Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag undrar lite lite vad dom gör egentligen. Dom få gånger jag kommit fram så har jag inte fått någon respons riktigt alls på vad jag skrivit. Kanske haft otur men jag har blivit så frustrerad över den lilla responsen jag fått på vad jag skrivit att jag vart tvungen att logga ut.Vill återigen tipsa om Självmordslinjen (Mind.se) du kan ringa, maila eller chatta med någon där, dygnet runt.
Varför gick det inte bra?Gick inte bra hos läkaren iallafall :-(
Jag undrar lite lite vad dom gör egentligen. Dom få gånger jag kommit fram så har jag inte fått någon respons riktigt alls på vad jag skrivit. Kanske haft otur men jag har blivit så frustrerad över den lilla responsen jag fått på vad jag skrivit att jag vart tvungen att logga ut.
Men kanske bara är på chatten som det inte fungerar riktigt. Säkert bättre ifall man ringer och pratar med dom. Uppenbarligen så fungerar dom nog för många då det ju är oftast omöjligt att komma fram.Vad tråkigt att höra!
Vad sa läkaren om att du verkligen inte vill mera och funderar på att sluta med all medicin?Jag blev bara så irriterad och arg. Hon frågade samma saker om och om igen, precis som att hon glömt vad jag sagt två minuter tidigare. Tjafs om att skriva ut stesolid (jag hade ändå inte kunnat ta livet av mig med 50mg stesolid), och verkade glömma att seroquel är många gånger mer farligt än stesolid.
Mår bara sämre för varje dag så tog inte ens upp att prova litium
Vad sa läkaren om att du verkligen inte vill mera och funderar på att sluta med all medicin?
Sen handlar det nog inte bara om att ta livet av sig utan att stesolid trots allt inte är någonting man bör gå på för länge då det är vanebildande. Min läkare skriver bara ut stesoliden till mig vid insättning av ny medicin eller vid andra förändringar som gör att det kan bli svårt och risker ökar. Sen ska förhoppningsvis den nya medicinen hjälpa och dämpa ångesten och det jag tar stesoliden för, är väl hans tanke iallafall.
Vad fick du istället för stesolid?
Seroquel är ju ändå någonting som du bör ta oavsett, det är ingenting som läkaren kan strunta i att skriva ut då det ju är till för att du ska fungera bättre. Det går inte riktigt att jämföra med stesoliden menar jag även ifall även det är farligt i stora doser.
Men du skrev ju att du funderade på att sluta med dom, att du verkligen inte ville mera, det var vad jag tänkte på. Är ju också ett tecken på att medicineringen inte fungerar riktigt som den ska.Sa inget om medicinerna. Som det ser ut nu så funkar det någorlunda bra med dem.
Fast det vet ju även läkaren att det går inte att ta livet av sig med den lilla dosen, däremot så kan man skada sig själv genom att ta för många i taget. Sen går det inte att jämföra dom två ändå då dom har helt olika syften. Du behöver den andra medicinen för din diagnos. Den ska ju hjälpa till med din diagnos så att säga, något du kanske får gå på hela livet för att fungera. Stesolid är ingen långvarig lösning. Förstår läkaren där faktiskt. Men det finns ju många andra lugnande att få istället som inte är lika beroendeframkallande och farliga i för stora doser. Fick du ingenting nu? För det är också konstigt att lämna dig helt utan något lugnande och ångestdämpande.Nej, det var just det där med att ta livet av sig med dem. Det har aldrig varit problem med att få sådana mediciner utskrivna tidigare. Och stesoliden behöver jag för att inte flippa ut totalt och ställa mig framför tåget. Tar 4mg stesolid om dagen så det är ju minidoser det handlar om. Med stesolid så slipper jag också alla extrema drömmar jag får av de andra medicinerna vilket gör att jag slipper och ha halv panik inför att somna. Så jag tycker att det går att jämföra.
Eh..jo. Det finns mycket en läkare kan göra åt att folk inte vill leva, handlar ju ändå om ditt liv och då får dom ju lite ta åtgärderna som krävs för att du ska hålla dig vid liv. Sa du inte som du skrivit i tråden? Att du ger upp och inte vill mera osv? Läkaren reagerade inte på det alls?Angående att jag inte vill leva så finns det knappast något hon kan säga eller göra något åt
Men du skrev ju att du funderade på att sluta med dom, att du verkligen inte ville mera, det var vad jag tänkte på. Är ju också ett tecken på att medicineringen inte fungerar riktigt som den ska.
Fast det vet ju även läkaren att det går inte att ta livet av sig med den lilla dosen, däremot så kan man skada sig själv genom att ta för många i taget. Sen går det inte att jämföra dom två ändå då dom har helt olika syften. Du behöver den andra medicinen för din diagnos. Den ska ju hjälpa till med din diagnos så att säga, något du kanske får gå på hela livet för att fungera. Stesolid är ingen långvarig lösning. Förstår läkaren där faktiskt. Men det finns ju många andra lugnande att få istället som inte är lika beroendeframkallande och farliga i för stora doser. Fick du ingenting nu? För det är också konstigt att lämna dig helt utan något lugnande och ångestdämpande.
