Hur gör man slut med en vän?

[Energi]

Jag har en vän som jag på senaste tiden känner att jag bara blir trött av att umgås med. Det är inget specifikt som har hänt, lite småsaker bara som jag kanske förstorar upp. Men jag har ändå kommit fram till att jag vill avsluta den relationen.

Den här personen ser mig som en av sina bästa vänner, och jag har sett på henne på samma sätt tidigare. Men nu orkar jag inte längre. Hur gör man slut?

Jag har försökt låta det rinna ut i sanden men hon fattar inte vinken. Vad ska jag göra?

 

[Red_Chili]

Har ni provat att prata igenom dessa småsaker som du kanske förstorar upp? Det vore ju trist att förlora en nära vän pga något sådant, OM det nu är så att du förstorar upp det som hänt.

Annars hade jag nog kört på att nästa gång hon tar kontakt, säga som det är, att det tyvärr inte fungerar längre och att du inte vill ha kontakt.

 

[Hyacinth]

Jag är kluven här. Samtidigt som
Jag anser att vänner ska man umgås med för att må bra så måste man samtidigt ha överseende med en del om man vill behålla dem.
Det finns inget rätt och fel, men jag har aldrig blivit dumpad av en vän, skulle antagligen bli rätt ledsen om denne inte hade lyft det hen ansåg var jobbigt innan.

 

[sjoberga]

Jag är kluven här. Samtidigt som
Jag anser att vänner ska man umgås med för att må bra så måste man samtidigt ha överseende med en del om man vill behålla dem.
Det finns inget rätt och fel, men jag har aldrig blivit dumpad av en vän, skulle antagligen bli rätt ledsen om denne inte hade lyft det hen ansåg var jobbigt innan.

Jag tänker lite lika. De flesta av oss verkar ha ganska svårt att få till nya nära vänskapsrelationer i vuxen ålder. Det känns knepigt att inte ens ge chansen att ta relationen ur svackan. Alla kan vi fastna i mönster vi egentligen inte heller gillar, och att få den feedbacken av en vän kan vara nyckel till förändring. Om det inte verkar funka alls kanske det är bäst att ta en paus.

Vänskapsrelationer kan bli ännu bättre om de får tugga sig igenom lite lagom motstånd.

I vilket fall tycker jag det är mest juste att vara 100% ärlig om det har varit en vän, det är hen värd även om det på sistone har funkat sämre. Att inte välja att bara ignorera om kontakt sökes.

 

[bettysmatte]

Jag har en vän som jag på senaste tiden känner att jag bara blir trött av att umgås med. Det är inget specifikt som har hänt, lite småsaker bara som jag kanske förstorar upp. Men jag har ändå kommit fram till att jag vill avsluta den relationen.

Den här personen ser mig som en av sina bästa vänner, och jag har sett på henne på samma sätt tidigare. Men nu orkar jag inte längre. Hur gör man slut?

Jag har försökt låta det rinna ut i sanden men hon fattar inte vinken. Vad ska jag göra?

Känns rätt märkligt att småsaker ska få förstöra en god vänskap???

 

[sjoberga]

Känns rätt märkligt att småsaker ska få förstöra en god vänskap???

Ja, kanske. Fast vi vet ju inte vad det handlar om. Det som känns märkligt för mig är att låta det förstöra, utan att ens försöka ge det en chans genom ärlig kommunikation.

 

[Görel]

Känns rätt märkligt att småsaker ska få förstöra en god vänskap???

Det är kanske småsaker som bildar ett mönster som blir något man tycker är jobbigt?

Har själv varit i sitsen att en gammal nära vänskap alltmer övergick till att vara på den andra personens villkor. Allt skulle anpassas till den andra personens omständigheter, och inga sätt att försöka ändra på det nådde fram.
I mitt fall rann det ut i sanden. Kompisen ringde mig på jobbet, jag kunde inte prata, kom överens om att jag skulle ringa på kvällen. Gjorde så, hon svarade inte och ringde aldrig tillbaka. Jag ringde aldrig mer.

 

[Shaggy]

Alltså jag kan bara se två vägar. Antingen pratar du igenom situationen med din vän om vad du ser som jobbigt i er relation eller så säger du att du inte vill umgås mer. Några andra lösningar finns inte eftersom ditt försök att få det att rinna ut i sanden inte fungerat.

