Hur börja skilja sig med småbarn?

[Shaggy]

För att jag inte orkar lägga på. För då får han mer att argumentera kring. För att vi varit ihop i för många år. Om jag tidigare var en gryta, är jag ett såll nu ...

Jag förstår ditt problem men vad finns det egentligen att diskutera om. Självklart är det svårt men om du lägger på varje gång han frångår att prata om barnen så får han aldrig chansen att diskutera.
Jag blir så ledsen när jag läser det du skriver för han sliter ju sönder dig med alla sina ogrundade anklagelser och sin falska självgodhet. Det äter ju upp din energi som du behöver till bättre saker än att sitta och lyssna på en krake till man.

 

[TinyWiny]

Varför tror män att deras ex ska komma tillbaka om de talar om att hon är hemsk och att de minsann mest stått ut med henne. Att du vill skiljas måste ju vara kanon för honom så han slipper tassa på tå hela tiden (alltså utifrån hand perspektiv).
Att hela tiden få höra hur hemsk man är och att de stått ut måste ju vara det mest avtändande man kan få utstå.

För att det faktiskt fungerar alldeles för ofta. Många är väldigt rädda för att bli ensamma och får man då höra hur hemsk man är och hur snäll han har varit som stått ut med en så kan man som psykiskt misshandlad gå tillbaka/stanna med devisen "man vet vad man har men inte vad man får" i tanken. Mitt ex berättade ofta för mig att jag var så vidrigt äcklig att ingen annan skulle vilja ta i mig med tång ens. Det och "se lycklig ut för helvete" och vrida min arm om vi mötte någon var de orden han sa oftast. Det var först när mitt då drygt tvååriga barn skrek "sluta vara dum mot mamma pappa" när han som vanligt gapade och skrek på mig som jag vaknade och insåg att näe, jag kan inte göra såhär mot mina barn. Jag ville verkligen inte att de skulle se sin pappa som någon som var elak. Jag bestämde mig för att jag hellre lever ensam resten av mitt liv (jag var 20 år då) än att leva med någon som mina barn skulle lära sig att avsky. Så stark var min önskan om att de skulle ha sin pappa. Helt sjukt nu när jag tänker tillbaka men jag hade verkligen inget värde i någons ögon alls och hade aldrig haft och jag är så tacksam för att kärleken till mina barn gav mig styrkan att gå.

Att det för någon som inte har varit utsatt för psykisk misshandel av sin partner är avtändande kan man inte dra in i det här. Det är inte relevant överhuvudtaget. Man måste förstå det som ligger bakom. Den gradvisa nedbrytningen. Normaliseringsprocessen. Det är som när folk undrar varför hon inte går när han slår. Det är inte så enkelt. Man är så nedbruten och så totalt värdelös i sina egna ögon att man faktiskt tror på det han säger.

 

[Shaggy]

För att det faktiskt fungerar alldeles för ofta. Många är väldigt rädda för att bli ensamma och får man då höra hur hemsk man är och hur snäll han har varit som stått ut med en så kan man som psykiskt misshandlad gå tillbaka/stanna med devisen "man vet vad man har men inte vad man får" i tanken. Mitt ex berättade ofta för mig att jag var så vidrigt äcklig att ingen annan skulle vilja ta i mig med tång ens. Det och "se lycklig ut för helvete" och vrida min arm om vi mötte någon var de orden han sa oftast. Det var först när mitt då drygt tvååriga barn skrek "sluta vara dum mot mamma pappa" när han som vanligt gapade och skrek på mig som jag vaknade och insåg att näe, jag kan inte göra såhär mot mina barn. Jag ville verkligen inte att de skulle se sin pappa som någon som var elak. Jag bestämde mig för att jag hellre lever ensam resten av mitt liv (jag var 20 år då) än att leva med någon som mina barn skulle lära sig att avsky. Så stark var min önskan om att de skulle ha sin pappa. Helt sjukt nu när jag tänker tillbaka men jag hade verkligen inget värde i någons ögon alls och hade aldrig haft och jag är så tacksam för att kärleken till mina barn gav mig styrkan att gå.

Att det för någon som inte har varit utsatt för psykisk misshandel av sin partner är avtändande kan man inte dra in i det här. Det är inte relevant överhuvudtaget. Man måste förstå det som ligger bakom. Den gradvisa nedbrytningen. Normaliseringsprocessen. Det är som när folk undrar varför hon inte går när han slår. Det är inte så enkelt. Man är så nedbruten och så totalt värdelös i sina egna ögon att man faktiskt tror på det han säger.

Ja jag förstår vad du menar och mekaniken i det men jag syftar på att TS nu lämnat sin gubbe för ganska länge sedan så den typen av makt du pratar om bör ha gått förlorad vid det här laget... men jag är inte psykolog

 

[TinyWiny]

Ja jag förstår vad du menar och mekaniken i det men jag syftar på att TS nu lämnat sin gubbe för ganska länge sedan så den typen av makt du pratar om bör ha gått förlorad vid det här laget... men jag är inte psykolog

Nej så snabbt går det inte. Tyvärr. För många finns den kvar länge. Flera år alltså. För andra resten av livet. Så snabbt som några månader har jag aldrig hört talas om att det går att resa sig på för någon.

 

[Nytant]

Ja jag förstår vad du menar och mekaniken i det men jag syftar på att TS nu lämnat sin gubbe för ganska länge sedan så den typen av makt du pratar om bör ha gått förlorad vid det här laget... men jag är inte psykolog

Det är tyvärr ingen realistisk tidsram. Det kan ta lång tid att återta sin egen självbild och världsuppfattning om man hade en sådan innan. I TS fall har hon om jag förstått det rätt aldrig ens varit vuxen utan här relationen. Så där handlar det ju också om att bygga upp en världsbild som inte ens funnits innan, med en sund syn på sig själv och på relationer. Jag tror det kommer ta år i terapi att lära sig nya tankemönster, men med det är inte sagt att TS inte kan må bra under tiden.

 

[svea]

För att jag inte orkar lägga på. För då får han mer att argumentera kring. För att vi varit ihop i för många år. Om jag tidigare var en gryta, är jag ett såll nu ...

Aj då. Önskar dig all styrka att lappa hålen så att du blir som en röd Le Creuset - tjock i godset, strålande på utsidan, varm och full av härliga saker.

(du har säkert redan flera av dessa egenskaper redan även om det inte känns så just nu)

Hm. Hoppas detta inte kom ut fel.

 

[Tualma]

Aj då. Önskar dig all styrka att lappa hålen så att du blir som en röd Le Creuset - tjock i godset, strålande på utsidan, varm och full av härliga saker.

(du har säkert redan flera av dessa egenskaper redan även om det inte känns så just nu)

Hm. Hoppas detta inte kom ut fel.

Vilken härlig liknelse! Älskar't!
Även jag hejar på TS.
@Framtiden, jag önskar att jag kunde hjälpa till på något sätt. Fortsätt framåt nu. Lyssna på härlig musik som kan fylla dig med hopp, tro och fighting spirit.
Jag vet inte vad du har för musiksmak, men jag gillar t ex. Not fair med Lily Allen. X med Miss Li är inte heller fel... för du är värd så mycket mer ❤.

 

[Framtiden]

Aj då. Önskar dig all styrka att lappa hålen så att du blir som en röd Le Creuset - tjock i godset, strålande på utsidan, varm och full av härliga saker.

(du har säkert redan flera av dessa egenskaper redan även om det inte känns så just nu)

Hm. Hoppas detta inte kom ut fel.

Tack önskat mig en sådan i flera år! Men att bli en är ju något helt annat!

 

[Framtiden]

För att det faktiskt fungerar alldeles för ofta. Många är väldigt rädda för att bli ensamma och får man då höra hur hemsk man är och hur snäll han har varit som stått ut med en så kan man som psykiskt misshandlad gå tillbaka/stanna med devisen "man vet vad man har men inte vad man får" i tanken. Mitt ex berättade ofta för mig att jag var så vidrigt äcklig att ingen annan skulle vilja ta i mig med tång ens. Det och "se lycklig ut för helvete" och vrida min arm om vi mötte någon var de orden han sa oftast. Det var först när mitt då drygt tvååriga barn skrek "sluta vara dum mot mamma pappa" när han som vanligt gapade och skrek på mig som jag vaknade och insåg att näe, jag kan inte göra såhär mot mina barn. Jag ville verkligen inte att de skulle se sin pappa som någon som var elak. Jag bestämde mig för att jag hellre lever ensam resten av mitt liv (jag var 20 år då) än att leva med någon som mina barn skulle lära sig att avsky. Så stark var min önskan om att de skulle ha sin pappa. Helt sjukt nu när jag tänker tillbaka men jag hade verkligen inget värde i någons ögon alls och hade aldrig haft och jag är så tacksam för att kärleken till mina barn gav mig styrkan att gå.

Att det för någon som inte har varit utsatt för psykisk misshandel av sin partner är avtändande kan man inte dra in i det här. Det är inte relevant överhuvudtaget. Man måste förstå det som ligger bakom. Den gradvisa nedbrytningen. Normaliseringsprocessen. Det är som när folk undrar varför hon inte går när han slår. Det är inte så enkelt. Man är så nedbruten och så totalt värdelös i sina egna ögon att man faktiskt tror på det han säger.

Jag orkar faktiskt inte ta in att det är det heller... Även om jag läser och läser igen... För det som är händelser eller berättelser för andra är delar ur mitt liv han vrider. Det är personligt och klart att han kan se ur en annan synvinkel... "Jag kan ha fel" osv ..

Med taskig självbild som ung osv så , tja.
Och däremellan har vi haft bra stunder.... Så tänker man "Jo,men nu är det bra... " Och sen dippar det igen, men så hör man någon annan har svårt i sitt förhållande och tänker att "Jo,men det känner jag ju igen. " Eller läser i tidningen om samma problematik och så känns det som "jaja, det ÄR väll JAG som är känslig då"

 

[lilstar]

Har du diskuterat det här med någon av dina stöttande familjemedlemmar? Hur du fullständigt bryts sönder av varje samtal med honom samtidigt som du ännu inte har kraft nog att lägga på eller vägra svara. Skulle någon av dem kunna gå in och agera inofficiellt ombud för er kontakt ett tag så du får andrum? Kan t ex din mamma säga åt karln på skarpen så han fattar att du har störning i ryggen?

 

[athena_arabians]

Jag skulle tro att det är för att han nu har panik över att han inser att han helt plötligt måste klara sig själv och därmed även försörja sig själv. Hade han varit intresserad av att ha en bra relation hade han jobbat på det för länge sedan.

Ja, nu får ju tönten köpa kalsongerna själv

@Framtiden: Lyssna INTE på det manipulativa puckot! Och som sagt, träffa honom inte ensam för jag börjar bli ordentligt orolig för dig (det är ju tyvärr i det här skedet det är som farligast för kvinnan som lämnar). Träffa honom absolut inte ensam och har alltid telefonen till hands. Ladda gärna ner någon inspelningsapp, det kan vara bra att ha.

Om du ändå väljer att träffa honom på egen hand hade jag rekommenderat att ha ett öppet samtal på mobilen med någon kompis eller släkting som kan larma polisen om det behövs.

Jag är också en av de som kommer att korka upp en flaska champagne när du är av med dödvikten

 

[TinyWiny]

Jag orkar faktiskt inte ta in att det är det heller... Även om jag läser och läser igen... För det som är händelser eller berättelser för andra är delar ur mitt liv han vrider. Det är personligt och klart att han kan se ur en annan synvinkel... "Jag kan ha fel" osv ..

Med taskig självbild som ung osv så , tja.
Och däremellan har vi haft bra stunder.... Så tänker man "Jo,men nu är det bra... " Och sen dippar det igen, men så hör man någon annan har svårt i sitt förhållande och tänker att "Jo,men det känner jag ju igen. " Eller läser i tidningen om samma problematik och så känns det som "jaja, det ÄR väll JAG som är känslig då"

Så är det ju. Jag var över trettio (kanske över trettiofem med, jag minns inte säkert) när jag insåg att det var psykisk misshandel han hade pysslat med. Jag lämnade honom när jag var tjugo. Det han gjorde mot mig som skavde hade jag inga ord för. Hans elakhet fanns det inga ord för. Misshandel var ju när någon slog och det gjorde han inte. Han var ju snäll....

Jag läste många trådar här på buke (och om normaliseringsprocessen, vad misshandel är osv. på andra ställen med) innan det gick upp för mig vad det faktiskt var som skavde och gjorde ont och jag är så tacksam för att jag nu har ord för det och att jag steg för steg kunde ta in vad det var som hade hänt. För, det här är inget som man bara jaha, han gjorde si eller så och det gjorde det här med mig men nu är han borta och allt är bra utan det tar tid. Det tar tid att inse vad som hände, att sätta ord på det som hände och det tar tid att få ordning på alla känslor för ibland var det ju bra. Bara det att det dåliga var dåligt i alldeles för hög grad. Men att därifrån bli den man vill vara igen tar tid och det måste få ta tid.

Det är såklart av välvilja många skriver att du inte ska prata med honom men det är väldigt svårt att inte göra det när man har barn tillsammans och det är väldigt svårt att låta bli att lyssna på den där som under så lång tid har haft så stort inflytande på en. Men, en dag så kommer du också att vara fri. Steg för steg, dag för dag. Jag tror på dig och du har buke bakom dig

 

[Cattis_E]

Glömt att säga det.

Jag har köpt en flaska som står i skåpet. Funderar även på att köpa skilsmässotårta när det här är över... Såg det på nätet

JA! till tårta.
Heja dig!

 

[Cattis_E]

Vi kommer att skåla med dig. Funderar på att köpa en bakelse när du kommit ut på andra sidan

Jag funderade på samma sak.
@Framtiden får tala om vad det blir för smak på tårtan så kan vi matcha de smakerna i bakelsen .

 

[MiaMia]

Så är det ju. Jag var över trettio (kanske över trettiofem med, jag minns inte säkert) när jag insåg att det var psykisk misshandel han hade pysslat med. Jag lämnade honom när jag var tjugo. Det han gjorde mot mig som skavde hade jag inga ord för. Hans elakhet fanns det inga ord för. Misshandel var ju när någon slog och det gjorde han inte. Han var ju snäll....

Jag läste många trådar här på buke (och om normaliseringsprocessen, vad misshandel är osv. på andra ställen med) innan det gick upp för mig vad det faktiskt var som skavde och gjorde ont och jag är så tacksam för att jag nu har ord för det och att jag steg för steg kunde ta in vad det var som hade hänt. För, det här är inget som man bara jaha, han gjorde si eller så och det gjorde det här med mig men nu är han borta och allt är bra utan det tar tid. Det tar tid att inse vad som hände, att sätta ord på det som hände och det tar tid att få ordning på alla känslor för ibland var det ju bra. Bara det att det dåliga var dåligt i alldeles för hög grad. Men att därifrån bli den man vill vara igen tar tid och det måste få ta tid.

Det är såklart av välvilja många skriver att du inte ska prata med honom men det är väldigt svårt att inte göra det när man har barn tillsammans och det är väldigt svårt att låta bli att lyssna på den där som under så lång tid har haft så stort inflytande på en. Men, en dag så kommer du också att vara fri. Steg för steg, dag för dag. Jag tror på dig och du har buke bakom dig

Detta med orden är så viktigt!
Att kunna benämna, formulera, se processerna och dynamiken i det som skett.

Något skaver och situationen upplevs vagt som mindre bra. Men att komma därifrån till att först känna att det är legitimt att protestera och sätta gränser, sedan ha verktygen för att göra det och driva igenom gränsförsvaret med styrka...
Då behövs orden för att formulera det som händer, både för en själv och till omgivningen.

Och där @Framtiden tycker jag när jag läser din tråd att jag ser en skillnad mot när du började skriva att du går framåt. Därför är jag så hoppfull för dig, och gör mig beredd att plocka fram tårtskeden.

 

[prinsessfeminist]

Så först tar du min kärlek

Sen tar du min familj

Sen tar du mitt hus som jag är känslomässigt engagerad i

Därför är jag negativt inställd till vad du säger. Det tänker jag inte gå med på

Förfärligt manipulativt. Stackars honom som haft det så svårt. Bara offer, är han.

Jag skulle vilja vända på det:
Vilken kärlek har han bidragit med?
Vilken familj har han bidragit till?
Hur har han bidragit till ett hus?

Och sist, hur kan han "inte gå med på", saker som han själv har haft stora möjligheter att bidra till?

Vilken tönt.

Man häpnar.

Nu har jag i stort sett läst allt @Framtiden ! Både dåtiden när du skrev första inlägget och nu, nutiden.

Jag tänker spontant att det tagit och tar tid för dig att nå @Framtiden som ju är det du föreställde dig när du skrev där i början på 2021.

Det borde vara dags nu, att dra plåstret. Han har haft god tid på sig, och du med. Du är redo!

 

[prinsessfeminist]

Men vilken tönt. Snacka om att vara ute och cykla.

En kvinna som har arbete, står för ekonomin, tar hand om barn och hem - är det någon som är mindre värd? En kvinna som tar sig bort från en destruktiv man - är det självskadebeteende?
Vilken liten lus han är, en ynklig självgod pellejöns.

Du däremot är strålande! En stjärna, en kämpe, en hjälte!

Märkligt egentligen att detta är svårt. Många kvinnor sitter i en betydligt tuffare ekonomisk sits vid skilsmässa, och mina reflektioner är att detta blir jobbigt för @Framtiden eftersom hon också blivit mamma till karln.

Vem lämnar sitt barn ostraffat, typ?

 

[Framtiden]

Igår känns som en mardröm. Jag mår illa och orkar knappt äta.

Är det såhär varje dag/vecka kommer vara sen... Att han är så arg,bitter och hatisk... Jag misstänkte det. Men jag visste inte hur jag skulle må i det. Och alla år man ska samarbeta framför sig. En del av mig önskar att jag skulle ha väntat. Bara fortsatt som förut,då hade jag dom iaf varje dag och alla de där sidorna hos honom jag visste fanns där var bara dolda...

 

[prinsessfeminist]

Igår känns som en mardröm. Jag mår illa och orkar knappt äta.

Är det såhär varje dag/vecka kommer vara sen... Att han är så arg,bitter och hatisk... Jag misstänkte det. Men jag visste inte hur jag skulle må i det. Och alla år man ska samarbeta framför sig. En del av mig önskar att jag skulle ha väntat. Bara fortsatt som förut,då hade jag dom iaf varje dag och alla de där sidorna hos honom jag visste fanns där var bara dolda...

Du behöver hjälp att hålla dig rationell i allt detta. Han är i kris och får ta ansvar för det själv.

Tag hjälp av någon som du litar på, och anmäl honom om han går över gränsen.

 

[athena_arabians]

Igår känns som en mardröm. Jag mår illa och orkar knappt äta.

Är det såhär varje dag/vecka kommer vara sen... Att han är så arg,bitter och hatisk... Jag misstänkte det. Men jag visste inte hur jag skulle må i det. Och alla år man ska samarbeta framför sig. En del av mig önskar att jag skulle ha väntat. Bara fortsatt som förut,då hade jag dom iaf varje dag och alla de där sidorna hos honom jag visste fanns där var bara dolda...

Eftersom du känner så här ska du inte ha kontakt med honom annat än skriftligt eller med någon annan person närvarande. Ringer han om barnen får ni klara av det, börjar han jiddra om annat lägger du på (det är helt ok att göra det i det här läget och det kommer att bli lättare och lättare att göra det!).

Följ din kurs och sätt fart på bodelningen