Hur ska man få relationen att överleva?

[MiniLi]

Meningen var att hon skulle hyra till nov (1,5 år ) men hon sa upp den tidigare än planerat. Därav det blev så kort inpå.

Bäst är väl att ni har en öppen diskussion om det. Framförallt eftersom han har flaggat för att han ev vill göra slut, då behöver han ju förstå att du inte kan/vill göra dig av med din andra lägenhet och att det blir orimligt med dubbla boendekostnader för dig.

 

[Lingon]

Tänker att det kan bli en fälla att göra mer i hemmet.

Men däremot skulle jag nog tycka att man dominerar ljudbilden en del om man ser på film hela kvällen. Precis som man dominerar ljudbilden om man lyssnar på höga Youtubeklipp. Så ev kan man ju läsa en bok eller ngt eller ha hörlurar till filmen och ha hörlurar till Youtube så att den som vill kan få det tyst omkring sig.

Det är det som gör att jag kan tycka det är nice om min man är ute en kväll, att det blir tyst inte ngn som ser på TV. Men jag har inga problem med det oftast.

Det har jag inga problem med. Om min man vill se en film och jag vill läsa i lugn och ro går jag till sovrummet och lägger mig i sängen och läser. Alternativt om han vill ligga i sängen och se filmen så sätter jag vill i vardagsrummet och läser. Om man inte bor i etta kan man ju alltid gå till ett annat rum om man vill ha det lugnare.

 

[Badger]

Det har jag inga problem med. Om min man vill se en film och jag vill läsa i lugn och ro går jag till sovrummet och lägger mig i sängen och läser. Alternativt om han vill ligga i sängen och se filmen så sätter jag vill i vardagsrummet och läser. Om man inte bor i etta kan man ju alltid gå till ett annat rum om man vill ha det lugnare.

Men jag gillar att också vara i soffan i vardagsrummet han spelar alltid spel och ser film samtidigt, med ljud på. Så jag skulle alltid vara i sovrummet. Tyvärr har vi inte en fyra. Men jag är ganska ljudtålig, njuter dock när det blir tyst.

 

[Lingon]

Men jag gillar att också vara i soffan i vardagsrummet han spelar alltid spel och ser film samtidigt, med ljud på. Så jag skulle alltid vara i sovrummet. Tyvärr har vi inte en fyra. Men jag är ganska ljudtålig, njuter dock när det blir tyst.

Ok, min man spelar också men gör det på sin dator som står i datorrummet så där är han för det mesta. Med hörlurar på för att han föredrar det.

 

[Badger]

Vi har de väldigt bra när det är bra. Det som gör de hela jobbigare. Att när vi är utanför hemmet så funkar allt så bra, när vi åker på semester umgås med familjen osv. Är just vardagslivet i hemmet som inte riktigt fungerar som de ska.

Jag har ju inte läst hela tråden till sitt slut. Men det är också ibland mentalt jobbigt om någon tassar lite för en istället för trampa på. (sedan är ju inte alla bra på att köpa små presenter och blommor och nalle och ännu mer på alla hjärtans är ändå ganska mycket?)

 

[Smurfoff]

Jag vet inte hur men allting har bara vänt till de positiva. Han är mycket gladare och vi hjälps åt i hemmet. Jag lagar mer mat hemma men han diskar, och hjälper till i hemmet mer utan att jag sagt något. Han visar mycket närhet och ger mig bekräftelse som jag känner jag behöver, utan att jag sagt något. Så jag hoppas att det fortsätter vara såhär för nu känns de jättebra från båda sidor och vi gör saker ihop och kan även umgås på olika håll både i och utanför hemmet. Det känns verkligen som att båda försöker denna gång.

 

[Smurfoff]

Nu är han borta på jobb i 2 veckor. Har en vecka kvar tills han kommit hem. Vi har skrivit dagligen godmorgon / godnatt osv. Vi hade lite sex chattar igår och då sa han att han har saknat denna känslan han får nu, och det gör att han känner att han vet hur de ska va. Att känslorna har svalnat pga allt bråk/tjafs vi haft men när vi är såhär så kommer de tillbaka igen och han känner saknad. Men kan känslor komma och gå? För mig är de så förvirrande för mina känslor försvinner inte för att vi bråkar. Klart jag kan bli irriterad på honom och tycka de är skönt att han ska iväg men de är bara i 2 dagar sen börjar jag sakna honom igen. För honom verkar de vara att de ska vara pirr och lycka hela tiden i en relation. Men han sa samtidigt att han vill att detta ska funka och kommer att kämpa för de. Så vi får helt enkelt jobba på de tillsammans och försöka hitta tillbka. Han sa de kommer inte ta en vecka elelr en månad vi måste ge de tid. Att liksom börja om från början igen av vår relation.

 

[hollypolly]

Nu är han borta på jobb i 2 veckor. Har en vecka kvar tills han kommit hem. Vi har skrivit dagligen godmorgon / godnatt osv. Vi hade lite sex chattar igår och då sa han att han har saknat denna känslan han får nu, och det gör att han känner att han vet hur de ska va. Att känslorna har svalnat pga allt bråk/tjafs vi haft men när vi är såhär så kommer de tillbaka igen och han känner saknad. Men kan känslor komma och gå? För mig är de så förvirrande för mina känslor försvinner inte för att vi bråkar. Klart jag kan bli irriterad på honom och tycka de är skönt att han ska iväg men de är bara i 2 dagar sen börjar jag sakna honom igen. För honom verkar de vara att de ska vara pirr och lycka hela tiden i en relation. Men han sa samtidigt att han vill att detta ska funka och kommer att kämpa för de. Så vi får helt enkelt jobba på de tillsammans och försöka hitta tillbka. Han sa de kommer inte ta en vecka elelr en månad vi måste ge de tid. Att liksom börja om från början igen av vår relation.

Ja känslor kan komma och gå.
För min del gör dom det ständigt.

 

[Mabuse]

Ja känslor kan komma och gå.
För min del gör dom det ständigt.

Och jag skulle bli vansinning av att försöka ha en nära relation med någon som var så ambivalent. Så jag tänker att man är väl olika, och att åtminstone jag tycker det är enklare att ha en relation med någon som funkar ungefär som en själv på det planet.

Ambivalensen och osäkerheten i någon som älskar en ena dagen och inte känner något nästa, vecka ut och vecka in, skulle krascha relationen till slut för mig.

 

[MiniLi]

Och jag skulle bli vansinning av att försöka ha en nära relation med någon som var så ambivalent. Så jag tänker att man är väl olika, och att åtminstone jag tycker det är enklare att ha en relation med någon som funkar ungefär som en själv på det planet.

Ambivalensen och osäkerheten i någon som älskar en ena dagen och inte känner något nästa, vecka ut och vecka in, skulle krascha relationen till slut för mig.

Jag håller med. Och även om man liksom inte känner sig sprudlande förälskad varenda sekund så tänker jag att man ändå har en uppfattning om att man faktiskt älskar personen. Tex att man kanske mår dåligt av olika skäl (stress osv) och därför känner sig lite slät känslomässigt, men att kunna skilja på det och att ha tappat känslorna. Skulle aldrig palla att leva med någon som inte kan skilja mellan att vara känslomässigt avstängd (pga sjukdom, stress, trötthet osv) och att ha tappat kärlekskänslorna.

 

[hollypolly]

Och jag skulle bli vansinning av att försöka ha en nära relation med någon som var så ambivalent. Så jag tänker att man är väl olika, och att åtminstone jag tycker det är enklare att ha en relation med någon som funkar ungefär som en själv på det planet.

Ambivalensen och osäkerheten i någon som älskar en ena dagen och inte känner något nästa, vecka ut och vecka in, skulle krascha relationen till slut för mig.

Okej

 

[hollypolly]

Jag håller med. Och även om man liksom inte känner sig sprudlande förälskad varenda sekund så tänker jag att man ändå har en uppfattning om att man faktiskt älskar personen. Tex att man kanske mår dåligt av olika skäl (stress osv) och därför känner sig lite slät känslomässigt, men att kunna skilja på det och att ha tappat känslorna. Skulle aldrig palla att leva med någon som inte kan skilja mellan att vara känslomässigt avstängd (pga sjukdom, stress, trötthet osv) och att ha tappat kärlekskänslorna.

Så är det för mig. Om något annat är jobbigt i livet har jag inte tid att känna alla känslor eller bekräfta en partner lika mycket dom dagarna.
Vissa dagar tycker jag ingenting om någon andra dagar älskar jag allt och alla.

Trodde inte det var så ovanligt.

 

[Lingon]

Så är det för mig. Om något annat är jobbigt i livet har jag inte tid att känna alla känslor eller bekräfta en partner lika mycket dom dagarna.
Vissa dagar tycker jag ingenting om någon andra dagar älskar jag allt och alla.

Trodde inte det var så ovanligt.

Jag förstår det inte alls och hade inte mått bra i relation med någon som fungerade så.

 

[hollypolly]

Jag förstår det inte alls och hade inte mått bra i relation med någon som fungerade så.

Nej det är väl tur du skipper vara i en relation med mig då.

 

[MiniLi]

Så är det för mig. Om något annat är jobbigt i livet har jag inte tid att känna alla känslor eller bekräfta en partner lika mycket dom dagarna.
Vissa dagar tycker jag ingenting om någon andra dagar älskar jag allt och alla.

Trodde inte det var så ovanligt.

Nej det är verkligen inte ovanligt. Men ts beskriver ju att partnern har tvivel om relationen eftersom partnern inte känt kärlekskänslor hela tiden.
Det är ju något annat.

 

[hollypolly]

Nej det är verkligen inte ovanligt. Men ts beskriver ju att partnern har tvivel om relationen eftersom partnern inte känt kärlekskänslor hela tiden.
Det är ju något annat.

Ja ts och den här mannen verkar inte klicka särskilt bra.

 

[Migo]

Så är det för mig. Om något annat är jobbigt i livet har jag inte tid att känna alla känslor eller bekräfta en partner lika mycket dom dagarna.
Vissa dagar tycker jag ingenting om någon andra dagar älskar jag allt och alla.

Trodde inte det var så ovanligt.

Sån är jag med.

 

[QueenLilith]

Så är det för mig. Om något annat är jobbigt i livet har jag inte tid att känna alla känslor eller bekräfta en partner lika mycket dom dagarna.
Vissa dagar tycker jag ingenting om någon andra dagar älskar jag allt och alla.

Trodde inte det var så ovanligt.

Tycker inte det låter ovanligt, men för mig är det stor skillnad på att känna så och bete sig så som TS's man gör. Jag kan vara väldigt upp och ner, ibland dansar jag runt på fjärilar, ibland känner jag mig totalt avrubbat, särskilt om många jobbiga saker händer i livet. Men jag tvekar aldrig någonsin på min relation eller kärlek till min sambo. Vi har varit ihop i 7 år. Även dom dagar vart jag har PMS eller mår skit, känner mig sur och tvär så har jag aldrig känt att jag inte vill vara med honom. Men känner inte heller jag behöver sjunga kärleks serenader direkt heller Att hela tiden tveka på sin partner och sina känslor anser jag inte är normalt (menar inte att du gör det, ville jag bara förklara, men jag anser TS's partner gör det) och "ville göra slut", i min värld så beter man sig inte så i en frisk relation och det är ju någonting som inte är bra om man jämt och ständigt känner så.

I vissa perioder kan jag komma hem och säga "jag har noll energi idag, orkar inte riktigt prata" och då brukar min sambo fråga om jag vill ha en kram och sen gör han sin egna grej och jag kan få läsa min bok, spela mitt spel, kolla tv eller vad som utan några konstigheter alls.

Jag har en kompis i min nära kompiskrets som rätt ofta pratar om att han inte har kvar känslor för sin sambo och han vill göra slut. Sen är det "frid och fröjd" några månader, sen är det samma visa om igen. Jag förstår inte grejen och det där behovet för trygghet när man är i en relation man inte trivs i. Jag känner lite antagligen får du skita eller kliva av toaletten. Jag hade gjort slut i den relationen för länge sen. Livet är alldeles för kort för att spendera med någon som inte är säker på en och sina egna känslor.

 

[Smurfoff]

Nej det är verkligen inte ovanligt. Men ts beskriver ju att partnern har tvivel om relationen eftersom partnern inte känt kärlekskänslor hela tiden.
Det är ju något annat.

Han säger att kärlekskänslorna försvinner när vi bråkar/tjafsar men kommer tillbaka igen när vi har de bra. Jag vet de låter konstigt. Men nu för en gångs skull vill båda kämpa för att de ska fungera och vi provar en sista gång för jag kommer inte orkar hela tiden gå på spänn och undra om han älskar mig ena dagen men inte imorgon.

 

[Lingon]

Tycker inte det låter ovanligt, men för mig är det stor skillnad på att känna så och bete sig så som TS's man gör. Jag kan vara väldigt upp och ner, ibland dansar jag runt på fjärilar, ibland känner jag mig totalt avrubbat, särskilt om många jobbiga saker händer i livet. Men jag tvekar aldrig någonsin på min relation eller kärlek till min sambo. Vi har varit ihop i 7 år. Även dom dagar vart jag har PMS eller mår skit, känner mig sur och tvär så har jag aldrig känt att jag inte vill vara med honom. Men känner inte heller jag behöver sjunga kärleks serenader direkt heller Att hela tiden tveka på sin partner och sina känslor anser jag inte är normalt (menar inte att du gör det, ville jag bara förklara, men jag anser TS's partner gör det) och "ville göra slut", i min värld så beter man sig inte så i en frisk relation och det är ju någonting som inte är bra om man jämt och ständigt känner så.

I vissa perioder kan jag komma hem och säga "jag har noll energi idag, orkar inte riktigt prata" och då brukar min sambo fråga om jag vill ha en kram och sen gör han sin egna grej och jag kan få läsa min bok, spela mitt spel, kolla tv eller vad som utan några konstigheter alls.

Jag har en kompis i min nära kompiskrets som rätt ofta pratar om att han inte har kvar känslor för sin sambo och han vill göra slut. Sen är det "frid och fröjd" några månader, sen är det samma visa om igen. Jag förstår inte grejen och det där behovet för trygghet när man är i en relation man inte trivs i. Jag känner lite antagligen får du skita eller kliva av toaletten. Jag hade gjort slut i den relationen för länge sen. Livet är alldeles för kort för att spendera med någon som inte är säker på en och sina egna känslor.

Jag tycker att det låter konstigt. Jag och min man har varit ihop i ca 20 år. Jag behöver aldrig känna efter för att veta att jag älskar honom. Inte ens på mina sämsta dagar. Inte ens mitt i ett gräl behöver jag känna efter för att veta att jag älskar honom.