Hur reagerar ni om man vägrar ringa ?

[As_Vegas]

Berätta du om din narkolepsi, de flesta är mer förstående än man tror.

Nej, inte nödvändigtvis. Gällande de mer "extrema" grejerna som kataplexi och sömnparalys är folk väldigt förstående, men när det kommer till trötthet (som oftast är det som ställer till det) så är folk inte alls lika förstående. Just trötthet är ett förvånansvärt laddat ämne för rätt många. Det är lite svårt att beskriva och förklara, men alla är ju trötta ibland så alla har egna erfarenheter och åsikter. Säger jag att jag har narkolepsi till någon som inte har det så är det förvånansvärt många som reagerar med att nästan göra det till en tävling i vem som har det värst och de verkar känna ett behov av att hävda sin egen trötthet och hur de minsann kämpar på ändå. Jag upplevde lite samma här i tråden gällande att prata i telefon och det var därför jag svarade från början. Alla har ju erfarenhet av att prata i telefon, och alla har vi väl pratat i telefon när vi inte haft lust och vissa tycker att det är lite obehagligt i allmänhet men gör det ändå. På samma sätt som att folk är trötta men får saker gjort ändå. När vissa skriver typ "att prata i telefon är en vardagsgrej man får lära sig att leva med" så drar jag direkt parallellen till "alla är trötta ibland, man får lära sig att rycka upp sig och fungera ändå". Det är inte så enkelt för alla.

 

[Lovisaleonora]

När vissa skriver typ "att prata i telefon är en vardagsgrej man får lära sig att leva med" så drar jag direkt parallellen till "alla är trötta ibland, man får lära sig att rycka upp sig och fungera ändå". Det är inte så enkelt för alla.

Fast i ditt fall hjälper ju inte gärna KBT för att komma tillrätta med ditt fysiska problem.

När det kommer till fobier går det faktiskt att mildra effekterna för de allra flesta. Jag har tvingats ta itu med ett par fobier för att kunna leva mitt liv med så få hinder som möjligt. För mig handlar fobi och irationell rädsla om lyx jag inte kan unna mig.

 

[Gnist]

Jag upplevde lite samma här i tråden

Fast att inte fysiskt kunna göra saker pga en sjukdom och inte vilja prata i telefon för att det är jobbigt och stressar upp en, är ju milsvid skillnad på.

 

[lil-sis]

Det kanske ökat pga att det numera finns alternativ, men själv har jag aldrig tyckt om att prata i telefon. Jag är inte rädd för det och har inga problem att ringa om jag måste, men jag tycker det är otrevligt, onödigt, besvärligt och tråkigt. Väljer alltid mail framför telefon, särskilt om det gäller något som ska köpas/säljas eller kontakt med myndigheter är det en stor fördel att ha allt skriftligt. Det är dessutom dålig täckning här och jag har svårt att förstå vissa dialekter vilket gör det extra tröttsamt. Jag kan låta bli att sälja/köpa saker till/av någon som bara skickar ett mail där det står "Ring mig". De flesta tycker email är ett utmärkt sätt att kommunicera så jag gör affärer med dem istället.

Många har tagit upp försäljning av djur som exempel, där måste man ju ändå komma och hälsa på/hämta djuret så köpare och säljare träffas alltid innan köp ändå, ser inte problemet med mailkontakt. Jag får en mycket bättre uppfattning av en person genom att träffa och se den live och ha ett riktigt samtal än av att prata i telefon. Vissa människor, särskilt den sorten som älskar att babbla och höra sin egen röst, kan hålla låda i en timme om hur förträffliga de är och allt verkar perfekt, men när de sen dyker upp är sanningen en helt annan... Den perfekta medryttaren som enligt egen utsago ridit hela livet och utbildat hästar till GP/160 kan knappt klamra sig fast i trav. Har också upplevt att folk kastat bort timmar av min tid för att sen inte dyka upp alls och så hör de aldrig av sig igen. Telefonkontakt är absolut inte en garanti för att någon är seriös!

Nej det går fint att köpa djur på distans också, min första connemara levererades utan personlig kontakt med säljarna (mail sen tele och så kollade en bukefalist att hon såg ok ut). Hon kördes upp med lastbil.

 

[As_Vegas]

[...] För mig handlar fobi och irationell rädsla om lyx jag inte kan unna mig.

Det där var väldigt bra uttryckt.
Det är precis så folk ofta resonerar, att trötthet är en lyx de inte kan unna sig. Att någon inte skulle ha något alternativ finns liksom inte alltid på kartan.

 

[Lovisaleonora]

Det där var väldigt bra uttryckt.
Det är precis så folk ofta resonerar, att trötthet är en lyx de inte kan unna sig. Att någon inte skulle ha något alternativ finns liksom inte alltid på kartan.

Men nu var det väl ändå inte det jag sade? Jag sa ju tvärtom att i ditt fall är det ju en fysisk åkomma som I N T E gärna går att bota med KBT?

 

[Lenis]

Privat har jag telefonskräck I jobbet är den som bortblåst. Har en teori om att den mentala jobbuniformen gör det otroligt mycket lättare, kombinerat med att skriven kommunikation nästan alltid är helt utesluten och bara vetskapen om att en hel del av de jag pratar med är tusan så mycket mer nervösa av att prata med mig än jag är av att prata med dem gör att min nervositet försvinner. Brukar skänka en stor portion lugn över telefonpratandet.

Jag har inte telefonskräck men jag är lite konflikträdd privat medan jag inte kan unna mig sån "lyx" på jobbet, där är jag bestämd på ett helt annat sätt. Därav ringer jag ofta jobbiga samtal- om sånt dyker upp- när jag är kvar på jobbet och har just den där "mentala jobbuniformen". Den gör det verkligen lättare

Det må vara hänt, men från mig får man inte köpa en valp om man inte pratat med mig. Det/de samtalen avgör om jag ens tycker människan är värd att sätta upp på intresselistan eller om den får komma på besök.

Kan man som köpare inte acceptera att jag som uppfödare vill prata med en, så missar man en väldigt bra uppfödare, med extremt bra hundar som andra med glädje står i kö under flera år för att ha en chans att få tag på.

Jag har samma här. Och jag är än mer övertygad om detta efter att ha avtalat tid för besök endast via mail/sms med några olika intressenter genom åren, och av de som bara inte dykt upp eller uteblivit med ett sms en halvtimme innan de skulle komma (jag hade åkt 40 mil för att mötas upp), så är det endast de som jag inte talat med i telefon som betett sig så. Det är som att många inte ser sms eller mail som lika allvarlig konversation som telefonsamtal, det verkar inte göra dem något att dissa saker som bestämts så. Känner lite likadant när det gäller fester man bjuder in till, pratar man med folk är det "på riktigt", är det mail är det lite hejsanhoppsan.

 

[As_Vegas]

Fast att inte fysiskt kunna göra saker pga en sjukdom och inte vilja prata i telefon för att det är jobbigt och stressar upp en, är ju milsvid skillnad på.

Javisst är det en milsvid skillnad egentligen. Men för många tar känslor över (tror jag), och reaktionen jag får och den jag ser i tråden blir väldigt lika trots att det är så skilda problem.

 

[As_Vegas]

Men nu var det väl ändå inte det jag sade? Jag sa ju tvärtom att i ditt fall är det ju en fysisk åkomma som I N T E gärna går att bota med KBT?

Nej det sa du inte. Men ditt resonemang gällande fobi och irrationell rädsla är detsamma som många andra har när det kommer till trötthet. Alltså, att narkolepsi är en obotbar fysisk sjukdom är en tanke som inte ens slår dessa människor. De vet att narkolepsi gör en trött och så fastnar de i tankar kring egenupplevd trötthet och hur de hanterar det. Alla fobier går inte att bota även om man försöker, ibland är de lika permanenta som min narkolepsi.

 

[mandalaki]

Nej det sa du inte. Men ditt resonemang gällande fobi och irrationell rädsla är detsamma som många andra har när det kommer till trötthet. Alltså, att narkolepsi är en obotbar fysisk sjukdom är en tanke som inte ens slår dessa människor. De vet att narkolepsi gör en trött och så fastnar de i tankar kring egenupplevd trötthet och hur de hanterar det. Alla fobier går inte att bota även om man försöker, ibland är de lika permanenta som min narkolepsi.

Så har jag det också. I perioder då jag är sjukskriven för min svåra migrän så möter jag ibland personer som säger Jaha, migrän, ja jag har en sån jävla huvudvärk ibland och blablabla.

