Hur hanterar man en "jättesnäll" människa

[Sassy]

Alltså det är många personer här som verkar ta åt sig.
Jag vill då ställa en fråga till dig. Om du umgås i ett sällskap ett tiotal gånger, iofs med lite olika personer men i grunden samma, har du då inte visat mer av dig själv än vad som syns på ett porträttfoto med namnskylt. Det här handlar inte om blyg, om att vara privat eller om att inte vilja ta diskussioner. Jag kan köpa alla dessa tre eftersom jag gärna uppträder så också i okända sällskap där jag inte känner mig helt bekväm.
Vi pratar här om att man skulle kunna ha en docka sittandes vid bordet som lite slumpartat kläcker ur sig tillintetsägande fraser. Hade dessa fraser försvunnit hade man lika gärna kunnat ha en stubbe vid bordet.
Nej jag är helt övertygad om att du ger fler signaler än en stubbe och det gäller alla här.

Min tolkning av situationen skulle snarare vara att det kan vara en person med NPF eller social ångest... Framförallt om man redan känner in att det lätt blir fel och folk i sällskapet tolkar en knepigt, då är det lätt hänt att bli tyst istället (och när man väl ska säga något blir det goddag yxskaft).

Det verkar ju också vara det som händer, hur ska hen bete sig om det är "damned if you do, damned if you don't"? Att vara tyst är fel, men det som sägs är också fel? Skulle jag vara i ett sånt läge skulle jag bli så osäker att jag blir helkonstig.

 

[karamelldrottningen]

Det där låter mer som någon som är lite lam alternativ tankspridd om du frågar mig jag får ingen koppling till snäll eller inte snäll gällande sånt här.

Nja. Jag tror det mer är ett mönster. Personen är snäll. Men sen i kombination med att inte ”vara i vägen” och kanske lite rädsla också(?) så blir det så tokigt ibland.
Numer frågar jag på ett annat sätt eftersom jag vet hur personen fungerar.

 

[Grazing]

Du menar att du efter 10 träffar fortfarande inte lyckats antyda att du gillar att ta en promenad eller liknande oväsentlig information? Ledsen men jag tror dig inte. Jag har träffat exakt en sådan här person som vuxen och en som barn. Det här är en nivå som är oerhört ovanlig.

Faktiskt inte, jag har såpass svårt att slappna av med nya personer. En av mina bästa vänner tog det runt året innan jag vågade fråga om vi kunde sänka eller höja värmen i bilen. Och det tog ännu längre tid innan jag var bekväm med att vara mig själv bland hans vänner.

Ovanligt eller inte, det är så vissa är. Att vara sån och inte bli trodd...det känns.

 

[tanten]

Fram tills jag är bekväm så är blyg och tillbakadragen och tar ingen plats alls och är en sådan som väljer te eller kaffe utefter vad som är enklast även ifall jag vet vad jag vill ha..men jag har aldrig vetat att det stör folk så.

Jag tror få har bekymmer med personer som är blyga och tillbakadragna? Tror jag mest uppfattar dem som...rara?

Men - hur ska jag förklara - personer som är socialt kantiga och lägger sig i vad andra gör. Det är värre.
De syns och finns men har noll egna åsikter eller initiativ.

Minns en sån person som vi objudet fick in på gården. En skicklig ryttare hjälpte oss med våra unghästar. Han fick med sig ett påhäng. En kvinna som följde honom som en skugga. När han red stod hon tyst och tittade på. när vi bjöd honom på fika eller mat följde hon med in och satte sig självklart vid bordet och väntade på att få en egen tallrik. Trots att vi aldrig någonsin - högst medvetet - sa varsågod följ med in. .
Det som till slut fick oss att explodera var när han framgångsrikt visat våra unghästar och vi bjöd honom på restaurang efteråt. Hon ställde sig i kön och väntade sig att vi skulle betala hennes mat också.

Alltså -vi hade noll relation till henne. Kände henne inte ens mer än att vi visste vem hon var.

Jag kan mycket väl tänka mig att hon ansågs som "jättesnäll" eftersom hon inte sa något som kunde förarga nån. Hon bara smög med i sällskap där hennes stora crush fanns. (han är förresten gay...)

Så: snäll och extremt irriterande.

Så tror jag inte du @Grazing skulle agera.

 

[Shaggy]

Faktiskt inte, jag har såpass svårt att slappna av med nya personer. En av mina bästa vänner tog det runt året innan jag vågade fråga om vi kunde sänka eller höja värmen i bilen. Och det tog ännu längre tid innan jag var bekväm med att vara mig själv bland hans vänner.

