Hur ska vi praktiskt få till ett jämställt samhälle

[BernT]

Som man bäddar får man ligga, är ju en gammal sanning. Och det är väl en av anledningarna till att förstagångsmödrar blir allt äldre i västvärlden. Undantaget är väl de unga mödrar som ser en karriär i att bli bidragsberoende med flera barn och ensamstående.

Fast är det verkligen någon som resonerar så? Typ jag skaffar 4 barn och håvar in storkovan 1050kr per barn i barnbidrag! Inte direkt så man kan leva lyxliv på det.

 

[julgrisen]

Fast är det verkligen någon som resonerar så? Typ jag skaffar 4 barn och håvar in storkovan 1050kr per barn i barnbidrag! Inte direkt så man kan leva lyxliv på det.

Nej, jag håller med, det känns snarare som förakt mot unga ensamstående mammor att påstå något sådant.

 

[Badger]

Ton? med andra ord du uppfattar det så? Tja det kan jag inte hjälpa.
Men eftersom jag är en anhängare av fria val på eget ansvar så finns ingen anledning för mig att varken förakta eller tycka synd om den som bor i en hyresbarack...bara ett konstaterande av faktumet.

Tja varför skrev du inte istället något i stil med att Villabyungarna kunde behöva en solresa som omväxling, istället för hyreskasernbarnen. Typ.

 

[Oldie]

Fast är det verkligen någon som resonerar så? Typ jag skaffar 4 barn och håvar in storkovan 1050kr per barn i barnbidrag! Inte direkt så man kan leva lyxliv på det.

Det är klart att det finns. Se dig omkring. Inte vanligt bland västerländska kvinnor men nu består landet inte bara av dessa. (glöm inte flerbarnstillägget)

 

[landsbygdsbo]

Återigen ser jag ett problem i att de fria besluten inte är speciellt fria utan en del av en norm. Som påverkar både de som väljer, deras barn och resten av samhället. Jag trodde att vi var överens om att strukturen kring vem som är hemma med barnen och vems karriär som prioriteras behöver förändras för att uppnå jämställdhet, men jag kanske missförstod dig.

De fria besluten är inte fria, vi som politiker vet bättre alltså ska vi bestämma så folk väljer det vi vill att de värjer....Vi var överens om hur strukturen ser ut. Min åsikt är inte förändrad, jag anser att folk ska ha rätt att välja. Och så länge vi har olika lön för olika arbeten och män och kvinnor landar i olika jobb så kommer folk att välja oavsett vad som är politiskt korrekt.
Såvida du inte har en lösning hur du vill komma runt det här med olika löner för olika jobb.

 

[BernT]

Det är klart att det finns. Se dig omkring. Inte vanligt bland västerländska kvinnor men nu består landet inte bara av dessa. (glöm inte flerbarnstillägget)

Det är väl typ 200kr eller något sånt. Alltså man måste ju upp i typ 20 barn om man ska få ihop lite cash och då behöver man istället köpa en hel hyresfastighet för att husera alla och matkostnaden lär ju bli typ 30k/månad. Nä jag tror det är otroligt få som försörjer sig på barnafödande.

 

[landsbygdsbo]

Det är ett känt faktum att de flesta av oss lär hamna där förr eller senare, då kallat äldreboende eller "slutförvaring" . Hur många 90-åringar har ork o lust att klippa gräset 3ggr i veckan innan midsommar, måla huset, tapetsera, byta panna och resten av det husägarna glatt gör hela jävla sommaren?

exakt och då hamnar man antingen på hemmet eller i ett boende där man betalar för den tjänsten.

 

[landsbygdsbo]

Det brukar annars räknas som en av de mer lyckade lagarna sett till konsekvenserna den fått på attityden till barnaga, men du verkar veta bättre.

Var har jag sagt bu eller bä om reformen? jag konstaterar ju bara att politikerna kände att nu skulle man få gensvar för reformen och då skred man till verket.

 

[landsbygdsbo]

Själv vet jag från min barndom att jag var fullt på det klara med att vi inte kunde åka på semester utomlands, men att min pappa arbetade deltid för att få tid med mig kändes helt otippat rätt trevligt det med.

