Hur orkar vissa människor?

[Sel]

En av mina kollegor är en sådan där supermamma. Det känns som att hon hoppar ur sängen klockan sex varje morgon med full make upp, gräddar våfflor till de tre barnen, pussar maken på kinden, kör alla skolrundor, fixar extraordinära tårtor och bakverk åt alla och envar (jag tror det här är hennes räddning faktiskt, hon älskar att baka), jobbar med städ på hotellet (och ser fantastisk ut medan hon gör det), har ett enormt hus med trädgård, fyra katter, ungar med aktiviteter och reser regelbundet till hemlandet.

Jag skulle hata varenda minut men hon verkar glad och tillfreds.

 

[Bison]

Fast det där lät ju inte som onormalt mycket tycker inte jag. Det är ju en häst och inga barn på det

Tycker inte jag heller
Jämfört med många jag känner gör jag mycket, jämfört med många andra så gör jag lite.
Därför man inte ska jämföra utan bara köra på det man trivs med själv!
Hade jag haft barn hade jag ju velat skjuta mig i huvudet

 

[AraSlei]

Jag har inga barn, men lever ett ganska späckat liv med mycket jobb - halvkarriärigt lönearbete på 95% och eget företag som förra året omsatte 7-siffrigt, som jag jobbar med på kvällar, morgnar och helger. Har fyra, snart fem, aktiva hundar som jag lägger mycket tid på, och ett hus med trädgård.

Jag sparar mycket tid på att laga väldigt lite mat (subventionerad lunch på jobbet och macka/omelett till kvällsmat), kollar nästan ingenting på tv och klarar mig på ganska få timmar sömn. När jag kommer hem från jobbet vid 17-tiden har jag oftast minst 4, ofta 5 och ibland 6, timmar som jag tränar/rastar hund och jobbar med mitt företag på, innan det är dags att gå och lägga sig.
Vardagen är välanpassad för många hundar med stort hundhus, robotdammsugare inne osv. Bara 15 min att köra till jobbet, vilket underlättar vardagen.

Jag tror också att jag orkar tempot för att allt är väldigt roligt jag trivs på mitt jobb och jag älskar att driva mitt företag. Känner jag att det blir för mycket emellanåt kan jag i regel reglera aktiviteter i min firma så att det funkar med ett lite lugnare tempo en period.

Man är nog olika bara

 

[Hippocampus]

Jag är väldigt introvert och får baksmälla så fort jag hamnar i ”mänskliga miljöer”. Vill inte ha helger bokade som innefattar folk på tex shoppingsställen, fester osv.

Jag har 3 hästar (en är på helinackodering men ska hem), 1 hund, 10 mil t/r t jobbet 5 dagar i veckan, tränar fotboll 2 ggr i v, sitter i styrelse på fotboll (ska hoppa av snart). Sen försöker jag jogga 2-3 gånger i veckan. Plus hus då och trädgård. Jag uppfattar inte det så mycket, stallet tar väl 2-3 timmar varje dag. Det kör dock ihop sig när fotbollsträningen krockar med stallet då träningen börjar 18.40 och slutar 20.15. Då måste jag hinna mocka o fixa allt på 30 min för hästarna går in vid kl 20 så kan inte göra nåt efter.
Min fd stallägare hade familj, gård med tonårssöner, 4 hästar och heltidsjobb. Hon red 3 av hästarna. Det var helt sjukt. Hon kunde sluta rida vid midnatt för att sen släppa hästarna vid 05 igen. Varje vardag. På helgen tävlade de. Det hade jag aldrig klarat.

 

[Grazing]

Jag tror att man orkar mycket det man måste helt enkelt, till stor del. Det mesta man inte trodde man skulle orka orkar man när man är i situationen. Man är nog bättre på att anpassa sig än vad man tror ofta.

 

[Red_Chili]

Nu är jag ingen med speciellt mycket energi, tvärt om tyvärr, men jag tolkar det som att de som orkar mycket antingen tycker att det är väldigt kul med i princip allt de håller på med (samt får hjälp eller betalar för tex hemstäd) eller så blir de förr eller senare utbrända.

