Sv: Hur ser en tröskel ut?
* KL*
Intressant frågeställning!
Nu rider jag inte specifikt "klassiskt", men tar mig friheten att svara ändå eftersom det här med "trösklar" är en allmängiltig fråga, oavsett disciplin.
Vanligtvis blir det färre "trösklar" ju längre man själv har kommit i sin ridning och ju fler hästar man har utbildat. Man lär sig helt enkelt hur mycket man kan öka kraven utan att hästen protesterar, och på vilket sätt man successivt kan öka kraven för att komma vidare utan motstånd. När det gäller t ex förändringar i form, eller tempo, så bygger man upp hästen genom att t ex samla lite mer kortare sträckor i början, och variera formen under ridpasset, samt genom att lägga in fler och fler samlande övningar. Så småningom frågar man efter samling längre och längre perioder i taget, men hela tiden omväxlande med en lägre form. På samma sätt när man övar t ex travökningar, börja med några få steg och ofta upprepade tempoväxlingar, för att sedan rida några fler steg, och sedan ännu fler osv. Detta ser jag egentligen inte som någon "tröskel", utan bara en spiral uppåt med stegvis ökade krav.
"Trösklar" däremot kan det bli om hästen inte förstår vad ryttaren menar (när man lär in en ny rörelse t ex). Då står det still tills polletten trillat ner. Eller om hästen har fysiska begränsningar, t ex att den ännu inte har muskler för att arbeta i rätt form, eller för att den inte är tillräckligt lösgjord i kroppen för att kunna utföra en rörelse rätt. Eller för att den har ont någonstans. Då står det still, tills de fysiska bristerna är åtgärdade.
Som ryttare/tränare är det viktigt att ta reda på VARFÖR tröskeln uppstår, så att man kan komma vidare.
Några exempel:
- Hästen får problem att lära sig skänkelvikning för att den inte förstår skillnaden mellan framåtdrivande och sidförande skänkel. Inlärningen försvåras genom att ryttaren förböjer hästens hals eller viker sig i sidan och hamnar på fel sittben. Tröskeln övervinns när ryttaren ger korrekta hjälper och förtydligar skillnaden mellan de olika skänkelhjälperna för hästen genom att renodla dem.
- Hästen har problem med att göra en korrekt galoppfattning, och vill springa in i fattningen. Tröskeln övervinns när hästen har förstått hur den kan fatta galopp genom att vinkla bakbenen och sätta sig lite i fattningen. Det kan vara svårt för hästen, om den sedan tidigare är van att fatta galopp genom att öka tempot. Ryttaren måste vara mycket konsekvent och berömma så fort hästen gör rätt, samt bryta av så fort hon känner att det är på väg åt fel håll. Till slut blir det en vana/reflex för hästen att fatta på rätt sätt.
- Hästen har problem med att gå i rätt form, eftersom den är felmusklad med stark underhals och svaga ryggmuskler. Tröskeln övervinns successivt, allteftersom hästen börjar sätta rätt muskler. Arbetet kan underlättas genom att hästen jobbas korrekt från marken. Arbetet kan också försvåras om ryttaren kräver för mycket på en gång så att hästen blir öm i musklerna, eller om ryttaren försöker "tvinga" hästen i form, så att ytterligare motståndsmuskler byggs upp.
- Hästen har problem med att arbeta i rätt form, pga en dubbelsidig hälta som gör att den spänner sig och inte blir lösgjord. Tröskeln kan bara övervinnas genom veterinär behandling och lämplig konvalescens.
- Hästen känns liksidig vid normalt arbete, gör vänster och höger öppna utan problem, samt höger sluta utan problem. Veterinär kontroll u a. Här förstår hästen hjälperna, den är tillräckligt musklad för att kunna utföra rörelsen och den har inte ont någonstans. Vid en första anblick verkar hästen tillräckligt lösgjord, men vad som ibland händer när man tar ett steg uppåt i utbildningsnivå, är att grundläggande brister återkommer. Hästen är tillräckligt lösgjord för det arbete den normalt gör, men inte tillräckligt loss i vänstersidan för att kunna utföra en vänster sluta på rätt sätt. Efter en tids arbete med att förbättra lösgjordheten i sidorna, så fungerar plötsligt vänster sluta utan problem.
Vet inte om mina exempel är tillämpliga för "klassisk dressyr" men principen är densamma oavsett vilka övningar det gäller.
Det är den här "problemlösningen" som kännetecknar en bra tränare tycker jag, att hon/han kan sätta fingret på det som behövs för att lösa upp "knutarna"/komma över "trösklarna". Samt att lägga upp utbildningen så att den blir så smidig framåt som möjligt. Ofta sitter problemet hos ryttaren också, som inte har tillräckligt korrekt sits för att kunna inverka på rätt sätt, som spänner sig i fel ögonblick osv. Och då måste tränaren kunna se och korrigera även detta.
När det gäller att tappa takt och rytm kan det hända vid inlärning av t ex sidvärtsrörelser eller ryggning om hästen inte bjuder tillräckligt mycket framåt. Men då ska det försvinna så fort hästen lärt sig koordinera sina rörelser (steg åt sidan). Ofta är det dock ett tecken på att hästen blir spänd och/eller lite hopdragen eller kommer över tygeln och släpper ryggen. Det kan också hända om man kräver mer samling än vad hästen klarar, t ex i galoppen. Jag tycker det är viktigt att alltid direkt korrigera framåt och hitta takten igen, så fort oregelbundheter uppkommer.
Sedan är islandshästar (och även vissa travhästar, ffa de med amerikansk stam) ett kapitel för sig, då åtminstone jag upplever att de har svårare att hålla takten i traven och ibland plötsligt byter till tölt eller pass, eller något mellanting, vid ökade krav. Och även kan ha svårt att t ex fatta galopp på rätt sätt från ren trav. Enligt min erfarenhet är de "svårare" och kräver mycket mer grundläggande arbete avseende takten än övriga hästraser, och ser lättare "kantiga" ut. Mentalt är de ofta mycket trevliga och arbetvilliga, men det märks att de har anlag för fler gångarter. (Utifrån min erfarenhet, som iofs är begränsad då jag inte har islandshäst själv, utan bara haft 8-9 dressyrelever med islandshästar och 10-talet elever med travhästar + utbildat ett par travhästar i dressyr).
Sen skiljer sig förmågan till taktmässighet också mellan t ex olika halvblodsindivider. De hästar som är mest känsliga för vikt och andra hjälper, är det också vanligtvis lättare att få taktmissar på, speciellt om ryttaren är lite orutinerad och inte alltid i 100% balans.
helt ok men telefonkatalog när det är intressant läsning.
