För mig, som har husky, är det självklart att de fungerar olika. Huskysar som bor i hundgård och används till hundspann osv beter sig inte som en hund som bor som ensamhund med en familj i en lägenhet. Hundgårdshuskyn/slädhuskyn får ju inte alls samma kontakt/"uppfostran" av människan som en lägenhetshund. Det är inte alls konstigt att det vrålar och skriker och gapar och låter på tusen olika sätt när de pratar med varandra och förmedla alla sina känslor till alla runt omkring. Det är trots allt så det blir i en hundflock med en ras som gillar att förmedla åsikter med rösten, där människan inte är inblandad i deras konversationer hela tiden.
Som vilken annan hund som helst kan ju även en husky lära sig att prata med små bokstäver- vilket är just de orden jag använder till spionen ("Prata med små bokstäver istället") när han är på väg att höja rösten.
Jag förklarade redan i första inlägget hur mycket min hund låter och att jag är noga med att han inte "okynneslåter", just för att inte störa. Det är så man gör när man bor i lägenhet. Och det fungerar. Alla hundar kan lära sig att vara tystare, även husky, speciellt om det är något som är itutat i dem från början, vilket det verkar ha varit i min hunds fall. Jag förklarade hur mycket han låter osv för att jag räknade med inlägg som ditt, och det är ärligt talat trist. Ingen här vet hur mycket just MIN hund låter, inte ens
@Inte_Ung som har träffat honom, eftersom han låter mer när vi har gäster eftersom han älskar människor och vill ha deras uppmärksamhet ständigt och bli klappad. Att ändå hävda att man vet hur en husky (med andra ord min då) låter för att man bor granne med ett slädspann som låter som typiskt slädhuskysar som lever i flock med andra huskysar och utan familjesituation i lägenhet med människor gör och att därav vill man inte höra dem i en lägenhet, det är bara fördomsfullt och okunnigt. JAG har upprepat hur min låter, men folk här verkar tro att jag underdriver det, men trots allt är det just JAG som vet hur han låter och inte ni här. Så att envist upprepa att en husky (min då eftersom det är honom diskussionen rör) låter för mycket för en lägenhet är inte rätt.
Inte heller är det rätt att tro att han inte kan bo i en lägenhet eftersom han är just husky. Det är ju så att jag har haft honom i 4 år strax. Han kom inte på efter alla dessa år att "shit, jag är en husky, jag får inte dra släde, jag kan inte bo i lägenhet". Jag ser inte problemet som att en husky inte kan bo i en lägenhet för att han är en sälllskapshund och inte får dra släde. Jag ser att just MIN hunds problem handlar om flytten från barnen (vi var en familj och blev en person och så honom), flytten till ny lägenhet (oro för om jag kom åter de där första gångerna jag lämnade honom precis som när jag köpte honom, tills han insåg att jag faktiskt inte hade lämnat honom för gott) och så de här ljuden som han är rädd för, alltså specifika ljud som skapats här av barn /ungdomar samt snöskottningen och i trappan på loftgången.
Ja, jag ska se om jag kan få någon som vill "sporta" med honom, för jag vill ju att han ska få dra. Jag nämnde i en annan tråd (om funktionsnedsättningar och ledsagare) om alla mina märkliga tankar och idéer, de handlar i mångt och mycket om hur jag skulle kunna lösa så att han får dra trots att jag inte är så väl seende. De har funnits länge.
Hans problem är numera rädsla och oro för att vara ensam. Jag har aldrig påstått att det är ett grannproblem så det är trist att hänga upp sig på det. Att grannen är en indirekt del av det då hon är känslig gör att stressen är starkare än vad den hade varit om hon inte varit det. Då hade det varit lugnare i vetskapen om att det kanske till och med fanns ett samarbete med henne om att berätta för mig om han låter så att jag kan göra olika ändringar i ett annat lugn, istället för som det är nu- jag är ovetande om problemet tills hyresvärden ringer och då ska lösningen ifinna sig direkt, inte ett knyst till från hunden alls. Jag har svårt att förstå att man inte kan se vilken betydelse det har för hur man mår och hur man kan lösa problem.
För övrigt mötte jag en mycket lugnare och tryggare hund i dag när jag kom hem.
