Hur står man ut med varandras olikheter?

[ullo]

För den händelsen ovanför hade jag ifrågasatt med "Om inte du torkar upp det på diskbänken, vem ska göra det då?" och se vad han säger. Jag tror helt enkelt inte att han är medveten om hur mekanismen ser ut i ert hushåll.

Jag torkar inte upp på bänken mer än två gånger i veckan här hemma. När jag bodde i Brisbane torkade jag upp varje gång jag varit på bänken. Och det var helt logiskt - Australien och brödsmulor ger sjuka mängder kackerlackor som trampar runt. Sverige och brödsmulor ger stökigt utseende men ingen riktig sanitär konsekvens.

 

[TinyWiny]

Det viktiga som jag ser det är inte hur man är eller vill ha det utan att ens partner matchar en. Jag har levt med några som inte har alls samma syn på saker och ting. Jag har kompromissat tills jag inte ens visste vem jag själv var eller vad jag tyckte om och ville och det kommer jag aldrig göra mer. Mitt sätt är inte det enda rätta men det är det sätt jag behöver leva på för att må bra och min partner behöver fungera och må bra av det med.

Jag bryr mig inte det minsta om hur andra människor lever eller med vilken frekvens de städar, handlar eller tvättar men i mitt hem behöver jag ha det så att jag trivs och mår bra.

För mig spelar det ingen roll hur mycket jag älskar en person, om han får mig att må dåligt så kan jag omöjligt leva med honom. Livet är alldeles för kort och alldeles för värdefullt för att leva så när man faktiskt kan leva med någon som man mår bra med på alla plan.

 

[Petruska]

Jag tänker att det finns skalor. Vissa saker är dealbreakers på riktigt, vissa saker undviker man helst men kanske kan acceptera under speciella förutsättningar. Sen tycker inte jag att det handlar om vad partnern får/inte får, där håller jag med Petruska. Man kan inte hålla på och förbjuda folk saker. MEN jag tänker att man kanske undviker att göra någonting för att man vet att partnern inte gillar det? Om partnern då verkligen vill göra något som jag har svårt för, kanske jag då kan göra något annat som hen har svårt för?

Men vad blir bättre av att båda måste göra något den har svårt för istället för bara den ena? Det skriker syskonrättvisa om det, för mig. Syskon i låg ålder, då.

Jag vill inte att min partner ska behöva göra saker han har svårt för.

 

[Petruska]

Den var ju jobbig så någon oriental är troligast, ja

Det är en SIAMES. Partner säger att orientaler inte är fullt så PERSONLIGA, som han felaktigt kallar jobbigheten, och funderar på en orientalkattunge inom kort (för att förbereda sig för det annalkande generationsskiftet bland katterna). Men du säger alltså att orientaler är lika jobbiga som siameser?

 

[AraSlei]

@mandalaki @Lovisaleonora

Förklara det här med veto är ni snälla, det låter intressant

 

[micaelathegreat]

Men vad blir bättre av att båda måste göra något den har svårt för istället för bara den ena?

Precis sådär höll mitt ex på. Jag blev tvungen att "offra" saker om han tyckte att han hade fått "ge sig" eller så. Det fungerar inte att leva så.

 

[snow]

Men vad blir bättre av att båda måste göra något den har svårt för istället för bara den ena? Det skriker syskonrättvisa om det, för mig. Syskon i låg ålder, då.

Jag vill inte att min partner ska behöva göra saker han har svårt för.

Jag tar ett till exempel från mitt eget liv, för jag känner att det är mycket lättare att förklara vad jag menar då.

Min sambo jobbar mycket hemifrån och han vill alltid ha taklampan tänd när han jobbar. Han sitter alltså i vårt gemensamma vardagsrum eftersom det är den yta som går att upplåta till arbetsplats i vår lägenhet. Och det är ju inga problem på dagtid eller när han är ensam, men min sambo jobbar ofta kvällar (och nätter...) också. När jag kommer hem från jobbet under den mörka delen av året vill jag gärna sitta i soffan med tända ljus och dricka te. Det tycker inte jag är så superavslappnande med taklampan tänd (ingen annan punktbelysning duger för min sambo). Vi kom då fram till kompromissen att han får ha så många lampor han vill tända fram till kl 18, därefter får jag släcka taklampan och ha den belysning jag föredrar. Om jag vill mysa i soffan innan kl 18 så får jag göra det med taklampan tänd - om han vill jobba efter klockan 18 så får han göra det i min mysbelysning. Vi båda gör avkall på vad vi helst vill och får ibland finna oss i att "göra något vi har svårt för", men båda är ändå överens om kompromissen.

 

[Petruska]

Det tycker jag inte. Att alltid hitta lösningar som båda tycker är optimala tror jag är ovanligt, även om man försöker. Det lyckas inte i 100% av de beslut som påverkar båda.

Fast poängen i det jag svarade på var väl vikten av att om den ena avstår, gör något jobbigt eller ger med sig om något, så bör den andra också göra det. Att det rentav skulle bli lättare att göra så, om man vet att även den andra gör det. För mig låter det som outhärdlig köpslagan på ett sätt som jag associerar med syskontjafs.

Katterna finns ju alltid, så deras existens skulle ju då innebära att det blir som jag vill varje gång partner och jag tycker olika på något sätt som inte går att förena? (Man kan inte räkna in min häst i det hela, för partner har inget negativt att invända mot henne.)

(Tapetvarianten kan jag relatera till. För mig och partner brukar det se ut så att jag vill ha något diskret, han något glatt mönstrat. Som genom ett mirakel ligger det alltid ett mittemellanalternativ på hyllan mellan våra två huvudkandidater, som vi då slår till på. Detta gäller alla sådana ägodelar som måste vara gemensamma, tex tapeterna i köket, eller soffan i vardagsrummet el dyl. Hade vi velat ha tex olika sorters smörgåsmargarin, hade vi köpt två sorter. Vi vill ha olika husdjur, och ansvarar var och en för våra egna. Det finns inget "mellanting" mellan katt och häst, som vi skulle kunna ha tillsammans.)

 

[Petruska]

Jag tar ett till exempel från mitt eget liv, för jag känner att det är mycket lättare att förklara vad jag menar då.

Min sambo jobbar mycket hemifrån och han vill alltid ha taklampan tänd när han jobbar. Han sitter alltså i vårt gemensamma vardagsrum eftersom det är den yta som går att upplåta till arbetsplats i vår lägenhet. Och det är ju inga problem på dagtid eller när han är ensam, men min sambo jobbar ofta kvällar (och nätter...) också. När jag kommer hem från jobbet under den mörka delen av året vill jag gärna sitta i soffan med tända ljus och dricka te. Det tycker inte jag är så superavslappnande med taklampan tänd (ingen annan punktbelysning duger för min sambo). Vi kom då fram till kompromissen att han får ha så många lampor han vill tända fram till kl 18, därefter får jag släcka taklampan och ha den belysning jag föredrar. Om jag vill mysa i soffan innan kl 18 så får jag göra det med taklampan tänd - om han vill jobba efter klockan 18 så får han göra det i min mysbelysning. Vi båda gör avkall på vad vi helst vill och får ibland finna oss i att "göra något vi har svårt för", men båda är ändå överens om kompromissen.

Ja, men det är ju mer som med tapeterna. Av utrymmesskäl kan ni inte sitta i varsitt rum med varsin belysning, ungefär som man inte kan ha varsin kökstapet i samma kök. När båda gör anspråk på samma sak samtidigt på oförenliga sätt, så måste man ju lösa det på något vis.

Jag kan begripa att det är lättare för dig att stå ut med "fel" belysning före kl 18 när du vet att det ändras kl 18. Men jag kan inte begripa om du lättare står ut med "fel" belysning före kl 18 därför att du vet att han får stå ut med "fel" belysning efter kl 18. I det senare fallet, vore det lättare för dig att "offra" något därför att han "offrar" sedan. För mig vore det ett väldigt konstigt sätt att relatera.

När jag tänker på det, kommer jag på ganska få exempel, utom just kökstapeten, då. Tex när det gäller katterna, det handlar ju inte om att partner och jag vill oförenliga saker på samma ställe samtidigt. Det handlar om att han vill ha katter. Och då har han det. Det är hans katter.

 

[Och_Aye]

Kan hända att både jag och min sambo överlag är rätt ouppmärksamma och inte bryr oss så mycket, men jag tror ingen av oss ens vet hur det står till med lamporna när båda är hemma egentligen.

 

[snow]

Ja, men det är ju mer som med tapeterna. Av utrymmesskäl kan ni inte sitta i varsitt rum med varsin belysning, ungefär som man inte kan ha varsin kökstapet i samma kök. När båda gör anspråk på samma sak samtidigt på oförenliga sätt, så måste man ju lösa det på något vis.

När jag tänker på det, kommer jag på ganska få sådana exempel, utom just kökstapeten, då. Tex när det gäller katterna, det handlar ju inte om att partner och jag vill oförenliga saker på samma ställe samtidigt. Det handlar om att han vill ha katter. Och då har han det. Det är hans katter.