Jag vet också att det finns de som utåt sätt framstår som så otroligt sociala, utanför sina heltidsjobb, aktiva familjeliv, husdjur, hästar osv, men som samtidigt tappat kontakten med alla vänner och bekanta som de inte träffar i samband med stall eller barnens aktiviteter, just för att de faktiskt inte hinner med. Hur många gånger jag varit den som förgäves försökt hitta EN ledig dag någon gång när som helst, när mina "sociala, aktiva vänner" faktiskt kan ses... Det går inte ens att räkna. De hinner inte ett smack utanför jobb och barnens fritidssysselsättningar (och att lägga ut bilder på sociala medier om hur kul de har det och hur mycket de hinner med). Det är bevisligen ett liv de trivs med, för jag gissar att de inte hade hållit på så annars, och det får de såklart göra. Själv behöver jag dock ett lugnare liv.

För egen del kan jag orka mycket, om allt är "på mitt sätt". Om jag kan få ihop det optimalt med arbetstider i förhållande till annat jag behöver för att må bra. Tyvärr är det snudd på omöjligt. Det går att få det ok och fungerande, så att jag tar mig igenom vardagen. Men sådär optimalt så att jag har massor av energi..? Nej. Inte i dagsläget iaf. Jag klurar fortfarande på hur det skulle gå att lösa på något vis.

 

[em76]

Jag gör mindre än de flesta. Bor ensam i lättskött lägenhet, jobbar tre dagar per vecka, har 5 minuters promenad till jobbet, har det ganska lugnt på jobbet. Efter jobbet är jag hemma eller ute och promenerar eller cyklar, gärna i naturen. På helgerna är jag oftast hemma hos mina föräldrar (där min katt bor). Jag har stort behov av att vara ensam och att ha kontroll. Jag försöker ha sociala relationer med människor, men det är inte lätt för mig.

 

[Nota]

Jag tror att man orkar mycket det man måste helt enkelt, till stor del. Det mesta man inte trodde man skulle orka orkar man när man är i situationen. Man är nog bättre på att anpassa sig än vad man tror ofta.

Så är det ju men det verkar ju inte handla om några måsten utan personer som skaffar djur bara för nöjes skull?

 

[Snowball]

Inte konstigt att så många drabbas av utbrändhet

 

[Fjordfrälst]

Just influencern känns väl kanske som att det lär bli halvdant av allt, jag strävar förr efter kvalitet än kvantitet men vad vet jag om deras liv.

 

[Brie]

Tror också det är väldigt individuellt. Vi är olika, och har olika förutsättningar.

Jag får ibland höra att mitt dygn verkar ha fler än andras och vet att jag har hög kapacitet och driv. Både på jobbet som chef för en stor grupp, med tidskrävande hobby (numera bara hund, i måååånga år även hästar och eget stall), en redig mängd ideellt arbete på fritiden, plus en avkomma som tränar och tävlar mycket inom sin sport.

Så länge jag tycker att det är kul kör jag, jag är väldigt introvert = behöver ensamhet i skogen, men min hobby ger energi. Och jag har inga problem att sålla bort sånt som känns oviktigt. Älskar och prioriterar även lugna dagar, Netflixar ofta och gärna. Betalar inte för tjänster som underlättar vardagen, men har ett jämställt förhållande.

Men andra har andra förutsättningar, och befinner sig på andra ställen i livet.

 

[FeatherCloud]

Jag har två barn på halvtid, bor i ett renoveringsobjekt och jobbar nästan heltid. Jag hinner med livet därefter Men en generell reflektion från mitt liv är att ju mer jag haft att göra desto mer har jag orkat med. Nuförtiden när jag är halvdöd om kvällarna, tränar 1 gång varannan vecka och på sin höjd orkar ut i verkstaden en sväng när barnen sover (men oftast landar i soffan) så känns allt därutöver massivt. Har jag redan ångan uppe med ett aktivt liv så känns tilläggen små.

