Domino_s
Trådstartare
För två månader sedan träffade jag en kille för första gången.. vi hade pratat på telefon och över nätet innan första gången vi sågs och sedan dess har vi hängt ihop. Vi är fortfarande kvar i "dejtingfasen", men gör väl mycket av det vanliga par gör. Jag har varit med hos hans föräldrar, träffat mycket av hans vänner, vi pratar framtid m.m m.m
Killen är jättego och naturligtvis föll jag stenhårt för honom.. bägge kommer från tidigare dåliga förhållanden. Skillnaden är att jag har släppt det gamla och gått vidare. Det har inte han, han har gjort stora framsteg sedan vi träffades, men det dras upp ofta fortfarande och det känns som att han fortfarande är inne på att få "hämnd" på sitt ex för det hon gjorde mot honom.
Jag har lyssnat, tålmodigt. Kommit med råd, tröst och ideer på hur han ska kunna gå vidare. Men nu är det stopp, jag känner att jag inte kommer längre och jag hade förmodligen haft lättare att övertala en tegelvägg att börja blomma än att få honom att släppa det sista.
Han säger att han tycker om mig, men vågar inte släppa helt på banden och faktiskt ta reda på hur mycket han känner. Han säger att han känner det som om att han måste börja om och det vet han inte om han orkar, för det kan ju lika gärna gå åt skogen igen om 6 mån. Det han vet är att han skulle bli mycket ledsen om jag gick min väg. Och det är inget jag vill.. jag vill stanna.. jag tycker om honom och han passar mig.
Men nu börjar jag ledsna på det här med hans ex.. jag har senast idag sagt att jag tycker att det är så onödigt att lägga energi på.. jag orkar inte ta av min energi och tid och lägga på henne, det är hon inte värd på långa vägar. Men då tar han illa upp och säger att han inte tycker om att "få skäll"..
Vad fan ska jag göra? Mer än en av mina vänner har sagt att jag ska antingen ställa ett ultimatum eller skita i honom.. men jag vill inte förlora honom heller. Vi har pratat om det och han är helt ärlig med att han bara väntar på att jag ska flippa ur och ställa det där ultimatumet på honom och då skulle han inte vända mig ryggen. Jag vill att han ska må bra och kunna se ljust på framtiden. Jag själv är en ganska stark person, men tyvärr känner jag att detta börjar gå ut över hur jag mår också..
Jag känner att han letar fel på mig och när jag frågade honom om det erkände han att det gör han, för han tror knappt att ingen person kan vara så bra som jag är.. Jag fattar ingenting.. ![Frown :( :(]()
Hjälp?
//En fundersam och lite nedstämd Domino_s
Killen är jättego och naturligtvis föll jag stenhårt för honom.. bägge kommer från tidigare dåliga förhållanden. Skillnaden är att jag har släppt det gamla och gått vidare. Det har inte han, han har gjort stora framsteg sedan vi träffades, men det dras upp ofta fortfarande och det känns som att han fortfarande är inne på att få "hämnd" på sitt ex för det hon gjorde mot honom.
Jag har lyssnat, tålmodigt. Kommit med råd, tröst och ideer på hur han ska kunna gå vidare. Men nu är det stopp, jag känner att jag inte kommer längre och jag hade förmodligen haft lättare att övertala en tegelvägg att börja blomma än att få honom att släppa det sista.
Han säger att han tycker om mig, men vågar inte släppa helt på banden och faktiskt ta reda på hur mycket han känner. Han säger att han känner det som om att han måste börja om och det vet han inte om han orkar, för det kan ju lika gärna gå åt skogen igen om 6 mån. Det han vet är att han skulle bli mycket ledsen om jag gick min väg. Och det är inget jag vill.. jag vill stanna.. jag tycker om honom och han passar mig.
Men nu börjar jag ledsna på det här med hans ex.. jag har senast idag sagt att jag tycker att det är så onödigt att lägga energi på.. jag orkar inte ta av min energi och tid och lägga på henne, det är hon inte värd på långa vägar. Men då tar han illa upp och säger att han inte tycker om att "få skäll"..
Vad fan ska jag göra? Mer än en av mina vänner har sagt att jag ska antingen ställa ett ultimatum eller skita i honom.. men jag vill inte förlora honom heller. Vi har pratat om det och han är helt ärlig med att han bara väntar på att jag ska flippa ur och ställa det där ultimatumet på honom och då skulle han inte vända mig ryggen. Jag vill att han ska må bra och kunna se ljust på framtiden. Jag själv är en ganska stark person, men tyvärr känner jag att detta börjar gå ut över hur jag mår också..
Hjälp?
//En fundersam och lite nedstämd Domino_s