Då vill jag döda. Jag förstår verkligen om du blir förtvivlad om folk börjar prata om sin trötthet. I synnerhet som narkolepsi blivit så uppmärksammat sedan svininfluensan, du kan läsa tre rader i en artikel för att förstå att det inte är "trötthet" det handlar om.

Men jag ser ingen parallell till vad @Lovisaleonora skrev eller vad som avhandlas i tråden.

 

[Gnist]

Alla fobier går inte att bota även om man försöker, ibland är de lika permanenta som min narkolepsi.

Fast i de allra flesta fall med fobier, så går det att komma tillrätta med en fobi så att den blir i vart fall kontrollerbar. Dvs att man kan göra/genomföra det man fasar för utan att bokstavligen bli sjuk/svimma av skräck.

Har själv såpass kontroll över min egen "bli stucken"-fobi, som jag utvecklade pga trauma som barn och i dagsläget att jag till och med kan låta en infart sitta kvar i handen om så behövs. Vilket tidigare var fullkomligt otänkbart och jag fick sån panik/ångest att jag inte ens kunde stå och prata normalt.
Har ju en sjukdom som gör att jag måste ta prover regelbundet, så jag tvingade mig genom dem, jobbade med obehaget av att bli stucken och efter x år så klarade jag av provtagningar fint.

Glömmer aldrig när jag var inlagd på iva för nått onormalt de sett på EKG och som skulle utredas, hade gjort kontraströntgen och de trots tillsägelse inte tog bort infarten när det hela var klart = jag var i det närmaste okontaktbar, raglade, sluddrade, slet ut skiten och tog mig på något sätt ut från avdelningen, ut från sjukhuset = tillbaka på ruta 0 och fick börja om med att pina mig genom provtagningarna och igen jobba med obehaget, svimningskänslorna osv och nu i dagsläget går provtagningar fint, infarter ger mig iofs väldigt mycket obehagskänslor när de måste sitta kvar, men jag kan tänka och fungera som en (nåja ) normal människa i af.

 

[Lovisaleonora]

Alla fobier går inte att bota även om man försöker, ibland är de lika permanenta som min narkolepsi.

Men det är det väl heller ingen som säger? Du hittar på frågor som inte diskuteras för att få argumentera utifrån din egen sjukdom, känns det som.

 

[As_Vegas]

Men det är det väl heller ingen som säger? Du hittar på frågor som inte diskuteras för att få argumentera utifrån din egen sjukdom, känns det som.

Inte alls, men jag ser en hel del likheter som jag tyckte var värda att nämnas. Jag känner dock också att detta har hamnat alldeles för mycket runt just mig och narkolepsin, det var inte min tanke. Detta med bemötande och andras reaktioner är något jag sällan pratar om och inte är van att sätta ord på, och jag märker ju själv att jag uttrycker mig på ett sätt som inte är förståeligt fast jag försöker förklara och specificera. Jag tycker att jag brukar ha hyfsat lätt för att uttrycka mig och bli förstådd, men detta klarade jag inte alls av att sätta ord på mina tankar på ett bra sätt, tyvärr.

 

[Hyacinth]

Inte alls, men jag ser en hel del likheter som jag tyckte var värda att nämnas. Jag känner dock också att detta har hamnat alldeles för mycket runt just mig och narkolepsin, det var inte min tanke. Detta med bemötande och andras reaktioner är något jag sällan pratar om och inte är van att sätta ord på, och jag märker ju själv att jag uttrycker mig på ett sätt som inte är förståeligt fast jag försöker förklara och specificera. Jag tycker att jag brukar ha hyfsat lätt för att uttrycka mig och bli förstådd, men detta klarade jag inte alls av att sätta ord på mina tankar på ett bra sätt, tyvärr.

Vad mig anbelangar får du gärna berätta lite om narkolepsi och hur du hanterar det eftersom jag aldrig kommit i kontakt med det annat än genom artiklar.

 

[Sol]

Jag har samma här. Och jag är än mer övertygad om detta efter att ha avtalat tid för besök endast via mail/sms med några olika intressenter genom åren, och av de som bara inte dykt upp eller uteblivit med ett sms en halvtimme innan de skulle komma (jag hade åkt 40 mil för att mötas upp), så är det endast de som jag inte talat med i telefon som betett sig så. Det är som att många inte ser sms eller mail som lika allvarlig konversation som telefonsamtal, det verkar inte göra dem något att dissa saker som bestämts så.

