majola
Trådstartare
Det har varit många "hur prata med barn om "-trådar på senaste tiden och jag har också ett sånt där svårt tema som är aktuellt hemma. Krig.
Hur i h*vete pratar man med en fyraåring om krig på ett ärligt och samtidigt betryggande vis? Nästan varje kväll ligger min son i sängen och säger: "Mamma, jag är rädd för att kriget ska komma hit till oss" eller "Mamma, kommer det aldrig bli krig i Tyskland igen?" osv osv. Där kan jag ju svara att jag tror och hoppas att det aldrig kommer att bli krig hos oss igen. Då kommer "men XY (valfritt barn på förskolan" har sagt att kriget kommer/kriget redan är här lite grann". Han kan inte exakt förklara vad det är som sägs (sannolikt har även de andra barnen inte någon exakt föreställning om vad krig är) så det är väldigt svårt att bemöta. Jag har frågat om de kanske menade att det kommer människor från kriget ("ja...") och då kan jag ju förklara att de flyr undan kriget och behöver vår hjälp. Ibland menar han istället att "kriget" är här.
I ngn sorts postmodernistik mening har barnen ju rätt. "Kriget" i form av våld och hat är redan här. Det tänker jag däremot inte säga.
Antagligen kommer det ca 400 flyktingar till vår lilla stad (knappt 8000 invånare, alltså ca 5%) inom de närmaste månaderna så det är ju ett tema som knappast kommer rinna ut i sanden...
Hur har ni gjort?
Hur i h*vete pratar man med en fyraåring om krig på ett ärligt och samtidigt betryggande vis? Nästan varje kväll ligger min son i sängen och säger: "Mamma, jag är rädd för att kriget ska komma hit till oss" eller "Mamma, kommer det aldrig bli krig i Tyskland igen?" osv osv. Där kan jag ju svara att jag tror och hoppas att det aldrig kommer att bli krig hos oss igen. Då kommer "men XY (valfritt barn på förskolan" har sagt att kriget kommer/kriget redan är här lite grann". Han kan inte exakt förklara vad det är som sägs (sannolikt har även de andra barnen inte någon exakt föreställning om vad krig är) så det är väldigt svårt att bemöta. Jag har frågat om de kanske menade att det kommer människor från kriget ("ja...") och då kan jag ju förklara att de flyr undan kriget och behöver vår hjälp. Ibland menar han istället att "kriget" är här.
I ngn sorts postmodernistik mening har barnen ju rätt. "Kriget" i form av våld och hat är redan här. Det tänker jag däremot inte säga.
Antagligen kommer det ca 400 flyktingar till vår lilla stad (knappt 8000 invånare, alltså ca 5%) inom de närmaste månaderna så det är ju ett tema som knappast kommer rinna ut i sanden...
Hur har ni gjort?