 

[LenaH]

Ser jag bara till hur jag själv funkar så ju mer jag har att göra, desto mer hinner jag. Är det fullt upp så hinner jag allt och lite till.
Nyckeln för mig är nog struktur och rutiner och att jag får tillräckligt med egentid.

När jag är ledig så presterar jag däremot oerhört lite, jag blir som pensionärer som har en aktivitet om dagen - typ "idag ska jag gå till apoteket" och så var den dagen slut.

 

[Grazing]

Så är det ju men det verkar ju inte handla om några måsten utan personer som skaffar djur bara för nöjes skull?

Alltså, jag kan ju säga att utan hund så skulle jag säga att jag aldrig hade orkat ut på promenader i ur och skur eller ens vilja det. Nu ville jag ha hund och åsikten har ändrats med hunden. Jag tror inte jag känner någon föräldrar tex som sagt innan barn att "vi kommer ha så mycket energi att ta hand om barnen och allt det medföljer". Det är sådant som man får hantera helt enkelt och man anpassar sig.

Utan egen häst orkar jag defensivt inte eller har lust med allt vad egen häst innebär, med egen häst så orkar jag mycket mera pga att det är ett måste helt enkelt och det finns en mening med det man gör.

Därför jag starkt tror på att man inte kan sitta och vänta på att orken ska infinna sig och vänta på att skaffa det man vill ha oavsett om det är djur eller barn i sitt liv utan man måste ofta kasta sig in i det och dom flesta orkar det dom måste utan större problem. Det blir liksom naturligt helt enkelt. Det är ju inte naturligt för en utan barn att orka med det som dom med barn orkar, för det är inget som dom måste orka..

Dom flesta klarar mycket mera än vad dom tror dom gör.

 

[LadyCovergirl]

För mig, som enligt många hinner med många saker och typ aldrig är trött, så är lösningen effektivitet, planering och litet sömnbehov.
Dessutom gillar jag nästan allt jag gör. (Undantaget är att städa och sånt bjäfs. Det är enbart ett måste.)

Jobbar heltid, på ett ofta krävande jobb, med skift och långa arbetspass = många fridagar. Försöker dessutom göra 250-300 timmar övertid per år.
Ensamstående förälder med barnet i stort sett på heltid, radhus, två hästar och en katt.
Är kassör i jobbets idrottsförening och planerar samt deltar i föreningens aktiviteter.
Stort sportintresse vilket gör att jag vill titta på mycket sport.
Köper inga hushållstjänster mer än hämtmat lite då och då men inte i någon större utsträckning.
Ser till att också motionera mig själv.

Men då sover jag i snitt 5,5-6 timmar per dygn och bitvis klart mindre än så. Optimerar matlagning så jag aldrig lagar mat på arbetsdagar. Gör väldigt sällan en sak i taget.

Trivs såhär och har alltid gjort. Vill inte rasa ner i soffan efter jobbet och bara göra ingenting.

Tycker att det är viktigt att inte döma åt något håll. Vissa har till exempel större sömnbehov eller ett behov av ett lugnare tempo.

 

[Nota]

Alltså, jag kan ju säga att utan hund så skulle jag säga att jag aldrig hade orkat ut på promenader i ur och skur eller ens vilja det. Nu ville jag ha hund och åsikten har ändrats med hunden. Jag tror inte jag känner någon föräldrar tex som sagt innan barn att "vi kommer ha så mycket energi att ta hand om barnen och allt det medföljer". Det är sådant som man får hantera helt enkelt och man anpassar sig.

Utan egen häst orkar jag defensivt inte eller har lust med allt vad egen häst innebär, med egen häst så orkar jag mycket mera pga att det är ett måste helt enkelt och det finns en mening med det man gör.

Därför jag starkt tror på att man inte kan sitta och vänta på att orken ska infinna sig och vänta på att skaffa det man vill ha oavsett om det är djur eller barn i sitt liv utan man måste ofta kasta sig in i det och dom flesta orkar det dom måste utan större problem. Det blir liksom naturligt helt enkelt. Det är ju inte naturligt för en utan barn att orka med det som dom med barn orkar, för det är inget som dom måste orka..

Dom flesta klarar mycket mera än vad dom tror dom gör.

