Hur reagerar ni om man vägrar ringa ?

[nullo-modo]

Jag gör exakt likadant!
Främst för att jag vill få ett hum om vad samtalet kommer handla om.innan jag svarar. Gillar inte att bli tagen på sängen så att säga, vill vara förberedd

Är det viktigt får de lämna meddelande/ringa igen.

Jag älskar sms!

Ladda ner hitta eller truecaller så ploppar det upp vem det är och kan avgöra om ni vill svara eller inte innan det slutat ringa.

 

[Lipperta]

Tycker dagens mobiler är dåligt ljud i, jag har supersvårt att höra i dom.

Precis, det var mycket bättre förr

Men allvarligt, jag kan förstå när en person pratar väääldigt långsamt och tydlig rikssvenska, annars sitter jag bara va? va?va? va? VA?! Riktigt jobbigt när man ska boka doktor tid eller liknande där de ska prata så fort då det finns andra i telefonkön. Så på slutet har jag ingen aning om vad som har sagts eller vilken jävla tid jag skulle dit.
Tänk om det ändå fanns på sms då finns allt nedskrivet

 

[Lipperta]

Det är väl klart att man ska kunna messa och mejla. Men det innebär inte att man kan vägra att prata i telefon.

Varför?

Det jag säger är att mikrofonen är trasig i telefonen så jag kan inte ringa.
Dock vet jag ju att om det gäller något allvarligt som doktor måste jag ringa, det går ju inte att undvika.

 

[cirkus]

Jag har hörlurar till min telefon eller handsfree i bilen, då är ljudet bra - däremot så ogillar jag att prata utan dessa, mest för att jag är rätt lomhörd. Men vägra skulle jag aldrig göra.

Jag hatar att SMSa, mest för att mina fingrar inte är särskilt kompatibla med telefonens små sketna tangenter. Jag har styrt över så många som möjligt på mail eller messenger om ngt ska tas skriftligt

 

[Monimaker]

Jag tycker att det är extremt obehagligt att prata i telefon, så jag hade bara blivit glad om du inte hade velat ringa utan skriva istället. Okända nummer svarar jag över hvuud taget inte alls på, jag kollar upp dem men de är ju till 99% telefonförsäljare.

Vid situationer som kräver det - när man kan avgöra att det är brukligast med ett telefonsamtal, är det naturligtvis inget att göra än att ringa, men med massiv ångest. Väldigt likt @Lipperta s inlägg; hjärtat slår i fruktansvärt tempo hela dagen om man vet att ett telefonsamtal är påväg och när mobilen vibrerar till för att signalera samtal kommer en enorm klump i magen, ångest, yrsel . . Även jag blir stressad när till exempel familjen ringer, fast jag älskar dem på andra sidan linjen. Det är verkligen så fruktansvärt jobbigt.

Jag ska börja face my fears på praktiken i vår då jag - med stöd från handledaren - skall få vara med på uppsökande verksamhet för att samla in dokumentation. Tänker att det är ett utmärkt tillfälle!

Så svaret på min reaktion om någon absolut inte vill ringa är att jag känner förståelse.

 

[Marvin]

Jag har varken tid, möjlighet eller tålamod till att hålla på och skicka en massa sms. Små korta grejer, absolut, men jag brukar ringa upp efter en stund, när jag börjar att bli irriterad.

Avdelningen korkade grejer: Ibland samåker jag med kollegor till en annan stad, och eftersom jag är kroniskt sen () händer de att de får vänta. Har då hänt ett antal gånger att jag får ett meddelande: Är du på väg?
Från i vanliga fall intelligenta människor. Vill de att jag ska komma, eller ska jag stanna och svara på meddelande??

 

[Marvin]

Jag hade förresten nästan panisk telefonfobi tidigare, men det har jag fått träna bort på jobbet. Nu pratar jag ibland i två telefoner samtidigt.

 

[kossankaj]

Det må vara hänt, men från mig får man inte köpa en valp om man inte pratat med mig. Det/de samtalen avgör om jag ens tycker människan är värd att sätta upp på intresselistan eller om den får komma på besök.

Kan man som köpare inte acceptera att jag som uppfödare vill prata med en, så missar man en väldigt bra uppfödare, med extremt bra hundar som andra med glädje står i kö under flera år för att ha en chans att få tag på.

