Hur vet du att din hund har det bra? (Spinoff)

[Lejonelle]

Spinoff på tråden "Heltidsarbetande människor med hund" och andra trådar där det ibland låter som att "kan man inte erbjuda perfekta förhållanden får man helt enkelt låta bli att ha hund".

För de flesta av oss händer det saker under de 10-15 år som hunden lever. Man byter jobb, flyttar, får barn, barn flyttar ut, gifter sig, skiljer sig... och hundarna hänger oftast med i förändringarna utan att det blir så stora problem.

Exempel: Förut hade vi hunddagis två dagar i veckan, ett stimulerande dagis med mycket aktivering. Nöjda hundar. Nu är hundarna i vår hundgård när vi jobbar och då tycker en del att de har fått det sämre. Men om allt verkar bra och hundarna verkar lika nöjda som förut - är det inte bra då?

Hur vet du att just ditt sätt att ha hund är det som gör din hund mest lycklig, istället för alla andra tänkbara alternativ och livsstilar? Är det inte i själva verket så att din hund är van vid det liv den har och nöjd med det eftersom den inte har något att jämföra med? Och är den nöjd är det väl tillräckligt bra, eller?

 

[Aningsfull]

Sv: Hur vet du att din hund har det bra? (Spinoff)

Självklart kan ju inte jag veta att just mitt sätt är det bästa att hålla hund på och att min hund bara är lycklig av att ha det som vi har det just nu. Men jag måste väl utgå från att så länge jag gör mitt bästa att ge min hund ett roligt och innehållsrikt liv som vi båda trivs med, så har hon det bra.
Hon får gott om tid med utevistelse och mental aktivering, hon har hundkompisar att leka med och är nästan aldrig ensam. Hon får äta bra mat som hon tycker om och jag försöker att tillgodose alla hennes behov.
Hon är min allra bästa vän och högt älskad. Jag har sällan dåligt samvete över mitt sätt att hålla hund, jag tror faktiskt att jag ger min hund "det bästa" efter mina förutsättningar och ser jag på människorna i min närhet finns det nog ingen som tillbringar så mycket aktiv tid tillsammans med sin hund som jag.

 

[MiniLi]

Sv: Hur vet du att din hund har det bra? (Spinoff)

Jag är inte så egocentrisk att jag tror att mitt liv är det enda livet där mina hundar skulle trivas.
Men nog känner jag mina hundar tillräckligt väl för att veta vad de uppskattar och inte uppskattar. Jag är också väldigt säker på att de skulle protestera om de inte var nöjda.

 

[Ainon]

Sv: Hur vet du att din hund har det bra? (Spinoff)

Jag är rätt övertygad om att Uno skulle ha det betydligt bättre hos någon annan, typ ett piggt pensionärspar med trädgård och en till liten hund och som har all tid i världen att sitta och gosa med hundarna i famnen och låta de springa runt i trädgården.
Men dessvärre är jag så egoistisk att han får stanna hos mig och "stå ut" med ett liv som hund hos student som bor i lägenhet och är borta flera timmar varje dag. Kan erbjuda ett tillfredsställande bra liv med dagliga promenader i parken, mat och mys om än inte ultimat för min hund.

 

[Brandgul]

Sv: Hur vet du att din hund har det bra? (Spinoff)

Jag måste ju jämföra med när hundarna mår bra.

Trampa trampa trampa och gnäll - för lite aktivering, kontra hundar som är avslappnade och gillar att sova.

Komma hem och mötas av flåsa flåsa och hundlukt - de har fått vara ensamma för mycket kontra mötas av hundar som sträcker på sig och vill ut och kissa.

Även hur de betett sig ute tycker jag har speglat deras välbefinnande. Skötsamma hundar har mått bättre än splittrade hundar som bara flängt runt och nosat.

Balans helt enkelt.