Så länge jag kan minnas var vi på bilresor i Europa. Vilket gav stort självförtroende och gav mig en allmänbildning och en fördel i skolan som inte var föraktlig. Att jag tillbringade mer tid med mina föräldrar än genomsnittet stod klart redan då, var med när farsan jobbade så ofta jag kunde. Fick aldrig ngn veckopeng, istället timlön då jag jobbade tillsammans med honom och den lönen gjorde att jag hade betydligt mer att röra mig med än de flesta av mina vänner, både de i Sverige och de jag fått utomlands. Så redan tidigt insåg jag värdet av att arbeta och det man kunde få för arbetets lön. Bara känslan att som 14 åring ha samma ansvar sittande vid ett fikabord tillsammans med andra vuxna efter ha gjort en "hel karls" jobb var och är obetalbar.

 

[landsbygdsbo]

Jo det gör det väl? Om de väljer solsemestern framför att pappan är föräldraledig.

Men det kräver kanske sin fundering.
-välja solsemester framför pappaledighet förekommer säkert oftare i familjer som tycker att pappan har en mindre roll att spela i barnets liv än mamman.

Så om de skulle valt föräldraledigheten så hade han fått en möjlighet att känna säkerhet med barnet, en möjlighet att bli hemmets organisatör, en möjlighet att vara den som vet vad barnet tycker om och hur man tröstar, en möjlighet att skapa en relation, känna intensiv kärlek och ömhet, en möjlighet att känna ansvar för barnet. (Anekdot här, en kollegas man tog sina tre pappamånader, precis bara de. Och uttryckte genom halva att han helt plötsligt insåg vilken kärlek och vilket ansvar man kunde känna för ett litet barn. Det var något nytt för honom som kom när barnet var 9 månader eller så, då han varit föräldraledig. Staten gav det barnet en far.)

Kanske en möjlighet att få ett band till barnet som är så starkt att om föräldrarna skiljer sig så väljer han inte bort sitt barn för sin nya frus barn. Det är mer ovanligt nu men av alla mina vänner med skilda föräldrar så brydde sig de flesta av deras fäder inte längre om dem när pappan hade skaffat ny familj och det ledde till en del sorg.

Så du menar på fullt allvar att en man utestänger barnen om han jobbar ngt mer än heltid?
Skitsnack, det finns ingenting som hindrar att den mannen har ett bra och djupt förhållande till sina barn.
Naturligtvis så är skilsmässorna ett problem.
Men det går att lösa och det är naturligtvis lättare om båda parterna gräver ner stridsyxorna inför barnen och inte använder dem som vapen mot varandra.

 

[landsbygdsbo]

Tja varför skrev du inte istället något i stil med att Villabyungarna kunde behöva en solresa som omväxling, istället för hyreskasernbarnen. Typ.

Du menar att det bara finns hyresbaracker i villaby?
Solresor betalas av det som föräldrarna skrapar ihop. Gör de det inte så ska naturligtvis inte de som lyckas känna skuld.

 

[TinyWiny]

Så är inte jag uppfostrad, alls. Ta ansvar visst men inte att stå tillbaka. Jag tar det jag vill ha och står inte tillbaka för någon. Det är ju upp till varje individ att faktiskt ta för sig.

Så bra för dig. Otur för alla som inte är det och de får då stå sitt kast eller? Visst kan man säga att det är upp till varje individ om man vill men det krävs endel för att bryta mot de normer man är uppfostrad med och alla har inte varken styrkan eller förmågan att se det destruktiva i det de har fått med sig sedan barnsben. Hur många av de normerna som du själv har blivit uppfostrad i har du brutit mot?

 

[Imogen]

Det är väl typ 200kr eller något sånt. Alltså man måste ju upp i typ 20 barn om man ska få ihop lite cash och då behöver man istället köpa en hel hyresfastighet för att husera alla och matkostnaden lär ju bli typ 30k/månad. Nä jag tror det är otroligt få som försörjer sig på barnafödande.

Har man 10 barn får man 9114 kronor i flerbarnstillägg och sedan 1250 kronor för varje ytterligare barn. Jag tror inte heller att folk skaffar många barn som affärsidé, men det är betydligt mer än 200 kr per barn när det är många barn (siffrorna är från 2010 så kan ha ändrats)

 

[Oldie]

Det är väl typ 200kr eller något sånt. Alltså man måste ju upp i typ 20 barn om man ska få ihop lite cash och då behöver man istället köpa en hel hyresfastighet för att husera alla och matkostnaden lär ju bli typ 30k/månad. Nä jag tror det är otroligt få som försörjer sig på barnafödande.

