Jag är med vissas mått mätt snarstucken och lägger vikt vid vad folk säger oavsett vilken sinnesstämning de är i. Man får inget free pass att vara otrevlig mot mig "för att man var arg" eller "inte upprörd över dig men över nåt annat". Varför ska jag sätta mig i situationer gång på annan med folk som behandlar mig på ett sätt jag inte är okej med?
Känner lite som med allt annat som gör mig illa, gör det ont att lägga handen på en spisplatta försöker jag att inte göra om det. Är spisplattan en annan människa så försöker jag hålla avstånd. Är bekymret att jag blir stucken av getingar som kommer in i huset använder jag insektsnät i öppna fönster för att hindra deras framfart. Det är inte fel att skydda sig själv från saker som bevisat att de är smärtsamma (och quite frankly onödiga i mitt liv). Blir folk arga över att jag neutralt beskriver mina gränser för hur jag är okej med att bli behandlad är det deras eget problem att hantera. Gå och var otrevlig mot någon annan, ska du hänga med mig får du vara trevlig. Det är de två valen som finns och som sagt. Tar någon illa upp av att man inte är okej med att vara deras slagpåse är det helt och hållet deras eget problem.
Att en annan vuxen människa försöker uppfostra dig på ett plan i livet som absolut inte påverkar hen själv är ärligt talat skitotrevligt. Hen själv får ju acceptera att ni har olika värderingar och själv ta beslut kring om ni kan samexistera i er nuvarande relationsform eller inte. Man kan säga "Vet du, jag tycker att vi diskuterat det här ämnet färdigt." eller som du redan gjort, påtala att du vet att det är hens åsikt och ptja "vad ska jag göra med informationen" är ett sätt att säga det. Ett annat kan vara att gentle parent personen och fråga nyfiket "i den bästa av världar, vad vill du att det här samtalet ska utmynna i?" sen beroende på svar fylla i "jaha okej. jag kommer fortsätta vara jag oavsett din åsikt kring det hela så jag tänker att vi kan prata om något annat".
Eller nåt. En del människor förtjänar inte att få ta del av ditt innersta du och det här verkar vara en sån.
Känner lite som med allt annat som gör mig illa, gör det ont att lägga handen på en spisplatta försöker jag att inte göra om det. Är spisplattan en annan människa så försöker jag hålla avstånd. Är bekymret att jag blir stucken av getingar som kommer in i huset använder jag insektsnät i öppna fönster för att hindra deras framfart. Det är inte fel att skydda sig själv från saker som bevisat att de är smärtsamma (och quite frankly onödiga i mitt liv). Blir folk arga över att jag neutralt beskriver mina gränser för hur jag är okej med att bli behandlad är det deras eget problem att hantera. Gå och var otrevlig mot någon annan, ska du hänga med mig får du vara trevlig. Det är de två valen som finns och som sagt. Tar någon illa upp av att man inte är okej med att vara deras slagpåse är det helt och hållet deras eget problem.
Att en annan vuxen människa försöker uppfostra dig på ett plan i livet som absolut inte påverkar hen själv är ärligt talat skitotrevligt. Hen själv får ju acceptera att ni har olika värderingar och själv ta beslut kring om ni kan samexistera i er nuvarande relationsform eller inte. Man kan säga "Vet du, jag tycker att vi diskuterat det här ämnet färdigt." eller som du redan gjort, påtala att du vet att det är hens åsikt och ptja "vad ska jag göra med informationen" är ett sätt att säga det. Ett annat kan vara att gentle parent personen och fråga nyfiket "i den bästa av världar, vad vill du att det här samtalet ska utmynna i?" sen beroende på svar fylla i "jaha okej. jag kommer fortsätta vara jag oavsett din åsikt kring det hela så jag tänker att vi kan prata om något annat".
Eller nåt. En del människor förtjänar inte att få ta del av ditt innersta du och det här verkar vara en sån.