Ovanligt eller inte, det är så vissa är. Att vara sådana och inte bli trodd...det känns.

Fast du vågar vara här. Det skulle den här personen aldrig vara. Jag tror faktiskt inte du träffat någon som är på den här nivån.
Menar du att om någon frågar "vill du gå en promenad" så svarar du "vi gör som du vill"
Menar du att om någon frågar "är du hungrig" så svarar du "jag äter om du gör det"
Hur menar du att du ens kan bli vän med någon när du inte finns?
Visst du kanske är sådan men jag kan inte förstå hur du kan ha några vänner om så är fallet för en sådan här person kan inte knyta vänskapsband.

 

[Grazing]

Fast du vågar vara här. Det skulle den här personen aldrig vara. Jag tror faktiskt inte du träffat någon som är på den här nivån.
Menar du att om någon frågar "vill du gå en promenad" så svarar du "vi gör som du vill"
Menar du att om någon frågar "är du hungrig" så svarar du "jag äter om du gör det"
Hur menar du att du ens kan bli vän med någon när du inte finns?
Visst du kanske är sådan men jag kan inte förstå hur du kan ha några vänner om så är fallet för en sådan här person kan inte knyta vänskapsband.

Men sluta nu, vad är detta.

Du kanske inte tror på att jag har vänner men jag har vänner, jag har haft mer eller mindre samma vänner i otroligt många år. Dom är kvar och är mina vänner för att dom var snälla nog och respekterade mig i början och mobba inte ut mig för att jag inte tog någon plats eller vågade säga någonting. Dom såg väl att jag trots att jag var blyg och försiktig uppskattade att vara med så dom inkluderade mig trots min brist på "existens" och sen så öppnade jag mig mer och mer.

Men tack för att du påminde mej om känslan att vara meningslös.

Det är vad snäll är för övrigt, mina vänner är snälla som stod ut med min försiktighet och blyghet och inkluderade mig iallafall trots att jag inte vågade riktigt annat än att sitta och titta på, och hade tålamod med mig och framförallt inte dömde mig på förhand.

 

[Sassy]

Men, @Shaggy ,vinner du något på att fokusera på hur "fel" personen är? Gör inte det bara din irritation värre? Vore det inte enklare att fokusera på hur du dealar med dina egna känslor på ett vettigt sätt, och helt struntar i på vilket sätt andra eventuellt har gjort fel för att trigga dig?

(För nu verkar det här ju inte vara en person som på något sätt faktiskt ställer till problem för dig, på något annat sätt än att du blir triggad?)

Om inte klassiska knep som att se situationen med nyfikenhet, "fintolka" eller fokusera på att hålla dina egna ramar tydliga funkar för dig kanske du faktiskt ska prata med någon som kan hjälpa dig hitta bättre redskap?

 

[Shaggy]

Men sluta nu, vad är detta.

Du kanske inte tror på att jag har vänner men jag har vänner, jag har haft mer eller mindre samma vänner i otroligt många år. Dom är kvar och är mina vänner för att dom var snälla nog och respekterade mig i början och mobba inte ut mig för att jag inte tog någon plats eller vågade säga någonting. Dom såg väl att jag trots att jag var blyg och försiktig uppskattade att vara med så dom inkluderade mig trots min brist på "existens" och sen så öppnade jag mig mer och mer.

Men tack för att du påminde mej om min brist på existens och meningslöshet.

Du missförstod mig. Jag tvivlar inte alls på att du har vänner. Det var inte min mening att påstå att du inte har det. Grejen är att du har vänner och den här personen kan inte ha vänner, hon är lika intetsägande med folk hon "känner" väl. Vi pratar inte om blyg, inte ta plats och inte säga någonting utan något helt annat. Jag känner flera personer som är blyga och inte vill ta plats det är inte ett problem för de är fantastiska när man lär känna dem.
Vad jag ville säga är att du inte ska ta åt dig av den här tråden för jag lovar att den inte handlar om en person som är som du. Om du tolkade mig på ett annat sätt så ber jag om ursäkt för min klumpiga formulering som jag i efterhand kan se kan tolkas precis tvärtemot vad jag menar.

 

[Shaggy]

Men, @Shaggy ,vinner du något på att fokusera på hur "fel" personen är? Gör inte det bara din irritation värre? Vore det inte enklare att fokusera på hur du dealar med dina egna känslor på ett vettigt sätt, och helt struntar i på vilket sätt andra eventuellt har gjort fel för att trigga dig?

(För nu verkar det här ju inte vara en person som på något sätt faktiskt ställer till problem för dig, på något annat sätt än att du blir triggad?)