Men då är det kanske inte en jättestor sak för dig att han har katter? Det är ju rätt poänglöst att kompromissa eller för all del kohandla om saker som det egentligen inte finns en konflikt kring. Om du däremot hade hatat katthår i sängen kanske ni hade kommit fram till att katterna inte ska vara i sovrummet men att resten av lägenheten är OK? (Ponera att din sambo äääälskar att sova med katten på magen men gör avkall på just det för din skull, osv.)

@Sörlatungu Man är nog lite olika . Jag trodde inte heller att jag och sambon skulle diskutera belysning innan vi flyttade ihop, men det visade sig tydligen att vi hade olika behov där. Hittills har ingenting varit så allvarligt att det inte gått att lösa. Sist vi handlade köpte vi två olika sorters kaviar, två olika sorters leverpastej och två olika sorters mesost. Hehe. Men eftersom vi har ekonomi nog att köpa många smörgåspålägg krävdes ingen kompromiss. Hade matbudgeten kärvat hade det förmodligen blivit verklig kohandel. "Ska du köpa den där SKITÄCKLIGA kaviaren så ska minsann JAG få välja leverpastej!!" (Det är nog ganska banala grejer som det kompromissas om i vårt hem.)

 

[Inte_Ung]

Han sitter alltså i vårt gemensamma vardagsrum eftersom det är den yta som går att upplåta till arbetsplats i vår lägenhet.

Varför skaffar ni inte en större bostad?

 

[Petruska]

s

Men då är det kanske inte en jättestor sak för dig att han har katter? Det är ju rätt poänglöst att kompromissa eller för all del kohandla om saker som det egentligen inte finns en konflikt kring. Om du däremot hade hatat katthår i sängen kanske ni hade kommit fram till att katterna inte ska vara i sovrummet men att resten av lägenheten är OK? (Ponera att din sambo äääälskar att sova med katten på magen men gör avkall på just det för din skull, osv.)

@Sörlatungu Man är nog lite olika . Jag trodde inte heller att jag och sambon skulle diskutera belysning innan vi flyttade ihop, men det visade sig tydligen att vi hade olika behov där. Hittills har ingenting varit så allvarligt att det inte gått att lösa. Sist vi handlade köpte vi två olika sorters kaviar, två olika sorters leverpastej och två olika sorters mesost. Hehe. Men eftersom vi har ekonomi nog att köpa många smörgåspålägg krävdes ingen kompromiss. Hade matbudgeten kärvat hade det förmodligen blivit verklig kohandel. "Ska du köpa den där SKITÄCKLIGA kaviaren så ska minsann JAG få välja leverpastej!!" (Det är nog ganska banala grejer som det kompromissas om i vårt hem.)

Nu har jag bott med katterna rätt många år, och jag orkar ju inte hålla igång något slags avsky mot dem i längden. Men mina känslor för katterna är sådana att jag inte fattar att katter öht är så populära som husdjur. Jag tycker inte att de funkar särskilt bra i möblerade hem. (Stallkatter är okej.)

För mig handlar om det snarare om att inte skapa en konflikt, därför att den konflikten skulle ha handlat om att vi är två olika personer. Det är illa nog att bo ihop med två katter, som jag ser det. Att krydda det med att dessutom konflikta och kohandla - nej, det får vara någon måtta. Han är en person som har katter. Jag vill inte att det gör mig till en person som dikterar villkoren för dessa katter. Jag vill inte ha det förhållande i vilket någon dikterar villkoren för något som helst.

Jag tänker nog mer som @mandalaki skrev som sitt ex vitrinskåp. Att vara två personer i samma bostad innebär att två personers liv levs på samma yta. Om man har problem med det upplägget, kan man ju vara särbo. (Det var partner och jag de första tio åren.)

 

[snow]

Jag kan begripa att det är lättare för dig att stå ut med "fel" belysning före kl 18 när du vet att det ändras kl 18. Men jag kan inte begripa om du lättare står ut med "fel" belysning före kl 18 därför att du vet att han får stå ut med "fel" belysning efter kl 18. I det senare fallet, vore det lättare för dig att "offra" något därför att han "offrar" sedan. För mig vore det ett väldigt konstigt sätt att relatera.

Såg det här tillägget nu. Det är jag med på och poängen är ju inte att "om jag utsätts för hans obehagliga taklampsljus så ska minsann han behöva uthärda min mysbelysning, moahahaha", utan mer att kompromissen ger mig mer tillfredsställelse än om jag hade låtit honom ha taklampan på hela kvällen och stått ut för hans skull.

Varför skaffar ni inte en större bostad?