Och det har aldrig hänt mig under mina 15 år som uppfödare trots att jag sällan har telefonkontakt med spekulanter.

 

[Fruentimber]

Och det har aldrig hänt mig under mina 15 år som uppfödare trots att jag sällan har telefonkontakt med spekulanter.

Fast det är en enorm skillnad mellan katt och hund. Jag hade bara mailkontakt med mina katters uppfödare innan vi sågs för första gången men det skulle aldrig falla mig in att inte personligen prata med en eventuell hunduppfödare. Jag har aldrig reflekterat över detta förrän nu, faktiskt, och det förvånar mig. Men det är tusen saker till som ska stämma med hunden, än vad det behöver göra med katten.

 

[Sol]

Fast det är en enorm skillnad mellan katt och hund. Jag hade bara mailkontakt med mina katters uppfödare innan vi sågs för första gången men det skulle aldrig falla mig in att inte personligen prata med en eventuell hunduppfödare. Jag har aldrig reflekterat över detta förrän nu, faktiskt, och det förvånar mig. Men det är tusen saker till som ska stämma med hunden, än vad det behöver göra med katten.

Fast hur avgör man det bättre över telefon än via mail när det ändå är obligatoriskt att faktiskt komma och hälsa på katten innan köp ens kommer på tal? Och man kanske tar referenser.

Vi har köpt många hundar också och där tycker jag nog att det har varit väldigt slappt om jag jämför med min procedur. Ett telefonsamtal för att boka tid för att åka och hälsa på och efter besöket har vi fått grönt ljus att hämta valpen vid leveransålder (jakthundar!).

 

[Fruentimber]

Fast hur avgör man det bättre över telefon än via mail när det ändå är obligatoriskt att faktiskt komma och hälsa på katten innan köp ens kommer på tal? Och man kanske tar referenser.

Vi har köpt många hundar också och där tycker jag nog att det har varit väldigt slappt om jag jämför med min procedur. Ett telefonsamtal för att boka tid för att åka och hälsa på och efter besöket har vi fått grönt ljus att hämta valpen vid leveransålder (jakthundar!).

Jag tycker mig ändå kunna avgöra en hel del om en människa baserat på t ex tonläge, tveksamma svar osv. Jag räknar med att ha full support från mina hunduppfödare och då måste inte bara aveln stämma men även en del kemi och samma "hundtänk" i grund och botten. Den supporten "behöver" jag inte med mina katter. Konsekvenserna blir enormt mycket större när det gäller hund om aveln visar sig vara sopor och uppfödaren dum i huvudet. Mina avels- och tävlingsplaner hänger på det. Jag kan ha en extra katt om den visar sig inte vara bra nog, med en hund är det annorlunda.

 

[Sol]

Jag tycker mig ändå kunna avgöra en hel del om en människa baserat på t ex tonläge, tveksamma svar osv. Jag räknar med att ha full support från mina hunduppfödare och då måste inte bara aveln stämma men även en del kemi och samma "hundtänk" i grund och botten. Den supporten "behöver" jag inte med mina katter. Konsekvenserna blir enormt mycket större när det gäller hund om aveln visar sig vara sopor och uppfödaren dum i huvudet. Mina avels- och tävlingsplaner hänger på det. Jag kan ha en extra katt om den visar sig inte vara bra nog, med en hund är det annorlunda.

Ja, det står dig fritt att tycka så. Personligen tycker jag att katter, kattägare och kattuppfödare har mycket att vinna på god kontakt. Ingen kattägare (eller katt) blir glad av en katt som blir sjuk pga. skitavel och god socialisering är viktigt för kattens hela liv. Kattuppfödarens "kattänk" är viktigt också, tyvärr grav underskattat. Konsekvensen för katter som drabbas av uppfödare som är dumma i huvudet är ofta förtvivlade ägare och döda katter.

Och det är ju inte alls säkert att du kan ha en extra katt om den första inte var "bra nog". Katter som inte trivs med andra katter är inte ovanligt.

 

[Lenis]

Och det har aldrig hänt mig under mina 15 år som uppfödare trots att jag sällan har telefonkontakt med spekulanter.

Vilken ras föder du upp? Jag har chihuahua vilket kanske kan bidra- rasen har dragit till sig många tveksamma typer efter hypen för dryga tio år sen och många hör av sig där man märker att de borde köpa nåt annat istället för en hund. Typ ett gosedjur. Eller en dvärghamster.