Om inte klassiska knep som att se situationen med nyfikenhet, "fintolka" eller fokusera på att hålla dina egna ramar tydliga funkar för dig kanske du faktiskt ska prata med någon som kan hjälpa dig hitta bättre redskap?

Mina förklaringar om "hur fel" personen är beror till att börja med på att jag behöver ju förklarar vad mitt problem är för att kunna få hjälp med verktyg och i senare skede när folk började anklaga och håna mig för att jag inte klarar av en "jättesnäll" person.

 

[hollypolly]

Jag har funderat mycket på den här tråden, och funderar på om det är så som folk uppfattar mig. Många brukar säga att jag är en väldigt snäll person som bryr mig om alla.
Är jag med personer jag känner väl, trivs med och tycker om pratar jag och diskuterar gärna olika saker. Men är jag med nya personer, eller med personer jag inte trivs med kan jag nog uppfattas som en person utan åsikter. Jag ser helt enkelt ingen anledning att dela aktivt då, jag lyssnar hellre bara.

I exemplet det din bror hade jag också kunnat säga ngt liknade. Inte för att jag tvivlade på dig men det är inte självklart att man ska ta hand om ngn bara för att man är syskon. Det skulle jag ha uppmärksamat och sagt att det var fint gjort.

Jag tror inte det

Faktiskt inte, jag har såpass svårt att slappna av med nya personer. En av mina bästa vänner tog det runt året innan jag vågade fråga om vi kunde sänka eller höja värmen i bilen. Och det tog ännu längre tid innan jag var bekväm med att vara mig själv bland hans vänner.

Ovanligt eller inte, det är så vissa är. Att vara sån och inte bli trodd...det känns.

Jag förstår inte varför du skulle skriva att det var så om det inte var så så jag tror dig vill ja säga med den meningen

 

[hollypolly]

Du missförstod mig. Jag tvivlar inte alls på att du har vänner. Det var inte min mening att påstå att du inte har det. Grejen är att du har vänner och den här personen kan inte ha vänner, hon är lika intetsägande med folk hon "känner" väl. Vi pratar inte om blyg, inte ta plats och inte säga någonting utan något helt annat. Jag känner flera personer som är blyga och inte vill ta plats det är inte ett problem för de är fantastiska när man lär känna dem.
Vad jag ville säga är att du inte ska ta åt dig av den här tråden för jag lovar att den inte handlar om en person som är som du. Om du tolkade mig på ett annat sätt så ber jag om ursäkt för min klumpiga formulering som jag i efterhand kan se kan tolkas precis tvärtemot vad jag menar.

Sen finns vi som egentligen inte är särskilt blyga men ganska ointresserade av det sociala umgänget

 

[Trott]

Fast du vågar vara här. Det skulle den här personen aldrig vara. Jag tror faktiskt inte du träffat någon som är på den här nivån.
Menar du att om någon frågar "vill du gå en promenad" så svarar du "vi gör som du vill"
Menar du att om någon frågar "är du hungrig" så svarar du "jag äter om du gör det"
Hur menar du att du ens kan bli vän med någon när du inte finns?
Visst du kanske är sådan men jag kan inte förstå hur du kan ha några vänner om så är fallet för en sådan här person kan inte knyta vänskapsband.

Det här tycker jag faktiskt är väldigt taskigt sagt.

Och hur kan du veta att den person som är "jättesnäll" inte har några vänner? Ni umgås ju inte? Du är inte vän med henne, så varför skulle hon tala om sina eventuella vänner med dig?

 

[Grazing]

Du missförstod mig. Jag tvivlar inte alls på att du har vänner. Det var inte min mening att påstå att du inte har det. Grejen är att du har vänner och den här personen kan inte ha vänner, hon är lika intetsägande med folk hon "känner" väl. Vi pratar inte om blyg, inte ta plats och inte säga någonting utan något helt annat. Jag känner flera personer som är blyga och inte vill ta plats det är inte ett problem för de är fantastiska när man lär känna dem.
Vad jag ville säga är att du inte ska ta åt dig av den här tråden för jag lovar att den inte handlar om en person som är som du. Om du tolkade mig på ett annat sätt så ber jag om ursäkt för min klumpiga formulering som jag i efterhand kan se kan tolkas precis tvärtemot vad jag menar.

Jag är exakt som du beskriver, förstår du inte det? Mina vänner hade lika gärna kunnat sätta en stubbe på min plats i början för jag bidrog med lika mycket ungefär.

Åt inte någon annan så åt inte jag heller, frågade någon om jag ville ut och gå så sa jag ja om den ville så kunde jag följa med etc.