Det är på G! Vi har ett husprospekt som vi förmodligen kommer köpa och börja renovera i höst. Där kommer vi kunna ha varsitt arbetsrum och diskussioner kring vem som ska sitta var pågår redan .

 

[Lovisaleonora]

"Okej, där rök ett veto."

Det finns ett strikt regelverk vad gäller veto-användning. Den som använder ett veto, måste uttryckligen meddela att "jag lägger in veto". Så det inte sker några missförstånd med dyrbara veto

 

[mandalaki]

Det är en SIAMES. Partner säger att orientaler inte är fullt så PERSONLIGA, som han felaktigt kallar jobbigheten, och funderar på en orientalkattunge inom kort (för att förbereda sig för det annalkande generationsskiftet bland katterna). Men du säger alltså att orientaler är lika jobbiga som siameser?

Äh, han är stans coolaste katt, inte det minsta jobbig. Du är bara svartsjuk för att du inte får din partners odelade uppmärksamhet (vilket är helt omöjligt när SIAMESEN är i närheten )

@mandalaki @Lovisaleonora

Förklara det här med veto är ni snälla, det låter intressant

@Lovisaleonora får ta det, det var hennes påhitt

(Det där med helkroppstatuering hade kunnat vara mitt, dock. Min exsambo hade en nätflirt för några år sedan, skaffade facebook för hennes skull men avslutade kontakten när han såg hennes bilder pga att hon hade tatueringar på armarna )

 

[Lovisaleonora]

Tja, vad finns att säga?

"Veto (latin 'jag förbjuder') är möjligheten för en part att ensidigt stoppa ett beslut."
https://sv.wikipedia.org/wiki/Veto

 

[snow]

s
Nu har jag bott med katterna rätt många år, och jag orkar ju inte hålla igång något slags avsky mot dem i längden. Men mina känslor för katterna är sådana att jag inte fattar att katter öht är så populära som husdjur. Jag tycker inte att de funkar särskilt bra i möblerade hem. (Stallkatter är okej.)

För mig handlar om det snarare om att inte skapa en konflikt, därför att den konflikten skulle ha handlat om att vi är två olika personer. Det är illa nog att bo ihop med två katter, som jag ser det. Att krydda det med att dessutom konflikta och kohandla - nej, det får vara någon måtta. Han är en person som har katter. Jag vill inte att det gör mig till en person som dikterar villkoren för dessa katter. Jag vill inte ha det förhållande i vilket någon dikterar villkoren för något som helst.

Jag tänker nog mer som @mandalaki skrev som sitt ex vitrinskåp. Att vara två personer i samma bostad innebär att två personers liv levs på samma yta. Om man har problem med det upplägget, kan man ju vara särbo. (Det var partner och jag de första tio åren.)

Ok, jag tror att jag förstår men att jag kanske är lite mer konfliktbenägen än dig och mandalaki, eller något sådant. Jag vill verkligen bo ihop med min sambo, men för att det ska fungera så har vissa kompromisser varit nödvändiga (för oss). Du säger att din sambo är en person som har katter, och att respektera det är viktigare för dig än din aversion mot katter. Jag ser inte på min sambo som "en person som vill ha taklampan tänd dygnet runt" (även om han de facto är en sådan person!) utan det är en preferens han har som jag faktiskt kan tänka mig att ta en konflikt kring, eftersom min preferens är en annan. För mig var det en tillräckligt viktig fråga för att ta upp den till diskussion; andra saker passerar okommenterade därför att de inte är så himla stora grejer egentligen (bara det att jag inte hade gjort så om jag bott ensam).

Jag har nog lärt mig lite under vägen också att inte agera på varenda liten grej som jag hade gjort annorlunda - det funkar ju inte att ta en konflikt eller försöka kompromissa om allt. Särskilt inte sådant som inte är lika viktigt för mig som det är för honom.

 

[mandalaki]

@snow i fallet med din taklampa hade jag nog resonerat enligt viktighetsprincipen, tror jag. Hans jobb är viktigare än min tedrickning, alltså får lampan vara tänd.

Eller så hade vi fått ordna en hörna med rejäl punktbelysning där han kunde jobba. Jag ser det inte som något att konflikta kring (vilket kan låta som att jag försöker framstå som samboendets Moder Teresa men det är jag inte, jag vill aldrig mer bo med någon, jag är för svår).

 

[Inte_Ung]

@snow i fallet med din taklampa hade jag nog resonerat enligt viktighetsprincipen, tror jag. Hans jobb är viktigare än min tedrickning, alltså får lampan vara tänd.

Jag hade druckit te i ett annat rum.
Typ köket eller mitt kontor.
Varför inte skaffa en större bostad i stället för att flytta isär?