom är allihopa ute och tävlar var och varannan helg utöver det så åker dom på aktiviteter flera gånger varje månad som spa lekland och djurparker och utlandsresor plus en hund på det.

Jag följer även en influenser på instagram som har 6 barn och ska föda ett 7e i april och har idag skaffat en schäfervalp utöver denna finns redan ett tiotal hundar och ett tiotal hästar samt smådjur.

Hur? Orkar? Dom?

Jag är inte avundsjuk jag är bara nyfiken på hur det går till? Föds en del med superkrafter?

Jag orkar inte en bråkdel av det här och upplever ändå att jag har en del energi.

Hur ser ert liv ut?
Jag är nog inte tillräckligt intresserad för att samla detaljer om andras liv på det sättet.

Men som yngre orkade jag ganska mycket, nu är det sämre. Det beskrivna låter mest stressigt och jobbigt även om man hade kapacitet att orka, men det är utifrån mina värderingar av vad jag vill ha. Om de trivs med den graden av aktiviteter så är det ju toppen om de också orkar.

Kunde jobba 45h på vanligt heltidsjobb och toppa det med 25h jobb i egna företaget. Det höll på så i några år, och sedan satte jag stopp och gjorde annorlunda.

Många vardagar räcker det fint att fixa skola för barnen, jobba heltid, laga mat, äta tillsammans och städa/fixa, läsa lite bok och sen sova. Och lite buke förstås .
 
Senast ändrad:
Min killgissning är att de har en mycket god ekonomi och kan köpa diverse tjänster och behöver inte jobba som blådårar för att få det att gå ihop, så de slipper mycket ekonomisk stress och köper sig fria från städ mm.
 
Jag har en bekant som har ett krävande administrativt jobb, äldre underhållskrävande finfin villa på landet med vacker trädgård, vuxna barn o barnbarn som det umgås ofta med plus mycket umgänge för övrigt. Mycket tidskrävande hobbysyssla i besöksnäring. Är ledare på friskis o svettis, deltar gärna i välgörenhetsevenemang med idrottsprägel, typ paddelturneringar. Hens hemlighet: sova 5 timmar/dygn som max. Och har alltid gjort. Måste ju vara medfött. Hen slocknar när hen lägger huvudet på kudden och vaknar sen pigg.

Det där måste sannolikt spela in ganska mycket. Sömnen alltså. Själv får jag ju inte sova nu för tiden, men hade jag inte blivit väckt av barn så somnar jag på beställning och vaknar när klockan ringer. Jag har däremot vänner som sover lika kasst som jag gör med barnen, fast utan barn, och har alltid gjort. Har man sömnproblem som är ihållande under livet så måste det sannolikt påverka orken en hel del.
 
De jag känner som har det så har också många som hjälper dem på en mängd olika sätt. Ofta tar de det så förgivet att de inte alls tänker på att de har det och förstår inte att alla inte har det så utan tycker lite, kan jag kan du. Men det är inte de som kan. Det är släkt och vänner som ställer upp på alla möjliga vis och att då inte ha något skyddsnät och faktiskt göra allt själv tar. Inte bara för att man gör det själv utan också tyngden av att veta att man enbart har sig själv att lita på. Fallerar man fallerar livet. Ingen står och tar emot och dämpar fallet.
 
Har inga barn, tack och lov!
Jag jobbar heltid, har en häst och är i stallet runt tre timmar per dag, tränar hoppning, dressyr och terräng.
Har tre raskatter som kräver en del pälsvård, pyssel och aktivitering. Går ofta promenader, minst 1 timme. Bakar, städar, läser, spelar sällskapsspel, hänger med vänner, åker på tävlingar, jobbar som funktionär, jobbar övertid osv.
Minns inte senast jag hade en helg utan inbokade aktiviteter.
Jag trivs med att ha mycket att göra.
Fast det där lät ju inte som onormalt mycket tycker inte jag. Det är ju en häst och inga barn på det :)
 
Är ganska säker på vem du syftar på och den personen jobbar via sociala medier och samarbeten, vilket underlättar familjelogistiken. Alla hästar rids inte heller utan endast ett fåtal. Det underlättar såklart.
Nej men att ta hand om 10 hästar och 10 hundar och nästan lika många barn.
Bara markservice känns ju som ett heltidsjobb.
Nu hade hon dessutom skaffat en schäfervalp, en schäfervalp för mig hade varit heltidssyssla bara det 🙈
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hönstråden II
  • Valp 2025
  • Tratt och vattenskål

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp