Hur börja skilja sig med småbarn?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag hoppas att du hittar någon som kan lyssna. Min helt oprofessionella bedömning är att det kanske blir lättare att hålla avstånd till exet om du får prata ur dig ordentligt innan du träffar honom. Kanske skriva av dig här om inte annat? :heart
 
Problemet är ju att han inte låtit dig prata om dig själv. Det är liksom inte något du ska känna är dåligt eller konstigt. Du får prata om dig själv och dina känslor och tankar, och vi är här för att lyssna.

Faran med att han lyssnar nu, efteråt, är ju att du glömmer hur han förminskat ditt behov av att prata om saker innan. Som gör att du nu fortfarande känner att du inte "får" prata om dig själv. Men det får du. Dina känslor och tankar är viktiga och du får ta plats med dem, här eller var som helst :heart
 
Problemet är ju att han inte låtit dig prata om dig själv. Det är liksom inte något du ska känna är dåligt eller konstigt. Du får prata om dig själv och dina känslor och tankar, och vi är här för att lyssna.

Faran med att han lyssnar nu, efteråt, är ju att du glömmer hur han förminskat ditt behov av att prata om saker innan. Som gör att du nu fortfarande känner att du inte "får" prata om dig själv. Men det får du. Dina känslor och tankar är viktiga och du får ta plats med dem, här eller var som helst :heart
Jamen precis!

Det har alltid varit att mina känslor är att jag utmålar mig till martyr och han får Aldrig Visa sina känlsor ... Att det märks att jag är så van att prata om mig och bara aldrig kan ta in någon annan
 
Därför blir jag osäker. "Pratar jag för mycket om mig själv? Har jag aldrig tillåtit någon annan spelutrymme med sina känslor?"
Nej, du pratar inte för mycket om dig själv. Och du har ju gett honom så stort spelutrymme att du helt förminskat dina egna behov, även inför andra. På grund av honom lever du i en förvrängd värld.

För de som faktiskt bryr sig om dig är det viktigare att lyssna på dig när du behöver ventilera. Att han inte kunnat ta ansvar för sina egna känslor och sin del av relationen är inte ditt ansvar, och hans känslor är inte ditt ansvar nu heller. Och alla utanför som bryr sig om dig, här på Buke eller irl, är jag säker på vill lyssna om det hjälper dig:heart
 
Jamen precis!

Det har alltid varit att mina känslor är att jag utmålar mig till martyr och han får Aldrig Visa sina känlsor ... Att det märks att jag är så van att prata om mig och bara aldrig kan ta in någon annan
Det enda du behöver göra för att bevisa motsatsen för dig själv är att läsa dina inlägg i den här tråden. För du har hela tiden satt dig in i vad han vill, vad han tycker och vad han känner. Det är dags nu att få sätta dig in i vad du vill, vad du tycker och vad du känner. Och det är absolut inget som du ska känna är fel, även om det efter lång tid av att få höra att det är fel känns konstigt. :heart
 
Tack ❤️ känns bara som jag tjatar om mig själv så mycket...
Jo, och det är helt ärligt menat att hade jag inte haft det stödet, vet jag inte om jag hade orkat tänka klart
Hur går det gör dig?
Jag hoppas du får en snar tid till någon att prata med på företagshälsovården! Och du vet väl att du kan ringa kvinnofridslinjen igen och igen och igen? Känn dig inte tjatig, de och vi vill höra din historia, veta hur du mår, stötta på vägen.

Tänker att det kan vara svårt för dig själv att se hur han manipulerar, spegla dig i oss och få en extern respons på hans beteende.
 
Nu på tisdag ska jag till min familjerådgivare igen. Han sa ju att han ville att vi kunde gå till någon, men när jag sa att jag hade kollat upp och den tid som fanns var den så vill han inte. För han vill först att vi ska prata om varför vi ska dit, ska vi dit för att försöka eller dit för att det är slut.


Så nu är tiden kommen. Han vill att vi ska skaffa barnvakt för att komma fram till vad "vi" vill med allt det här.

Så nu måste jag stålsätta mig för sista gången 💔 och jag vill bara gömma mig. Jag ville ju göra det här med någon annan med som kunde stötta mig. Varje gång jag har behövt att prata med honom om hur jag känner så har jag velat kräkas. Hela kroppen vrider sig och orden fastnar i munnen, och jag är rädd att jag är oförberedd på vad han kommer fråga/vilja diskutera/vränga runt med mina ord.


Jag vill INTE prata i huset. Sitter vi på café eller liknande vill jag ju inte börja gråta publikt. Var kan man ses?

Samtidigt som någon jäkla röst inom mig är rädd... "Ska jag verkligen göra det här? Barnen då? Vad kommer hända med huset och allt? Vill du vara ensam resten av livet? Kommer du klara dig? Du förstör hans liv och därmed dina barns! Hur kommer dom att få det nu! Det är inte försent att hejda det här än...." Speciellt när han har sina goda sidor framme nu...

Jag ska lämna barnen sen och är så rädd för att han kommer försöka vilja "dra ur" mig nått svar igen. Jag har sagt att jag vill prata utan dom i närheten så det inte blir som förra gången när jag flydde ner i källaren
 
Nu på tisdag ska jag till min familjerådgivare igen. Han sa ju att han ville att vi kunde gå till någon, men när jag sa att jag hade kollat upp och den tid som fanns var den så vill han inte. För han vill först att vi ska prata om varför vi ska dit, ska vi dit för att försöka eller dit för att det är slut.


Så nu är tiden kommen. Han vill att vi ska skaffa barnvakt för att komma fram till vad "vi" vill med allt det här.

Så nu måste jag stålsätta mig för sista gången 💔 och jag vill bara gömma mig. Jag ville ju göra det här med någon annan med som kunde stötta mig. Varje gång jag har behövt att prata med honom om hur jag känner så har jag velat kräkas. Hela kroppen vrider sig och orden fastnar i munnen, och jag är rädd att jag är oförberedd på vad han kommer fråga/vilja diskutera/vränga runt med mina ord.


Jag vill INTE prata i huset. Sitter vi på café eller liknande vill jag ju inte börja gråta publikt. Var kan man ses?

Samtidigt som någon jäkla röst inom mig är rädd... "Ska jag verkligen göra det här? Barnen då? Vad kommer hända med huset och allt? Vill du vara ensam resten av livet? Kommer du klara dig? Du förstör hans liv och därmed dina barns! Hur kommer dom att få det nu! Det är inte försent att hejda det här än...." Speciellt när han har sina goda sidor framme nu...

Jag ska lämna barnen sen och är så rädd för att han kommer försöka vilja "dra ur" mig nått svar igen. Jag har sagt att jag vill prata utan dom i närheten så det inte blir som förra gången när jag flydde ner i källaren

Ta med någon. Vägra gå med på hans villkor. Det finns INGEN anledning att han ska få sätta reglerna. Har du nån vän eller förälder som kan stötta dig? Föreslå att ni träffas hemma hos en person som ger dig styrka och trygghet.
 
Vi har inte satt någon tid... Men kanske min familjerådgivare har svar på tisdag. Men han vill att vi pratar snarast.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
Svar
5
· Visningar
370
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
21 812
Senast: Whoever
·
Kropp & Själ Jag har köpt hus och flyttar in om några veckor och det har varit långdraget med massor av strul och oro. Jag kollade på huset 20 mars...
6 7 8
Svar
141
· Visningar
9 861
Senast: Inte_Ung
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
4 812

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattbilder #9
  • Uppdateringstråd 30
  • Guldfasanerna

Hästrelaterat

  • Kimblehook
  • Dressyrsnack 17
  • Födda -21

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp