Sv: hur skall pappa vara??=
Jag känner som somliga andra inte alls igen mig i att behöva en Tarzan eller beskyddare som nybliven mamma. Fattar inte vad ni pratar om.
Pappor har väl precis lika stort behov av gos och närhet till bebin som mamman? Vi kunde ligga i timmar och bara titta på den förstfödde emellan oss i dubbelsängen. Pappan var exakt lika förundrad och fascinerad över det lilla under som kommit till oss.
Jag skulle ha känt mig extremt övergiven och ledsen om pappan inte brytt sig till tusen procent om barnet när han var hemma från jobbet. Hem innanför dörren var lika med bebis på en gång.
En partner som springer ärenden när man sitter där och ammar med en liten sugpropp vid bröstet kanske behövdes. Särskilt i början. Ojsan, behöver man stora nattbindor till avslaget. Iväg till apoteket. Köp en mjölkuppsamlingskopp också. En partner som passar upp lite extra eftersom man blir bunden när man ammar. Däremellan och ALL skötsel av bebin när pappan är hemma ifrån jobbet har varit en självklarhet hos oss.
Måste medge att det krävdes inte så lite självbehärskning att inte hänga över axeln när han skullle sköta den förstfödde. Allt skulle ju vara så RÄTT, och gärna på mitt sätt. Men jag insåg snabbt att huvudsaken var att ungen överlevde och att de fick bonda på sitt sätt.Det gick ju naturligtvis hur bra som helst. När tvåan sedan kom, var min man den som först skötte barnet hur självklart som helst.
Som mamma måste man låta pappan ta plats. Det är så lätt att göra barnet till "sitt" och alltid veta bäst om skötsel osv.
Om pappan inte verkar vilja, vågar eller vad han nu har för anledning att inte vara med barnet. Gör som Silverkedjan förespråkar. Gå ut och lämna dem ensamma. Ingen normalt funtad nänniska tar inte hand om ett spädbarn på bästa sätt då.