Hur ska jag förhålla mig till min bror?

[Squie]

Jag funderar ju på hur jag kan hjälpa HONOM.

VILL han ha hjälp?

Utifrån vad du skriver, att han skrattar åt det och skyller ifrån sig..så vill han inte ha hjälp.
I det läget är det absolut nada, zip och ingenting som du kan göra.

Som jag ser det finns det bara en sak att göra, avgränsa dig o behålla din energi för dig själv. Ta avstånd.

 

[Petruska]

Egentligen struntar jag i frun och exen.
Jag funderar ju på hur jag kan hjälpa HONOM.
Uppenbarligen mår han inte bra.
Men ser det inte själv.

Där visar du dig gränslös, precis som både du och han är gränslösa när det gäller hans sexliv.

Dela det du vill dela med honom, strunta i resten.

 

[Fan of Bill]

Hur hade ni gjort om det var er bror?

Jag hade sagt vad jag tycker om honom och hans sätt. Hade han inte skärpt sig och visat respekten att hålla mig utanför hans livsstil och beteenden, hade han bara kunnat glömma mig. Aldrig att jag hade godkänt att vara en del av hans smuts.

 

[Pyrite]

Saken är den att vi är väldigt olika som personer.
Jag tycker verkligen han beter sig illa mot sina tjejer, hans humor är jättefel och hans principer är åt h-vete.
Barnuppfostran är för hård.

Men nånstans vill jag vara den som står för det sundare.
Som han ringer till om nåt knasar (han är ingen person som anförtror sig åt andra eg)
Jag vill liksom att han bli nöjd med livet nån gång.

Jag förstår ju att alla hans ex inte varit så sjuka i huvudet som han påstår.
Jag kan förstå att de inte hade helt fel.

Men det viktigaste för mig är hur jag ska få honom att förstå då han beklagar sig: att det kanske ligger lite hos honom?
Historien kommer upprepa sig.
Och nästa tjej han träffar kommer han introducera för mig med hopp om att jag ska tycka om henne- vilket verkar vara viktigt för honom.
Och jag vill ju anstränga mig för hans och barnens skull.

Nu gifte han sig med den senaste: då tänkte jag att det skulle vara längre än 2 år :/

 

[Korven]

Du låter som en "medberoende", tyvärr.

 

[Pyrite]

Du låter som en "medberoende", tyvärr.

Medberoende till vad?
På vilket sätt då?

Jag är hellre lur på att han har nån diagnos.
Väldigt lite empati. Fyrkantig. Olämplig. Sjukligt pedantisk.
Jag vet inte.

Oavsett vad så anser han sig inte ha problem och skulle inte vilja ha hjälp.

 

[iNHALE]

Låter som att det är dags att sätta ned foten, tänka på vad DU vill ha för relation med din bror, se till att få den relationen du vill ha och sluta ursäkta hans beteende. Vill han inte ha hjälp kan du inte tvinga honom. Är man sjuk måste man själv inse det och erkänna det för sig själv. Det går inte att bota någon som har psykiska åkommor med tvång.

 

[Squie]

Men det viktigaste för mig är hur jag ska få honom att förstå då han beklagar sig: att det kanske ligger lite hos honom?

Det kan du inte. Tyvärr.

Jag är hellre lur på att han har nån diagnos.
Väldigt lite empati. Fyrkantig. Olämplig. Sjukligt pedantisk.
Jag vet inte.

Oavsett vad så anser han sig inte ha problem och skulle inte vilja ha hjälp.

Narcissisk? Bara en tanke som slog mig utifrån det du har skrivit.

O det sista, att han inte vill ha hjälp...tyvärr har du svaret där. Han vill inte. Det finns inget du kan göra.

O åter igen, för att inte bränna dig själv. Precis som @iNHALE berättar, vad vill du själv ha för relation. För den ende som kan ändra sig här..är du själv. Han kan du aldrig få att ändra sig.

 

[mandalaki]

Oavsett vad så anser han sig inte ha problem och skulle inte vilja ha hjälp.

Case closed.

Alltså, han kanske inte HAR problem. Att nån beter sig som ett arsle i relationer behöver inte alltid innebära att hen har problem (mer än för andra).

