Hur står man ut med varandras olikheter?

[tott]

Att du inte försöker göra något åt din bukebitterhet och gå vidare?

Att du inte försöker skita i vad jag skriver...?

 

[snow]

Allmän kommentar: det är ett statistiskt faktum att kvinnor gör mer av det obetalda hushållsarbetet än män. Det finns en strukturell grej där; det är inte bara individer som nyttomaximerar inom sitt förhållande. Jag är feminist med ambitioner att leva jämställt och ändå tar jag större ansvar över mat, handling och städning än min sambo (tvättbiten skulle jag nog säga att vi är jämställda kring - woho, eller nåt). Den strukturella biten tåls också att tänka på i sådana här diskussioner. Alla människor måste äta och ha en hyfsad hygien för att må bra. Har man barn så har man även ansvar för deras väl och ve. Jag tycker därför inte att det är ett klockrent argument att säga "eftersom jag vill ha en högre standard i hemmet så gör jag ALLT" - då tycker jag att det är bättre att faktiskt ta ett steg tillbaka och se till att hushållsarbetet blir något sånär jämt uppdelat. Observera att jag alltså inte lever som jag lär, men jag och min sambo försöker ändå jobba på att inte alltid falla in i de roller som vi båda har enklast att axla.

 

[mandalaki]

Att du inte försöker skita i vad jag skriver...?

Nej, det gör jag inte. T ex undrar jag fortfarande varför du hoppade på mig igår men du vägrade svara när du antagligen insåg att du hade fel. Jag frågar istället för att skita i det.

 

[Inte_Ung]

Jag har inte läst hela tråden men skall redan nu dela med mig av mina strategier.
Jag har nog gjort det svåraste som man kan göra, flyttat med min sambo till hans röriga barndomshem.
Det fungerar faktiskt över förväntan.
Jag har varit tvungen att lära mig att slappna av i röran.
Röran är inte min så jag måste låta bli att göra den till mitt problem.
Jag har fått ytor som är bara mina där sambon inte får placera saker alls och ett eget kontor och gästrum.
Man måste bo ganska så stort om det skall fungera.
Sedan så har vi en överenskommelse att min sambo alltid skall hjälpa mig att hitta saker som jag vill ha tag på.
Den delen är viktig då jag slipper tjata och han slipper höra om ordning och reda.
Det sparar massor av tid också då han snabbt och lätt hittar det mesta och jag har ett extremt minne som hjälper bra i det läget.
Men visst, jag får fortfarande ett och annat utbrott om året på det hela.

 

[stjarnhimmel]

@tott @mandalaki
Snälla kan ni inte ta er irritation på varandra någon annanstans? Istället för i någons tråd.

 

[mandalaki]

@tott @mandalaki
Snälla kan ni inte ta er irritation på varandra någon annanstans? Istället för i någons tråd.

Totts irritation dyker upp överallt, om den slutar göra det är problemet löst

 

[Hyacinth]

...fast här på Buke har vi väl lärt oss om man måste kompromissa i ett förhållande är det felfelfel

Jag har lärt mig det. Sjukt skönt. Och det gjorde att jag hittade en ny partner och ett bra förhållande. Jag kompromissade alltid bort det som var viktigt för mig innan men det gjorde aldrig min partner. Det var guld att få höra om andra typer av relationer för mig, och är fortfarande.

 

[tott]

Nej, det gör jag inte. T ex undrar jag fortfarande varför du hoppade på mig igår men du vägrade svara när du antagligen insåg att du hade fel. Jag frågar istället för att skita i det.

Hoppade på? Allting är relativt Nej jag varken anser eller inser att jag hade fel i det inlägget jag tror du syftar på, men jag orkar inte bråka. Jag vill inte och orkar inte försvara mig hela tiden. Jag vill kunna skriva i detta fria forum utan att bli idiotförklarad och misstolkad stup i kvarten - i många fall bara för att jag är jag och av någon orsak blivit "ett tacksamt offer" för en del här

...och gällande @stjarnhimmel s inlägg, så kan det kanske vara bra för dig också att se dig i spegeln.