Vad har du för ras som är så ovanlig ?
Är inte så vanligt med flera års väntetid på valp numera finns mer tillgång än förr

 

[kossankaj]

Precis, det var mycket bättre förr

Men allvarligt, jag kan förstå när en person pratar väääldigt långsamt och tydlig rikssvenska, annars sitter jag bara va? va?va? va? VA?! Riktigt jobbigt när man ska boka doktor tid eller liknande där de ska prata så fort då det finns andra i telefonkön. Så på slutet har jag ingen aning om vad som har sagts eller vilken jävla tid jag skulle dit.
Tänk om det ändå fanns på sms då finns allt nedskrivet

Jag får SMs från tandläkaren
Så det börjat nog ta sig inom vården också med text

 

[kossankaj]

Till er ringare när har ni tid att prata i telefonen ?
Typiskt dag för mig innehåller jobb , städning , matlagning en fritidsaktivitet som ridning eller hundträning . Samt promenader . Och när jag är inne då vill jag ta det lugnt och surfa eller kolla film.
Liksom när ska man ha tid med att svara ?
Brukar svara på skrift när det passar mig.

 

[Mia_R]

Jag får SMs från tandläkaren
Så det börjat nog ta sig inom vården också med text

Påminnelse om en bokad tid är en sak, att skicka en massa sms istället för att ringa en annan.

 

[kossankaj]

Påminnelse om en bokad tid är en sak, att skicka en massa sms istället för att ringa en annan.

Får sms om kontroll med , utan att jag ringt innan.

 

[Heulwen]

Föredrar alla gånger att skriva, brukar ha konversationer med mina vänner via meddelanden/chatt på Facebook. Om det däremot är något jag behöver veta i denna sekund ringer jag, likaså självklart om något hänt som att en häst är skadad t.ex.

 

[Mia_R]

Får sms om kontroll med , utan att jag ringt innan.

Påminnelse om årlig kontroll.

 

[kossankaj]

Värst är ju när man messar med någon o så kläcker den ur sig kan jag ringa istället orkar inte skriva,,, hmm nej orkar inte prata sitter i tv soffan med killen och får fotmassage , hat ingen lust att resa mig för att du inte orkar skriva som ett exempel av hundrA...

 

[Görel]

Jag tycker att man måste kunna anpassa sig till situationen. Mail och mess är jättepraktiskt när det inte är akuta saker, men att som @Marvin beskriver någon inte kan ringa och fråga om man är sent utan måste messa det så att man själv måste stanna till och svara känns väldigt feltänkt.

Däremot om man vill föra en dialog med någon som kör mycket i sitt arbete, eller gör annat som gör att man inte kan knappa på en telefon, så skulle jag bli fruktansvärt frustrerad på en person som inte svarar i telefon utan vill skriva istället. Jag vill inte få min resa försenad bara för att någon tycker att jag ska köra åt sidan och knappa på telefonen istället för att prata direkt. Messa medan jag kör skulle jag aldrig någonsin göra.

 

[Mia_R]

Jag är jättedålig på att svara på mess dessutom, skriver ngn att de kommer kl 10 så bryr jag mig ofta inte om att bekräfta. Dessutom vet man aldrig om ett sms öht har kommit fram, jag har varit med om att de försvinner eller tar 24 timmar på sig även om man står 50 m ifrån varandra men utom synhåll, så är man inte intresserad av svar eller vill veta om mottagaren läst så visst, då funkar det jättebra att messa, vill man ha svar så ringer man.

 

[Wingates]

Till er ringare när har ni tid att prata i telefonen ?
Typiskt dag för mig innehåller jobb , städning , matlagning en fritidsaktivitet som ridning eller hundträning . Samt promenader . Och när jag är inne då vill jag ta det lugnt och surfa eller kolla film.
Liksom när ska man ha tid med att svara ?
Brukar svara på skrift när det passar mig.

Jag kan multitaska. Tex så kan jag laga mat eller gå på promenad med hunden och prata samtidigt. Eller så spelar jag datorspel eller surfar runt på nätet samtidigt som jag pratar i telefon.
Låter jätteopraktiskt att bara kunna göra en sak i taget..

På ämnet. Jag messar mest, men har jag flera saker att säga eller vill ha svar direkt så ringer jag. Dessutom kan jag ju tycka det är trevligt att t.ex ringa Ammos uppfödare istället för att skriva på fb iom att det blir socialare iom att vi sällan ses.

 

[nyponros]

Jag tycker över lag att det är jätteskönt med folk som inte ringer utan skriver istället, telefonpratande i tid och otid är ett ofog . För mig är det ungefär lika krävande energimässigt att ses som att prata i telefon, kan bli väldigt stressad av folk som ringer mig när jag är hemma och "ledig" för jag har kanske inte ork att vara social helt enkelt. Jag vill få vara med och planera när jag vill, kan och orkar vara social. Skickar någon ett sms med "ring mig, det är viktigt" ringer jag självklart upp men är det inte allvarligt eller brådskande blir jag faktiskt irriterad. Jag vill ha rätt att bestämma över min lediga tid och att slöprata i telefon om ditt och datt, jag tycker helt enkelt inte att det är trevligt utan det är rätt energikrävande. Jag hade en nära vän när jag var yngre som såg det som självklart att vi skulle prata i telefon en stund varje dag om allt och ingenting och jag minns fortfarande det som jobbigt. Jag är en social person och träffas gärna och är väldigt närvarande då och bryr mig om mina vänner men jag har också stort behov av eget space och att få bestämma själv över min egen tid. Jag kan inte slappna av samtidigt som jag har någon i luren.

Jag har ingen rädsla för telefonen och på jobbet pratar jag mycket i telefon med kollegor, sjuksköterskor och anhöriga men då är det liksom kort och sakligt och framförallt, jag är på jobbet och är "på-kopplad". När jag är hemma vill jag kunna vara avkopplad .

Mina goda vänner är tack och lov de flesta ganska överens med mig. Jag har fyra-fem messengertrådar igång löpande med 2-5 personer i varje med olika vänkonstelationer där vi småpratar, ältar olika saker, diskuterar olika ämnen, frågar om råd, pratar av oss och skojar om vartannat och alla kan läsa och svara i sin takt. Tycker det är toppen!!

Min familj har lärt sig nu hur jag fungerar och det går väl rätt så bra. Jag och min syster är väldigt olika där och hon föredrar alltid att prata i telefon och kan inte riktigt känna sig bekväm med den där ingående och pågående kommunikationen via messenger/sms och jag kan inte känna mig bekväm med att prata i telefon en halvtimme-timme åt gången. Jag undviker att svara när hon ringer för jag vet att det blir långvarigt och skickar ofta ett sms istället som hon ofta undviker att svara på då hon hellre vill ringa.. det är synd för annars hade vi nog haft en närmre kontakt men vi är för olika där. Mamma och jag pratar väl i telefon någon gång i veckan men det rör sig om fem minuter per gång kanske och så smsar vi. Om vi inte ska ses och behöver få något bekräftat snabbt men då är det ett minutlångt samtal på sin höjd.


När jag var yngre hade jag ett ännu större motstånd till att prata i telefonen, så till den grad att jag kunde skjuta upp att ringa samtal till vården eller något företag i många dagar, jag fick ångest av det och trodde att jag skulle säga fel saker, eller att jag skulle bli utskälld eller på annat sätt otrevligt bemött. Det har jag jobbat bort nu men svarar fortfarande sällan på okända nummer på min fritid, det kan ju vara någon som bits i andra änden...

 

[Niyama]

@Lipperta Jag svarade bara på frågan - hur jag skulle reagera om någon vägrade ringa.

Rent praktiskt förstår jag inte hur det skulle funka. Hyresvärden kanske ringer. Eller, som för mig häromdagen, företagshälsovården ringde. Jobbet kanske ringer, eller stallet, eller föreningen eller vad man nu har för kontakter. Ska man alltså vägra prata med dem då? Och om jag behöver ha tag i min doktors mottagning, de tar inte emot mail utan där får man ringa på telefontiden.

I vardagen behöver man kunna prata i telefon, helt enkelt.

Och vad gäller telefonfobi, som jag inte gärna jämställer med araknofobi, så verkade det konstigt nog inte finnas innan mail och mess inte fanns. Det verkar ha växt fram i takt med att andra kommunikationskanaler gjorts tillgängliga.

Men om man nu ska kalla det fobi så borde det vara en fobi som är ovanligt enkel att behandla. Fobiträning går ju ofta ut på att utsätta sig för det farliga i små doser och sedan trappa upp - och att börja med att ringa de enklaste samtalen borde kunna gå rätt lätt.

Har ingen uppfattning om telefonfobi har ökat men tänker att de som inte klarade av att ringa fick en möjlighet när mejl och mess kom. Dock verkar det extremt vanligt och många som bara konstaterar att de har telefonfobi men inte ens försöker göra nånting åt det . Jag tänker att det borde vara en besvärlig fobi att ha, men de allra flesta verkar ha noll intresse av att bli av med den fobin.