Sv: Hur ser en tröskel ut?
Jag ser nog heller inte trösklar och stegpinnar, utan jag tänjer på gränsen... ungefär som ett gummiband.
Jag har i mina sju eller åtta år med akademisk filosofi haft min grundtanke hela tiden inom;
- Reglera tempot
- Reglera takten
- Flytta framdelen åt sidan
- Flytta bakdelen åt sidan
- Böja
Och sen utifrån dagsformen använt mig av de olika rörelserna, som jag lärt mig med åren.
Ena dagen kan framdelsvändningarna och skänkelvikningen sitta som en smäck i paradiset och då kör jag lite öppnor med volter och serpentiner dagen därpå. Är det sen lite hackigt på slutet, ja då går jag tillbaka till takt och tempo, kanske lite enklare sidvärts innan jag slutar.
Och nästa dag igen, känner jag efter hur det känns. Känns det som att det är ngn idé att jobba med öppnan idag, kanske - ja. Då gör jag det och känns det bra, kanske jag även provar någon liten sluta på väg ur en volt. Det är liksom tajming.
Jag personligen har inte varit ute efter att komma till mål, som högre skolan. Utan läser man
Podhajsky - "Den klassiska ridkonsten"
Om den djupare meningen i den högra skolan säger excellens von Holbein,
att den utan att haka upp sig på föråldrat pedanteri eller onyttiga ytterligheter,
alltid måste bestå i att bevara grundsatserna och erfarenheterna i ridkonsten.
Därigenom skall den förbli medel och väg för att på snabbaste sätt utbilda ryttaren
och att göra hästen foglig för ryttarens vilja. Varje i tjänst vid den Spanska
Hovridskolan stående överberidare, beridare och elev skulle därför göra sig en
klar bild över meningen och ändamålet med Spanska Hovridskolan och följa
denna med uppbjudandet av alla sina till förfogande stående själsliga anlag
och fysiska krafter. Om detta mål skall kunna nås i full utsträckning, måste de
vid Spanska Hovridskolan verksamma alltid ha för ögonen, att ridskolan inte
ensidigt får bedrivas som den högre skolan, utan desto mer måste omfatta tre
ridsätt:
1. Ridandet med hästen i naturlig hållning i icke samlade gångarter på raka
spår—det så kallade ridandet rakt fram. Detta ridsätt kan utföras helt för
sig självt, som självändamål.
2. Ridandet med hästen samlad i alla gångarter, vändningar och volter i
fullständig jämvikt—Campagneskolan. Detta befrämjar hästens framåtbjudning,
utvecklar dess naturliga anlag i hållningen och gången, stärker
hästen i alla dess leder och gör den böjlig och smidig i ledbanden, senorna
och lederna. Därigenom förstärks hästens skicklighet och uthållighet,
hans intellekt och förmåga att förstå och ger samtidigt ryttaren måttstocken
för såväl arbetet som för den metodiska gången i den vidare dressyren.
I Campagneskolan utvecklas bara de vanlig, naturliga gångarterna
och sprången, för att ge hästen den härför nödvändiga böjningen i bålen
och ganascherna och för att kräva den för tillfället lämpliga ställningen.
Först då allt detta är uppnått får man övergå till konsten, d.v.s. den högre
skolan, då man kan tänka sig natur utan konst men aldrig konst utan
natur. Detta andra ridsätt, som kommer som en följd av det första, utgör
den enda riktiga förberedelsen till den högre skolan.
3. Ridandet av hästen i en konstfull, upprätad hållning, med kraftigt böjda
hasleder såväl taktmässigt, skickligt som smidigt i alla vanliga och även
de av naturen uppträdande ovanliga och konstfulla gångarter och språng.
Allt detta erhållet på metodisk väg och utvecklat till högsta fulländning
kallas : “Den högre skolan”.
Detta ridsätt är helt enkelt inte tänkbart utan de två föregående och då speciellt
inte utan Campagneskolan. I princip skall alltså den fullständigt utbildade
skolhästen som kommit till den utbildningsståndpunkten, då den genom skicklighet
och uthållighet kan visas fram i förkortade och upplyfta gångarter, även
kunna användas vid snabbare gångarter och alltid vara en användbar Champagnehäst.“
,
så var min dröm, när jag kunde återkomma på hästryggen att nöja mig med...
1. Ridandet med hästen i naturlig hållning i icke samlade gångarter på raka
spår—det så kallade ridandet rakt fram. Detta ridsätt kan utföras helt för
sig självt, som självändamål.
Och där vet jag att jag ÄR.
Men i och med åren, tillsammans med Tima och tränare, både inom AR, CR, vanlig ridskoleridning och tävlingsdressyr, vet jag att jag även är en god bit på väg här...
2. Ridandet med hästen samlad i alla gångarter, vändningar och volter i
fullständig jämvikt—Campagneskolan. Detta befrämjar hästens framåtbjudning,
utvecklar dess naturliga anlag i hållningen och gången, stärker
hästen i alla dess leder och gör den böjlig och smidig i ledbanden, senorna
och lederna. Därigenom förstärks hästens skicklighet och uthållighet,
hans intellekt och förmåga att förstå och ger samtidigt ryttaren måttstocken
för såväl arbetet som för den metodiska gången i den vidare dressyren.
I Campagneskolan utvecklas bara de vanlig, naturliga gångarterna
och sprången, för att ge hästen den härför nödvändiga böjningen i bålen
och ganascherna och för att kräva den för tillfället lämpliga ställningen.
Först då allt detta är uppnått får man övergå till konsten, d.v.s. den högre
skolan, då man kan tänka sig natur utan konst men aldrig konst utan
natur. Detta andra ridsätt, som kommer som en följd av det första, utgör
den enda riktiga förberedelsen till den högre skolan.
Även om den gummisnodden, emellanåt torkar och måste smörjas upp eller bytas ut.
Så filosofin bakom klassiska ridkonsten, har ändå stärkt mig känsla och tanke. Att min kropp sen aldrig kommer räcka fullt ut, för att göra allt det jag vill. Så är jag så himla tacksam och glad, för att jag ändå har kunnat överraska mig själv och tänja ut gummisnodden hit.
Mvh
IngelaH
)