Affärsidé var väl att ta i men man ska inte underskatta kulturella värderingar. Tyvärr sätter ju många barn krokben för kvinnors frihet, språklig utveckling och inträde på arbetsmarknaden.
Och det var väl inte det jämställdhetsdebatten hade som sin idé?

 

[skogaliten]

Arbeta med små barn och deras kultur tror jag är en av de viktigare bitarna. Det känns som att när vi vuxna blir alltmer jämställda tar vi ut det på barnen genom att skilja dem extra tydligt.

Det var ju närapå tvärtom före 1950 och tidigare. Flickor och pojkar samma kläder till de var 6 eller någonting och till och med C S Lewis och andra barnförfattare verkade betrakta flickor som riktigt kompetenta (så länge de höll sig till pilbågar och dolkar istället för svärd av rena moralskäl) fram tills de fyllde 15 och blev kvinnor -Susan i Narnia tex. Det verkar ha ändrats långsamt under 70-talet, gnagts in på under 80-talet och helt exploderat under 90- talet tills nu.

Känns som att könets viktighet bland små barn eskalerar och det rejält, snarare än sjunker helt enkelt.

Det du skriver är både intressant, tankeväckande, och (delvis) något jag upplevt och lagt märke till...

När jag var "liten" alltså på 1960-talet, så var det förhållandevis liten skillnad på mindre barns kläder i vardagslag, mest någon liten skillnad på färger m.m. (mycket var brunmurrigt eller blått), men i "finare" sammanhang, så skulle flickor ha klänning och lackskor, och små pojkar struken skjorta, slips, och lackskor...

Men för att gå lite framåt i tiden, så fick jag mitt första barn 1981. När man köpte barnkläder så fanns det i affärer som H&M, Åhléns eller Kappahl en "barnavdelning". Där fanns visserligen kläder som var mer "flickiga" eller mer "pojkiga", men de hängde intill varandra, och exakt samma modell av byxor eller tröjor köpas till pojke eller flicka, med en genomgående färgskala.
I affärer som Polarn och Pyret, så vill jag minnas, att det var i stort sett helt och hållet unisex, och färger som rosa eller ljusblått fanns inte ens, det var gult, brunt, marinblått, rött med mera (minnas fel kan jag förstås).

När mitt tredje barn föddes, i början på 1990-talet, så var det plötsligt pojk- och flickavdelning på varuhusen, och även modellerna av kläder var flickiga respektive pojkiga, alltså modeller/skärning/motiv på tryck, färger och material som uppmanar pojkar till aktivitet, och uppmanar flickor till stillhet och att inte smutsa ner sig....

Där någonstans, under det sena 1980-talet - tidiga 1990-talet, så förändrades också utbudet i sportaffärerna snabbt. Det dök upp särskilda dammodeller respektive herrmodeller av joggingskor, träningsbyxor, jackor (med typiska tjej- respektive killfärger, och mindre samt färre fickor på tjejmodellerna m.m.), från att det för t.ex. skorna tidigare var så att man kunde välja bland olika bredder/fason på skorna för att passa olika fötter.
Jag sprang mycket och tävlade en hel del på den tiden, och störde mig enormt. Jag har jättebreda fötter, och plötsligt var det skitsvårt att få tag i skor som passade. De breda "herrmodellerna" började på stl 41, och dammodellerna var ju för smala, jag fick specialbeställa, för tillverkarna hade såklart "herrmodeller" även i mindre storlek...

Så vad hände egentligen i slutet av 1980-talet? Fick alla inköpare fnatt?

 

[skogaliten]

Vänligen citera mig där jag tycker så,
aternativt sluta ljuga ihop saker om vad jag sagt, och publicera dessa fabler här.


Jag antar att du missat amningsdelen i den här tråden, alternativt anser att amning endast är en social konstruktion.

Jag förstår överhuvudtaget inte vad du menar, det är väl ingen som påstått att män skulle genetiskt modifieras till att amma?

 

[BernT]

Det du skriver är både intressant, tankeväckande, och (delvis) något jag upplevt och lagt märke till...

När jag var "liten" alltså på 1960-talet, så var det förhållandevis liten skillnad på mindre barns kläder i vardagslag, mest någon liten skillnad på färger m.m. (mycket var brunmurrigt eller blått), men i "finare" sammanhang, så skulle flickor ha klänning och lackskor, och små pojkar struken skjorta, slips, och lackskor...