 

[Bison]

Sv: Hur vet du att din hund har det bra? (Spinoff)

Ruben visar extremt när han inte är nöjd så jag är helt övertygad om att han för det mesta är en väldigt nöjd hund. Lite nere nu utan hundkompis, men vi jobbar på det o letar efter en ny bästis till honom.

Rubens väl o ve är det absolut viktigaste i mitt liv, jag gör allt för min hund, jag anpassar hela mitt liv efter honom.

 

[Is]

Sv: Hur vet du att din hund har det bra? (Spinoff)

Kontra. Hur vet jag att min egen livsstil är det bästa? Kanske skulle jag vara lyckligare om jag levde på ett annat vis, svår fråga för mig iaf och ett ständigt funderande

Men
Jag tror att du ofta märker om hunden har det bra även om hundar liksom många andra djur är bra på att dölja att den inte mår bra.

"typ när jakthunden jagat kanon bra en hel helg och plötslig avbryter ett fint upptag för att komma tillbaka halt, flåsande och allmänt tokdålig. akut besök på djursjukhuset och akut operation av kraftigt livmoderinfamation. vet trodde hunden skulle varit död inom 24timmar och då hade det skjutits älg för henne bara ett dygn tidigare"

Men i allmänhet så kollar jag efter att hunden är pigg och glad. Har en väldigt gott allmäntilstånd dvs fin päls, fint hull, matglad och på andra sätt visar ett friskt och sunt beteende.

På min gamla tik syndes riält när hon inte längre var riktigt nöjd med livet. Jag hade flyttat runt mycket och gått ifrån min dåvarande sambo och i samma veva började hennes kropp ge upp och hon kunde inte längre vara med på ridturer osv. Man såg på hela hon att livet var jobbigt hon var jätte pigg och glad största delen av tiden men det fans ändå de där stunderna när hela hon var låg och ja det är svårt att förklara. Alla som inte kände henne förstod inte vad jag talade om dem såg en extremt pigg hund som många trodde var kring året men alla vi som kände henne och var runt henne såg det oroväckande väl.

Tror att man med år av djur lär sig att läsa av djur på ett sätt som en ny djurägare kanske inte gör på samma sätt men man ska vara vaken och nyfiken på sitt djur är mitt tips. Djur gör inte saker för att gävlas och de spelar inte inte heller gör de saker "bara för att" så regarea alltid även på små saker och inte bara rycka på axlarna. Sedan, är de alltid lätt att bli hemma blind så det är alltid bra att ha utomstående att tala med så att man kan hjälpa varandra att se saker.

Stora varningstecken på att saker och ting inte stå rätt till är när man som djurägare
1) börjar fundera på lyckopiller till djuret för att den inte är glad.
2) ser att något inte stämmer med djuret välbefinnande
3) ser att hunden är över resp under aktiv
4) djuret visar andra orostecken

Så länge vi inte kan tala med våra djur ordagrant och Om man inte ser att djuret på något sett mår dåligt så tror jag inte att man kan anta att den hellre skulle ha ett annat liv. Naturligtvis kan man kolla på studier och lyssna på goda råd men vi kan aldrig göra mer än det vi tror är rätt med risk för att bli smått galen när man ständigt går och tänker "skulle hunden vara lyckligare om..." Men har vi tagit in djuren i våra liv är det vår skyldighet att tänka så.

Oj det här blev en roman, ursäkta

Ps
Forum som detta är jätte bra för att få andra synvinklar på saker än det gamla hemma tänket
Ds

 

[lady_vip]

Sv: Hur vet du att din hund har det bra? (Spinoff)

Jag är inte 100 nöjd med mitt hundägande. Tyvärr så har jag en hund som inte kan vara ensam mer än max 2 timmar, och det med diverse åtgärder för att hon inte ska skada sig själv... Så nej, för henne skulle det krävas att hon fick vara med mig 24 timmar om dygnet, alltid, då är hon nöjd. Utöver det är hon inte särskilt krävande.

