Hur ska man få relationen att överleva?

[Mia_R]

Därav jag förstår hans frustration och att det främst är jag som måste må bra i mig själv och inte kräva så mycket som jag i nuläget har gjort. Folk här säger jag ska göra slut och hitta någon annan, men kommer bli samma problem med nästa jag träffar. Jag måste ta tag i mig själv och jobba med mina problem. Jag skyller inte på min uppväxt, men har vuxit upp med en mamma som blir psykiskt misshandlad av min pappa och hon gjorde verkligen allt i hemmet och han la på soffan och rökade typ. Så för mig har jag oftast dragits till killar som behandlar mig dåligt, asså riktigt dåligt och jag har alltid skyllt på mig själv och att jag förtjänar detta. Detta är den första killen som verkligen såg mig för den jag var, som gillade att jag var på, som gillade att jag svarade direkt, som inte behövde jaga. Men ju mer han jobbar och ju mer jag kräver så förstår jag de blir jobbigt för honom då han ska fokusera på sitt företag att de rullar samtidigt som han ska ha tid med mig som kräver hans uppmäksamhet. Så jag tror att vårt förhållande kommer bli bättre om jag bara släpper på mina krav och tar tag i mitt mående. Som att jag har ett mål att gå ner 20 kg. Nu har jag bara gått upp i vikt. Att jag lägger mer fokus på de än saker som får mig att må dåligt.

Därför är det bättre att du lär dig stå på egna ben och att ni är särbo istället för att du ska gå ner i vikt, vara förstående och slå knut på dig själv.

 

[chiiliacanth]

Ok om du har ett bekräftelsebehov, men en puss morgon och kväll osv tycker jag inte är mycket begärt. Det låter som att ni är i olika skeden av livet där du kanske hade önskat helst att han va mycket hemma med dig o inte jobbade så mycket, där hans energi i vardagen gick till dig o er relation (bland annat) och inte bara jobba hela dagarna. Självklart ska man vara en stöttande partner. Men han är ju också skyldig att ge dig lite uppmärksamhet, och måste det prioriteras ner måste ni ju tillsammans hitta ett sätt där det finns tid och ork kvar till er båda.
Jag själv känner igen mig i det här att tro det värsta, att man inte förtjänar uppmärksamhet osv. I slutändan tror jag det här handlar om vad du själv tycker du förtjänar, om du verkligen står ut med detta osv.
Pröva att flytta isär en tid, att ni kanske bara ses helgerna. Om inte saknad uppstår då från hans håll osv kanske det är dags att gå vidare. Man kan tyvärr inte tvinga någon känna så mycket som man själv gör.

 

[monster1]

Ok om du har ett bekräftelsebehov, men en puss morgon och kväll osv tycker jag inte är mycket begärt. Det låter som att ni är i olika skeden av livet där du kanske hade önskat helst att han va mycket hemma med dig o inte jobbade så mycket, där hans energi i vardagen gick till dig o er relation (bland annat) och inte bara jobba hela dagarna. Självklart ska man vara en stöttande partner. Men han är ju också skyldig att ge dig lite uppmärksamhet, och måste det prioriteras ner måste ni ju tillsammans hitta ett sätt där det finns tid och ork kvar till er båda.
Jag själv känner igen mig i det här att tro det värsta, att man inte förtjänar uppmärksamhet osv. I slutändan tror jag det här handlar om vad du själv tycker du förtjänar, om du verkligen står ut med detta osv.
Pröva att flytta isär en tid, att ni kanske bara ses helgerna. Om inte saknad uppstår då från hans håll osv kanske det är dags att gå vidare. Man kan tyvärr inte tvinga någon känna så mycket som man själv gör.

Men vill man ha ömhetsbetygelser som måste begäras? Ömhetsbetygelser är väll något som ska delas ut frivilligt på det sätt som givaren vill ge dom?

 

[chiiliacanth]

Men vill man ha ömhetsbetygelser som måste begäras? Ömhetsbetygelser är väll något som ska delas ut frivilligt på det sätt som givaren vill ge dom?

Det har du rätt i, dock är det ju inte fel att kommunicera vilka behov man har (om det inte är uppenbart för varann). Men då ska ju det göras på ett sätt så det inte känns som krav utan i stil med "jag blir glad när du gör såhär o såhär...." t.ex.

 

[Grazing]

Därav jag förstår hans frustration och att det främst är jag som måste må bra i mig själv och inte kräva så mycket som jag i nuläget har gjort. Folk här säger jag ska göra slut och hitta någon annan, men kommer bli samma problem med nästa jag träffar. Jag måste ta tag i mig själv och jobba med mina problem. Jag skyller inte på min uppväxt, men har vuxit upp med en mamma som blir psykiskt misshandlad av min pappa och hon gjorde verkligen allt i hemmet och han la på soffan och rökade typ. Så för mig har jag oftast dragits till killar som behandlar mig dåligt, asså riktigt dåligt och jag har alltid skyllt på mig själv och att jag förtjänar detta. Detta är den första killen som verkligen såg mig för den jag var, som gillade att jag var på, som gillade att jag svarade direkt, som inte behövde jaga. Men ju mer han jobbar och ju mer jag kräver så förstår jag de blir jobbigt för honom då han ska fokusera på sitt företag att de rullar samtidigt som han ska ha tid med mig som kräver hans uppmäksamhet. Så jag tror att vårt förhållande kommer bli bättre om jag bara släpper på mina krav och tar tag i mitt mående. Som att jag har ett mål att gå ner 20 kg. Nu har jag bara gått upp i vikt. Att jag lägger mer fokus på de än saker som får mig att må dåligt.

Sluta ursäkta honom, du ska inte ändra dig för honom för att du förmodligen (?) är rädd för att inte hitta någon som värderar dig för den du är. Han kommer inte ändra på sig för att du ändrar på dig, han har visat vad han är för person.

 

[QueenLilith]

Därav jag förstår hans frustration och att det främst är jag som måste må bra i mig själv och inte kräva så mycket som jag i nuläget har gjort. Folk här säger jag ska göra slut och hitta någon annan, men kommer bli samma problem med nästa jag träffar. Jag måste ta tag i mig själv och jobba med mina problem. Jag skyller inte på min uppväxt, men har vuxit upp med en mamma som blir psykiskt misshandlad av min pappa och hon gjorde verkligen allt i hemmet och han la på soffan och rökade typ. Så för mig har jag oftast dragits till killar som behandlar mig dåligt, asså riktigt dåligt och jag har alltid skyllt på mig själv och att jag förtjänar detta. Detta är den första killen som verkligen såg mig för den jag var, som gillade att jag var på, som gillade att jag svarade direkt, som inte behövde jaga. Men ju mer han jobbar och ju mer jag kräver så förstår jag de blir jobbigt för honom då han ska fokusera på sitt företag att de rullar samtidigt som han ska ha tid med mig som kräver hans uppmäksamhet. Så jag tror att vårt förhållande kommer bli bättre om jag bara släpper på mina krav och tar tag i mitt mående. Som att jag har ett mål att gå ner 20 kg. Nu har jag bara gått upp i vikt. Att jag lägger mer fokus på de än saker som får mig att må dåligt.

Bara för han är bättre än dina ex, så gör det inte honom till = bra. Många som har levt i dåliga relationer gör tyvärr ofta den ekvationen. Mitt bästa tips är terapi, kanske du kan få genom ditt företag? Jag har själv gått genom företaget och sen betalade jag även för det privat i en annan veva. Väldigt värt dom pengarna kan jag säga. Men det gäller hitta rätt psykolog. Särskilt eftersom du är uppväxt med förälder i en dålig relation är det viktigt.

Skall inte tjöta för mycket om det, men tycker inte eran relation låter frisk heller. Många av dina inlägg om er relation och ditt mående är för mig. Riktigt riktigt många kvinnor lever i såna relationer, men tycker det är bra. Även folk som lever med fysisk eller psykisk misshandel skulle beskriva sina relationer som bra till vänner/familj. Det är lite av en överlevnadsinstinkt tror jag. Det är verkligen få människor som lever i en dålig relation som skulle klassa det så.

 

[MiniLi]

Jag tycker det låter som att du behöver jobba med dig själv, men ni verkar ändå inte passa ihop. Det handlar ju inte om att jobba med sig själv ELLER göra slut. Det kanske är rätt att göra båda.

 

[MiaMia]

Därav jag förstår hans frustration och att det främst är jag som måste må bra i mig själv och inte kräva så mycket som jag i nuläget har gjort. Folk här säger jag ska göra slut och hitta någon annan, men kommer bli samma problem med nästa jag träffar. Jag måste ta tag i mig själv och jobba med mina problem. Jag skyller inte på min uppväxt, men har vuxit upp med en mamma som blir psykiskt misshandlad av min pappa och hon gjorde verkligen allt i hemmet och han la på soffan och rökade typ. Så för mig har jag oftast dragits till killar som behandlar mig dåligt, asså riktigt dåligt och jag har alltid skyllt på mig själv och att jag förtjänar detta. Detta är den första killen som verkligen såg mig för den jag var, som gillade att jag var på, som gillade att jag svarade direkt, som inte behövde jaga. Men ju mer han jobbar och ju mer jag kräver så förstår jag de blir jobbigt för honom då han ska fokusera på sitt företag att de rullar samtidigt som han ska ha tid med mig som kräver hans uppmäksamhet. Så jag tror att vårt förhållande kommer bli bättre om jag bara släpper på mina krav och tar tag i mitt mående. Som att jag har ett mål att gå ner 20 kg. Nu har jag bara gått upp i vikt. Att jag lägger mer fokus på de än saker som får mig att må dåligt.

Men då är det väl inte "bara bekräftelsebehov" som du "behöver jobba på att tona ner"?
Utan du är skadad efter att ha levt i X år med en destruktiv relation?

Tror som flera sagt att det finns anledning att du behöver ordentlig hjälp för att hantera det. Inte minst för att komma ifrån att sådana erfarenheter ofta ger tendenser att gå in i destruktiva relationer om igen.

Just med tanke på att du är sårbar pga. din bakgrund så finns det anledning att vara extra vaksam på om det dyker upp tendenser till dåliga mönster i relationen. Och att vara lite försiktig med att alls gå in i relationer, speciellt om det sker snabbt och intensivt.

 

[Mabuse]

Menade att han jobbar ute till 17 sen jobbar han hemma på kontoret till 22 typ.

Ja, men sak samma. Då kan ni ju äta middag tillsammans om ni vill och han har tid, men annars kan han ju äta en färdigmatlåda framför datorn. Eller hur han nu gör.

Det är ju lite optimistiskt från hans sida att han ska kunna sätta sig vid ett dukat bord varje kväll, och sen äta och gå tillbaka till datorn medan du dukar av och tar hand om disken. Då blir det ju lite som att du driver en restaurang.

Så om han verkligen inte har tid för längre middagsrast än den tid det tar att äta maten så är väl färdigmatlådor en bra lösning för hans del.

 

[Smurfoff]

Jag ska bara ta de lugnt nu och avvakta hur de går framåt, sen kommer jag ge som förslag om 2 veckor att bli särbo istället för jag har då möjlighet att fixa med lägenheten och planera att flytta i maj eller juni. Så man har en plan och inte bara gör allt förhastat.

 

[Mabuse]

Jag ska bara ta de lugnt nu och avvakta hur de går framåt, sen kommer jag ge som förslag om 2 veckor att bli särbo istället för jag har då möjlighet att fixa med lägenheten och planera att flytta i maj eller juni. Så man har en plan och inte bara gör allt förhastat.

Jag är inte säker på att jag hänger med, vilka problem är det som blir lösta av att ni är särbo?

 

[Smurfoff]

Jag stänger den här tråden nu, tackar för alla svar.

 

[Bulldoozer]

Utan att ha läst tråden i sin helhet.

Ingen relation blir bättre av att den ena parten kämpar och gör sig själv till en dörrmatta!
En relation bygger på ömsesidig respekt och att kunna ställa krav på varann.

Jag tycker egentligen det är för tidigt i en relation för att du ska ta hänsyn till hans arbete och humör pga arbete. Är själv 19 år in i en relation där maken nu jobbar hur mycket som helst i sitt nystartade företag. Det är nåt vi visste skulle bli tufft när vi pratade om det innan men han har ju sina mål att följa och jag stöttar på vägen såtillvida att jag inte gnäller på att han jobbar mycket (undantaget att han ibland måste tänka på sin hälsa). Jag gör inget extra och håller inte på att passa upp honom för han har valt det här och jag har helt ärligt alldeles för mycket nu för egen del för att orka eller ha tid till det.

Huset får se ut som skit tills nån av oss har tid och ork att röja undan, punkt. Maken har varit mer pedantisk än vad jag är men har släppt på det för han orkar inte hålla ordningen på sin nivå och jag har inget intresse av att röja efter oss bägge mer än för att hålla det på en nivå jag står ut med. Ni bör ha en diskussion kring att du inte kan förväntas hålla städningen på hans nivå om han själv inte orkar städa/röja och hålla efter så han trivs. I längden kommer du att lessna på att hålla saker uppe på den nivån medans han kommer förvänta sig att du gör det då du gjort det tidigare så du sätter dig bara i en lose-lose situation som jag ser det om att vara hushållerska inte är nåt du trivs bra med.

Att han tar ut sitt humör på dig är verkligen inte okej nånstans. Visst kan maken vara på sämre humör men då säger han det och jag låter honom vara ifred. Generellt är det det jag gör just nu, ger honom tid och spade att göra sin sak och jag pysslar med annat. Det inte en tillvaro jag hade trivts med i början av ett förhållande men vi har kamperat ihop länge och vi har gemensamt tagit beslutet att hsn fokuserar på sitt företag. Du har gått in i ett förhållande där det är ett faktum och har inte varit med i det beslutet själv samt att ni inte känner varann så väl än heller. Det är allt annat än en romantisk tillvaro när man har en partner som jobbar så mycket att det finns risk för utbrändhet, vi kan ta det då vi varit ihop i snart 20 år så blir det här i det stora hela troligen en mindre passage i vår gemensamma tillvaro. Sen har jag själv lika fullt upp jag, så även om han skulle börja ha en mer normal tillvaro imorgon så har jag sett till att ha fullt upp för närmaste året framåt med jobb och halvtids studier utöver annat.

