Hur gör man när allt är meningslöst?

[Lyan]

Ja, förmodligen för att du var såpass utåtagerande så att du behövde det. Dom drogar inte ner folk för sakens skull.

Ja, det är plågsamt att ta sig ur och leva igenom djupa perioder. Och då behöver man hjälp igenom det ibland och då är inläggningar bra.

Hade de inte ljugit för mig så hade jag inte blivit utåtagerande, sedan drogade de mig för att de inte skulle få det jobbigt för deras misstag.

För mig finns inget positivt med att bli inlagd, det hade bara förstört ännu mer. Det finns inget de kan göra för mig där

 

[Grazing]

Hade de inte ljugit för mig så hade jag inte blivit utåtagerande, sedan drogade de mig för att de inte skulle få det jobbigt för deras misstag.

För mig finns inget positivt med att bli inlagd, det hade bara förstört ännu mer. Det finns inget de kan göra för mig där

Nej det är inget positivt i den bemärkelsen att du får möta ångesten och stå ut med den utan verktyg att minska den. Så i ett sjukt perspektiv så nej, då är det inte mycket positivt med inläggningar.

Att du reagerar så starkt att det blir såpass våldsamt att dom måste droga ner dig pga en lögn kan ju också bara det vara en anledning att du bör vara där.

 

[Lyan]

Nej det är inget positivt i den bemärkelsen att du får möta ångesten och stå ut med den utan verktyg att minska den. Men man får även hjälp att leva igenom tills den minskar.

Att du reagerar så starkt att det blir såpass våldsamt på en lögn kan ju också bara det vara faktiskt en anledning att du bör vara där.

I mitt fall hade ångesten inte minskat. Det är inte utan anledning jag har sluppit bli inlåst trots flera allvarliga självmordsförsök.

Så du tycker att det är okej för dem att ljuga? För hade de inte ljugit så hade inte situationen uppstått

 

[Grazing]

I mitt fall hade ångesten inte minskat. Det är inte utan anledning jag har sluppit bli inlåst trots flera allvarliga självmordsförsök.

Så du tycker att det är okej för dem att ljuga?

Men allvarligt, så du menar på allvar nu att du är för självmordsbenägen på avdelningen för att vara inlagd? Allvarligt menade självmordsförsök och dom anser att ja, detta var såpass allvarligt att vi måste släppa ut henne. Typ som lycka till med nästa försök när du kommer hem.

Så du tycker tex att när folk gör allvarliga försök att ta livet av sig på avdelningarna för att dom är såpass desperata, då tycker du att japp, bäst att släppa ut dom. Visst att självskadebeteenden kan öka på avdelningar, det gör det för mig, det är därför dom vill ha för mig så korta inläggningar som möjligt. Men det är inte samma sak som självmordsbeteenden.

Och nej, det är aldrig okej att ljuga. Dock en sund rationell människa åt det friskare hållet reagerar inte såpass våldsamt att det krävs typ tvångsinjektioner och extremare åtgärder för att inte personen ska ta livet av sig pga lögnen. Visst kan man bli upprörd, det har alla rätt att bli.

 

[Lyan]

Och även om jag mår skitdåligt så är det ändå bäst för mig att vara hemma för då kan jag iallafall ta en runda med hundarna och fixa med marsvinen. Mår jag riktigt skit så kan jag sitta framför datorn och försöka stänga av allt utanför. Inga utav de möjligheterna finns om jag skulle bli inlåst. En säng, ett bord, sedan helt tomt och helt utlämnad till att leva ut allt som är dåligt utan möjlighet att kunna må lite bättre ens en liten stund

 

[Lyan]

Men allvarligt, så du menar på allvar nu att du är för självmordsbenägen på avdelningen för att vara inlagd? Allvarligt menade självmordsförsök och dom anser att ja, detta var såpass allvarligt att vi måste släppa ut henne. Typ som lycka till med nästa försök när du kommer hem.

Så du tycker tex att när folk gör allvarliga försök att ta livet av sig på avdelningarna för att dom är såpass desperata, då tycker du att japp, bäst att släppa ut dom. Visst att självskadebeteenden kan öka på avdelningar, det gör det för mig, det är därför dom vill ha för mig så korta inläggningar som möjligt. Men det är inte samma sak som självmordsbeteenden.

Och nej, det är aldrig okej att ljuga. Dock en sund rationell människa åt det friskare hållet reagerar inte såpass våldsamt att det krävs typ tvångsinjektioner och extremare åtgärder för att inte personen ska ta livet av sig pga lögnen. Visst kan man bli upprörd, det har alla rätt att bli.

Ja, jag tycker att om någon mår så dåligt att de vill ta livet av sig så ska de få göra det. Det är den personens liv, man är inte andras egendom

 

[Lyan]

Och nej, det är aldrig okej att ljuga. Dock en sund rationell människa åt det friskare hållet reagerar inte såpass våldsamt att det krävs typ tvångsinjektioner och extremare åtgärder för att inte personen ska ta livet av sig pga lögnen. Visst kan man bli upprörd, det har alla rätt att bli.

Jag försökte inte ta livet av mig för att de ljög för mig. Jag storgrät men istället för att ge mig en chans att lugna mig så pressade de på ännu mer bara för att kunna få en anledning att lägga in mig på tvång. Detta blev sedan upphävt då de insåg att jag hade större chans att må bättre hemma

 

[Grazing]

Ja, jag tycker att om någon mår så dåligt att de vill ta livet av sig så ska de få göra det. Det är den personens liv, man är inte andras egendom

Det där är så dumt så jag vet inte vad jag ska svara på det faktiskt. Det är upprörande dumt sagt. Jag är glad att jag blev räddad sist, faktiskt. Trots att jag sitter med självmordstankar och får kämpa ofta under dygnet för att hantera ångesten så känner jag för tillfället mera glädje över livet än ångest över det. Hade inte känt den glädjen ifall dom lät mig dö för att "det var ju min vilja".

 

[Grazing]

Och även om jag mår skitdåligt så är det ändå bäst för mig att vara hemma för då kan jag iallafall ta en runda med hundarna och fixa med marsvinen. Mår jag riktigt skit så kan jag sitta framför datorn och försöka stänga av allt utanför. Inga utav de möjligheterna finns om jag skulle bli inlåst. En säng, ett bord, sedan helt tomt och helt utlämnad till att leva ut allt som är dåligt utan möjlighet att kunna må lite bättre ens en liten stund

Ja, du måste möta ångesten istället för att leva och trippa runt den och slippa hantera den. Tills det inte går att gå runt den och gör beslut som att försöka ta livet av sig. Jag vet, vart där, är där hela tiden. Det jag har lärt mig är att det går inte alltid att undvika ångesten. Däremot lära sig att ta sig igenom den, lära sig ta kontroll över den. För oavsett vad man tror så lägger sig ångesten sig tillslut.

Och det går att gå ut på avdelningen om man känner att det är för jobbigt, oavsett vad man tror så får man hjälp att ta sig igenom den då. Sitter man dock inne på rummet och inte går ut alls så ja, då blir det jobbigt. Inte alltid lätt men drar man nytta av allt dom faktiskt har på avdelningen så finns det bra med hjälp där att ta sig igenom det svåra. Bara sitta och titta på tv eller vara ute bland folket där hjälper en hel del. Det är inget måste att sitta i sitt rum hela dagarna.

 

[Lovisaleonora]

Grazing beskriver det bra, tycker jag.

För mig är ångest som troll. Spricker i solljus. Försöker jag gömma undan, undvika, pressa bort växer det som en deg som jäser. Blir värre, härsknar. Jag tappar kontrollen.

Vågar jag möta den, dra ut den, dissekera den och komma ut på andra sidan är det över. Jag vann.

 

[Lyan]

Det där är så dumt så jag vet inte vad jag ska svara på det faktiskt. Det är upprörande dumt sagt. Jag är glad att jag blev räddad sist, faktiskt. Trots att jag sitter med självmordstankar och får kämpa ofta under dygnet för att hantera ångesten så känner jag för tillfället mera glädje över livet än ångest över det. Hade inte känt den glädjen ifall dom lät mig dö för att "det var ju min vilja".

Jag har full förståelse för att alla inte håller med mig. Är man död så vet man inte vad som hade hänt i framtiden så om man hade mått bättre eller inte kvittar ju faktiskt.

Hade jag varit ett djur så hade den som försökt hålla liv i mig troligen blivit anmäld för djurplågeri.

Och alla som säger att man ska tänka på sin familj mm blir jag bara så förbannad på. Jag ska minsann tänka på dem, men de ska bara behöva tänka på sig själva. De vill inte att jag ska dö, därför måste jag lida bara för att inte såra dem.

Däremot om man har barn så anser jag att då har man ingen rättighet att ta livet av sig innan man har sett till att ha ordnat allt för barnen och är HELT ute ur deras liv.

 

[Lyan]

Ja, du måste möta ångesten istället för att leva och trippa runt den och slippa hantera den. Tills det inte går att gå runt den och gör beslut som att försöka ta livet av sig. Jag vet, vart där, är där hela tiden. Det jag har lärt mig är att det går inte alltid att undvika ångesten. Däremot lära sig att ta sig igenom den, lära sig ta kontroll över den. För oavsett vad man tror så lägger sig ångesten sig tillslut.

Och det går att gå ut på avdelningen om man känner att det är för jobbigt, oavsett vad man tror så får man hjälp att ta sig igenom den då. Sitter man dock inne på rummet och inte går ut alls så ja, då blir det jobbigt. Inte alltid lätt men drar man nytta av allt dom faktiskt har på avdelningen så finns det bra med hjälp där att ta sig igenom det svåra. Bara sitta och titta på tv eller vara ute bland folket där hjälper en hel del. Det är inget måste att sitta i sitt rum hela dagarna.

Vi är uppenbarligen inte alls lika.

Jag tar mig igenom ångesten gång på gång och jag har hittat många strategier för att hantera den för att göra livet så uthärdligt som möjligt. Eftersom jag vet att det är kört för mig så är mitt enda mål att få dagarna att gå så smärtfritt som möjligt.

Att gå ut från rummet var tio gånger värre än att sitta där själv. Jag fick till och med äta på rummet för att jag klarade inte att gå ut därifrån

 

[Lyan]

Grazing beskriver det bra, tycker jag.

För mig är ångest som troll. Spricker i solljus. Försöker jag gömma undan, undvika, pressa bort växer det som en deg som jäser. Blir värre, härsknar. Jag tappar kontrollen.

Vågar jag möta den, dra ut den, dissekera den och komma ut på andra sidan är det över. Jag vann.

För mig är det bättre att pressa bort för till slut är det som att det nästan inte har hänt, bara ett till minne att våndas över

 

[Grazing]

Jag har full förståelse för att alla inte håller med mig. Är man död så vet man inte vad som hade hänt i framtiden så om man hade mått bättre eller inte kvittar ju faktiskt.

Hade jag varit ett djur så hade den som försökt hålla liv i mig troligen blivit anmäld för djurplågeri.

Och alla som säger att man ska tänka på sin familj mm blir jag bara så förbannad på. Jag ska minsann tänka på dem, men de ska bara behöva tänka på sig själva. De vill inte att jag ska dö, därför måste jag lida bara för att inte såra dem.

Däremot om man har barn så anser jag att då har man ingen rättighet att ta livet av sig innan man har sett till att ha ordnat allt för barnen och är HELT ute ur deras liv.

Fast nu handlar det om sjukdomar som faktiskt med rätt hjälp går att bli relativt fri från på det sättet att man större delen av tiden känner glädje av livet. Det är tillstånd som går att förändra ifall man är villig att ta emot hjälpen. Att låta sådana sjukdomar som depressioner osv ta livet av folk är bara tragiskt. Nej man ska inte leva för någon annan, man ska leva för sin egen skull.

Och jämför inte med djur, dom får sällan dessa psykiska problem då dom inte tänker och ältar på samma sätt som vi gör.

 

[Lyan]

Fast nu handlar det om sjukdomar som faktiskt med rätt hjälp går att bli relativt fri från på det sättet att man större delen av tiden känner glädje av livet. Det är tillstånd som går att förändra ifall man är villig att ta emot hjälpen. Att låta sådana sjukdomar som depressioner osv ta livet av folk är bara tragiskt. Nej man ska inte leva för någon annan, man ska leva för sin egen skull.

Och jämför inte med djur, dom får sällan dessa psykiska problem då dom inte tänker och ältar på samma sätt som vi gör.

Ja, om det är en depression som det relativt lätt går att åtgärda så är det tragiskt om någon tar livet av sig, men i mitt fall så har jag velat dö sedan jag var för liten för att ens komma ihåg det själv.

Så fort självmord kommer på tal så får man höra att man ska tänka på de som finns i ens liv. Mår man skit så ska man leva för alla andra och det spelar ingen roll hur miserabelt ens eget liv är. Alla andra är viktigare för de blir ju ledsna om man dör.

Varför skulle jag inte kunna jämföra med djur? Det finns djur som avlivas varje dag för att något med deras psyke gör dem olämpliga till att leva

 

[Grazing]

Ja, om det är en depression som det relativt lätt går att åtgärda så är det tragiskt om någon tar livet av sig, men i mitt fall så har jag velat dö sedan jag var för liten för att ens komma ihåg det själv.

Nja, det finns depressioner och det finns depressioner. Alla depressioner är inte kortvariga. Och jag menar inte bara depressioner utan dom flesta psykiska sjukdomar som förmodligen alltid kommer vara där men som går att kontrollera på det sättet att man till större delen upplever glädje över livet.

