Hur reagerar ni om man vägrar ringa ?

[MM]

Som sagt, när det kommer till valpköpare så är den initiala kontakten nästan uteslutande via mail och det i sig är ju inte oseriöst, men jag vill prata med potentiella valpköpare efter den där initiala kontakten. Inte enbart maila/messa/skicka fb-chattmeddelanden, då det för mig ger avsevärt mycket mer att prata med en människa och jag får den info jag behöver med följdfrågor på avsevärt kortare tid.

Det är ju inte så att jag vägrar svara folk i skrift, men vägrar någon tfnkontakt så kommer de inte ha möjlighet att få tag på en valp från mig.

Fast det gäller inte bara valp så du behöver inte se det som att du är speciell på något vis. Det gäller varenda annons numera man ska svara på. Ingen vill ha kontakt via mail för då anses man oseriös. Det enda stället där man faktiskt kan köpa något utan att tala ett ord med säljaren innan och fortfarande vara superseriös numera är Tradera!
Svarar man på Blocket på mail är man oseriös. Svarar man på hästnet via mail är man oseriös. Och som dom flesta så fint påpekar här i tråden så är man oseriös om man inte vill prata i telefon utan hellre skicka sms.
Jag ljuger inte om att min telefon är sönder utan det var någon annan?

Är det så jag ska se det? Jag är en ljugande manipulerande människa för att jag har telefonfobi
Tur då att dom flesta i min närhet inklusive min kontakt på affektiva vet om detta. Hon var även medveten om att jag satt bredvid igår. Jag är ledsen att jag får panik när det ringer men så är det. Jag får väl göra som alla andra och skylla på min barndom. Jag växte upp med en man som spelade in alla våra samtal (vilket vi var medvetna om) så ingen vågade svara längre för vi visste sen att han skulle sitta och lyssna på dom, ibland lyssnade han medans vi pratade i telefon.

Nu lämnar jag tråden för den gör mig uppenbart ledsen, inte du personligen @Gnist utan mycket som skrivs i den.

 

[Lovisaleonora]

Svarar man på Blocket på mail är man oseriös. Svarar man på hästnet via mail är man oseriös. Och som dom flesta så fint påpekar här i tråden så är man oseriös om man inte vill prata i telefon utan hellre skicka sms.

Jag tycker du har fått helt fel uppfattning. Det är väldigt få som motsätter sig en inledande kontakt i skrift om annonsforumet påbjuder det. Är det uttalat i annonsen att det endast är telefonkontakt, känns det ju optimalt underligt att vägra ringa. Då får man kanske se att den annonserade varan får gå ens nästa förbi.

Däremot sitter jag inte och skickar fem mail fram och tillbaka, utan en inledande kontakt med antingen konkret köp/säljinformation eller vettig fråga och sedan svar - därefter bestämma upphämtning/genomförande eller telefonkontakt.

 

[Gnist]

Fast det gäller inte bara valp så du behöver inte se det som att du är speciell på något vis. Det gäller varenda annons numera man ska svara på. Ingen vill ha kontakt via mail för då anses man oseriös.

Svarar man på Blocket på mail är man oseriös. Svarar man på hästnet via mail är man oseriös. Och som dom flesta så fint påpekar här i tråden så är man oseriös om man inte vill prata i telefon utan hellre skicka sms.

Nu lämnar jag tråden för den gör mig uppenbart ledsen, inte du personligen @Gnist utan mycket som skrivs i den.

Jag ser mig inte som ett dugg speciell, det är väldigt vanligt ffa när det kommer till djur överlag att säljaren vill prata med köparen.
Jag säger heller inte att pratvägrare per automatik är oseriösa, men för mig är det så att vill man inte prata med mig öht efter den initiala kontakten via mail/pm/fb-chat etc, så har man ingen chans att få köpa av just mig, då jag bildar mig en skaplig grunduppfattning om människan via ett samtal, där man på ett helt annat sätt får en känsla för den andre pga av de svar jag får, de frågor som ställs, tonfall osv och för just mig så är sånt tämligen viktigt.

Kan ju säga som så också att för mig går det åt båda håll, jag skulle inte själv heller köpa ett djur av någon jag inte får prata med.

 

[Lovisaleonora]

Jag ser mig inte som ett dugg speciell, det är väldigt vanligt ffa när det kommer till djur överlag att säljaren vill prata med köparen.

När jag köper djur brukar jag inleda med att skicka en kort presentation av mig själv, varför jag svarar på annonsen och vad jag har att erbjuda djuret ifråga. Lämpligt är sedan att få en retur med info om djuret (gärna en färdig .pdf-fil med bilder och film etc) för att sedan ta antingen telefonkontakt eller meddela att jag inte längre är intresserad. Detta sker oftast i mail, just för att inte slösa någons tid. Samma procedur om jag är säljare.

Som säljare är jag inte intresserad av brevvänner, jag vill sälja till rätt person. Oavsett om det är bil, häst eller handduk. Att lägga en massa tid på att skicka mail, när det är dax att stämma träff etc känns inte alls rätt för mig annat än i absolut undantagsfall (kanske säljaren ligger på sjukhus och inte kan prata etc).

 

[Raderad medlem 94602]

Generellt sett så ger det mig inte en positiv/seriös bild av människan, då det i de flesta privata sammanhang när det kommer till kontakt med främmande människor för min del rör sig om valpintressenter, där första kontakten i princip alltid tas via text och om jag sedan inte får prata med människan så går de bort som potentiella köpare för min del.

Samma här. En del skriver galet jobbiga, många och långa mail och undviker att svara på vissa frågor. Dessutom är risken för missförstånd stor. Så ingen telefonkontakt- då går de bort.

 

[Raderad medlem 94602]

Precis som i @Gnist fall så brukar den inledande kontakten med valpköpare ske via mail. Och jag föredrar det. Dels för att jag kan läsa igenom dem flera ggr och dels för att kunna spara konversationerna och kontaktuppgifterna. Jag ber alltid om en kort presentation samt lite om deras planer mm med hunden.
Men sen behöver vi ha en muntlig dialog. Här märks då väldigt tydligt vilka som bara skrivit ihop nått som låter bra men som sen har svårt att svara på frågor om träning, hundhållning mm. En del svarar tvekande, svävande eller undvikande. Andra blir ställda av enkla frågor.
Dialogen är superviktig!!!
Dessutom tar mailande en jäkla tid. Jag har inte lust att sitta och slipa på mail fram och tillbaka till 10-15 valpköpare i ett par månaders tid (för så lång innan tid brukar man börja föra en dialog)
De där samtalen kan jag fixa medans jag rastar hundr, lagar mat mm.

 

[As_Vegas]

Menar du att du ljuger om din narkolepsi för att styra folk att göra som du vill? Annars är det ju bara fånigt att ta upp det i relation till den här diskussionen.

Istället för att säga att narkolepsin hindrar mig från något så hittar jag på andra skäl, precis som en del med telefonfobi i tråden verkar göra. Vi kanske läser olika, men för mig låter det som att de gör ungefär detsamma som jag.

 

[Sol]

Samma här. En del skriver galet jobbiga, många och långa mail och undviker att svara på vissa frågor. Dessutom är risken för missförstånd stor. Så ingen telefonkontakt- då går de bort.

För mig är det tvärtom. Jag ser gärna att de som vill köpa katt av mig skriver till mig istället för att vi ska ha någon slags intervju över telefon. Dels är det lättare tidsmässigt med mail: spekulanten kan skriva när hen har tid och jag kan svara när jag har tid. Att lyckas få till det över telefon är ett gissel för mig.

Dessutom kan jag skriva konkreta frågor, rada upp om jag så vill. Väljer spekulanten att inte svara på alla kan man ju dra slutsatser av det också (efter man har påmint om dem). Sedan måste de komma och hälsa på och träffa mig alldeles oavsett innan jag bestämmer mig.

 

[Luff]

Nu blir det sådär konstigt som det kan bli om man kommunicerar i skrift. Hårt och onyanserat. Någon som nödljuger pga en fobi blir en LÖGNARE och en annan som månar om sina valpar blir OKÄNSLIG. Då är det lättare med ett samtal där man kan höra språkets nyanser. Jag gillar mail om det ska kommas överens om något komplicerat i jobbet. Då finns fakta och resonemang på papper. Men första diskussionen är bättre att ta muntligt.

 

[Lovisaleonora]

Istället för att säga att narkolepsin hindrar mig från något så hittar jag på andra skäl, precis som en del med telefonfobi i tråden verkar göra. Vi kanske läser olika, men för mig låter det som att de gör ungefär detsamma som jag.

Du ljuger väl inte för att styra andra? Du går inte in på detaljer (om jag förstår dig rätt), vilket väl är en helt annan sak. Jag känner inte att jag har redovisningsplikt varför jag väljer ett eller ett annat, men jag försöker heller inte styra andra genom att kräva att de ska rätta sig efter mig, genom att lägga till någon osanning som t ex att det är fel på telefonen (när det egentligen handlar om att jag inte vill prata i telefon, ett val som bara är mitt där jag ändå försöker kontrollera andra att göra som jag vill genom lögn).

 

[Hyacinth]

Jag har aldrig stött på någon som vägrar ringa. Om jag gjorde det skulle jag definitivt inte få ett bra intryck av personen. Telefonsamtal är sån liten grej man måste klara i vardagen.

Åh vad jag håller med! Får stundtals krupp på alla fobier och nojjor folk vårdar ömt som spädbarn.

Nej, allt är inte kul men gör det ändå. Man måste liksom möta sina nojjor om de ska gå över (inte om de handlar om läskiga svärmödrar, men annars jo).
Man kan Inter vara rädd för allt. Och är det logiskt ofarligt bör man lära sig hantera det. Det går faktiskt.
Jag har haft både panikångest och diverse vilket idag är tämligen lätt hanterat eftersom jag vet hur jag ska göra. Så värt besväret framför att bli en ständig apoteksbesökare.

Och nej, jag vill inte förringa problemen folk har, men ibland måste man se problemen för vad de är- tankemönster som hindrar en i vardagen.

 

[Raderad medlem 94602]

För mig är det tvärtom. Jag ser gärna att de som vill köpa katt av mig skriver till mig istället för att vi ska ha någon slags intervju över telefon. Dels är det lättare tidsmässigt med mail: spekulanten kan skriva när hen har tid och jag kan svara när jag har tid. Att lyckas få till det över telefon är ett gissel för mig.

Dessutom kan jag skriva konkreta frågor, rada upp om jag så vill. Väljer spekulanten att inte svara på alla kan man ju dra slutsatser av det också (efter man har påmint om dem). Sedan måste de komma och hälsa på och träffa mig alldeles oavsett innan jag bestämmer mig.

Vi säljer hundar av arbetande ras så det finns en hel del att diskutera om träning, synsätt, egenskaper osv. Det blir väldigt mastigt om allt det ska avhandlas i mail. Men som jag skrev...det inledande och grundläggande tas via mail. Sen behövs en diskussion.
Till planerande valpkullen avslöjades en bullvan som skulle köpa hund åt en person som är svartlistad i Norge och Danmark. Denna hade svarat snyggt på alla mail och jag hade gått på allt personen skrivit.

Eftersom vi även säljer till grannländer kan det vara svårt att komma på ett förbesök om man har 150 mil enkel väg.

 

[nullo-modo]

Jag har själv haft problem med att skriva om jag visste att någon annan kommer att läsa det tom ansökan till facket drog ut månader på tiden första gången för att jag var så rädd för att det skulle bli fel, fick tillslut pappa att fylla i blanketten och där någon stans insåg jag att det går inte att leva i dagens samhälle och ha sådan förbi för att skriva och började jobba på det.

Kan tänka mig att det var samma för mig och skrivandet som det är för att prata i telefon för vissa här, så förstår att det är ett handikapp men är inget som inte går att jobba bort.

 

[Kiwifrukt]

I jobbet föredrar jag mejl framför telefon. Mycket av våra kontakter sitter utomlands, dock svenskar, men det underlättar att bara kunna kasta iväg ett mejl än att ringa utrikes (vilket bara går från chefens telefon om jag inte vill ringa på min privata). Då finns dessutom konversationen sparad, och har man glömt något går det att titta igen.

Privat har jag GRAV telefonskräck. Att ringa veterinär eller hovslagare eller sånt (alltså ha ett rent ärende till en yrkesperson som inte kommer vilja kallprata) går numera bra. Att ringa till någon bekant som kan vilja prata allmänt skit får mig att vilja spy. Skickar sms till 110% och är det något som inte lämpar sig att ta på sms föredrar jag att ses ansikte mot ansikte. Min telefonskräck gör att jag lätt missar hälften av det jag annars hade tänkt ta upp.

 

[Hyacinth]

Sen gissar jag att buke är överrepresenterat vad gäller sociala fobier. Det är ju många som säger sig ha buke som enda sociala kontakt och många gillar att ha tiden att svara man får i skrift istället för att irl behöva svara direkt.
Jag tror ju många här upplevs "långsammare" i verkligheten just för att de behöver läsa och fundera ut ett svar innan de svarar. Jag uppskattar att jag inte kan vara lika snabb som irl, min hjärna snurrar snabbare än många hinner följa mina tankar annars.

 

[Sol]

Vi säljer hundar av arbetande ras så det finns en hel del att diskutera om träning, synsätt, egenskaper osv. Det blir väldigt mastigt om allt det ska avhandlas i mail. Men som jag skrev...det inledande och grundläggande tas via mail. Sen behövs en diskussion.
Till planerande valpkullen avslöjades en bullvan som skulle köpa hund åt en person som är svartlistad i Norge och Danmark. Denna hade svarat snyggt på alla mail och jag hade gått på allt personen skrivit.

Eftersom vi även säljer till grannländer kan det vara svårt att komma på ett förbesök om man har 150 mil enkel väg.

Jag säljer också utomlands, de får också komma och hälsa på innan något bestäms. Nu senast kom de från Holland, hade även en amerikan på väg. Visst förstår jag att det är mer att diskutera när man säljer arbetande hundar, men det är också något jag skulle vilja ta öga mot öga s a s, inte över telefon. Sedan är det kanske lättare att få referenser när det handlar om köpare som tränar och tävlar? Man kanske träffar spekulanter när man är ute och tävlar själv rent av.

Bulvanköp förekommer f ö på kattsidan också, när det gäller avelskatter. Där gäller det att be om referenser och träffa personen ifråga. Där tummar jag inte på referenser från personer jag har förtroende för.

 

[Mabuse]

Jah vägrar att ringa med främmande personer numera, har gett upp det, man hör hälften och glömmer resten.
Så när någon skriver något i stil med kan du ringa istället tycker det är lättare att prata då svarar jag nej det är inte lättare , det hörs dåligt i telefoner och med olika dialekter och jag glömmer hälften om det inte är nerskrivet.
Hur reagerar ni ?

Om jag skulle råka på någon som skrev som du skulle jag anpassa mig, men nog tycka att det verkade vara en lite knepig person. Men givet att vi inte skulle ha mer med varandra att göra än att jag ville köpa något av dig så skulle det inte vara ett problem. Skulle det handla om t ex en hästägare eller en hyresvärd så skulle jag dra öronen åt mig, och tänka att det verkar bäddat för krångel om saker och ting längre fram. Någon som knappt hör och inte kommer ihåg någonting verkar krånglig att samarbeta med i längden.

 

[cirkus]

Det blir ju alldeles galet svartvitt här.
Läser jag var ni skriver så är det ju ändå så att en initial mailkontakt är okej för alla parter, sen blir det telefonkontakt för det mesta- även för den som tycker det är asjobbigt.

Jag själv är precis sån, jag ringer helst inte som första kontakt - gärna mail och sen prata i telefon eller träffas IRL när det handlar om att köpa/sälja något. Om personen vägrar telefon/träff IRL hade det inte blivit affär.

 

[mandalaki]

Har ingen uppfattning om telefonfobi har ökat men tänker att de som inte klarade av att ringa fick en möjlighet när mejl och mess kom. Dock verkar det extremt vanligt och många som bara konstaterar att de har telefonfobi men inte ens försöker göra nånting åt det . Jag tänker att det borde vara en besvärlig fobi att ha, men de allra flesta verkar ha noll intresse av att bli av med den fobin.

Jag tror att det ökat. Innan internet, sms och mail hörde jag aldrig talas om det. Innan Buke hörde jag aldrig talas om det. För mig framstår det som en "diagnos" (verkar inte finnas i DSM 5) som folk självdiagnosticerat sig med när de sett andra hänvisa till den. Vi fick sms, vi fick mail, den där lilla obekväma känslan med att behöva ringde växte till en "fobi".

Här refereras till en undersökning där hela 40 proc av 18-24-åringarna var nervösa inför telefonsamtal. Den åldersgrupp som jag skulle säga växte upp med internet.

http://www.hrreview.co.uk/hr-news/l...-workers-nervous-of-using-the-telephone/48919

Jag kan tänka mig att @MM har helt rätt i att telefonfobin beror på hennes funktionsnedsättning. Jag kan helt klart se det som en aspekt av social ångest. Men i övrigt - not so much. Där är jag liksom du förvånad över att man inte verkar försöka göra något åt det.

Buke:
"Jag behöver [något], hur fixar jag det?"
"Det är enkelt, du bara ringer [någon]."
"Nej det går inte för jag har telefonfobi."

Punkt.



+ @Sol
Enligt en psykolog som svarade på en fråga för sex år sedan, då det intressant nog kallades telefonskräck istället, kan den här skräcken ses som en variant av fobi. Den är så avgränsad att den kan behandlas med självhjälp, skriver hon. Eller KBT.

http://blogg.dn.se/fragainsidan/2010/10/19/jag-har-telefonskrack-8319/

Självhjälpen borde kunna gå till så att man trappar upp sitt sina försök. Ring Fröken ur, ring Försäkringskassan, Skatteverket eller nån annanstans där man hamnar i lång kö (och lägger på innan man svarar), ring mamma, bästa kompisen, en lagom bekant kompis osv. Om man anser att det är en fobi borde sådan fobiträning funka.

 

[Sol]

+ @Sol
Enligt en psykolog som svarade på en fråga för sex år sedan, då det intressant nog kallades telefonskräck istället, kan den här skräcken ses som en variant av fobi. Den är så avgränsad att den kan behandlas med självhjälp, skriver hon. Eller KBT.

Vilket inte betyder att alla kan lösa det på egen hand. Vissa kan säkert, men inte alla. Jag kunde sluta röka utan hjälp också, cold turkey. Det betyder inte att alla kan det. Jag vet, det är olika saker men alla har olika förutsättningar. Upplever man det inte heller som ett direkt problem att inte klara av att prata i telefon är man nog inte så motiverad att jobba med det heller.