Jag kan någonstans förstå "båda sidor" i diskussionen.
Det är trist om inte alla kan skaffa barn men samtidigt förstår jag personalen på förskolan också som ser att de inte har möjlighet.
Ytterst tänker jag att det måste väl handla om resurser? Om förskolan ska kunna ta hand om ett barn som är sjukt och ledset så behöver en person kunna sitta med det barnet hela den tiden. Och jag gissar att de flesta förskolor inte har den möjligheten.
Så då handlar det ju också om att jobba för att mer resurser behövs till förskolorna. Om man vill att förskolorna ska ha större möjlighet till det så får man ju gå på politiker och liknande och jobba för mer personal. Inte kritisera själva förskolorna. De flesta förskolor jag känner till kämpar järnet för att det ska bli så bra som möjligt för barn och föräldrar. Men även de har gränser. Säg ett en personal har X antal barn att ta hand om. Om en personal ska sitta själv med ett sjukt barn i fyra timmar så blir det ännu fler barn för de övriga att ta hand om.
Tillägg; Enligt Sveriges Kommuner och Landsting så fanns det i genomsnitt 5,1 barn per personal hösten 2017 på Sveriges förskolor. Jag tycker det blir märkligt att ingen pratar om hur personalen ska mäkta med och hur säkerheten blir för övriga barn om en person försvinner fyra timmar.
Jag är helt för att förskolorna ska få mer resurser så att det blir färre barn per vuxen. Men jag vill definitivt inte att sjuka barn ska få vara där. Barnen är sjuka tillräckligt ofta som det är (med sjukskrivning för föräldrarna som följd). Mindre barngrupper, fler vuxna, mer utetid och tydliga och bra hygienrutiner skulle minska smittorna.