Det är inget fel på sådana personer, vissa tar det otroligt lång tid för. Respektera dom istället och inkludera dom så dom så småningom känner sig säkra nog att ta mer plats och vågar prata. Jag hade inte haft vänner om mina vänner inte envisades med att inkludera mig och få mig bekväm nog att ta plats och prata.

 

[Shaggy]

Det här tycker jag faktiskt är väldigt taskigt sagt.

Och hur kan du veta att den person som är "jättesnäll" inte har några vänner? Ni umgås ju inte? Du är inte vän med henne, så varför skulle hon tala om sina eventuella vänner med dig?

Del ett tänker jag inte svara på du får läsa vidare.
Del två vet jag eftersom andra i gruppen känner personen bättre och nej hon har inga vänner utan är väldigt väldigt ensam.

 

[Mia_R]

Jag läste precis det här och tänkte genast på den här tråden. https://www.dn.se/insidan/ska-vi-beratta-for-kompisen-att-hen-inte-forstar-sociala-koder/ Då många antagligen inte kan läsa den så väljer jag att istället citera ett stycke på slutet.

Det sociala samspelet är ofta en viktig del av en människas liv. Har man svårt med det, kan det medföra stora utmaningar i relationer både privat som i arbetslivet, vilket i sin tur kan göra att man känner sig ensam, utanför och nedstämd.

Jag menar inte att det är ert ansvar att träna hen att bli mer social, för det är ändå en vuxen människa, men du skulle kunna se det som en win-win. Personen kan få möjlighet att träna upp färdigheter som hen kan ha nytta av resten av livet och ni kan få trevligare tågresor.

Kom ihåg att tydlighet är nyckelordet när man talar med en person som har svårt att läsa mellan raderna.

Nu handlade det om en gränslös person i ett gäng pendlare, men det går säkert att applicera även här. Personen kan mycket väl har problem med att läsa det sociala koderna och så länge ingen pratar med den om det så kommer problemet kvarstå.

 

[karamelldrottningen]

Del ett tänker jag inte svara på du får läsa vidare.
Del två vet jag eftersom andra i gruppen känner personen bättre och nej hon har inga vänner utan är väldigt väldigt ensam.

Kan det vara så att hon inte vet hur man gör?

 

[vilde]

Mina vänner hade lika gärna kunnat sätta en stubbe på min plats för jag bidrog med lika mycket ungefär.

Där tror jag du har fel, för så funkar det inte

 

[vilde]

Jag läste precis det här och tänkte genast på den här tråden. https://www.dn.se/insidan/ska-vi-beratta-for-kompisen-att-hen-inte-forstar-sociala-koder/ Då många antagligen inte kan läsa den så väljer jag att istället citera ett stycke på slutet.

Det sociala samspelet är ofta en viktig del av en människas liv. Har man svårt med det, kan det medföra stora utmaningar i relationer både privat som i arbetslivet, vilket i sin tur kan göra att man känner sig ensam, utanför och nedstämd.

Jag menar inte att det är ert ansvar att träna hen att bli mer social, för det är ändå en vuxen människa, men du skulle kunna se det som en win-win. Personen kan få möjlighet att träna upp färdigheter som hen kan ha nytta av resten av livet och ni kan få trevligare tågresor.

Kom ihåg att tydlighet är nyckelordet när man talar med en person som har svårt att läsa mellan raderna.

Nu handlade det om en gränslös person i ett gäng pendlare, men det går säkert att applicera även här. Personen kan mycket väl har problem med att läsa det sociala koderna och så länge ingen pratar med den om det så kommer problemet kvarstå.

Det handlar väldigt mycket om i vilken grupp man hamnar, precis som med en häst passar man bättre och sämre ihop med vissa människor, så är det bara och det skulle vara en väldigt tråkig värld om alla var lika.

 

[parellikusken]

Jag hoppas mest att personen inte går syn på tråden.

 

[co-SMAD4]

Jag tycker det är fascinerande hur många som läst in sig själva i den här personen som Shaggy beskriver. Hen har sagt att personen försöker sköta andras känslor och ska vara alla till lags. "Snällheten" verkar ha drivits till sin yttersta spets. En blyg, försynt eller socialt awkward människa försöker väl inte sköta andras känslor? Om ni gör det så borde ni nog också följa rådet att se över er själva. Det är för mig märkligt hur man direkt väljer att knyta det till sig själv och antyda att Shaggy måste vara en hemsk människa. Kanske båda lägrena behöver rannsaka sig själva och bli lite tydligare i kommunikationen?