Hur vet man om man hittat rätt partner?

Alltså mannen i mitt liv har berott på vart jag befinner mig i livet. Jag kan inte säga att det är min senaste sambo/pojkvän som är det bästa jag träffat. För om vi gör slut så blir förmodligen nästa kille den bästa, man stannar förhoppningvis inte kvar när förhållandet är dåligt och man inte länge har känslor för varandra. Men han är bäst hittills, och jag hoppas att det förblir samma känsla livet ut :love:Jag är anti mot att säga att senaste killen alltid är den bästa eller att han är just mannen i mitt liv. Först på min dödsbädd kan jag säga vilken karl som var bäst :p

1a mannen i mitt liv träffade jag när jag var 18, han var 17. Han hjälpte mig ur min ätstörning, vi fick oplanerat barn men vi gick isär då hans släkt styrde mer över vårt förhållande än vad jag hade åsikter om. Jag får än idag trots vårt uppbrott för 9 år sen leva med att höra hur hemsk jag är medan de oftast är helt oskyldiga. Låt vara så, nu har jag kommit längre än att bry mig om deras åsikter. Vi var ihop till och från i 2 och ett halvt år.

2a mannen i mitt liv träffade jag när jag var 25, han var 34. Herrejäklar vad vårt förhållande var intensivt. Antingen var vi som klistrade på varandra eller så bråkade vi. Vi hade inget mellanläge men tack vare förhållandet med honom så insåg jag att skvaller inte betyder nånting och att min kamp till egen ekonomi övervinner allt. Vi var ihop i 1 och ett halvt år.

3a mannen i mitt liv träffade jag när jag var 27, han var 26. Det är mannen jag lever med idag. Vi hade till och från förhållande i 1 och ett halvt år innan vi bestämde att vi satsar "all-in". Blev gravid direkt, han flyttade in omgående och nu väntar vi på att hans hus ska säljas så vi kan köpa ett gemensamt hus. Vi har även svagt pratat om fler barn och giftermål i vår framtid ihop. I sommar är det 3 år sen som vi började dejta, vår lille skrutt föddes i december 2013.

Jag har haft fler förhållande men dessa 3 killar är de som jag trott/tror att jag skulle/ska leva med.
 
Jag o exet ( ;) ) ...flyttade ihop efter typ 1,5 månad ...var tillsammans i 20 år . "Umgås" fortf efter 9 år typ några dgr i veckan ...mest via telefon o sms
 
Helt ärligt fattar jag inte vart du vill komma Trani.

Själklart är en relation personlig, det är ju JAG som har den!
Att vi utvecklar relationen betyder att vi utvecklar oss själva och då händer det nåt med vår relation. Om han blir bitter och gnällig kommer vår relation inte vara en räkmacka.
 
vi har heller aldrig pratat om Tvåsamhet AB. Det finns inga mål, inga syften med min relation. Den har jag för att jag vill med den jag vill ha den med.

Men. det betyder inte att den är en räkmacka. För jag är ingen räka som ligger på en macka. Jag vill inte ha ett räkmackeliv, det är utmaningarna som sporrar mig.

Hur länge jag kommer leva med min man? Så länge det ger mer än det tar, så länge jag vill. (om han inte drar mao).
 
Helt ärligt fattar jag inte vart du vill komma Trani.

Själklart är en relation personlig, det är ju JAG som har den!
Att vi utvecklar relationen betyder att vi utvecklar oss själva och då händer det nåt med vår relation. Om han blir bitter och gnällig kommer vår relation inte vara en räkmacka.
Vad pratar du om för relation då, som är likadan hela tiden? Jag fattar inte vart du vill komma med det.
 
men det är ju ni som säger Trani att man inte ska jobba på förhållandet.
jobba betyder för mig utveckla.
Förstår inte riktigt första meningen men; jobba är för mig att ansträngt arbeta mot något. Jag vet inte alls vad det skulle innebära i min relation till sambon. Den frågan har ställts av mig och andra flera gånger i tråden - jobba hur och mot vilket mål?

