”I stridens hetta” säga något…

[Milosari]

Folk är olika! En del menar vad de säger när de är arga, andra gör absolut inte det. Det går inte att säga "såhär är det". Men man måste ju prata om det som har sagts när det är specifika saker det gnälls på. Det är en väldigt stor skillnad på "du är en jävla idiot" och "du måste vara monogam".

Svaret på frågan är alltså att nej jag tar inte åt mig så mycket och jag förlåter i princip allt, men jag sopar inte heller saker under mattan efteråt. Saker som sägs i affekt kan bli en startpunkt till vidare diskussion.

 

[EmmaBovary]

Hur allvarligt tar ni på saker som någon annan säger till er i affekt? Hur mycket påverkar situationen runt om? Om det sägs eller skrivs?

Jag har nu ”fått nog” på detta och vill säga ifrån men hur gör man?

Har det senaste fått höra/skrivet till mig att jag är en dålig person som vill ha flera partners och det hade varit OK om de andra tycker att de inte vill ha det. Däremot att de känner de måste tala om för mig att jag är känslokall, jag inte varit kär, jag utnyttjar andra osv pga den jag är känns och jag känner ju så gentemot mig själv också delvis plus att jag känner mig enormt ensam i situationen. Jag har ingen förutom någon på buke som jag vet om ens har haft tanken på fler partners.

Byta vänner känns som typ det enda att göra om jag inte vill säga ifrån, så nu vill jag se hur jag kan stå upp för mig och om det inte går hamnar jag i samma sits (vänbyte), men då iallafall gett mig själv lite upprättelse. Jag är alltså inte ute efter annat än att markera att du får tycka så men gör det inte till en egenskap hos mig. Du skrev detta och det sårade mig är också en sak jag vill markera.

Det beror på, trycks det på ömma knappar lite väl mkt så hänger det väl kvar efteråt, även om jag på något vis är okej med att man kan häva ur sig hårda ord i affekt, som i ett bråk, och inte egentligen mena det. Vid sådana tillfällen så krävs det dock att man talar ut om det, för att se vad personen egentligen menar när den är ur affekt och en ursäkt skadar inte.

Vad jag inte riktigt fattar i ditt exempel dock, är varför går dina vänner upp i affekt för detta? Hade varit en sak om det rörde sig om en partner som fick den här infon som en chock, eller om skulle vara mer nära den potentiella partnern än dig egentligen, och de visste att hen antingen inte visste om det här eller mådde piss av det. Känns inte riktigt rättvist mot dig sett till vad du återgett.

 

[skiesabove]

Låter som "mobbarvänner" tycker jag. Det är inte bra vänner. Hade det inte varit polyamorin dom högg på så hade dom hittat något annat.

Dumpa. Skaffa andra som är mer öppensinnade.

 

[Görel]

Jag är antagligen formad av att ha arbetat med de som utsatts för våld i nära relation, men för mig är sådana utbrott ett sätt att få folk att göra som man vill. "Det är ditt eget fel att jag tvingas bli sån här. Om du bara beter dig rätt så behöver jag inte det".

Jag håller också med de som anser att om personen säger något så har den ju tänkt det, och såna personer brukar jag glesa ut umgänget med. Jag har ett väldigt bra minne och just elakheter är jag väldigt känslig för och har mycket svårt att förlåta.

 

[95johsv]

Att de säger som de gör beror mest troligt på att ni har olika värderingar och att de är gränslösa. För mig spelar det ingen roll om ditt tonfall triggar, att de blir sura över att du sätter en gräns kring hur det är okej att behandla dig är ett tecken på att gränsdragningen behövs. Den dåliga stämningen som kommer efter det är deras ansvar. Hade de backat första gången de insåg att gränsen fanns hade ni inte haft detta bekymmer.

Berikar dessa vänner ditt liv mer än de subtraherar, så att säga?

När inte dessa saker kommer upp adderar de definitivt, det som är just nu är att vi har setts lite oftare igen och då kommer det upp flera ”nästan samtidigt” vilken nu i helgen gjorde att det bara blev för mycket.

 

[95johsv]

Det beror på, trycks det på ömma knappar lite väl mkt så hänger det väl kvar efteråt, även om jag på något vis är okej med att man kan häva ur sig hårda ord i affekt, som i ett bråk, och inte egentligen mena det. Vid sådana tillfällen så krävs det dock att man talar ut om det, för att se vad personen egentligen menar när den är ur affekt och en ursäkt skadar inte.

