Ja, jag måste erkänna att jag inte skulle våga skaffa en till tibbeterrier även om jag tycker det är en väldigt bra ras på många sätt.Det är min första av den här rasen. Hade detta varit ett känt drag för mig hade jag valt bort den, men lätt att vara efterklok (jag var ändå ärlig med de uppfödare jag kontaktade om hur mitt liv såg ut, ensamstående osv, men på nåt vis tror jag att de som alltid har många hundar inte tänker på detta... tror inte att nån medvetet mörkat nåt.)
Nu har jag fått höra för ett par månader sedan att pappans kullbror är ännu värre och det blev möjligt att lämna honom först när de köpte en till hund. Det finns nog nån orsak till att det är vanligt att ha två eller fler .
Det som jag inte riktigt blivit klok på är att hon går att lämna utan protest ibland, när hon inte har lust att följa. Får inte ihop det det verklig separationsångest...
14 år med separationsångest gör att jag knappt har lust att skaffa en ny hund alls.