Eh..jo. Det finns mycket en läkare kan göra åt att folk inte vill leva. Sa du inte som du skrivit i tråden? Att du ger upp och inte vill mera osv? Läkaren reagerade inte på det alls alltså?
Tänker mer på ansvaret läkaren har. Om du säger att du ger upp och tänker inte försöka mer osv så tycker jag det är oroväckande om läkaren inte gör något åt det. Det är en sak att ha tankar, det är det många som har. Men när du säger att du tänker ställa dig på spåret osv utan stesolid eller när du säger att du inte vill mera så är ju ändå det uttryck för att du bestämt dig mer eller mindre. Att inte agera då, det är ansvarslöst till tusen.Ja, fast medicinen gör ändå att jag kan stå ut utan att bli helt galen av ångest och eftersom jag inte kan ta livet av mig som det ser ut nu så fortsätter jag hellre med den, iallafall ett tag till.
Jag fick stesolid mot att mamma har dem.
Nej, det finns inget de kan göra. Klart hon reagerade, men som sagt, det finns inget hon kan göra åt det
Tänker mer på ansvaret läkaren har. Om du säger att du ger upp och tänker inte försöka mer osv så tycker jag det är oroväckande om läkaren inte gör något åt det. Det är en sak att ha tankar, det är det många som har. Men när du säger att du tänker ställa dig på spåret osv utan stesolid eller när du säger att du inte vill mera så är ju ändå det uttryck för att du bestämt dig mer eller mindre. Att inte agera då, det är ansvarslöst till tusen.
Ja, det får ju bli så då. Det är därför lpt finns. För att få in folk som inte vill ha hjälp men som tänker ta livet av sig. Då får dom ju ta till det som krävs. Jag hade inte levt alls idag om jag inte åkt in på lpt, och ja, våldsamt och jobbigt som attan men efter ett tag där så lugnar det sig och man skrivs ut lite mera stabil.Fast vad ska hon göra? Låsa in mig är inget alternativ. I så fall får de ta in mig med våld och sedan hålla mig så drogad att jag inte ens är kapabel att resa på mig
Ja, det får ju bli så då. Det är därför lpt finns. För att få in folk som inte vill ha hjälp men som tänker ta livet av sig. Då får dom ju ta till det som krävs. Jag hade inte levt alls idag om jag inte åkt in på lpt, och ja, våldsamt och jobbigt som attan men efter ett tag där så lugnar det sig och man skrivs ut lite mera stabil.
Det är en hjälp, men det är inte en långvarig lösning. Det är en hjälp då dom kan sätta medicinen rätt, man är där tills läget är stabilare. Det är ju ingen hjälp i den bemärkelsen att man får terapi och lär sig hantera ångest osv men det är en hjälp igenom en jobbig tid. Sen kommer man ut lite stabilare och framförallt mera mottaglig för hjälp och kan arbeta på problemen. Handlar liksom om några dagar/veckor max, det är inte månader eller så det handlar om.Det är ingen hjälp, det är bara förvaring. Jag har varit inne på lpt och det enda det gjorde var att göra allt många gånger värre. Skulle de börja prata om det igen så kommer jag ta livet av mig bara för att slippa hamna där igen
Det är en hjälp, men det är inte en långvarig lösning. Det är en hjälp då dom kan sätta medicinen rätt, man är där tills läget är stabilare. Det är ju ingen hjälp i den bemärkelsen att man får terapi och lär sig hantera ångest osv men det är en hjälp igenom en jobbig tid. Sen kommer man ut lite stabilare och framförallt mera mottaglig för hjälp och kan arbeta på problemen.
Och ärligt talat, så som du uttrycker dig så tror inte jag alls att det hade vart dumt att vara på en avdelning. Så extremt illa är det inte som du verkar vilja få det till, dock vet jag iofs att även jag i ett sjukare tillstånd inte ens vill tänka tanken på att vara där.
Eller tycker du verkligen det fungerar så bra hemma nu? När du sitter och skriver regelbundet här att du inte orkar och inte vill mera och funderar på att sluta med medicinen etc. Liksom vad hade du förlorat på att åka in? Vad är det du vill? För hjälp verkar du inte vilja ta emot heller eller?
Ja, förmodligen för att du var såpass utåtagerande så att du behövde det. Dom drogar inte ner folk för sakens skull.Jag har varit inlåst, jag vet hur extremt illa det är. Lögner och neddrogning, ingen hjälp alls.
Ja, det är plågsamt att ta sig ur och leva igenom djupa perioder. Och då behöver man hjälp igenom det ibland och då är inläggningar bra.Det går inte att hjälpa mig så då kan jag väl iallafall få göra det som är minst plågande.