hur skall pappa vara??=

[Theci]

¨Sitter och surrar runt härpå buke medans min lilla 6 veckors ängel tar sig en tupplur!

Kom plötsligt på att hela mitt liv är förändrat!

Nu kretsar allt runt den lille!
Och jag älskar det.


Men medans jag styr mitt liv efter den lille så ser jag även lite med avund på pappan som tycks leva precis som förut.(Far och flänger, fest cross m,m)

Jag vill absolut inte hindra honom från att ha kuloch leva sitt liv men
Det var nu jag kom att undra hur ni vill att pappan till era barn skall vara coh agera när en liten har kommit till världen!????

 

[Warmia]

Sv: hur skall pappa vara??=

Jag känner faktiskt precis som dig - att pappan lever i stort sett som förut, och kan göra det han vill......

Tyvärr är det väl inte riktigt så jag vill att papparollen ska se ut, jag önska att pappan ska bry sig och ta lika stort ansvar som mamman. Att dela tiden så även jag som mamma får en paus på dagen att göra lite vad man vill och känna sig ledig, för det behöver man.

 

[Mammadutt]

Sv: hur skall pappa vara??=

Här är vi båda föräldrar och tar hänsyn till det nya livet. Man kan inte ösa på som förr, man har liksom ett ansvar. Man behöver inte offra allt men kanske inte heller köra sitt eget race 7 dar i veckan.

 

[us_lover]

Sv: hur skall pappa vara??=

När dottern var nyfödd för snart 5 år sedan hade vi lite andra förutsättningar än vi har idag. Jag började t ex jobba direkt, dottern var inte mer än 5 dagar när jag stod i kassan och tog hand om kunder med dottern bredvid i vagnen. När dottern var vaken hjälpte maken till med att antingen ta hand om butiken så jag kunde dra mig undan på kontoret och amma, eller så tog han hand om dottern.

Den här gången kommer jag att kunna vara mammaledig på ett annat sätt. Trots det har jag redan pratat med maken om att han ibland får hjälpa till och ta hand om bebisen. Dels så att jag ska kunna få lite tid för mig själv, t ex om jag vill ut och rida. Dels för att jag ska kunna ha lite kvalitetstid med dottern så hon inte ska känna sig undanskuffad av bebisen.

För övrigt har jag en man som är väldigt självständig även om han är väldigt mån om sin familj. Samtidigt är det ju även upp till mig att säga till maken om jag vill ha avlastning, han är ju faktiskt inte tankeläsare

 

[Kickis]

Sv: hur skall pappa vara??=

I början är det så. Särksilt om man ammar. Men sen kan ju pappan ta allt mer ansvar. Tyvärr har han ju då vant sig vid att ligga på latsidan. Men nu när tävlingsäsongen sätter igång ska de bli ändring på det!

Så, hade jag fått välja hade min man varit mer aktiv med vårat barn. men somdsagt - grabbar är inte tankeläsare, så de gäller att säga till när man vill ha avlastning!:smirk:

 

[Jane_Done]

Sv: hur skall pappa vara??=

Ni har väl blivit föräldrar bägge två? Och han borde ju vara involverad i bebisen också, och att avlasta dig.

 

[FannyN]

Sv: hur skall pappa vara??=

Så har inte vi.
Vi är tillsammans med plutten hela tiden hela familjen.Bara myser runt härhemma sköter huset och hästarna,går promenader etc.Vilar när plutt vilar...
Jag jobbar iof 2-3 nätter i veckan, men med nästa barn ska vi se till att vara föräldralediga båda två samtidigt.

// Åsa

 

[Mariell]

Sv: hur skall pappa vara??=

Så, hade jag fått välja hade min man varit mer aktiv med vårat barn. men somdsagt - grabbar är inte tankeläsare, så de gäller att säga till när man vill ha avlastning!:smirk:

Alltså, jag kanske är dum eller naiv eller så - har själv inte barn men väntar i september - men jag fattar inte riktigt vad ni snackar om när ni snackar om "avlastning". Uttrycker man det så, förutsätter man ju att barnet är kvinnans ansvar och att mannen bara ska rycka in om hon blir trött av allt ammande och blöjbytande och måste vila en stund. Men man är väl två som blir föräldrar? I alla fall är vi det. Visst, min kille har inga mjölktuttar, men allt annat kan han göra, och kommer att göra. Att han bara skulle finnas där som avlastning låter helt sjukt gammaldags i mina öron. Hans känslor då? Han har väl också rätt till egentid med sitt nya lilla barn?

