Hur står man ut med varandras olikheter?

[athena_arabians]

Jag kan även tillägga att i början så var nog både jag och partnern av uppfattningen att "mitt sätt är det rätta" och det var väl inte helt friktionsfritt i början. Vi har t.ex. stått och dragit i varsin ände på en borrmaskin eftersom båda ville borra "på rätt sätt" (vilket naturligtvis var på olika sätt). På allvar alltså. Men vi har väl båda kommit till insikt om att det faktiskt inte är så jävla noga med hur saker blir gjort.

Låter som jag och särbon i köket ("nej, du kan inte ha i det nu, det ska i senare!" alt "så där stora bitar går inte att ha, det blir inte bra")

 

[snow]

Jag skulle inte som ensam bo med katter. Det är ingen kompromiss att partner har katter. Han har dem bara. De är hans.

Kan det inte bero lite på hur starkt man känner för någonting också? Om du hade avskytt katter och din sambo hade älskat katter; hade ni då varit tvungna att kompromissa?

 

[Philosophia]

Jag skulle inte som ensam bo med katter. Det är ingen kompromiss att partner har katter. Han har dem bara. De är hans.

En kompromiss skulle ha varit att skaffa en hamster eller två.

 

[mandalaki]

Jag skulle inte som ensam bo med katter. Det är ingen kompromiss att partner har katter. Han har dem bara. De är hans.

Precis. Ser man det som det där ständiga förhandlandet och givandet och tagandet som det brukar pratas om så skulle det ju bli "Du får ha katter men då ska jag ha tv i sovrummet" typ.

 

[mandalaki]

Kan det inte bero lite på hur starkt man känner för någonting också? Om du hade avskytt katter och din sambo hade älskat katter; hade ni då varit tvungna att kompromissa?

Hur skulle man göra det?

 

[snow]

Apropå kompromisser etc. så har jag i en upprörd diskussion kring det hus som jag och sambon planerar att börja renovera till hösten ställt ultimatumet "Om du tänker bygga en bastu i tvättstugan så vill inte jag skaffa barn!" . Det var möjligen en något överdriven reaktion men att göra om halva tvättstugan (som i nuvarande planlösning preciiis räcker till, imho då) till något så onödigt som en bastu var verkligen helt uppåt väggarna i min värld.

Jag tror att kompromissen kommer bli att min sambo bygger sin bastu i ett uthus istället .

 

[Lovisaleonora]

Hur skulle man göra det?

Inte mörda dem (den som avskyr katter), bara gilla dem (den som älskar katter)?

 

[snow]

Hur skulle man göra det?

Typ som du skriver ovan kanske? Den ene får ha katter om den andre får ha TV i sovrummet/hästhår i bilen/bastu i tvättstugan eller något annat som den andra parten sätter sig emot.

 

[Petruska]

Kan det inte bero lite på hur starkt man känner för någonting också? Om du hade avskytt katter och din sambo hade älskat katter; hade ni då varit tvungna att kompromissa?

Hur skulle vi kompromissa? Genom att ha en halv katt?

Han har katter, helt enkelt. Han ber inte om lov, jag ser inte att jag har rätt att vare sig tillåta eller förbjuda.

Jag tycker minst om katter av alla tamdjur, även om avsky är en överdriven beskrivning. Men det är hans katter. Om jag inte uthärdade dem fick vi väl vara särbo. Ingen kompromiss det heller.

 

[Petruska]

En kompromiss skulle ha varit att skaffa en hamster eller två.

Jag funderar på marsvin!

 

[escodobe]

Kan det inte bero lite på hur starkt man känner för någonting också? Om du hade avskytt katter och din sambo hade älskat katter; hade ni då varit tvungna att kompromissa?

Min sambo tycker inte om djur. Han får bara gilla läget. Hunden och jag är ett paketdeal. Gällande ödlan och skalbaggarna är hans inställning nu "det var inte fullt så jätteäckligt som jag föreställt mig".

Jag gör möjligen en kompromiss när jag aktivt undviker att få marmite i smörpaket.

 

[snow]

Hur skulle vi kompromissa? Genom att ha en halv katt?

Han har katter, helt enkelt. Han ber inte om lov, jag ser inte att jag har rätt att vare sig tillåta eller förbjuda.

Jag tycker minst om katter av alla tamdjur, även om avsky är en överdriven beskrivning. Men det är hans katter. Om jag inte uthärdade dem fick vi väl vara särbo. Ingen kompromiss det heller.

Det är ju ett sätt. Ett annat kanske är som ovan, att du hade fått driva igenom något som din sambo inte gillar. Alternativt att katterna får vara i en specifik del av huset/lägenheten (bara på nedervåningen/ej i sovrummet osv).

 

[Petruska]

Typ som du skriver ovan kanske? Den ene får ha katter om den andre får ha TV i sovrummet/hästhår i bilen/bastu i tvättstugan eller något annat som den andra parten sätter sig emot.

Men man har ingen rätt att tillåta/förbjuda varandra på det viset. Jag skulle aldrig prata så med någon jag har en personlig relation med. Aldrig.

 

[snow]

Min sambo tycker inte om djur. Han får bara gilla läget. Hunden och jag är ett paketdeal. Gällande ödlan och skalbaggarna är hans inställning nu "det var inte fullt så jätteäckligt som jag föreställt mig".

Jag gör möjligen en kompromiss när jag aktivt undviker att få marmite i smörpaket.

Det ser jag lite grann som en (ensidig)* kompromiss ändå? Från hans sida. Han gillar inte hundar men han gillar dig och eftersom du + hund är ett paket så väger det positiva med dig över det negativa med hunden. Typ så.

*känner mig allt mer osäker på vad en "kompromiss" egentligen är...?

 

[Monstermom]

Jag har funderat på ett svar på den här tråden ett bra tag nu, men jag kan bara inte ta mig förbi trådtiteln. "Hur står man ut"... Varför är det frågan, @Katti ? Varför är din målsättning att stå ut?! Det gör mig bedrövad, det känns hopplöst att ge några råd när jag är så främmande för själva frågan.

Och av det jag läser senare i tråden så verkar oförmågan att kommunicera (hur var det du beskrev det, "gråtkrig" eller något sådant?) som ett mycket mer grundläggande problem?

 

[athena_arabians]

Jag tycker minst om katter av alla tamdjur, även om avsky är en överdriven beskrivning.

Men Petruska, din avatar är väl en katt...

 

[Petruska]

Det är ju ett sätt. Ett annat kanske är som ovan, att du hade fått driva igenom något som din sambo inte gillar. Alternativt att katterna får vara i en specifik del av huset/lägenheten (bara på nedervåningen/ej i sovrummet osv).

Tanken att jag "fick driva igenom" är mig motbjudande. Så lever inte jag. Sätta regler förhonom och hans katter går bort av samma skäl. De är hans.

 

[Petruska]

Men Petruska, din avatar är väl en katt...

Den ena av dem. Den jobbigaste.

 

[snow]

Men man har ingen rätt att tillåta/förbjuda varandra på det viset. Jag skulle aldrig prata så med någon jag har en personlig relation med. Aldrig.

Jag tänker att det kanske kan vara lättare att acceptera sådant man har svårt för om man känner att båda liksom gör en ansträngning för varandra, på varsitt håll? Kompromisser handlar väl inte om att tillåta/förbjuda utan om att hitta lösningar som båda är nöjda med, men som kanske inte var exakt det parterna helst hade velat om de ensamma fick bestämma?

 

[athena_arabians]

Den ena av dem. Den jobbigaste.