Varför skulle jag inte kunna jämföra med djur? Det finns djur som avlivas varje dag för att något med deras psyke gör dem olämpliga till att leva

Inte min erfarenhet direkt, visst har väl hört en del om hundar som är för farliga tex som får tas bort. Eller hästar som är för farliga för att säljas osv..oftast då för svåra för att hitta rätt ägare till dock, för riskabelt helt enkelt. Men nä, du kan inte jämföra det med människor med psykiska sjukdomar på det sättet. Tycker jag.

 

[Lyan]

Nja, det finns depressioner och det finns depressioner. Alla depressioner är inte kortvariga. Och jag menar inte bara depressioner utan dom flesta psykiska sjukdomar som förmodligen alltid kommer vara där men som går att kontrollera på det sättet att man till större delen upplever glädje över livet.

Inte min erfarenhet direkt, visst har väl hört en del om hundar som är för farliga tex som får tas bort. Eller hästar som är för farliga för att säljas osv..oftast då för svåra för att hitta rätt ägare till dock, för riskabelt helt enkelt. Men nä, du kan inte jämföra det med människor med psykiska sjukdomar på det sättet. Tycker jag.

Eftersom jag har gått och mått dåligt hela mitt liv så vet jag att alla depressioner och psykiska sjukdomar är olika svåra.

Jag jämför inte psykiska sjukdomar, jag jämför lidande

 

[Grazing]

Vi är uppenbarligen inte alls lika.

Jag tar mig igenom ångesten gång på gång och jag har hittat många strategier för att hantera den för att göra livet så uthärdligt som möjligt. Eftersom jag vet att det är kört för mig så är mitt enda mål att få dagarna att gå så smärtfritt som möjligt.

Fast samtidigt inte alls, du sitter samtidigt och skriver och menar på att du ger upp osv. så din strategi är ju inte så bra på det sättet tycker jag. För då hade du inte mått så dåligt. Men okej. Du har gett upp och vill inte. Oavsett vad folk skriver här så är det tyvärr upp till dig själv att ta dig ur det här. Jag lägger ner detta nu och hoppas din läkare inte är så dum och bara sitter och tittar på när du tar livet av dig för att du inte vill vara inlagd.

Men tydligen så verkar det som att du är lika självmordsbenägen ändå utanför avdelningen oavsett. Förstår faktiskt inte riktigt det där. Hade du mått bra utanför så okej, men det gör du ju inte uppenbarligen.

Skillnaden mellan oss är främst att jag har insett att jag måste möta ångesten och problemen över lag, gå in i den striden tills det lägger sig. Då kan jag få plats att känna lite glädje i vardagen då ångesten faktiskt släpper helt i en del stunder. Har lärt mig att om jag trippar runt den och distraherar mig så visst, den dämpar sig men den försvinner aldrig helt och ligger kvar och äter upp all energi och tillslut så finns ingen ork kvar att ens försöka hantera den. Det är då det ofta blir övermäktigt.

Det finns bra strategier och det finns dåliga strategier. Man märker om dom är bra eller dåliga beroende på vart dom leder. Leder det inte till någon framgång så är det kanske dags att byta strategi.

Eftersom jag har gått och mått dåligt hela mitt liv så vet jag att alla depressioner och psykiska sjukdomar är olika svåra.

Jag jämför inte psykiska sjukdomar, jag jämför lidande

Djur tas bort oftast pga fysiska lidanden. Du lider av andra anledningar än vad oftast djuren gör. Det går ändå inte att jämföra det där.

Men oavsett, det går att må bättre. Det är ingen som kan bota och fixa men det finns hjälp på vägen och den måste man våga och vilja ta emot. Jag vet att det känns hopplöst svårt, jag har kämpat i hela mitt liv och kommit nu först nästan till att känna lite glädje och lycka en del stunder på dagarna. Vaknar inte varje morgonen längre med ett suck och stön. Men för mig är det värt det kämpandet för att känna den glädjen. För vissa är det kanske inte värt det och då får det ju vara så då. För mig är det värt det iallafall.

 

[sorbifolia]

Jag tycker det är mycket märkligt och trist att din läkare inte har henvisad dig till en psykolog eller kurator, när du mår så dåligt trots medicinarna. Det låter som att du behöver mera hjälp än vad du fått hittils... Depressioner är jättesvåra att ta sig ut av utan proffesionelt stöd, du måste låta någon hjälpa dig, snälla @Lyan .

 

[sorbifolia]

Ja, om det är en depression som det relativt lätt går att åtgärda så är det tragiskt om någon tar livet av sig, men i mitt fall så har jag velat dö sedan jag var för liten för att ens komma ihåg det själv.

Kommer du ihåg vad det var som fick dig att vilja dö från början?
Fick du hjälp med detta då du var liten, altså samtalsstöd eller liknande för att få bort dessa tankar?