 

[Kickis]

Sv: hur skall pappa vara??=

Avlastning är kanske inte riktigt rätt ord. Låter som sagt lite väl gammal dags. Men jag får erkänna att jag nog tar ett större ansvar om barnet i våran familjen än vad mannen har. Men vissa dagar känner man att man inte vill det och de är då man måste be om... ja.. vad man nu ska kalla det....

 

[jaha ja]

Sv: hur skall pappa vara??=

Avlastning är kanske inte riktigt rätt ord. Låter som sagt lite väl gammal dags. Men jag får erkänna att jag nog tar ett större ansvar om barnet i våran familjen än vad mannen har. Men vissa dagar känner man att man inte vill det och de är då man måste be om... ja.. vad man nu ska kalla det....

Har några stycken & minmna har alltid ställt up, bytt blöjor mm.
Sen är det klart att så länge man ammar så är det ju lätt att mamman tar hand om den lilla mest.
Men det fins ju annat i hemmet som fortfarande ska skötas, specielt om det fins äldre barn.

Så det fins massor som pappan kan göra för att hjälpa till att avlasta, men givetviss oxå få chansen att lära känna lilla livet.

Men att den enna skulle vara ute & partaya hade jag känt som väldigt orättvisst, vi har ju skaffat barnet tillsammans & då är det ju bådas ansvar.
Inte menat att någon ska sluta leva helt.

Sen handlar det nog mycket om att prata & komma överens om vad som passar båda & respectera varandra, själv är jag nog välldigt bortskämd med pappan till mina barn.

Underbar far

 

[Jane_Done]

Sv: hur skall pappa vara??=

Avlastning betyder för mig att göra saker runt omkring mig. Periodvis blir man väldigt låst och bara ammar. Bara sitter där och kommer inte längre. Då kan det vara trevligt att få ett glas vatten, något att läsa. Vilket man inte får hjälp med om pappan jobbar.

Men det utesluter naturligtvis inte att båda är föräldrar, som tar hand om sitt barn.

 

[Blixtra]

Sv: hur skall pappa vara??=

Man behöver inte offra allt men kanske inte heller köra sitt eget race 7 dar i veckan.

Det där ordet OFFRA har jag så svårt för!! Vadå offra, vi offrar ingenting VI är föräldrar nu, vi har VUNNIT en storvinst !! Livet är så totalt förändrat, vi VILL INTE springa på krogen, vi vill båda två snusa vår son i nacken när han sover, vakna av hans leende, vem behöver berusa sig, när man blir så totalt charmad över det lilla nya livet? Jag lever här och NU med min son, hans far min man. Nu gör vi detta fullt ut, man lever i olika faser.

Vi har inte offrat något, vi har vunnit!

 

[mino]

Sv: hur skall pappa vara??=

För mig är det obegripligt hur man kan gå in i nåt så stort som att skaffa barn utan att ha pratat igenom hur man vill ha det. Att det liksom bara "blir så" att mamman sitter hemma och har hela ansvaret för barnet och pappan är ute och ägnar sig åt annat. Hur ska han kunna bli förälder om han inte övar? Hur ska ni kunna ha en jämlik föräldraroll om han ligger månader och så småningom år efter dig i erfarenhet?

 

[Silverkedjan]

Sv: hur skall pappa vara??=

Läste nyss i Jusek-tidningen att 80-talisterna är den överlägset mest ojämställda generationer på mycket länge för de matas med konstiga schablonbilder via media.

Jag tycker det är oerhört pinsamt att tjejer väljer att skaffa barn med så patetiska män.

Och det är väldigt synd om alla pappor som förvägras första tjing på egna barn.

Vi tycker i vår familj att mammor ammar. Det är orättvist men svårt att göra åt. Vill bebin ta flaska med utpumpad mjölk får pappor mata men vill inte bebin (som min minsta) måste mamman mata hela första halvåret ensam.

Det ger ett försprång i närhet och mys - alltså har pappor RÄTT till första tjing på ALLT ANNAT.