 

[Lampan]

Saken är den att vi är väldigt olika som personer.
Jag tycker verkligen han beter sig illa mot sina tjejer, hans humor är jättefel och hans principer är åt h-vete.
Barnuppfostran är för hård.

Men nånstans vill jag vara den som står för det sundare.
Som han ringer till om nåt knasar (han är ingen person som anförtror sig åt andra eg)
Jag vill liksom att han bli nöjd med livet nån gång.

Jag förstår ju att alla hans ex inte varit så sjuka i huvudet som han påstår.
Jag kan förstå att de inte hade helt fel.

Men det viktigaste för mig är hur jag ska få honom att förstå då han beklagar sig: att det kanske ligger lite hos honom?
Historien kommer upprepa sig.
Och nästa tjej han träffar kommer han introducera för mig med hopp om att jag ska tycka om henne- vilket verkar vara viktigt för honom.
Och jag vill ju anstränga mig för hans och barnens skull.

Nu gifte han sig med den senaste: då tänkte jag att det skulle vara längre än 2 år :/

Är det din uppgift att fostra en 40-årig karl?

 

[starcraft]

Saken är den att vi är väldigt olika som personer.
Jag tycker verkligen han beter sig illa mot sina tjejer, hans humor är jättefel och hans principer är åt h-vete.
Barnuppfostran är för hård.

Men nånstans vill jag vara den som står för det sundare.
Som han ringer till om nåt knasar (han är ingen person som anförtror sig åt andra eg)
Jag vill liksom att han bli nöjd med livet nån gång.

Jag förstår ju att alla hans ex inte varit så sjuka i huvudet som han påstår.
Jag kan förstå att de inte hade helt fel.

Men det viktigaste för mig är hur jag ska få honom att förstå då han beklagar sig: att det kanske ligger lite hos honom?
Historien kommer upprepa sig.
Och nästa tjej han träffar kommer han introducera för mig med hopp om att jag ska tycka om henne- vilket verkar vara viktigt för honom.
Och jag vill ju anstränga mig för hans och barnens skull.

Nu gifte han sig med den senaste: då tänkte jag att det skulle vara längre än 2 år :/

Om barnuppfostran är för hård i som att barnen far illa, då finns det instanser att anmäla detta till.

Det enda du kan göra för att han ska förstå att det ligger hos honom att säga just det och ta avstånd, inte städa upp efter honom eller bortförklara. Diagnos eller ej, han och endast han är ansvarig för sitt beteende - inte barnen, tjejerna och inte du. Bara han!! Det är också bara han som kan se till att det blir en förändring i hans liv, inte du eller någon annan.

Visst kan du anstränga dig för barnen för att det ger dig något, likaså hans ev nya tjejer. Men få ska det vara för din skull och inte hans.

 

[Texaz]

Medberoende till vad?
På vilket sätt då?

Jag är hellre lur på att han har nån diagnos.
Väldigt lite empati. Fyrkantig. Olämplig. Sjukligt pedantisk.
Jag vet inte.

Oavsett vad så anser han sig inte ha problem och skulle inte vilja ha hjälp.

Medberoende till hans sjuka beteende. Du kommer aldrig att kunna hjälpa honom med mindre än att han inser OCH erkänner att han har problem. Då är det också professionell hjälp som behövs, du kan förvisso stötta honom i den processen.
I övrigt, vägra umgås med honom om han inte kan hålla sitt "kärleksliv" utanför ert förhållande. Sätt ner foten rejält och håll honom ifrån dig när han uppvisar ett sjukt beteende. Det KAN gör att han får upp ögonen eftersom hans handlande ger konsekvenser....

 

[Badger]

Medberoende till vad?
På vilket sätt då?

Jag är hellre lur på att han har nån diagnos.
Väldigt lite empati. Fyrkantig. Olämplig. Sjukligt pedantisk.
Jag vet inte.

Oavsett vad så anser han sig inte ha problem och skulle inte vilja ha hjälp.

Du antyder i dina texter att han gör så här för att irritera just dig. Om det är så så verkar det verkligen vara att spela med i leken att bry sig om honom eller umgås.

Sen "råkar" jag alltid ut för massa jobbiga saker då han är med: båda gångerna jag hört honom ha sex med andra är de två enda gånger jag sovit där :0

 

[Rialavargen]

Medberoende till vad?
På vilket sätt då?