Vad jag inte riktigt fattar i ditt exempel dock, är varför går dina vänner upp i affekt för detta? Hade varit en sak om det rörde sig om en partner som fick den här infon som en chock, eller om skulle vara mer nära den potentiella partnern än dig egentligen, och de visste att hen antingen inte visste om det här eller mådde piss av det. Känns inte riktigt rättvist mot dig sett till vad du återgett.

Fattar just inte den biten heller, varför det ska tas upp? Oftast umgås jag inte med dessa när någon partner är med heller…. Ibland givetvis men då är det tyst. Samt att givetvis vet alla inblandade om!

 

[skiesabove]

Fattar just inte den biten heller, varför det ska tas upp? Oftast umgås jag inte med dessa när någon partner är med heller…. Ibland givetvis men då är det tyst. Samt att givetvis vet alla inblandade om!

För att massa folk är ogina, otrevliga, dåligt uppfostrade, mår dåligt och har dålig kontroll på sig själva. Dom klankar ner på andra i ett försök att lätta på trycket inuti.

Undvik dom bara, ingen vits att älta "varför".

 

[Hippocampus]

Jag hade nog sagt "ok, tack för din åsikt" o sen inte hört av mig. Speciellt om det aldrig blir bättre vid tillsägelser. Jag själv kan gå i affekt men jag hoppar aldrig på personer eller deras leverene, jag går i affekt när saker inte sköts ordentligt i stallet tex.

 

[FannyN]

Det är klart att det är sanningen som kommer fram av någon som ballar ur.
Jag är snarstucken och långsint som få. Å andra sidan är jag aldrig elak.
När jag var yngre var jag mer bråkig och det har varit många krig inte minst här på bukefalos.
Dina vänner hade jag inte behållit. Att ens ha synpunkter hur man lever i det mest privata är fel. Oombedda råd är också trist.
Jag har faktiskt haft ett stort gäng som alla hade synpunkter om allas liv.
Islandshästfolket. När jag slutade vara med dem i det stallet fick jag tid över och fick flera riktigt bra vänner.

 

[Ridinglady]

Jag tänker att sina vänner accepterar man som de är - det är det som vänskap innebär!
Man kan vara nyfiken, man kan diskutera och argumentera och tongångarna kan bli höga om alla är ok med det - men man fördömer inte och man är inte elak!
Om man upptäcker att man har olika åsikter i en fråga så respekterar man det och om det behövs så undviker man det ämnet och gillar varandra oavsett uppfattning åsikt.
Funkar inte det är det ingen bra vänskap och man mår bäst av att inte umgås eller att vara ’bekanta’ som håller avstånd till varandra.
Jag hade inte betraktat ngn som beter sig som du beskriver som en ’vän’.
Med det sagt så finns det situationer när en riktig vän kan behöva lägga sig i och säga sanningar men då talar vi om personer som t ex har missbruksproblem eller är uppenbart självdestruktiva av ngn anledning.

 

[EmmaBovary]

Fattar just inte den biten heller, varför det ska tas upp? Oftast umgås jag inte med dessa när någon partner är med heller…. Ibland givetvis men då är det tyst. Samt att givetvis vet alla inblandade om!

I mina öron så låter det ännu onödigare då, och kanske inte vad jag själv tänker som att någon går upp i affekt och häver ur sig skit? Jag är som jag skrev någon som till viss del kan skaka av mig hårda ord i bråk som just bara det, men det låter ju kanske mer som att det upprepas...?

 

[95johsv]

Har efter lite funderingar tänkte så här; När/om vi ses igen och någon tar upp det igen kommer jag att bara säga, detta är inget som har med något att göra så nu går jag för jag behöver inte ha dessa påhopp…. Sedan får de höra av sig så ser vi helt enkelt.

 

[95johsv]

Tack för all insikt och tankar, mycket värdefullt!

 

[cirkus]

Jag är antagligen formad av att ha arbetat med de som utsatts för våld i nära relation, men för mig är sådana utbrott ett sätt att få folk att göra som man vill. "Det är ditt eget fel att jag tvingas bli sån här. Om du bara beter dig rätt så behöver jag inte det".

Jag håller också med de som anser att om personen säger något så har den ju tänkt det, och såna personer brukar jag glesa ut umgänget med. Jag har ett väldigt bra minne och just elakheter är jag väldigt känslig för och har mycket svårt att förlåta.

Jag fungerar väldigt likt dig.
De som häver ur sig elakheter vill jag inte umgås med. Såna fd vänner är just fd av ett skäl