Precis som Blixtra och FannyN säger så vill man ju inget hellre än att bara myyyyyyyyyyyyyyysa med bebisen

Vi var hemma båda två första halvåret. Helt klart värt en extrem nedväxling i boende och andra materiella ting.

 

[Blixtra]

Sv: hur skall pappa vara??=

Min svåger sade något fint till oss när vi väntade ettan. Kom inte ihåg ordagrant, men betydelsen var följande:

"Planera inte in en massa saker att göra/handla/fixa etc. när bebis väl är född: ty då vill man bara ha "smekmånad", man är så fachinerad och betagen av det nya livet att allt annat ter sig oviktigt". "Barnen är små en väldigt kort period av hela livet, att det ända som är viktigt är närhet." Att se älska och bekräfta sitt lilla barn".

Idag är han trebarnsfar och fortfarande lika engagerad i sina barn. Han slutade med golf, som han var lovande i, hade ett ensiffrigt handikapp. Han anser att golf kan han spela när han är pensionär, ty då är barnen för stora för att "snusas" på och inte i samma behov av pappa. Att ta ledigt är att inte behöva stressa utan få vara med barnen på deras vilkor, vadå behöva avlastning?

Måste också SJÄLV tillägga att jag är chockerad över hur många som valt helknepiga farsor till sina barn här inne , vill de inte?

Hörde också på nyheterna att spädbarn idag har svårt att knyta an till sina föräldrar , vilket är både skrämmande och ledsamt. Vad är det för framtida vuxna som skapas idag?

Det är ju så mysigt att lukta på sin bebis, att bara titta på den, att vara nära, amma och mysa. Hur kan man inte vilja detta när man skaffat barn?

När man blir förälder så ändrar sig livet. Det är inte att offra något!

 

[anhe]

Sv: hur skall pappa vara??=

Avlastning tycker jag är ett utmärkt ord, i alla fall för oss. Det gäller nämligen åt bägge håll. Vissa dagar har den ena föräldern mer ork med barnen än den andra som kanske behöver lite egen tid och andrum - och därmed avlastning. Tvärtom någon annan dag. Vi är väldigt noga med att ge varandra möjlighet att göra saker utan barn, om vi känner att det behövs.

Men att pappan ska kunna fortsätta livet precis som innan utan att ta hänsyn till sin familj låter helt vansinnigt för mig (lika vansinnigt som jag tycker det är att man inte tar hänsyn till familjen innan man skaffar barn). Man är faktiskt föräldrar bägge två. Man ska inte sluta leva livet som tidigare, men man måste komprissa i mitt tycke, man kanske inte kan leva sitt liv i samma omfattning och med samma förutsättningar som tidigare. Som mamma har man nästan en skyldighet att tvinga papporna att engagera sig i sina barn tycker jag. Det kommer inte naturligt för alla, utan att det behöver vara något som är fel, dom kanske känner sig väldigt osäkra på hur man hanterar små barn. Men övning ger färdighet. Ge pappan fullt ansvar någon stund då och då, så kommer känslorna för barnet krypa sig på automatiskt. TS har ingen anledning att vara den enda som har ansvar för barnet, bara för att den är liten och kanske ammas. Dessutom kan barn vara med på många aktiviteter, så kanske TS kan följa med pappan på en del aktiviteter. Man måste kompromissa som föräldrar, från bådas håll.

 

[Theci]

Sv: hur skall pappa vara??=

Jag älskar min lille "pjuklarv"!

Skulle nog avstå från allt för hans skull!

Att bara sitta och lyssna på hans andetag betyder så mycket.

Känner inte papporna vi har till våra barn så???
Det känns som att det tas första bästa chans att åka ut på något lajbans eller så är det jätte viktigt att fixa något ( oviktigt )på tex bilen eller något annat mekaniskt som jag anses inte veta någonting om.

Någon skrev här att vi hade "valt konstiga pappor tillvåra barn"

Valt och valt, tänk om man kunde se in i framtiden och få reda på hur personen skulle te sig som föräldrar.
Kanske hade man då oxå hittat någon rik snubbe

Min sambo är underbar på så många sätt.
Visst är han väldigt manlig när det gäller städa, diska hitta saker och väldigt bra på att smita undan.

