Hela min kropp värker. Han vill fortfarande försöka. Jag är på jobbet och vill inte hem...
När vi skildes åt imorse levde han på hoppet att jag mådde så dåligt så jag borde förstå att jag har känslor kvar. Han ville bara kramas... Och trösta mig.
Han tänker också att jag brukar må sämre innan mens. Han vill att jag försöker en gång till, han tycker inte att jag har det.
Jag har bara SÅ ONT överallt. Och vill inte se barnen för tanken på att vi har det så och dom tänker att det är vardag förgör mig. Och tanken på att jag senare kanske har de halva deras liv