Men för att gå lite framåt i tiden, så fick jag mitt första barn 1981. När man köpte barnkläder så fanns det i affärer som H&M, Åhléns eller Kappahl en "barnavdelning". Där fanns visserligen kläder som var mer "flickiga" eller mer "pojkiga", men de hängde intill varandra, och exakt samma modell av byxor eller tröjor köpas till pojke eller flicka, med en genomgående färgskala.
I affärer som Polarn och Pyret, så vill jag minnas, att det var i stort sett helt och hållet unisex, och färger som rosa eller ljusblått fanns inte ens, det var gult, brunt, marinblått, rött med mera (minnas fel kan jag förstås).

När mitt tredje barn föddes, i början på 1990-talet, så var det plötsligt pojk- och flickavdelning på varuhusen, och även modellerna av kläder var flickiga respektive pojkiga, alltså modeller/skärning/motiv på tryck, färger och material som uppmanar pojkar till aktivitet, och uppmanar flickor till stillhet och att inte smutsa ner sig....

Där någonstans, under det sena 1980-talet - tidiga 1990-talet, så förändrades också utbudet i sportaffärerna snabbt. Det dök upp särskilda dammodeller respektive herrmodeller av joggingskor, träningsbyxor, jackor (med typiska tjej- respektive killfärger, och mindre samt färre fickor på tjejmodellerna m.m.), från att det för t.ex. skorna tidigare var så att man kunde välja bland olika bredder/fason på skorna för att passa olika fötter.
Jag sprang mycket och tävlade en hel del på den tiden, och störde mig enormt. Jag har jättebreda fötter, och plötsligt var det skitsvårt att få tag i skor som passade. De breda "herrmodellerna" började på stl 41, och dammodellerna var ju för smala, jag fick specialbeställa, för tillverkarna hade såklart "herrmodeller" även i mindre storlek...

Så vad hände egentligen i slutet av 1980-talet? Fick alla inköpare fnatt?

Handlar ju om efterfrågan. Det är inte lönsamt att tillverka damskor som är extra breda eftersom de flesta kvinnor har smalare fötter. Hade det varit stor efterfrågan hade det funnits den sortens sko. Tillverkare låter inte bli att tillverka något som säljer bara för att.

 

[skogaliten]

Handlar ju om efterfrågan. Det är inte lönsamt att tillverka damskor som är extra breda eftersom de flesta kvinnor har smalare fötter. Hade det varit stor efterfrågan hade det funnits den sortens sko. Tillverkare låter inte bli att tillverka något som säljer bara för att.

Beside the point...Det handlade om joggingskor, inte skor i allmänhet.

Det finns ingen anledning att tillverka joggingskor "i rosa" till damer som är smala, respektive "blåa" till herrar som är breda, varför inte tillverka "smala" joggingskor för dem (män som kvinnor) med smala fötter, respektive "breda" joggingskor för dem (män som kvinnor) med breda fötter. Alltså unisex...

Jag känner några killar med smala fötter, de har också problem att få tag på passande skor...

 

[BernT]

Beside the point...Det handlade om joggingskor, inte skor i allmänhet.

Det finns ingen anledning att tillverka joggingskor "i rosa" till damer som är smala, respektive "blåa" till herrar som är breda, varför inte tillverka "smala" joggingskor för dem (män som kvinnor) med smala fötter, respektive "breda" joggingskor för dem (män som kvinnor) med breda fötter. Alltså unisex...

Jag känner några killar med smala fötter, de har också problem att få tag på passande skor...

För att det inte är lönsamt, det är inte svårare än så. Säg att tillverkaren måste köpa in 100000 ex av bred sko strl 35 för att priset från fabrik ska gälla. Sen säljs 10%. Det funkar inte.

 

[Jeffery]

Jag förstår överhuvudtaget inte vad du menar, det är väl ingen som påstått att män skulle genetiskt modifieras till att amma?

Din fantasi är verkligen vriden åt ett enda enögt håll.

"Jag tror dessutom att någon sorts fördelningspolitisk/ekonomisk lösning är en betydligt säkrare väg till jämställdhet, än att försöka jämna ut biologiska skillnader mellan könen som föreslagits tidigare i tråden."
betyder naturligtvis inte att män genetiskt skulle modifieras till att amma för att nå denna så åtråvärda jämställdhet mellan könen, utan att kvinnor skulle (utan hjälp av genetiken) sluta amma för att nå denna så åtråvärda jämställdhet mellan könen.