Men mycket för att kunna ha hundvakter närmre och enklare att aktivera hundarna, så flyttar vi om en månad. Jag lider av att inte kunna erbjuda hundarna det jag vill, så nu fixar jag det Den lilla lider av för lite aktivering och eftersom det är svårt i vår nuvarande livsituation så har jag utvärderat hur jag vill ha det och flytt blev åtgärden.

*********

Sen är jag den förste att erkänna att man lär sig något för varje hund. Det är väldigt enkelt att slå sig för bröstet och tycka en viss sak, stenhårt. Jag hade tex aldrig ägt en bur innan jag skaffade hunden med seperationsångest, burar är för fåglar... Well, utan den buren hade inte den hunden levt idag och jag vet idag att en bur kan vara ett utmärkt redskap så länge det är humant och välplanerat.

Men jag har också vissa övertygelser som jag håller ganska hårt i, som är formade av hur jag växt upp, vad jag lärt mig osv. Tex så har jag en nära släkting vars hundar i stort sett bott i hundgård och enbart fått vara i köket när de varit inne, labradorer. De stackars hundarna har varit så jäkla uttörstade på uppmärksamhet och kärlek, så jag har bestämt att det är inte den typen av liv som mina hundar ska leva.

 

[WildWilma]

Sv: Hur vet du att din hund har det bra? (Spinoff)

Spinoff på tråden "Heltidsarbetande människor med hund" och andra trådar där det ibland låter som att "kan man inte erbjuda perfekta förhållanden får man helt enkelt låta bli att ha hund".

För de flesta av oss händer det saker under de 10-15 år som hunden lever. Man byter jobb, flyttar, får barn, barn flyttar ut, gifter sig, skiljer sig... och hundarna hänger oftast med i förändringarna utan att det blir så stora problem.

Jag har också funderat ganska mycket på det. Hittills är jag jättenöjd med det livet jag erbjudit min hund och han verkar nöjd. Han har fått massor av stimulans och väldigt sällan varit ensam mer än 4 timmar på en dag. När jag jobbade heltid i 4 månader gick han på ett jättebra hunddagis och trivdes toppenbra.

Men från och med nästa vecka och kanske 2-3 månader framåt kommer han få leva ett hundliv som inte är helt optimalt i mina ögon. Jag har flyttat till en ny stad för att jobba men vi får inte vår lägenhet förrän i april vilket medför att vi kommer att flytta mellan tre helt olika delar av staden under drygt 2 månader. Det enda vettiga hunddagiset ligger på "fel" sida av stan från där vi bor nu och ska bo sen samt att jag inte kommer att ha tillgång till bil att köra dit honom i den första månaden iaf. Att hitta tre olika hundvakter på så kort tid känns inte realistiskt. Därför kommer han att få vara hemma själv när jag jobbar och bli rastad på lunchen. Totalt kommer han att vara själv ca 9 timmar per dag. Ensamtiden blir lite kortade där vi ska bo i mars då vi inte kommer att bo själva och hon vi ska bo med börjar jobbet senare på förmiddagen än mig och är ledig ibland på vardagar. Jag kommer att slå knut på mig själv för att han ska bli såpass stimulerad på min fritid att han inte vill göra något annat än att sova när han är själv. Städningen får bli på helgerna och någon seriös matlagning blir det inte tal om. Jag har inga andra fritidsintressen än hundträning.

Självklart oroar jag mig massor för att han ska må dåligt och för att allt flyttande ska stressa honom. Men jag är rätt säker på att han kommer att överleva och att i slutänden kommer vi att trivas bra här.

Hur ska man göra för att ge hunden det perfekta livet hela tiden? Varje dag året om. Gå arbetslös och leva på bidrag? Även om man har den perfekta situationen när man skaffar hunden kan livet ändra sig snabbt. Ska man omplacera hunden omedelbart eller acceptera en sänkning av hundens livskvalitet under en begränsad tidsperiod tills man har en bra lösning?