För min del stämmer det inte att jag orkar om jag skaffar mig mer.
Jag blir trött och känner direkt att det inte funkar.
Jag har begränsningar.

 

[Grazing]

För min del stämmer det inte att jag orkar om jag skaffar mig mer.
Jag blir trött och känner direkt att det inte funkar.
Jag har begränsningar.

Som sagt, dom flesta orkar det dom måste orka med. Sen är ju orka lite olika hur man ser på det, vissa orkar inte men gör det ändå utan konsekvenser medans vissa gör det dom inte orkar och blir utbrända istället. Det är ju såklart olika hur man är som person och om man har diagnoser osv.

Alla har ju begränsningar, dock olika sådana och som sagt, dom flesta orkar när dom måste orka. Som det här med föräldraskap osv så är det ingen som innan vet om hur dom kommer orka med det, det går nog inte ens att föreställa sig den typen av ork man lite måste ha och faktiskt ofta kommer med barnet, instinkter osv kickar väl också in antar jag. Detsamma gäller djur osv.

 

[Mia_R]

Har man gått in i väggen en gång är det lättare att hamna där igen, sen kan det ju ta väldigt många år innan stressen äter upp en och man märker det inte själv när man är mitt uppe i allting.

 

[Cattis_E]

Hur orkar vissa människor rodda runt så otroligt mycket i sitt liv?
Jag har en bekant som har jobb som mäklare och 5 inhyrda hästar några åt sig själv och några ponnyer till sina 3 barn och dom är allihopa ute och tävlar var och varannan helg utöver det så åker dom på aktiviteter flera gånger varje månad som spa lekland och djurparker och utlandsresor plus en hund på det.

Jag följer även en influenser på instagram som har 6 barn och ska föda ett 7e i april och har idag skaffat en schäfervalp utöver denna finns redan ett tiotal hundar och ett tiotal hästar samt smådjur.

Hur? Orkar? Dom?

Jag är inte avundsjuk jag är bara nyfiken på hur det går till? Föds en del med superkrafter?

Jag orkar inte en bråkdel av det här och upplever ändå att jag har en del energi.

Hur ser ert liv ut?

Hur mycket vet du egentligen om dessa personer?

Vad har de för hjälp med barnen?
Hur mycket gör de med hästarna?
Vilken service ingår?
Betalar de för motion och träning av hästar och hundar?

Handlar de och lagar mat själva?
Tvättar? Städar?
Eller har de köpt personal som gör mycket?
Hur gamla är de?
Jag tycker det är rätt stor skillad på vad man orkade som 25-30 åring och 40+.

Sedan är man ju olika driven gällande till exempel tävling och träning. En del mår bra av det och blir mer sporrade och tycler det tar mer energi än det ger.

Man har också olika sömnbehov som redan nämnts.

Jag tycker inte jag åstadkommer så mycket och får verkligen jobba med mig själv för att inte tycka att jag borde/måste hinna ochvorka mer.
Många andra tycker det låter som jag ständigt är sysselsatt tack vare gården med tillhörande renovering, heltidsjobb och hästarna. De orkar knappt med sin villa, eller sommarstuga säger de.

Man är helt enkelt olika.
Sedan prioriterar man kanske olika saker.
Jag är extremt sällan ute på middagar, fester, AW och andra nöjen till exempel.

 

[Enya]

Jag tror också ibland att när man är mitt uppe i det märker man det inte, man bara tjuggar på! Jag har haft sådana perioder i livet.
Utbrändhet är absolut en risk.

Jag har haft sådana persioder. Måste man så måste man, typ. Och det är kul med mycket att göra osv. Men som du skriver, utbrändhet är en absolut risk, och det var det som fick mig ur banan. Men plugga heltid, jobba halvtid, ensamstående med tre barn, hästar och så hundar samt bo på avstyckad gård. I dag blir jag utmattad bara av att tänka på det. Då? Sporrad av en bukefalist ord "man kan allt man vill, bara man vill det". Och jag ville. I dag vet jag bättre, då var jag ung och dum (nu är jag bara dum ).