Min pappa hade en begravningsförsäkring på 25000. Den enda försäkring han behållt genom år med utmätning och dålig ekonomi. Så det blev en minnesstund med landgångar o kaffe till alla som ville precis som pappa önskat. Utan den försäkringen hade jag fått hosta upp slantarna som jag väl heller inte haft. Kistan hade ju soc fått betala. Jag valde den billigaste kistan, då 8000, en begravningsannons, också flera tusen och bokade landgång, lättöl o tårta o kaffe för ett femtiotal personer. Det räckte precis då för ca 15 år sedan. Jag är så tacksam att han åtminstone hade tänkt på detta för jag hade inte vetat hur jag skulle lösa det annars. Det var jobbigt nog ändå. Jag fick lite hintar från omgivningen om sådant jag aldrig frågat. En tant ringde och berättade att han absolut ville kremeras. Det visste jag inte. En annan att han inte ville ha gula blommor. Kommentarer i förbifarten var det jag fick gå på.