 

[Red_Chili]

Sv: Hur vet du att din hund har det bra? (Spinoff)

Jag vet att min hund har det bra just nu, men å andra sidan är jag arbetslös och kan vara med henne dygnet runt. Toppenbra för henne, mindre bra för mig. När jag sedan får jobb så kommer jag anstränga mig för att hitta något hundvänligt jobb eller toppenbra dagmatte. Att låta henne vara hemma i väntan på mig känns inte snällt, så det kommer jag inte tillåta annat än som nödlösning.

Jag ser det inte heller som tillräckligt bra bara hunden är nöjd, jag vill ha en lycklig hund. Det gör att jag, oavsett vilka hundar som bor här, gör mitt allra yttersta för att hundanpassa mitt liv så mycket som möjligt.

Min hund har stort behov av att röra på sig. Därför får hon mellan 5-12km promenad per dag och hon får vara lös så ofta det finns möjlighet till det, vilket brukar bli som mest sällan varannan dag. Hon får även träffa hundkompisar regelbundet och nu är jag dagmatte så att hon får bo med annan hund tre dagar i veckan, vilket är ett bra komplement nu när jag inte har möjlighet att ha en till hund (vilket jag haft förut. Hon gillar att vara med andra hundar).

Utöver det ser jag till att ständigt vara på jakt efter det absolut bästa fodret som finns. Att det "bara fungerar" ser jag inte som bra nog, åter igen vill jag ha något som fungerar utmärkt.

Behöver hon veterinärvård så får hon det. Hon vaccineras också regelbundet. Hon är en hetsjakthund med stark jaktlust och så ofta det finns tillfälle (brukar bli en gång i veckan under sommarhalvåret) så får hon jaga trasa för att få utlopp för jaktlusten. Jag tränar även lite tricks, rallylydnad osv för att hon ska få mental utmaning och jag är noga med att hålla henne välmusklad och i bra kondition.

Jag vet att hon utan tvekan skulle kunna trivas hos i princip vem som helst som erbjöd henne bra med motion och hundkompisar att umgås med, så OM det skulle bli kaos i framtiden så hade jag inte vägrat omplacera henne bara för att hon "måste" vara med mig. Det måste hon inte, även om jag vet att hon älskar att vara med mig. Hon har varit min från att hon var 1 dag gammal och det vill hon nog fortsätta med

 

[Disen]

Sv: Hur vet du att din hund har det bra? (Spinoff)

Jag hade tex aldrig ägt en bur innan jag skaffade hunden med seperationsångest, burar är för fåglar...

Vilken tur att du har en fågelhund då

KL

Livssituationer kan ju ändras, hux flux eller via en plan. Att hunden behöver ha det "snäppet sämre" under en kort period tror jag att dom med lätthet (om mentaliteten tillåter det) klarar av. Det har iaf mina gjort genom åren utan att klaga. Det märks på dom att dom inte är helt nöjda. Mest märks det när dom sätts igång igen för då skiner dom upp!

 

[Glimfeather]

Sv: Hur vet du att din hund har det bra? (Spinoff)

Min hund visar tydligt när han inte är nöjd så jag är rätt säker på att han har det bra. Han är med mig i princip dygnet runt. Har en hundvakt han älskar att vara hos och ibland är han med på jobbet. Jag är ledig mycket, han får mycket aktivering och prio ett är att han ska vara nöjd. Hemma är det lugnt och skönt, vilket vi båda uppskattar. Men hade han växt upp i en livlig familj hade han säkert mått bra där också! Men blir han passad av någon annan än ordinarie hundvakten lägger han sig gärna där han får vara ifred (tex hos familjen jag berättar om nedan) och kan bli lite stressad, hemma är han alltid glad och med på noterna.

