Hur få ihop vardagen med sambo?

[Ramona]

Sv: Hur få ihop vardagen med sambo?

Men grunden är ju att man är rädd om varann och orolig att det hänt nåt.

Nej, nej, nej, nej. Grunden är att du är osäker på dig själv och börjar få ett katastroftänkande så fort sambon blir sen.

Grunden är inte att man är rädd om varandra. Jag är jätterädd om min sambo, men jag har inget rapporteringskrav på honom eller deadline han måste vara hemma. Han är en vuxen människa och har det hänt någonting tror jag att han ringer. Olyckor kan hända, visst, men det är faktiskt väldigt ovanligt. Det är ju faktiskt så att din sambon inte en enda gång varit med om en olycka, utan helt enkelt bara planerat dåligt och inte kommit hem i den tiden han sagt.

Varför han inte ringer när han är sen får du fråga honom om, men där finns det ju säkerligen någon orsak.

Och så är det du som ändrar dina rutiner kring dig själv. Du pluggar så länge du vill, oavsett om sambon är hemma eller inte. Du äter middag när du vill, eftersom det inte går att lita på att sambon kommer hem när han ska ändå. Han får laga sin egna middag.

Du är för lättillgänglig och han vet att du väntar på honom. Skit i att vänta på honom och skaffa dig ett eget liv!

 

[athena]

Sv: Hur få ihop vardagen med sambo?

Annars håller jag med Petruska litegranna. Det ska vara enkelt och upplyftande att bo med någon, inte som ett dunderprojekt man måste pilla med för att dra runt liksom. Det ska flyta. Eller ja, i min värld i alla fall. Jag trodde inte att det var möjligt förut, men nu vet jag ju att det visst är det.

Precis! Jag håller också verkligen med Petruska. Jag har dock inte alltid haft den insikten. I mina tidigare förhållanden (två samboförhållanden varav ett ganska långt och med två barn) har jag kämpat som en gnu för att få det att fungera. Det hjälpte liksom inte!

Det måste funka av sig själv tror jag, visst det är viktigt att prata med varandra naturligtvis men det hjälper ju inte om man är av diametralt olika åsikter.

Som du beskriver dig själv upplevde jag ibland min förra sambo och det var fruktansvärt - han kunde bli vansinning om jag inte hörde av mig om jag var sen.

I min nuvarande relation är det aldrig en diskussion, det bara... funkar helt enkelt. Och det är SÅ skönt! Jag tror dock det är en fråga om mognad och erfarenhet också, inte bara att man ska passa ihop.

 

[Ellyne]

Sv: Hur få ihop vardagen med sambo?

Om det är svårt för honom att veta när han kommer att vara hemma, kan ni inte bara höras av när han är på väg hem från jobbet dårå? Så kan du starta igång med käket så att ni kan äta tillsammans?

Det låter enkelt och bra när du skriver det, vi gör så ibland. Ett tag hörde han av sig duktigt när han var på väg hem - om han var en halvtimme sen. Men det kändes onödigt så jag sa att han inte behövde göra det om han inte kom hem ovanligt sent. Men då slutade han höra av sig helt istället... Jag skulle vilja ha nån slags rutin på det iaf, så jag vet ungefär. Jag vet inte om det är tillfälligt att det är så här. Jag bodde här lite i våras också, och då samåkte han, började samma tid varje dag, och jobbade över max en timme. Då är det ju lugnt, det funkade hur bra som helst. Ibland gjorde vi mat ihop, ibland stod den på bordet när han kom. Men de senaste månaderna har han slutat samåka, han flexar sent, han har beordrad övertid en timme men jobbar över två-tre timmar ibland. Han har slutat höra av sig när han kommer hem. Dyker upp sent när maten är kall och vi båda är sura, jag är besviken på honom och mest av allt, är han nog besviken på sig själv.

 

[MiniLi]

Sv: Hur få ihop vardagen med sambo?

Men alltså, kan ni inte laga mat tillsammans när han kommit hem?
Och om du nu någon dag är hungrig innan så gör du mat och äter själv, så får han värma sin tallrik.

 

[Och_Aye]

Sv: Hur få ihop vardagen med sambo?

Som du beskriver dig själv upplevde jag ibland min förra sambo och det var fruktansvärt - han kunde bli vansinning om jag inte hörde av mig om jag var sen.

Där tappade du bort mig tror jag. Hur beskrev jag mig själv?
Jag har aldrig blivit upprörd om min bättre hälft är sen.

 

[Petruska]

Sv: Hur få ihop vardagen med sambo?

Precis! Jag håller också verkligen med Petruska. Jag har dock inte alltid haft den insikten. I mina tidigare förhållanden (två samboförhållanden varav ett ganska långt och med två barn) har jag kämpat som en gnu för att få det att fungera. Det hjälpte liksom inte!

Jag är däremot född med den insikten och har absolut inte tillbringat åratal med att kämpa mig fram i förhållanden med att gnöla och kämpa och tjata och diskutera och prata ut och tro att det har blivit bättre och sedan börjat om med gnölandet igen. Tills jag äntligen tog mig samman och dumpade efter så mycket bråk att båda var rena vraken - för att sedan börja om alltsammans med någon annan kort tid efter dumpningen.

Men jag fick nog och numera satsar jag på enkelhet i livet. Jag upplever det som att det nästan enbart handlar om att ha turen att springa på rätt partner, men antagligen finns det lite lärdomar i botten hos båda också.

Jag har aldrig varit med om att svårkombinerade olikheter har kunnat överbryggas med samtal, däremot har jag varit med om att de samtalen har känts bra. Fast utan bestående effekt, då.

 

[athena]

Sv: Hur få ihop vardagen med sambo?

Där tappade du bort mig tror jag. Hur beskrev jag mig själv?
Jag har aldrig blivit upprörd om min bättre hälft är sen.

Förlåt, jag menar TS .

 

[athena]

Sv: Hur få ihop vardagen med sambo?

Väldigt mycket tur är det, absolut!

 

[Ellyne]

Sv: Hur få ihop vardagen med sambo?

Nej, nej, nej, nej. Grunden är att du är osäker på dig själv och börjar få ett katastroftänkande så fort sambon blir sen.

Grunden är inte att man är rädd om varandra. Jag är jätterädd om min sambo, men jag har inget rapporteringskrav på honom eller deadline han måste vara hemma. Han är en vuxen människa och har det hänt någonting tror jag att han ringer. Olyckor kan hända, visst, men det är faktiskt väldigt ovanligt. Det är ju faktiskt så att din sambon inte en enda gång varit med om en olycka, utan helt enkelt bara planerat dåligt och inte kommit hem i den tiden han sagt.

Varför han inte ringer när han är sen får du fråga honom om, men där finns det ju säkerligen någon orsak.

Och så är det du som ändrar dina rutiner kring dig själv. Du pluggar så länge du vill, oavsett om sambon är hemma eller inte. Du äter middag när du vill, eftersom det inte går att lita på att sambon kommer hem när han ska ändå. Han får laga sin egna middag.

Du är för lättillgänglig och han vet att du väntar på honom. Skit i att vänta på honom och skaffa dig ett eget liv!

Du har så rätt att jag nästan vill gråta.
Det jobbiga är att jag kanske inte riktigt har ett eget liv i den här staden, vilket jag inte fattat förrän nyligen. Hur mycket tid med vänner, tid i stallet mm betyder. Jag försöker trivas att vara själv också, men det är svårt utan vänner i närheten, och utan intressen att utöva här. Jag kan ha så jäkla pissig självkänsla så jag knappt fattar varför han är tillsammans med mig, och blir sårad när han väljer bort mig för egentid eller vänner. Jag jobbar med det.
Även om jag inte vill styra mitt liv helt efter honom, så pluggar jag faktiskt bäst när jag är själv. Jag äter helst med honom. I alla fall när han, på eget initiativ, lovat att vara hemma en viss tid, och inte håller det. Då känner jag mig extra ensam och undrar hur svårt det är att höra av sig med ett litet sms, eller hur svårt det är att hålla ett löfte, och varför man öht måste lova nåt man antagligen inte kan hålla?
Skit.

 

[Och_Aye]

Sv: Hur få ihop vardagen med sambo?

Förlåt, jag menar TS .

Aha! Tänkte om jag hade fått en akut minneslucka eller så.

 

[Ellyne]

Sv: Hur få ihop vardagen med sambo?

Men alltså, kan ni inte laga mat tillsammans när han kommit hem?
Och om du nu någon dag är hungrig innan så gör du mat och äter själv, så får han värma sin tallrik.

Det ska inte behöva vara så komplicerat, och ibland kanske jag gör en höna av en fjäder. Men förtroendebiten vacklar och det känns tufft. Med alla omständigheter som jag skrivit om. Att inte hålla ett löfte om när man kommer hem kanske inte låter så stort. Men när det sker gång på gång, och även i andra sammanhang, undrar man till slut vad man kan lita på. Han säger att han skulle göra allt för mig... ska jag skratta eller gråta, håll ett löfte till att börja med, tänker jag!

 

[Ramona]

Sv: Hur få ihop vardagen med sambo?

Men du, sluta få ditt mående att handla om honom. Jag tycker också om att plugga själv och äta middag tillsammans. Men jag måste ju respektera att min sambo också bor här och har rätt att vara i vår bostad lika mycket som jag har. Där får jag bara inse att jag inte kan planera att plugga själv. Det har hänt ett par gånger att jag haft någon tenta jag behöver plugga till, men sambon blivit sjuk och är hemma när jag ska plugga. Det där måste man ju liksom lära sig att ta tag i ändå.

Sen ska du givetvis ta upp dina intressen. Varför har du slutat med hästarna? Varför har du inte skaffat dig några kompisar där du bor nu? Varför lever du ditt liv runt din sambo? Att bli ledsen för att han umgås med kompisar och inte med dig är ju helt befängt. Menar du att det är helt okej att ni till slut sitter hemma och bara umgås med varandra, eftersom ni inte upprätthållit och vårdat någon annan relation i ert liv än den med er gemensamt?? Vad händer i så fall den dagen det tar slut mellan er - ska ni då stå där som två ensamma individer helt utan kompisar?

Nej, nej, så fungerar inte livet. Du måste ta ansvar för att skaffa dig egna vänner och utöva dina egna hobbies. Alla människor behöver ett eget liv för att må bra, så enkelt är det.

 

[Ellyne]

Sv: Hur få ihop vardagen med sambo?

Jag har aldrig varit med om att svårkombinerade olikheter har kunnat överbryggas med samtal, däremot har jag varit med om att de samtalen har känts bra. Fast utan bestående effekt, då.

Jag hoppas du inte har rätt eller vad man ska säga... Jag är inte den som dumpar för småsaker, frågan är var man ska dra gränsen för vad som är en småsak, när det börjar handla om förtroende och respekt... Att kunna dela sin vardag är en absolut förutsättning, det har du rätt i, och jag kanske inte skulle stå ut i längden. Så har jag sagt om andra saker men det har löst sig. Så jag hoppas att även detta ska lösa sig och att det är något man lär sig, tillsammans, hur man vill leva ihop och ha det. Att det ger sig med tiden, vi är ovana båda två som sagt. Kanske två ganska (själv-)osäkra individer dessutom, vilket inte gör saken bättre.

 

[Luleå]

Sv: Hur få ihop vardagen med sambo?

Jag håller med Ramona.

Det är inte så konstigt att du känner dig deppig när du inte är helt nöjd med din livssituation. Du bor långt ifrån dina vänner och långt ifrån skolan, dina fritidsintressen går på sparlåga, du känner dig ensam och har värk. Dessutom är det mörkt och skitväder ute. Jag hade också varit less. Och förmodligen hade jag inte varit jättekul att umgås med, jag hade varit lite mer negativ och lite mer tjatig än vanligt, så min sambo hade kanske inte tyckt att jag var solstrålen i hans liv just då. Hade han dessutom haft mycket att göra på jobbet och jobbat mycket övertid, så... Ja. Det hade inte varit så kul.

 

[escodobe]

Sv: Hur få ihop vardagen med sambo?

Nej, nej, nej, nej. Grunden är att du är osäker på dig själv och börjar få ett katastroftänkande så fort sambon blir sen.

Grunden är inte att man är rädd om varandra. Jag är jätterädd om min sambo, men jag har inget rapporteringskrav på honom eller deadline han måste vara hemma. Han är en vuxen människa och har det hänt någonting tror jag att han ringer. Olyckor kan hända, visst, men det är faktiskt väldigt ovanligt. Det är ju faktiskt så att din sambon inte en enda gång varit med om en olycka, utan helt enkelt bara planerat dåligt och inte kommit hem i den tiden han sagt.

Varför han inte ringer när han är sen får du fråga honom om, men där finns det ju säkerligen någon orsak.

Och så är det du som ändrar dina rutiner kring dig själv. Du pluggar så länge du vill, oavsett om sambon är hemma eller inte. Du äter middag när du vill, eftersom det inte går att lita på att sambon kommer hem när han ska ändå. Han får laga sin egna middag.