 

[starcraft]

Jag tror det är bäst att säga som det är vid nästa kontaktförsök. Till skillnad mot de andra här tycker jag inte man behöver lappa ihop det till varje pris - vill man så jättebra, men känner man inte att man mår bra av ett umgänge med en viss person så är det klokt att fundera på om den är värd att ha kvar i sitt liv.

Jag har nyligen tagit avstånd från en vän, jag mådde inte bra av henne och hennes sätt utan att det egentligen var några jättestora grejer och mycket säkert hade gått att lösa genom ett antal samtal, men jag kände inte att vänskapen var värd den insats det krävde från mig för att fixa det.

 

[sjoberga]

Jag tror det är bäst att säga som det är vid nästa kontaktförsök. Till skillnad mot de andra här tycker jag inte man behöver lappa ihop det till varje pris - vill man så jättebra, men känner man inte att man mår bra av ett umgänge med en viss person så är det klokt att fundera på om den är värd att ha kvar i sitt liv.

Jag har nyligen tagit avstånd från en vän, jag mådde inte bra av henne och hennes sätt utan att det egentligen var några jättestora grejer och mycket säkert hade gått att lösa genom ett antal samtal, men jag kände inte att vänskapen var värd den insats det krävde från mig för att fixa det.

Jag tycker absolut inte heller att man ska försöka lappa ihop till varje pris - men kanske försöka tråckla dit en första lapp innan man ger upp.

 

[Unafraid]

Jag är oerhört sällan "osams" med mina vänner. Men slutar det med att man blir ledsen/sårad/trött/irriterad osv så slutar jag själv ta initiativ till att prata med dom. Det brukar lugna ner kontakten/avsluta den.

Jag har varken tid eller ork med att lägga energi på folk som inte ger något tillbaka. Känner jag dock att man får lite tillbaka så skulle jag göra vad som helst för den personen.

 

[starcraft]

Jag tycker absolut inte heller att man ska försöka lappa ihop till varje pris - men kanske försöka tråckla dit en första lapp innan man ger upp.

Fast jag tycker inte man behöver det heller. Har man tänkt igenom situationen och inte känner att den här personen är värd att lägga tid och engeri på för att umgänget ska fungera och vara på lika villkor så tycker jag inte man behöver försöka något alls, oavsett hur små sakerna är som gjorde att klyftan uppstod från början.

 

[sjoberga]

Fast jag tycker inte man behöver det heller. Har man tänkt igenom situationen och inte känner att den här personen är värd att lägga tid och engeri på för att umgänget ska fungera och vara på lika villkor så tycker jag inte man behöver försöka något alls, oavsett hur små sakerna är som gjorde att klyftan uppstod från början.

Nej, behöver är ett starkt ord. Men för en vänskap som upplevts vara värd något är det kanske värt något att försöka. Det kan vara baserat på min observation om hur svårt många har att skapa nya vänskapsrelationer.

Oavsett så tror jag båda parter gynnas av ett tydligt kommunicerat avslut.

 

[Hyacinth]

Jag tror det är bäst att säga som det är vid nästa kontaktförsök. Till skillnad mot de andra här tycker jag inte man behöver lappa ihop det till varje pris - vill man så jättebra, men känner man inte att man mår bra av ett umgänge med en viss person så är det klokt att fundera på om den är värd att ha kvar i sitt liv.

Jag har nyligen tagit avstånd från en vän, jag mådde inte bra av henne och hennes sätt utan att det egentligen var några jättestora grejer och mycket säkert hade gått att lösa genom ett antal samtal, men jag kände inte att vänskapen var värd den insats det krävde från mig för att fixa det.

Det tycker inte jag heller, men relationer med andra är sällan helt strömlinjeformade. Man får ju bestämma vad man tycker.

 

[Görel]

Jag tycker absolut inte heller att man ska försöka lappa ihop till varje pris - men kanske försöka tråckla dit en första lapp innan man ger upp.

Det tycker jag också, men när beteendet bara eskalerar trots att man påpekat att man inte uppskattar det har man nått en gräns.

Min vän var den som jag ofta pratade om vardagens små bekymmer med, de som brukar krympa ihop om man bara får lufta dem med en vettig människa. Ibland hade jag det lite tuffare, ibland hade hon det. Under en längre tid fick hennes bekymmer ta större plats än mina. Hon kunde ringa upp och pratat om det som tyngde henne, sen när jag ville prata en stund om mitt sa hon att hon inte orkade lyssna. Detta höll på i många månader och ihop med andra faktorer som gjorde att jag till slut kände mig utnyttjad gjorde att jag kände mig lättad när hon slutade ta kontakt.