Kanske skulle förhållandet må bättre av att ni inte bodde ihop så han får fokusera på sitt och när nu träffad kan du då kanske ha hans odelade fokus?
Att vara särbo kan i vissa fall vara bättre och är absolut inger misslyckande, bättre än att hamna i en tillvaro där du inte får dina behov uppfyllda och lever som en gratis hemhjälp utan att få bekräftelse. Sen kan det ju mycket väl vara så att om du flyttar ut så får din partner upp ögonen för hur mycket som han själv stökar ner och hur mycket du faktiskt bidragit. Att ni flyttar isär en period betyder ju inte att ni inte kommer flytta ihop igen. Du måste dock fundera på vad DU vill ha ut i en relation och kunna ha en dialog kring att dina behov också ska bli mötta för att nån relation ska bli hälsosam. Sen kan ju det ändras allteftersom såklart.

 

[vemsomhelst123]

Det har du rätt i, dock är det ju inte fel att kommunicera vilka behov man har (om det inte är uppenbart för varann). Men då ska ju det göras på ett sätt så det inte känns som krav utan i stil med "jag blir glad när du gör såhär o såhär...." t.ex.

Jag håller med. Jag glömmer väldigt lätt bort att ge min sambo det i vardagen, han får påpeka det ibland, jag är inte någon påtagligt fysisk person och är lite dålig på att göra det lilla extra ibland.

 

[Mia_R]

Jag ska bara ta de lugnt nu och avvakta hur de går framåt, sen kommer jag ge som förslag om 2 veckor att bli särbo istället för jag har då möjlighet att fixa med lägenheten och planera att flytta i maj eller juni. Så man har en plan och inte bara gör allt förhastat.

Jag hoppas du hittar lite bättre balans i tillvaron och ditt eget mående så du kan sätta egna gränser och hitta en inre trygghet utan att hänga upp ditt liv på någon annan. Du är värd att må bra, hitta ditt eget värde som kvinna, känna att du förtjänar att bli behandlad av en partner med samma omtanke och kärlek som du ger.

 

[Smurfoff]

Jag kom hem till en lapp på kylen. Tack för matlådan, och för att du tvättat. Jag hjälper dig i helgen att vika ihop all tvätt och ett hjärta. Då känner jag att de finns hopp. Han kysste mig hejdå på morgonen och nu är han borta till fre kväll. Så de känns som att han också försöker nu när han sett att jag verkligen gör de.

 

[MiaMia]

Jag få bara konstiga vibbar när någon säger "jag hjälper dig att vika tvätten".

Ungefär som förr då en man ansågs "hjälpa till" med sina egna barn om han passade dem en eftermiddag per vecka. För inget av deras skötsel var från början hans ansvar, men tog han sedan på sig något alls av det så var det generöst och snällt att bjuda på sin insats.

 

[Smurfoff]

Jag få bara konstiga vibbar när någon säger "jag hjälper dig att vika tvätten".

Ungefär som förr då en man ansågs "hjälpa till" med sina egna barn om han passade dem en eftermiddag per vecka. För inget av deras skötsel var från början hans ansvar, men tog han sedan på sig något alls av det så var det generöst och snällt att bjuda på sin insats.

När han jobbar normalt så gör han också mat. Handlar osv. Är främst nu när han jobbar så mycket som han inte har tid /ork att görs något i vardagen

 

[MiaMia]

När han jobbar normalt så gör han också mat. Handlar osv. Är främst nu när han jobbar så mycket som han inte har tid /ork att görs något i vardagen

Det var sättet att prata om arbetsfördelningen mer än fördelningen i sig jag reagerade på. Mentaliteten det reflekterar när någon uttrycker sig med det ordvalet.

 

[Mia_R]

Det var sättet att prata om arbetsfördelningen mer än fördelningen i sig jag reagerade på. Mentaliteten det reflekterar när någon uttrycker sig med det ordvalet.

Fast att man hjälps åt med det gemensamma ser jag inget fel i när det gäller ordvalet. Däremot har jag aldrig vikt och lagt undan någon annans tvätt utan brukade hälla ut det på ex sida av sängen så fick han själv vika ihop och lägga bort sin tvätt i sin garderob, det andra som lakan mm hjälptes vi åt med.