Du är för lättillgänglig och han vet att du väntar på honom. Skit i att vänta på honom och skaffa dig ett eget liv!

Trådens bästa inlägg!!!

 

[Kilauea]

Sv: Hur få ihop vardagen med sambo?

Vardagen flyter på, helt enkelt. Jag jobbar deltid, 3 dagar i veckan. Sambon pluggar på distans hemifrån.
Vi har två hundar, antingen har jag med båda, eller så har vi varsin. Sambon känner sig inte helt bekväm med att ha unghunden hemma själv .

Självklart tar jag kontakt med sambon om jag måste jobba över. Det händer titt som tätt i mitt jobb så hinner jag så ringer jag, eller så slänger jag iväg ett sms. Detta eftersom han brukar ha maten färdig när jag kommer hem.

Egentid har vi när jag är i stallet (nån gång i veckan), sambon då han spelar spel med sina brorsor via nätet eller när han åker iväg till desamma och spelar rollspel. Jag åker ibland iväg själv också, till mina föräldrar. Eftersom vi har våra föräldrar i samma stad så åker vi ibland in tillsammans men tillbringar dagarna på olika ställen. Och ibland med varandra såklart.

Vi har väldigt olika sovtider. Eller vi är båda trötta på morgonen (han är nattuggla, jag kan sova både kväll och morgon utan problem ).
Jag vaknar oftast först på morgonen och tar då hundarna. Men vi ser alltid till att gå ute tillsammans med dem på dagen en eller ett par gånger.

Vi har en väl fungerande vardag och trivs jättebra ihop .
Tid till varandra blir det varje dag mer eller mindre. Middag ihop, hundpromenad, tv-tittande osv. Vi har mycket pussar och kramar dagligen.

Men några egentliga regler...nä.

 

[Lillgrådis]

Sv: Hur få ihop vardagen med sambo?

Jag hade kunnat vara lite som din sambo, med det lilla undantaget att jag har någon mat som står färdiglagad när jag kommer hem utan får hitta på själv vad som ska konsumeras.

Men är hans jobb i sig så krävande att han någorlunda ofta verkligen behöver jobba över ett par timmar eller mer, så kanske dina "krav" - som i och för sig inte är övermänskliga på något sätt - upplevs som mer pressande ovanpå resten och rent av känns lite irriterande. Jag är själv tidsoptimist och försöker efter förmåga vara andra till lags, ibland lite för mycket. Och någon gång då och då i din sambos situation skulle jag säkert klara att säga en tid och verkligen hålla mig till den. Men skulle det förväntas varje dag så skulle risken vara att jag av något missriktat dåligt samvete skulle hugga till med något optimistiskt som jag sedan inte kunde hålla, och så skulle motparten ändå bli besviken. Och då skulle det kännas lika bra att ta bort det stressmomentet och komma hem när jag kom.

Jag säger varken din sambos eller mitt förhållningssätt är det optimala men jag kan tänka mig in i hans situation utifrån min egen.

Kan ni möjligen hitta någon kompromiss att bestämma till exempel fredagarna att börja med där han förväntas kunna säga lite mer bestämd hemkomsttid, och så får resten av dagarna bli som de blir? Så kanske du kan fostra sambon successivt utan att han känner sig stressad av upplägget - en dag av fem är ju inte så farligt, och helt plötsligt kanske han själv faller in i lunken de andra dagarna - och du kan hantera att några kvällar blir mer hipp som happ?

 

[Ellyne]

Sv: Hur få ihop vardagen med sambo?

Sen ska du givetvis ta upp dina intressen. Varför har du slutat med hästarna? Varför har du inte skaffat dig några kompisar där du bor nu? Varför lever du ditt liv runt din sambo? Att bli ledsen för att han umgås med kompisar och inte med dig är ju helt befängt. Menar du att det är helt okej att ni till slut sitter hemma och bara umgås med varandra, eftersom ni inte upprätthållit och vårdat någon annan relation i ert liv än den med er gemensamt?? Vad händer i så fall den dagen det tar slut mellan er - ska ni då stå där som två ensamma individer helt utan kompisar?

Nej usch vad tragiskt, jag vet, det här är inte hållbart. Jag hyrde ut min häst när jag började plugga förra hösten och av ekonomiska orsaker kan jag fortfarande inte ta tillbaka henne. Hon står i den stad jag pluggar, tillsammans med mina vänner och familj. Hästlivet i sig är ganska socialt i stallet och den biten försvinner ju när man inte vistas i stallet längre.
Kompisar här, har inte blivit av, dels för att det inte är så lätt att bara skaffa sig kompisar, dels för att jag inte pluggar här. Jag umgås med min killes kompisar med honom. Ibland åker jag till mina kompisar i min hemstad, men det är både jobbigt att då behöva sova över hos mina föräldrar, och dyrt att pendla när man är student, det blir iaf inga spontanbesök med det avståndet. Det är inte så många som vill åka hit för att hälsa på mig, det är klart det känns.
Jag har börjat inse att jag uppoffrar mitt sociala liv för att bo med den jag älskar och det tär på mig, det tär på honom, och det tär på vårt förhållande. Så ska det inte vara! Och jag mår illa över mina känslor när han ägnar en fredagkväll åt kompisarna. Det är klart att han ska få ha sitt sociala liv, det är självklart, men jag kan inte styra de känslorna som uppkommer i mig då, som förmodligen beror på att jag själv inte är nöjd med min "egentid" här. Att ta en spontan kväll med kompisar skulle innebära tågbiljett på flera hundra, restid på ett par timmar och att jag inte skulle kunna ta mig hem igen efter sista tåget gått. Det funkar inte.

Jag hade tänkte prata med honom om löften, vardagsrutiner och att höra av sig. Men det känns som att vi behöver prata om det vi alltid skjuter upp, att det inte är hållbart att bo kvar här i flera år till, vi måste lösa det. Jag ska inte nerprioritera mina intressen för hans skull. Tack Ramona.

 

[Ellyne]

Sv: Hur få ihop vardagen med sambo?

Jag håller med Ramona.

Det är inte så konstigt att du känner dig deppig när du inte är helt nöjd med din livssituation. Du bor långt ifrån dina vänner och långt ifrån skolan, dina fritidsintressen går på sparlåga, du känner dig ensam och har värk. Dessutom är det mörkt och skitväder ute. Jag hade också varit less. Och förmodligen hade jag inte varit jättekul att umgås med, jag hade varit lite mer negativ och lite mer tjatig än vanligt, så min sambo hade kanske inte tyckt att jag var solstrålen i hans liv just då. Hade han dessutom haft mycket att göra på jobbet och jobbat mycket övertid, så... Ja. Det hade inte varit så kul.

Ser man det så blir det ganska tydligt. Det stämmer så väl (förutom det där med värk, eftersom det är högst tillfälligt ).
Det blir bara en ond cirkel av det hela.

 

[Poxz]

Sv: Hur få ihop vardagen med sambo?

Det låter bökigt det där!

Jag är sambo sedan drygt tre år och gift sedan 6 månader. Jag kan nog egentligen inte svara på frågan eftersom vi inte "får det att fungera", det gör det automatiskt och alldeles av sig själv.

Regler har vi väl inga mer än att behandla den andre som man själv vill bli behandlad. Vi hör av oss alldeles frivilligt till varandra om vi blir försenade eller åker någonstans efter jobbet, ingen känner sig kvävd eller övervakad.

Vi har samma syn på städnivå. Vi tycker båda att den andre gör mer hemma, vilket väl betyder att vi ligger ganska lika fast min man lagar i stort sett all mat. Å andra sidan tvättar jag allt, städar oftare köket och...ja, städar oftare i allmänhet. Oftast hjälps vi åt. Vi har inte bestämt det här utan fallit in i rutinerna automatiskt. Min man gillar t.ex. att laga mat, det gör inte jag. Praktiskt.

Närhet har jag definitivt mindre behov av, det är jag lite bekymrad över ibland, men det går bra. Mitt ensamhetsbehov är större, men det funkar också bra. På nåt sätt. Vi sover samtidigt, äter samtidigt (om båda är hemma det vill säga), har ungefär samma arbetstider fast förskjutna nån/några timmar mot varandras ibland. Vi har liknande intressen utan att för den sakens skull vara FÖR lika. Vi behöver aldrig "be om lov" för att göra saker, resa bort eller liknande. Vi gör båda det vi vill.

Hittills har det alltså inte blivit nåt tjafs. Nu håller vi på att renovera, det är väl det mest tärande vi har gjort så här långt. Men det flyter på bra och jag håller tummarna för att det fortsätter så.