Min andra hund har aldrig varit 100% nöjd med vår livsstil. Han vill vara där det händer saker och gillar när det är liv och rörelse. Helst dygnets alla vakna timmar! (Men så är han också en terrier som är gjord för att jaga råttor hela dagarna).Det visade han tydligt när han var hos hundvakten som har sju barn och oftast en massa kompisar hemma. Aldrig sur och aldrig låg han i buren och ville vara ifred. Så nu bor han där och det är full rulle hela tiden och han mår SÅ bra!

 

[Och_Aye]

Sv: Hur vet du att din hund har det bra? (Spinoff)

Mest märks det när dom sätts igång igen för då skiner dom upp!

Det där håller jag med om. Hundarna klarar förvisso en tid med "sämre standard" eller vad man ska kalla det, utan att det kanske märks enormt mycket, men när man är tillbaka till "målet" igen så märks det verkligen att den där sämre standarden påverkade trots allt.

Jag har dessutom en hund där mentaliteten börjar "svaja" när jag förändrar hennes liv för mycket. Framförallt handlar det om när hon får vara ensam hemma mer än vanligt eller när det blir mindre träning. Visst, hon klagar inte, blir inte jobbig eller så, men när jag är i full gång med träningen igen märker jag skillnaden. Med rätt träning och mycket sällskap är hon hur harmonisk som helst, snäll och utan rädslor. Nu blir hon inget nervvrak eller stressmongo när hon vilar alls, men visst märker jag skillnaden. Andra kanske inte gör det, men jag känner ju henne.

Oftast tror jag att det är just så, att man ser skillnaden den dagen hundens liv förändras åt det bättre.

 

[Milosari]

Sv: Hur vet du att din hund har det bra? (Spinoff)

Min sambo är sjukpensionär och i princip alltid hemma så mina hundar är väldigt sällan ensamma. Sambon går ut med dem när jag jobbar/är i skolan och han är väldigt snäll mot dem. Det jag skulle vilja ändra på är att de inte får sova i sovrummet (sambon är lite allergisk så det går helt enkelt inte, men de sover 3 resp 4 m från sovrumsdörren så det är nog inget som påverkar dem egentligen) samt att jag skulle vilja ha mer tid till promenader. Den senaste och den kommande månaden har jag så extremt mycket att göra, 2 helfartskurser samtidigt + att jag jobbar nästan 30 % + att jag har en del att göra inom brukshundklubben inför årsmötet. Så det har blivit lite för korta och jäktiga promenader den senaste tiden och det gillar jag INTE.

 

[Kibani]

Sv: Hur vet du att din hund har det bra? (Spinoff)

Livssituationer kan ju ändras, hux flux eller via en plan. Att hunden behöver ha det "snäppet sämre" under en kort period tror jag att dom med lätthet (om mentaliteten tillåter det) klarar av. Det har iaf mina gjort genom åren utan att klaga. Det märks på dom att dom inte är helt nöjda. Mest märks det när dom sätts igång igen för då skiner dom upp!

Just en sådan period har jag och Ziva precis nu. Hon är så gudasnäll att hon bara suckar och står ut med att få lite mindre än hon egentligen vill men hon får ju det nödvändigaste (andra hundar hade rivit huset). Kärlek, mat, promenader (om än ofta något korta) och övrig omvårdnad. Många är gångerna jag tänkt att hon kanske skulle haft det bättre hos någon annan, tex redan när hon bara var runt året gammal var jag rätt förtvivlad och hackade ner på mig själv för att en annan mer erfaren tränare redan skulle varit ute på tävlingar med henne(detta var ändå när jag var mer aktiv).

Samtidigt som jag inte skulle komma upp ur sängen varje dag utan henne, och definitivt mått oändligt många resor sämre om jag ens mått något alls längre utan henne. Men jag försöker pressa mig till att gå de där riktigt långa promenaderna, jag går så mycket kurser jag kan med henne och försöker hitta promenadsällskap så ofta jag orkar.

