Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi började dejta och bestämde ganska snabbt att de skulle vara vi. Vi blev upp över öronen förälskade i varandra och han bestämde sig för att flytta ner till mig och flytta sitt företag då han har mycket jobb i länet där jag bor. Vi hittade ett gemensamt boende som vi flyttade in i. Vi hade varit tillsammans i ca 3 månader när vi flyttade ihop. Vi har alltid haft ett väldigt bra sexliv och passion, vi har sex minst 3-5 dagar i veckan. Men nu till problemet. Vi smågnabbar titt som tätt. Han har inga vänner familj här utan den enda han umgås med är typ mig och han klickar inte riktigt med mina vänner å deras respektive, han vill att jag ska åka iväg på saker själv och han behöver ganska mycket egentid. Jag försöker ge han detta då jag är hos hästen på kvällarna osv. Nu i veckan fick jag lite en chock när han sa att vi hela tiden har snack hur vi ska lösa saker men att han börjar tappa känslor och vill göra slut. Men samtidigt så ville han ha kontakt för han kanske kommer ångra sig. Han satt å grät så klart jag vet de finns känslor med i bilden. Jag har svårt att släppa vår relation då vi fortfarande har denna passion och sexlust till varande, den har aldrig dött och jag känner de små problemen i vardagen måste vi kunna lösa om båda jobbar på detta. Han jobbar mer än heltid då han driver sitt eget företag, han sover dåligt och är oftast irriterad när han kommer hem. Han kan störa sig de ligger kläder på stolarna osv, trots mycket även är hans. De känns som han förväntar sig lite att jag gör mat/diskar för jag inte jobbar lika mycket som honom (jag jobbar *bara* heltid). Jag vill så gärna han ska skaffa sig vänner här då tror jag han skulle må så mycket bättre. Men han vill heller inte flytta tillbaka för nu går hans företag här som en räls. Och jag har sagt att i framtiden är jag öppen för att flytta iomed att han flyttade hit för min skull.
Vi kom fram till att vi skulle försöka igen, och jag sa till han jag vill han ska vilja de själv och inte för jag försöker övertala honom. Men att bara göra slut och flytta känns som vi båda kommer ångra oss om vi inte ger de en sista chans.
Sen kommer hans känslor och går, ena dagen kan han hålla min hand och säga att han älskar mig, sen några dagar senare kan han säga att våra små bråk gjort att han blir osäker på våra känslor. Att han är rädd att de förstört för mycket.
Någon mer som haft samma problem? Oftast läser man att sexlivet dött ut och man ej vill vara nära varann men för oss är de tvärt om, men i vardagslivet går vi varann på nerverna. En sak jag funderade på är att gå från sambo till särbo, att jag tar tillbaka min lägenhet jag hyr ut nu i 2a hand och vi provar detta för jag vill verkligen inte de ska ta slut. Jag har aldrig kännt så för en kille som jag för honom och jag vill inte mista honom. Jag känner att mycket ligger på mig och mitt mående för jag vill ha mycket bekräftelse, jag vill ha en puss varje morgon och kväll och jag vill ha närhet och stöd. Jag känner jag på senare tid har börjat umgås mer med mina vänner och göra saker utan honom, vilket jag tror är bättre för relation än att jag alltid är hemma och vill vara med honom. Tror han behöver sitt space för att kunna varva ner efter en lång arbetsdag.
Jag vill ej höra i tråden gör slut, utan tips hur man ska få relationen att vända och att vi ska kunna leva tillsammans utan att man går varann på nerverna...