 

[Inte_Ung]

Det där med resorna känner jag ingen. Han ska bara säga ett datum (eller en årstid kan räcka) så bokar jag och ordnar allt. Men det går bara inte.

Han vill nog inte resa egentligen.
Det är helt enkelt inte viktigt.
Man måste inte resa tillsammans bara för att man bor tillsammans.

 

[mandalaki]

Hoppade på? Allting är relativt Nej jag varken anser eller inser att jag hade fel i det inlägget jag tror du syftar på, men jag orkar inte bråka. Jag vill inte och orkar inte försvara mig hela tiden. Jag vill kunna skriva i detta fria forum utan att bli idiotförklarad och misstolkad stup i kvarten - i många fall bara för att jag är jag och av någon orsak blivit "ett tacksamt offer" för en del här

Men varför klagade du på mig igår när det enda jag gjort var att försvara en utsatt person mot ett riktigt slag under bältet? Det var dessutom ingen som skrivit en rad till dig när du plötsligt kallade mig och Petruska för mobbare. När det vi gjort var att försvara en person från ett mobbinginlägg.

 

[Petruska]

Jag har lärt mig det. Sjukt skönt. Och det gjorde att jag hittade en ny partner och ett bra förhållande. Jag kompromissade alltid bort det som var viktigt för mig innan men det gjorde aldrig min partner. Det var guld att få höra om andra typer av relationer för mig, och är fortfarande.

Ja, kompromisserna verkar ofta vara ganska ensidiga. Det är ett problem med dem, plus att det ju då inte handlar om kompromisser utan om ensidig anpassning.

Någon i tråden skriver att Hon kompromissar när det gäller ordningen på Hans skrivbord. Jag ser det snarare som en integritetskränkning att hon ens tror att det är kompromissar hon gör, eller att hon ser det som att hon kompromissar. Skrivbordet är ju hans!

 

[Mabuse]

Nej, jag måste nog försöka lära mig att det inte handlar om respekt. Det är bara såhär det är.
Det jobbiga är att det är lika jobbigt att ändra sig från ordningssam till rörig. Det känns som att allt är ett kaos i mitt inre emellanåt.

Jag tycker visst det har med respekt att göra. Jag och min man är båda slarviga på olika sätt: han vill inte ha saker liggande framme och skräpa, vilket jag kan leva med, jag vill inte ha kaos och oordning i skåp och lådor, vilket han kan leva med. Eftersom jag vet att det verkligen stör honom när saker ligger framme har jag blivit mycket noggrannare med att plocka undan efter mig än när jag bodde själv (har såklart inget mot om det är prydligt hemma, är bara för lat).

Din man låter ju däremot som ett vandrande kaos på alla plan, med minimal förmåga att bli mer ordningssam på någon enda front - jag skulle inte stå ut. Och då verkar du vara betydligt mer ordningssam än jag.

 

[pepp]

Oj vad jag känner igen mig i dom första delarna (kanske lite med planeringsdelen också) ska läsa igenom tråden när jag sitter vid datorn!

Jag har ju lite samma problem här hemma. Det enda som faktiskt har fungerat är att skriva en lapp, ungefär en to do list, med punkter, exakt vad som ska göras. Det är enda gången saker och ting faktiskt händer.

Själv så lider jag nog lite av städmani då jag jobbar som städerska, och jag har inget emot att städa egentligen. Det är inte så kul bara när man städat en hel söndag, sambon kommer hem från fjällen och det ser ut som en explosion en dag efteråt...

Nu är jag så less att jag faktiskt gått i städstrejk, jag tänker inte lyfta ett finger förrän han tar tag i det hela. Och igår tvättade han faktiskt litegrann... tänkte att jag ska tvätta mina egna grejer i helgen, han får faktiskt fixa sin egna tvätt!

Ursäkta virrigt inlägg..

 

[snow]

Ja, kompromisserna verkar ofta vara ganska ensidiga. Det är ett problem med dem, plus att det ju då inte handlar om kompromisser utan om ensidig anpassning.