Men han har oxå ståt ut med mig gravid i 9 månader.
Han höll min hand, svor på barnmorskorna och fanns vidmin sida under förlossningen.
Han gör mycket utan att blinka.

Tror det ärså stor omställning för killarna.
Påoss tjejer har kroppen och hjärnan förbereets så länge på denna uppgift.
Det känns som att allt är inprogramerat.
Killarna börjar från nolloch måste lära sig allt.

Men jag önskar ibland att det fanns lite mer mammai en pappa, att det var lite jämnare fördelat.

Menjag tänker oxå att om han får lov att leva vidare nu utan att jag surar och klagar medans jag sitter fast i ammandet så kankse jag kan leva lite mer när vi slutat amma utan att någon får taggat i ögonen.
För dåska det för sjutton gubbar ridas!
Här har man nämligen suttit utanens känna häst lukt i snart 1 år!!!!!!!!

 

[Silverkedjan]

Sv: hur skall pappa vara??=

Vet du hur man gör?

Man lämnar den nyfödda till pappan och GÅR UT.

Och låter dem upptäcka varandra på sitt eget sätt

Alltför ofta uppfattar mannen bebin som kvinnans revir och ser sig som andrahandsförälder.

Många mammor är lite snåla med gosiga bebisar....

En pappa som är räddningslöst KÄR i sin bebis för att han fått bonda med den ifred är i ett helt annat läge än de där som tycker det är bäst att hålla sig undan för mammor vet ändå alltid bäst.

 

[No1]

Sv: hur skall pappa vara??=

Jag håller så otroligt mycket med dig om att det är pinsamt att tjejer som skaffar barn med killar som visar upp taskigt engagemang INNAN barnproduktion.
Man kan INTE förvänta sig att killarna skall förändra sig när väl barnet kommit.
Det fungerar säkert i vissa fall men jag tror knappast det är så många att det går att generalisera.
För nog måste väl respektive se dessa fjantsidor hos sin partner när vi utomstående kan se dem?

Jag har några vänner och bekanta som tillämpat en metod som verkar kanonbra!
Papporna tar ut 2-4veckors semester i samband med de 10 pappadagarna efter förlossningen så de verkligen får en möjlighet att FÖRSTÅ vad det innebär att ha en bäbis i familjen.
Då har också papporna verkligen VARIT MED i hanteringen av nykomlingen (inte fixa hus, meka bil eller liknande) och kanske tom lite mer pga en urtrött och öm mamma.

Denna metod tycker jag som utomstående verkar som en bra idé för papporna är till synes lite mer nära och säkra med sina barn.
Jämfört med många andra killar i bekantskapskretsen som inte kommer in i bilden förrän efter amningen och är livrädda för att ta hand om barnet på egen hand.

 

[Blixtra]

Sv: hur skall pappa vara??=

Vet du hur man gör?

Man lämnar den nyfödda till pappan och GÅR UT.

Det där är faktiskt oslagbart!

Och att inte hela tiden veta bäst! När ettan har varit med sin pappa, kan man ju ibalnd se att pappa gör saker som är både krångligare och jobbigare, men vi har öppet kommit överens om att jag lägger mig inte i om han inte ber mig om råd. Jag uppmuntrar deras relation (idag behövs inte det, pappan blev störtkär och bondade fort, kanske för att jag ALDRIG lagt mig i), jag är jätteglad för att de är så gosiga ihop och att pappan är så intreserad, MEN å andra sidan har jag nog också tagit detta för givet, för man är faktiskt två om att bli förälder (oftast).

Det ni kallar för avlastning, kallar jag kanske för egen tid, eller för livet "it selfe", jag måste ju gå ut och ta hand om hästen, men likaväl vill ju pappan åka iväg ex. till sin bror med sonen och hans barn utan att jag alltid ska vara med, eller till andra kompisar som både har egna och är utan barn.

Men att gå på krogen för att supa, eller att festa och lämna ett spädbarn hos någon som inte är mamman eller pappan DET FINNS INTE I MIN VÄRLDSBILD. Gud jag hade sett det som att offra familjen inte att offra festandet, festat har jag gjort, och det kommer igen i en anna fas. Nu är det fest på barnens vilkor, korvgrillning och poängpromenad med fiskedamm och glada härliga vuxna!!