Jag är hellre lur på att han har nån diagnos.
Väldigt lite empati. Fyrkantig. Olämplig. Sjukligt pedantisk.
Jag vet inte.

Oavsett vad så anser han sig inte ha problem och skulle inte vilja ha hjälp.

Sexmissbruk?

 

[Petruska]

Medberoende till vad?
På vilket sätt då?

Jag är hellre lur på att han har nån diagnos.
Väldigt lite empati. Fyrkantig. Olämplig. Sjukligt pedantisk.
Jag vet inte.

Oavsett vad så anser han sig inte ha problem och skulle inte vilja ha hjälp.

Det är ju du som har bestämt att han har problem och behöver hjälp.

Det betyder ju mest att du har problem med honom.

Det är inte så att alla människor som inte är perfekta därför är i behov av någon särskild hjälp. Som jag ser det behöver du lära dig att inte bli inblandad i mer av hans grejer än du själv vill. Din idé om att du ska få honom att fatta att han behöver hjälp - vilket vi inte vet om han gör - är motsatsen till det.

 

[GotAsecret]

Gör inte hans problem till dina - och kan du inte låta bli det gör du nog bäst i att hålla dig ifrån honom.
Det finns ingen som helst anledning till att du ska "ta hand" om honom. Han måste få ta konsekvenser av sitt agerande - och en konsekvens borde vara att du vänder honom ryggen, iskallt.

 

[Petruska]

Gör inte hans problem till dina - och kan du inte låta bli det gör du nog bäst i att hålla dig ifrån honom.
Det finns ingen som helst anledning till att du ska "ta hand" om honom. Han måste få ta konsekvenser av sitt agerande - och en konsekvens borde vara att du vänder honom ryggen, iskallt.

Fast det hade jag nog inte gjort. Vänt honom ryggen iskallt, alltså. Inte om jag ändå hade syskonkänslor för honom. Och absolut inte för att jag "borde", absolut inte som ett slsgs uppfostrande konsekvens.

Jag hade delat de saker jag tyckte funkade och undvikit resten. Tex hans sexliv hade jag inte ägnat en tanke.

 

[Gnist]

Hur hade ni gjort om det var er bror?
Slå inte in öppna dörrar utan tänk er in om det var ER bror?

Tyckt han var en idiot, men jag hade inte lagt mig i hans förhållanden what so ever och det hade jag också gjort jäkligt klart för honom och på ett trevligare sätt gjort klart för hans partner att jag inte vill bli indragen i deras relationsdrama.

 

[rtf]

... och jag tänker att man kan visa stöd till den bedragna frun, för att hon är i en livskris och människor i livskris stöttar man, även om de råkar vara gifta med ens bror. Precis som jag själv hade önskat att någon stöttade mig i liknande situation. Förutsatt att de har en monogam relation. Man kan fördöma en handling, men inte personen, det går även fast det är ens bror.
Att bara säga till en människa som mår dåligt att "det där vill jag inte ha något med att göra" hade jag inte velat göra. För jag hade inte velat bli bemött så själv. Det är inte superstarkt av frun att tigga hjälp från makens släkt, men, hon är ju i kris och då är man inte alltid så rationell. Att bekräfta henne i hennes smärta, några få gånger, tycker jag inte är att göra för mycket.

 

[mandalaki]

... och jag tänker att man kan visa stöd till den bedragna frun, för att hon är i en livskris och människor i livskris stöttar man, även om de råkar vara gifta med ens bror. Precis som jag själv hade önskat att någon stöttade mig i liknande situation. Förutsatt att de har en monogam relation. Man kan fördöma en handling, men inte personen, det går även fast det är ens bror.
Att bara säga till en människa som mår dåligt att "det där vill jag inte ha något med att göra" hade jag inte velat göra. För jag hade inte velat bli bemött så själv. Det är inte superstarkt av frun att tigga hjälp från makens släkt, men, hon är ju i kris och då är man inte alltid så rationell. Att bekräfta henne i hennes smärta, några få gånger, tycker jag inte är att göra för mycket.

Om hon är i en livskris har vi väl ingen aning om? Det enda vi vet - via TS - är att hon kollat makens telefon, konstaterat att han är otrogen och visat hans sexmess för TS. TS säger dessutom att hon struntar i frun och exen, det är brodern hon vill hjälpa.