Hur gör man när allt är meningslöst?

[Lyan]

Ja, jag är rädd för förändringar, för oftast är förändringarna dåliga. Jag klarar knappt någonting utan bara misslyckas och för varje misslyckande är det ännu en grej jag inte vågar prova igen. För en "normal" människa är mina misslyckanden ingenting har jag fått höra, och jag vet att jag är svagare än vad som är normalt, men det gör inte mindre ont att misslyckas för det. Och OM något faktiskt går bra så håller det aldrig i sig utan det slutar alltid i ett misslyckande i slutändan iallafall.

Hade jag inte mått så dåligt i hela mitt liv så hade jag kanske inte heller behövt en mening med livet, jag vet inte. Jag vet bara att allt känns totalt meningslöst och det finns ingen anledning att ens försöka kämpa för att må bättre

 

[Thaliaste]

Ja, jag är rädd för förändringar, för oftast är förändringarna dåliga. Jag klarar knappt någonting utan bara misslyckas och för varje misslyckande är det ännu en grej jag inte vågar prova igen. För en "normal" människa är mina misslyckanden ingenting har jag fått höra, och jag vet att jag är svagare än vad som är normalt, men det gör inte mindre ont att misslyckas för det. Och OM något faktiskt går bra så håller det aldrig i sig utan det slutar alltid i ett misslyckande i slutändan iallafall.

Hade jag inte mått så dåligt i hela mitt liv så hade jag kanske inte heller behövt en mening med livet, jag vet inte. Jag vet bara att allt känns totalt meningslöst och det finns ingen anledning att ens försöka kämpa för att må bättre

Du har blivit trygg i att må dåligt? Och när du klättrar upp ifrån botten så riskerar du att ramla ner igen? Och därför är det tryggt att stanna på botten för att då kan du inte ramla ner igen?

Jag undrar mest efter vad det är du söker i livet? När vore det okej, liksom? Varför räcker det inte med ett liv utan ångest, varför måste det finnas en mening med livet? Jag frågar inte för att ifrågasätta vad du skriver, utan för att jag är nyfiken på hur du tänker. För mig själv är det så himla skönt att inte behöva ställa mer krav på livet än att det ska vara "okej", med helst mycket skratt men också lite motgångar ibland. När jag släppte kraven jag hade på livet så släppte också en del av min ångest, och min känsla av misslyckande över att jag inte ens lyckades leva ett det där lyckliga livet jag saknade.
Idag tänker jag vare sig på om jag är lycklig eller om jag ser någon mening i livet, jag bara är och det är gott så. Men jag kanske saknar något jag borde söka mer efter...?

 

[Lovisaleonora]

Och OM något faktiskt går bra så håller det aldrig i sig utan det slutar alltid i ett misslyckande i slutändan iallafall.

Men tror du verkligen att någon enda människa går igenom livet med bara lyckade händelser? Självklart kommer det att komma motgångar. Jag lyckas med somligt, misslyckas med annat. Jag väljer att inte ge mig på de mest uppenbara motgångarna.

Det du beskriver är livet, det som skiljer är hur vi tacklar livet.

 

[Lyan]

I höstas funkade det någorlunda. Det påminner lite om vad du skriver. Jag mådde inte direkt bra, men jag mådde heller inte katastrof utan tog en dag i taget. Inga krav överhuvudtaget förutom att ta hand om djuren. Sedan dök killen upp. Mot bättre vetande släppte jag honom inpå livet och med honom så fick jag något att vilja bli bättre för och sedan gjorde han slut och då blev allt såklart tusen gånger värre för då hade jag börjat få lite hopp om en framtid som inte bara innebar att sitta ensam framför datorn

 

[Lyan]

Men tror du verkligen att någon enda människa går igenom livet med bara lyckade händelser? Självklart kommer det att komma motgångar. Jag lyckas med somligt, misslyckas med annat. Jag väljer att inte ge mig på de mest uppenbara motgångarna.

Det du beskriver är livet, det som skiljer är hur vi tacklar livet.

Det är ju det jag säger. Jag klarar inte av livet!

 

[Raderad medlem 6459]

Och OM något faktiskt går bra så håller det aldrig i sig utan det slutar alltid i ett misslyckande i slutändan iallafall.

Men sådär är det ju för många av oss. Man får drömjobbet - blir jätteglad - chefen visar sig vara ett tafsande creep - man säger upp sig - man börjar studera - tyckte kanske inte att det var så kul - söker jobb etc etc. Men man lär sig på vägen och man lever och får uppleva både med- och motgångar.

Det här skriver jag inte för att vara jobbigt käck och glad utan för att det för mig har varit det bästa sättet att tackla det när saker och ting inte går vägen. Jag har fått tvinga mig att sluta tänka i termer som "misslyckande". Det är få saker i livet som är misslyckanden faktiskt, de allra flesta saker går att både lära sig av, växa ur eller ordna upp.

 

[Lovisaleonora]

Det är ju det jag säger. Jag klarar inte av livet!

Jag klarar inte av att köra lastbil. Men om jag vill göra det kommer jag att klara av att lära mig och sedan klara av att köra. Men om jag inte vill... Ja, då kommer det aldrig att gå.

Det kommer heller aldrig att gå om jag intalar mig att jag är dum i huvudet, inte klarar det, inte är gjord för att köra lastbil, att allt jag gör talar för att jag inte kan köra lastbil. Det blir helt enkelt en självuppfyllande profetia. Som motverkar mitt egentliga syfte.

 

[Lyan]

Men jag vet ju inte ens om jag vill må bra! Jag vill inte kämpa! Jag vill bara slippa allt!

 

[Lovisaleonora]

Men jag vet ju inte ens om jag vill må bra! Jag vill inte kämpa! Jag vill bara slippa allt!

Ja, för att du har intalat dig själv att du aldrig kan må bra och därmed har du ju heller inget att kämpa för.

 

[Thaliaste]

Det är ju det jag säger. Jag klarar inte av livet!

Det är det ditt tankemönster har lärt dig att säga. Det är inte en objektiv sanning.

 

[Lyan]

Jag kan inte förändra mig

 

[Lovisaleonora]

Jag kan inte förändra mig

Du gör det igen. Det är helt ok att säga att du VILL inte förändra dig. Men det är klart att du kan. Om du vill.

 

[Thaliaste]

I höstas funkade det någorlunda. Det påminner lite om vad du skriver. Jag mådde inte direkt bra, men jag mådde heller inte katastrof utan tog en dag i taget. Inga krav överhuvudtaget förutom att ta hand om djuren. Sedan dök killen upp. Mot bättre vetande släppte jag honom inpå livet och med honom så fick jag något att vilja bli bättre för och sedan gjorde han slut och då blev allt såklart tusen gånger värre för då hade jag börjat få lite hopp om en framtid som inte bara innebar att sitta ensam framför datorn

Fast alternativen är ju inte
Partner = lyckligt liv
Ej partner = måste sitta ensam och ruttna

Det var ett gupp i vägen, men vägen är lång. Och trots allt så var det ju ett tag där som du mådde lite bättre, eller hur? Det är alltså inte omöjligt för dig att må lite bättre, men du behöver hitta det som tar dig ditåt och jobba på att släppa det som motarbetar dig.

 

[Thaliaste]

Jag kan inte förändra mig

Du kan förändras.
Men så länge du inte tittar på dina egna tankemönster, och är beredd att våga släppa lite på tryggheten du får av att stanna i det tillstånd du har varit i så länge, så kommer du har svårt att förändra dig.
Men det går, när du är redo.

 

[Lyan]

Nej, jag kan inte! Jag klarar inte det för jag är helt jävla oduglig!

 

[Thaliaste]

Men jag vet ju inte ens om jag vill må bra!

Varför vill du inte må bra?

 

[Lovisaleonora]

Nej, jag kan inte! Jag klarar inte det för jag är helt jävla oduglig!

Ja, du tror det för att du har intalat dig det, troligen hela ditt liv. Det är inte sant. Du har ljugit för dig själv. Det är jättetråkigt och trist och skitjävligt, men det går att ändra på. Om du vill.

 

[Thaliaste]

Nej, jag kan inte! Jag klarar inte det för jag är helt jävla oduglig!

Varför är det viktigt för dig att upprepa de där orden? Vad gör det för nytta? Ger det dig något positivt alls? Kan du ersätta det där mantrat med andra ord?

 

[Lyan]

Jag vill bara att allt ska ta slut men inte ens det klarar jag

 

[Lovisaleonora]

Du upprepar även det som ett mantra, varför inte prova något nytt? Vad har du att förlora?