 

[tott]

Jag har precis avvecklat en vän som jag förut räknade som en av mina bästa vänner. Genom åren har hon dock, på sidan av allt det roliga vi haft, stuckit små knivar i mitt bröst. Nu har de små såren blivit för många och nu känner jag att jag inte behöver henne i mitt liv mera. Jag har dessutom börjat irritera mig på hennes skryt på sociala medier - en massa lullull och hur fantastiskt hennes liv är och vilken fantastisk man hon har. Bevittnade dock ett märkligt gräl mellan dem ifjol, och det gjorde inte min syn på det hela bättre...
Hur som, så har vi träffats och diskuterat igenom hur vi känner. Det var bra diskussioner, men jag känner fortfarande inte att jag behöver henne som nära vän - inte just nu i alla fall. Som jag sa till henne också; jag vill att mina vänner ska vilja mig väl och inte sticka knivar i mig.

Inget är konstant - inte ens vänskap.

Delar den här än en gång (har gjort det många gånger förut). Finns mycket klokt i texten.

“Människor kommer in i ditt liv av en orsak, för en period eller för resten av livet.
När du förstår orsaken, kommer du också att förstå hur du skall förhålla dig till denna person.


När någon kommer in i ditt liv, är det oftast för att fylla ett behov du har uttryckt. De har kommit för att hjälpa dig genom en svårighet, för att ge dig vägledning och stöd. För att hjälpa dig fysiskt, känslomässigt och spirituellt.


Det kan verka som om de är sända från himlen, och det är de!


De är för att du behöver dem, de har kommit för en orsak. Så plötsligt, utan att du gör något fel eller på en till synes opassande tidpunkt, kommer denna person att säga eller göra något som gör att ert förhållande tar slut. Ibland dör de, andra gånger lämnar de dig.


Ibland provocerar de dig och tvingar dig att fatta ett beslut.
Det som är viktigt att förstå, är att ditt behov är mättad, ditt öde är fullbordat, deras arbete är utfört. Den bön du skickade till universum har blivit bönhörd, och det är nu dags att gå vidare.


Några människor kommer in i ditt liv för en period, för att det är din tur att dela med dig, att växa eller att lära. De ger dig en upplevelse, lugn eller bara får dig att le!
Kanske lär de dig eller visar dig något du aldrig gjort förut. Vanligen ger de dig en ofantlig mängd av glädje. Tro på det! Det är äkta! Men bara för en period.


Livslånga förhållanden lär dig livslånga läxor, sådant du måste bygga upp för att få en solid känslomässig grund. Ditt jobb är att acceptera läxan, älska denna människa och använda det du har lärt i andra relationer och områden av ditt liv.


Det sägs att kärleken är blind, men vänskapen är klarsynt.


Tack för att du är en del av mitt liv, antingen det är för en orsak, en period eller för resten av livet.”

 

[Eloise]

Det tycker jag också, men när beteendet bara eskalerar trots att man påpekat att man inte uppskattar det har man nått en gräns.

Min vän var den som jag ofta pratade om vardagens små bekymmer med, de som brukar krympa ihop om man bara får lufta dem med en vettig människa. Ibland hade jag det lite tuffare, ibland hade hon det. Under en längre tid fick hennes bekymmer ta större plats än mina. Hon kunde ringa upp och pratat om det som tyngde henne, sen när jag ville prata en stund om mitt sa hon att hon inte orkade lyssna. Detta höll på i många månader och ihop med andra faktorer som gjorde att jag till slut kände mig utnyttjad gjorde att jag kände mig lättad när hon slutade ta kontakt.

Jag sitter i en liknande sits, min bästa vän har sen i julas betett sig märkligt.
Hon har alltid dragits med ångest och haft en del turbulenta relationer som jag fått stötta i, men det blev omvänt i julas.
En närstående till mig gick hastigt bort i en trafikolycka i tjänsten och jag behövde stöttning.
Hon kände då att hon tog på sig för mycket av min sorg som tyngde ner henne att hon inte ville jag skulle ringa henne förrän jag var glad igen.
Nu har hon haft så mycket ångest att hon inte orkat prata alls sen i april.