Jag försöker även att tänka att hon är bara 4år nu och lever förhoppningsvis minst 10 år till. Mitt dåliga mående kommer förbättras, kanske redan inom ett år eller kortare mår jag så pass mycket bättre att jag orkar ge henne det där lilla extra som hon nu saknar. För både hon och jag mår ju så mycket bättre av det

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur vet du att din hund har det bra? (Spinoff)

Mina hundar har haft det bra, men de senaste 1,5 åren har varit turbulenta och fått mig att stå och balansera på kanten till nedbrytelse. Den äldre tiken blir apatisk och matgalen av tristess, unghunden allmänt nipprig. Det som har hänt är inget jag hade kunnat förutse, inget jag hade förväntat mig och det tog mig med överraskning.

Jag tror inte heller att mina hundar har det bäst hos mig, just nu VET att det inte är så. Har inte varit på länge och kommer inte heller att bli om en förändring inte sker. Så båda hundarna ligger ute på annons. Unghunden är knepigt och rätt person har inte dykt upp, tiken lade ut på blocket igår och har ev. ett kanonbra hem på g åt där jag är övertygad om att hon blir lyckligare än här.
Sen återstår att se om jag orkar med unghunden om jag bara har honom eller om även han flyttar ändå framöver.

Jag har testat olika "livsstilar" och vet alltså vad som funkar, vad som får hundarna att må bäst. Dagis, dagmatte, ensamma hemma, jag är hemma med dem, de följer med till jobbet. Visst kan de vänja sig och acceptera läget (det har de ju gjort länge nu) men inte går det att förtränga eller överse med att de faktiskt har tråkigt och är rastlösa.

 

[Is]

Sv: Hur vet du att din hund har det bra? (Spinoff)

Tråkig situvation menar när livet är som värst så har man så mycket stöd av sina hundar och det har gått rätt långt innan man ger upp. Hoppas det löser sig till det bästa både för dig och dina hundar.

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur vet du att din hund har det bra? (Spinoff)

Tack. De är tyvärr inget stöd längre utan mest ett vandrande dåligt samvete för att jag inte har tid och ork för dem. Och gudarna ska veta att jag har försökt... Men det var bara att inse att jag har mina begränsningar och det bästa för dem är att iaf en omplaceras till ett bättre hem. Jag hoppas att jag ska orka med att behålla en, men vet inte förrän jag har försökt.

 

[Jenka]

Sv: Hur vet du att din hund har det bra? (Spinoff)

Jag ser dels till att vara så påläst som möjligt, dels reflekterar jag hela tiden över hur mina hundar (och djur i övrigt) har det och hur de beter sig. Vad som kan göras annorlunda/bättre, vad som är bra och vad de kräver.

Självklart kan de ha det bra hos andra också, men den dagen jag inte håller mina djur på ett sätt jag tycker är BRA är jag fel ute och då är det dags att göra något åt det.

Livet ändras. Sen jag skaffade hund har jag slutat studerat, börjat jobba, separerat från exet, flyttat... Vissa förändringar är lätta, andra inte, men hundarna välmående prioriteras och jag får anpassa efter att jag valt att skaffa dem.

Tillägg: Visst finns det situationer där tillfälliga sämre lösningar får vara acceptabla, men dels tycker jag de ska vara tillfälliga och dels inte hur dåliga som helst.

 

[skuggi]

Sv: Hur vet du att din hund har det bra? (Spinoff)

Jag nöjer mig med att hunden verkar avslappnad, nöjd och glad.
Visst skulle jag lätt kunna träna mer med honom, ffa mentalt, och gör jag det verkar han ännu mer nöjd. Om nöjd = att han ligger som medvetslös ännu längre

Jag tror att de vänjer sig, precis som vi, med det liv de har. I de flesta fall självklart.

Bästa hemmet är vi säkert inte, någon som stimulerade honom mer mentalt och som pussade och gullade lite mindre skulle han säkert uppskatta