Någon i tråden skriver att Hon kompromissar när det gäller ordningen på Hans skrivbord. Jag ser det snarare som en integritetskränkning att hon ens tror att det är kompromissar hon gör, eller att hon ser det som att hon kompromissar. Skrivbordet är ju hans!

Det var jag som skrev så. Det är HANS skrivbord, men det står i VÅR gemensamma bostad. I VÅRT vardagsrum där vi BÅDA vistas varje dag. Det tar dessutom mer plats än MITT skrivbord. Om jag bodde ensam hade jag inte valt att ha ett stort skrivbord belamrat med prylar i mitt vardagsrum. Däri ligger kompromissen - jag vill egentligen inte ha ett jättestort skrivbord i vardagsrummet, men det är det enda rum som skrivbordet får plats i. Och han behöver sitt skrivbord och ska naturligtvis få ha sina saker på sitt sätt, det är helt självklart för mig. Jag ville ge ett exempel på hur man kan ge varandra utrymme men ändå göra en viss anpassning. Så som det fungerar för oss alltså, andra kanske inte tycker att detta är en rimlig "kompromiss".

 

[Lovisaleonora]

Men om det är du som städar, tvättar och handlar - vad gör han?

I normalfallet lägger han samma tid på att göra detta i företaget. Sedan håller han efter alla inventarierna, ombyggnaderna, projekteringarna av privatprojekten, ser till att bilarna är iordning och att alla maskinerna hemma funkar. Det blir utbyte till min fördel i tid sett.

 

[Petruska]

Det var jag som skrev så. Det är HANS skrivbord, men det står i VÅR gemensamma bostad. I VÅRT vardagsrum där vi BÅDA vistas varje dag. Det tar dessutom mer plats än MITT skrivbord. Om jag bodde ensam hade jag inte valt att ha ett stort skrivbord belamrat med prylar i mitt vardagsrum. Däri ligger kompromissen - jag vill egentligen inte ha ett jättestort skrivbord i vardagsrummet, men det är det enda rum som skrivbordet får plats i. Och han behöver sitt skrivbord och ska naturligtvis få ha sina saker på sitt sätt, det är helt självklart för mig. Jag ville ge ett exempel på hur man kan ge varandra utrymme men ändå göra en viss anpassning. Så som det fungerar för oss alltså, andra kanske inte tycker att detta är en rimlig "kompromiss".

Ja? Och jag tycker att det är idén om kompromiss i sammanhanget som är det tveksamma. Inte det andra.

Jag tycker inte att det är en orimlig kompromiss, alltså, utan lite gränsöverskridande att du alls ser det som en kompromiss.

 

[Inte_Ung]

Det är väl det med matsvinn och skit som har hindrat mig, men jag ser ju nu att det finns en enkel lösning och att det bara är att skärpa sig.

Se till att det finns mat i frysen.
Man kan planera sig ur sådana där problem.

 

[Inte_Ung]

Gård låter helt övermänskligt för mig. Beundrar er som fixar det. Jag skulle inte orka att bo i radhus.

Har du vuxit upp i lägenhet?
Hur har din sambo vuxit upp?

 

[Lovisaleonora]

Det är intressant att upptäcka hur många föreställningar det finns om hur-ett-förhållande ska vara eller hur-man-gör eller inte gör i vissa situationer.

Jag tror allt bottnar i att vi lite till mans behöver rannsaka oss vad som är krav på tankeläsning och rimliga förväntningar.

Orimligt mycket är m e m krav på tankeläsning och därtill hörande reaktioner.

 

[Lovisaleonora]

Se till att det finns mat i frysen.
Man kan planera sig ur sådana där problem.

Så himla viktig reflektion. Här har vi ett problem - hur prestigelöst lösa det?

Själv äter jag uteslutande egen eller färdig frysmat i veckorna. Det finns helt enkelt inte varken tid eller vettig möjlighet att lösa det på annat sätt. Desto festligare blir det till helgen när det finns tid och utrymme att laga något som är annat än bukfyllo...