Utvecklas gör man ändå. Utan att anstränga sig för att nå ett mål. Utveckling betyder förändring. Inte arbete.
 
Förstår inte riktigt första meningen men; jobba är för mig att ansträngt arbeta mot något.
Utvecklas gör man ändå. Utan att anstränga sig för att nå ett mål. Utveckling betyder förändring. Inte arbete.

Jobba för mig innebär all form av medveten handling för att på något sätt komma vidare. Dvs majoriteten av det jag väljer att göra innebär "jobb" på ett eller annat sätt. Jag jobbar när jag tränar, när jag fixar event, när jag pysslar med föreningsverkamhet. Det betyder inte att det är något jag gör för att det krävs för ett specifikt mål (tvärtom, jag har knappt några övergripande mål) utan för att jag tycker om att jobba. Jag tycker om att lägga den ansträngningen även om jag inte vet exakt vad den kommer leda till. Mina vänner och partners spelar i mitt lag här, och tillsammans kanv i nå saker som ingen av oss hade kunnat åstadkomma ensamma. Ibland är "jobbet" ren teambuildning, och det är inte sällan de mest intressanta tillfällena. Om vi inte medvetet hade drivit en del processer hade vi idag varit utan saker som jag för allt i världen inte vill vara utan nu.
 
Jobba för mig innebär all form av medveten handling för att på något sätt komma vidare.
Vad innebär allt det där inom ramen för relationen med partnern då? Komma vidare till vad? Vad för medvetna handlingar utför du i relationen? I vilket syfte?

De exempel du tog upp (träning, event, föreningsarbete) är ju väldigt konkreta arbeten som alla har något slags mål (t ex bibehålla kondition, arrangera inför ett event, och föreningar har givetvis uttalade mål). Jag har väldigt svårt att se paralleller till min egen relation till min partner.
 
jag anser inte jobb som ansträngande. Sen gillar jag som sagt ansträngningar, räkmacka låter boring.

jag jobbar mot en bättre kommunikation, mot att finna vägar där vi både får det vi vill, jobbar mot en bättre ekonomi, bättre boende m.m.
 
Förstår inte riktigt första meningen men; jobba är för mig att ansträngt arbeta mot något. Jag vet inte alls vad det skulle innebära i min relation till sambon. Den frågan har ställts av mig och andra flera gånger i tråden - jobba hur och mot vilket mål?

Utvecklas gör man ändå. Utan att anstränga sig för att nå ett mål. Utveckling betyder förändring. Inte arbete.
Precis så. Ibland känns det som Målet är ett Kärleksförhållande med den rätte med stort H och så ska vi kämpa för varandra, för vår stora allsmäktande Kärlek rätt in i kaklet. Här ska det minsann inte ges upp utan Utvecklas. Till vad kan man fråga sig. Jag menar inte alls att raljera, men jag fattar inte själva konceptet, jag kanske är trög och lat, men det verkar så jobbigt bara. Helt ärligt har jag fullt upp med att hålla näsan över vattenytan med jobb och barn. Det räcker och blir över för mig. Fast jag kanske är en sån där människa som är utan ambitioner kanske.
 
Precis så. Ibland känns det som Målet är ett Kärleksförhållande med den rätte med stort H och så ska vi kämpa för varandra, för vår stora allsmäktande Kärlek rätt in i kaklet. Här ska det minsann inte ges upp utan Utvecklas. Till vad kan man fråga sig. Jag menar inte alls att raljera, men jag fattar inte själva konceptet, jag kanske är trög och lat, men det verkar så jobbigt bara. Helt ärligt har jag fullt upp med att hålla näsan över vattenytan med jobb och barn. Det räcker och blir över för mig. Fast jag kanske är en sån där människa som är utan ambitioner kanske.
Jag tror på månniskors möten!
Det är i mötet som stordåden sker, idéerna föds, uppfinningarna kommer igång.