Jag förstår till viss del att man kan vilja och behöva dra sig undan för att vara rädd om sig själv.
Samtidigt som jag genomgått en stor kris och därtill efter flera års kämpande lyckats bli gravid och nu är halvvägs genom graviditeten utan att min bästa vän har funnits där för mig, varken att dela sorgen och sen faktiskt också glädjen.

Känns som om vår relation runnit ut i sanden och det är supertrist, men jag kan ju inte truga heller och nu känns det mest skönt.
Hennes sorg och ångest fick ta all plats, men när jag mådde dåligt försvann hon.
Vet dessutom att hon umgås med alla sina andra vänner, det är bara jag som inte varit aktuell.

 

[Unafraid]

Jag sitter i en liknande sits, min bästa vän har sen i julas betett sig märkligt.
Hon har alltid dragits med ångest och haft en del turbulenta relationer som jag fått stötta i, men det blev omvänt i julas.
En närstående till mig gick hastigt bort i en trafikolycka i tjänsten och jag behövde stöttning.
Hon kände då att hon tog på sig för mycket av min sorg som tyngde ner henne att hon inte ville jag skulle ringa henne förrän jag var glad igen.
Nu har hon haft så mycket ångest att hon inte orkat prata alls sen i april.

Jag förstår till viss del att man kan vilja och behöva dra sig undan för att vara rädd om sig själv.
Samtidigt som jag genomgått en stor kris och därtill efter flera års kämpande lyckats bli gravid och nu är halvvägs genom graviditeten utan att min bästa vän har funnits där för mig, varken att dela sorgen och sen faktiskt också glädjen.

Känns som om vår relation runnit ut i sanden och det är supertrist, men jag kan ju inte truga heller och nu känns det mest skönt.
Hennes sorg och ångest fick ta all plats, men när jag mådde dåligt försvann hon.
Vet dessutom att hon umgås med alla sina andra vänner, det är bara jag som inte varit aktuell.

Har upplevt exakt samma! Att när man själv får problem så är det betungande för den andra, trots att man själv ställt upp hur mycket som helst för vännen när den har haft det tungt

 

[Eloise]

Har upplevt exakt samma! Att när man själv får problem så är det betungande för den andra, trots att man själv ställt upp hur mycket som helst för vännen när den har haft det tungt

Riktigt sopigt beteende!

Min vän hade dessutom mage att bli stött för att jag inte berättat personligen om graviditeten för henne. Men hon har ju inte svarat på mina kontaktförsök, hur skulle jag berätta? Sms? För mig var det större än att vilja meddela det via meddelande...

 

[Görel]

Jag sitter i en liknande sits, min bästa vän har sen i julas betett sig märkligt.
Hon har alltid dragits med ångest och haft en del turbulenta relationer som jag fått stötta i, men det blev omvänt i julas.
En närstående till mig gick hastigt bort i en trafikolycka i tjänsten och jag behövde stöttning.
Hon kände då att hon tog på sig för mycket av min sorg som tyngde ner henne att hon inte ville jag skulle ringa henne förrän jag var glad igen.
Nu har hon haft så mycket ångest att hon inte orkat prata alls sen i april.

Jag förstår till viss del att man kan vilja och behöva dra sig undan för att vara rädd om sig själv.
Samtidigt som jag genomgått en stor kris och därtill efter flera års kämpande lyckats bli gravid och nu är halvvägs genom graviditeten utan att min bästa vän har funnits där för mig, varken att dela sorgen och sen faktiskt också glädjen.

Känns som om vår relation runnit ut i sanden och det är supertrist, men jag kan ju inte truga heller och nu känns det mest skönt.
Hennes sorg och ångest fick ta all plats, men när jag mådde dåligt försvann hon.
Vet dessutom att hon umgås med alla sina andra vänner, det är bara jag som inte varit aktuell.

Jag förstår att om man mår dåligt kan det vara svårt att räcka till för andra, men man måste ändå inse att man måste ge något för att kunna ta. Att säga att någon inte ska höra av sig förrän denne blivit glad tycker jag faktiskt är elakt och egoistiskt. Det är ok att hon tynger dig med sitt mående men du får inte tynga henne med ditt.

Det kan vara en liten sorg att inse att man blivit utnyttjad, men en oerhörd lättnad att slippa vara den som ställer upp hela tiden, och i alla fall i mitt fall anpassar mig till en person som inte vill anpassa sig till mig.