Sv: Hur länge skulle ni vänta innan ni började försöka bli gravid?
Om man ägnat större delen av sitt liv åt ridning, och så äntligen efter många års slit får skörda frukterna i form av en riktigt fin häst, då förstår jag faktiskt om man helst inte vill avstå från det. Det är ju en annan sak om man rider lite för nöjes skull, men om man ägnat fritid och yrkesliv åt ridningen, så är det förståss en rätt stor sak. Att graviditet och förlossning i absolut värsta fall skulle innbära ett par månaders frånvaro från seriös tävlingsridning låter som ett extremt överoptimistiskt scenario. Det innebär att man rider för fullt tills slutet på åttonde månaden (det gjorde inte ens Malin Baryard), och sen är fullt fysiskt årerställd och kan återgå till att satsa fullt på ridning och tävling en månad efter förlossningen. Jag tror inte det är ett worst case scenario, jag tror det är den absolut mest minimala påverkan ett barn kan tänkas ha, och bygger på att man är fullt nöjd med att i praktiken inte vara föräldraledig.
Vad gäller mig själv - ja, utan barn hade jag haft ett mycket bättre läge jobbmässigt än jag har nu. Alla jpbb är inte sådana att man kan vara borta ett år utan att det påverkar nämnvärt. Har man ingen fast anställning, så innebär det tappade kontakter, projekt man lovat att göra som gått om intet, osv. Och projekt som gått om intet innebär minskade försörjningsmöjligheter. Det är alltså inte livet som småbarnsförälder som ställer till det, utan att man är borta ett år. Då blir det ju oundvikligen saker man inte hinner, möjligheter man försitter, och en del av dem kommer kanske inte igen. Jag tror att det kanske kan vara svårt att förstå om man alltid haft fast anställning, där man kan återkomma till det man hade innan efter föräldraledigheten.
Det jag menar är att om du inte hade haft barn ett hade du kanske varit i en lite annorlunda jobbsituation än vad du är nu. Har man redan ett litet barn så har man ju redan gjort en del anpassningar som gör att klivet inte blir lika stort.
Ang detta med vad som är ett väsentligt hinder, tar man TS sits så har jag svårt att se att det skulle vara motivation nog för att vänta med barn. Antingen är tävlandet en hobby och då är det rimligtvis läge när man är 36 att låta hobbyn stå tillbaka ett tag, om man nu vill ha barn. (Man kan ju också skippa barn om man inte tycker att det är viktigt!) Eller så är tävlandet något hon lever på men är hon etablerad i branschen så verkar det konstigt att vara så totalt beroende av en häst och en möjlighet i sin verksamhet, förmodligen har man då kollegor som kan rycka in och rida hästen ett par månader om det skiter sig totalt och man inte kan rida. Jag tror att det är lättare att se hinder som egentligen inte är hinder om man resonerar lite rationellt för att det är rätt läskigt att ta steget.
Om man ägnat större delen av sitt liv åt ridning, och så äntligen efter många års slit får skörda frukterna i form av en riktigt fin häst, då förstår jag faktiskt om man helst inte vill avstå från det. Det är ju en annan sak om man rider lite för nöjes skull, men om man ägnat fritid och yrkesliv åt ridningen, så är det förståss en rätt stor sak. Att graviditet och förlossning i absolut värsta fall skulle innbära ett par månaders frånvaro från seriös tävlingsridning låter som ett extremt överoptimistiskt scenario. Det innebär att man rider för fullt tills slutet på åttonde månaden (det gjorde inte ens Malin Baryard), och sen är fullt fysiskt årerställd och kan återgå till att satsa fullt på ridning och tävling en månad efter förlossningen. Jag tror inte det är ett worst case scenario, jag tror det är den absolut mest minimala påverkan ett barn kan tänkas ha, och bygger på att man är fullt nöjd med att i praktiken inte vara föräldraledig.
Vad gäller mig själv - ja, utan barn hade jag haft ett mycket bättre läge jobbmässigt än jag har nu. Alla jpbb är inte sådana att man kan vara borta ett år utan att det påverkar nämnvärt. Har man ingen fast anställning, så innebär det tappade kontakter, projekt man lovat att göra som gått om intet, osv. Och projekt som gått om intet innebär minskade försörjningsmöjligheter. Det är alltså inte livet som småbarnsförälder som ställer till det, utan att man är borta ett år. Då blir det ju oundvikligen saker man inte hinner, möjligheter man försitter, och en del av dem kommer kanske inte igen. Jag tror att det kanske kan vara svårt att förstå om man alltid haft fast anställning, där man kan återkomma till det man hade innan efter föräldraledigheten.