Människor som möts skapar något mer än bara just 1+1. I min enkla värld skiljer det sig inte beroende på vilken relation eller avsaknad av relation människorna har till varann för att det där magiska ska ske.

sker det i en relation och fortsätter hända när man fortsätter leva tillsammans - då har man i mina ögon kompletterat varann.

Måste det vara svårare än så? Måste det ingå i någon norm? Vilken norm styr de där två som klickar med varann och skapar ett framgångsrikt företag eller blir vänner för livet, eller älskande.

Ensam hade det inte skett. Tillsammans (två, tre eller flera) så sker det. Det innebär väl inte att det är något ofullständigt i de individer som möts. Bara att i mötet blir det något mer.

ett kärleksförhållande är i mina ögon inte något annat än en djup relation till en (eller flera) människor.
 
Jag tror på månniskors möten!
Det är i mötet som stordåden sker, idéerna föds, uppfinningarna kommer igång.

Människor som möts skapar något mer än bara just 1+1. I min enkla värld skiljer det sig inte beroende på vilken relation eller avsaknad av relation människorna har till varann för att det där magiska ska ske.

sker det i en relation och fortsätter hända när man fortsätter leva tillsammans - då har man i mina ögon kompletterat varann.

Måste det vara svårare än så? Måste det ingå i någon norm? Vilken norm styr de där två som klickar med varann och skapar ett framgångsrikt företag eller blir vänner för livet, eller älskande.

Ensam hade det inte skett. Tillsammans (två, tre eller flera) så sker det. Det innebär väl inte att det är något ofullständigt i de individer som möts. Bara att i mötet blir det något mer.

ett kärleksförhållande är i mina ögon inte något annat än en djup relation till en (eller flera) människor.
Men man kan inte bortse ifrån ords betydelse, att kompettera betyder ju att göra något komplett, helt, som tidigare saknade nåt. Som behöver läggas till. Det ÄR ordets betydelse. Och använder man det ordet så väljer man att lyfta fram olikheter mellan personer som en styrka medan jag (mfl) anser att det som bygger starka relationer är likheterna och det man har gemensamt. Jag skulle dessutom vilja gå så långt som att säga att det troligtvis oftast är olikheterna som gör att man lämnar en partner, inte likheterna.
 
Men man kan inte bortse ifrån ords betydelse, att kompettera betyder ju att göra något komplett, helt, som tidigare saknade nåt. Som behöver läggas till. .

OK då är jag väl antagligegn helt fel ute. För mig är komplettera att lägga till.
För mig signalerar det inte någon ofullständighet som behöver rättas till.

Jag hittar även tillfoga, lägga till och utöka bland betydelserna.
 
@mino Jag tror också att relationer oftare skiter sig pga olikheter än likheter. För mig är det dessutom så att relationer inleds snarare för att vi är lika än för att vi är olika. Jag gillar människor som jag omedelbart förstår och som omedelbart förstår mig, och sådant. Jag uppfattar att det är i likheterna sådant sker, inte i olikheterna (företrädesvis).

Kompletteringstanken är för mig tydligt en tanke som betonar just olikheterna (konservativt sett, väl representerat i olika former av psykologisk teoribildning, handlar det också om något slags förgivettagna olikheter mellan man och kvinna).
 

Liknande trådar

Relationer Jag fick för ett par månader sedan veta, efter ett par år långt förhållande, att min partner inte vill ha barn. Jag har själv aldrig...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
6 595
Senast: Roheryn
·
Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
4 368
Senast: gullviva
·
Relationer Jag går och funderar och undrar lite om det finns roliga solskenshistorier om relationer som återuppstått? Jag har tex ett ex sen...
2
Svar
22
· Visningar
2 493
Senast: lingonben
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 135

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp