Hur börja skilja sig med småbarn?

[iNHALE]

Har inte varit delaktig i tråden men kan bara inflika lite kort gällande födelsedagar att ens födelsedag är inte den dagen man föddes, det är den dagen man firar. Att som barn bli firad och uppmärksammad väger tyngre än att det kanske inte sker på just rätt dag och barnen vet ju också varför. Man kan vända på det och se det som så att barnen får dubbla födelsedagsfiranden. Vem som råkar pricka in rätt kalenderdag är mindre viktigt för barnen.

 

[Red_Chili]

Har inte varit delaktig i tråden men kan bara inflika lite kort gällande födelsedagar att ens födelsedag är inte den dagen man föddes, det är den dagen man firar. Att som barn bli firad och uppmärksammad väger tyngre än att det kanske inte sker på just rätt dag och barnen vet ju också varför. Man kan vända på det och se det som så att barnen får dubbla födelsedagsfiranden. Vem som råkar pricka in rätt kalenderdag är mindre viktigt för barnen.

Precis.
Nu har mina föräldrar aldrig firat mig sådär jättemycket när jag fyllt år, men, standard under hela tiden från att jag gick i lågstadiet i skolan var att alla födelsdagsfiranden av klasskamrater av naturliga skäl blev på helger oavsett vilken veckodag som barnet fyllde år. M.a.o. vande jag mig tidigt vid att födelsedag är en dag, fira gör man när det passar och det viktiga blev som sagt var att det firades någon gång ungefär i anslutning till när man fyllde år, inte att det blev på exakt rätt dag.

 

[YlvaG]

Jag har precis hittat tråden. Läste första fem sidorna och senaste 7-10 sidorna. Och vill bara säga hur stolt jag är över dig som tog dig ur. Lämnade själv en väldigt destruktiv relation i somras och har först nu insett riktigt hur illa det var. Det har diskuterats skyddat boende för mig men dels har jag djur och dels tror jag inte att han faktiskt kommer ta mitt liv. Men för den sakens skull är dörrarna alltid låsta, det ska sättas upp kamera vid infarten och jag har en väska packad ifall jag måste dra.

Jag är bara så stolt över dig Och även jag är van vid att födelsedagar firades när det passade bäst, vilket aldrig var en vanlig vardag hos någon av föräldrarna.

 

[monster1]

Tack för era fina svar det tröstar!

Jag är ju ett bättre jag... Stundvis iaf.. ibland orkar jag inte hålla ihop än tyvärr.

Och det värker i hjärtat när jag ser att båda barnens födelsedagar är på hans veckor att inte vara där på morgonen... Förra året sa han "jag sätter larmet på 7:30(eller nått sånt)..."

Jag - fast sonen går ju alltid upp jättetidigt! Och vi måste ju fixa innan med frukostfika mm.

Han -Då får han väll vänta i sängen?

Och mitt hjärta gjorde så ont av tanken hur länge han skulle ligga där, kanske bli kissnödig och gå upp och se att ingen skulle hålla på med någgra förberedelser. Så... Gissa vem som gick upp och var vaken ifall att... Och som var klar med bricka,blomma osv och slagit in paketet kvällen innan? Sen kom han upp från källaren, luktade apa och sjöng... Sen gick han och lade sig igen.

Då firar du barnens födelsedag på veckan innan när du har dom så de får sin frukostfika på sängen. Samma med jul fira lillejul före eller efter julen då han har barnen. Två jular och två födelsedagar kommer de inte klaga över . Du slipper må dåligt av att de inte får den födelsedag du vill att de ska ha, för de har redan fått den hos dig.

 

[Fibusen]

Minns inte hur gamla barnen är, men barnen hr faktist möjlighet att välja boende tidigare än när dom blir myndiga. Min kusin har inte bott en natt hos sin pappa sen hon skulle fylla 12 tex. Fast föräldrarna egentligen skulle ha varannan vecka.

Jag själv separerade när sonen var 2,5, nu fyller han 10. Åren har gått fort, och i början visste jag inte alls hur jag skulle klara mig varannan vecka utan han, men det går. Och när han är här så är det 100%. När han är hos sin pappa så hinner jag med allt det ”tråkiga” så jag och sonen har mer tid när han kommer nästa gång.

Och julafton/födelsedag delar vi alltid på. Vi kör ett byte ungefär vid 15-tiden, är han hos mig så åker han dit på eftermiddagen, är han hos sin pappa så kommer han till mig på eftermiddagen. Vi frågar sonen varje år om han fortfarande vill dela dagen, och det vill han.

 

[Nahar]

Minns inte hur gamla barnen är, men barnen hr faktist möjlighet att välja boende tidigare än när dom blir myndiga. Min kusin har inte bott en natt hos sin pappa sen hon skulle fylla 12 tex. Fast föräldrarna egentligen skulle ha varannan vecka.

Jag själv separerade när sonen var 2,5, nu fyller han 10. Åren har gått fort, och i början visste jag inte alls hur jag skulle klara mig varannan vecka utan han, men det går. Och när han är här så är det 100%. När han är hos sin pappa så hinner jag med allt det ”tråkiga” så jag och sonen har mer tid när han kommer nästa gång.

Och julafton/födelsedag delar vi alltid på. Vi kör ett byte ungefär vid 15-tiden, är han hos mig så åker han dit på eftermiddagen, är han hos sin pappa så kommer han till mig på eftermiddagen. Vi frågar sonen varje år om han fortfarande vill dela dagen, och det vill han.

Ja, jag tror det är jätteviktigt att ge barnen möjlighet att välja själva och uttrycka sina önskningar och känslor. Mina föräldrar skiljdes när jag var liten och det som påverkat mest negativt var inte skilsmässan i sig utan alla beslut som togs över huvudet på mig, när familjen glömde fråga hur jag ville ha det.

 

[Blyger]

Bra att du skriver @Framtiden (eller det brukar i alla fall alltid hjälpa mig)

 

[Framtiden]

Bra att du skriver @Framtiden (eller det brukar i alla fall alltid hjälpa mig)

Nästan allt är citat av vad han säger i telefonsamtal. Jag måste bara spara allt på ett ställe... För dom gånger jag tvekar på om jag gjort rätt...

Trots allt han säger...

 

[Blyger]

Nästan allt är citat av vad han säger i telefonsamtal. Jag måste bara spara allt på ett ställe... För dom gånger jag tvekar på om jag gjort rätt...

Trots allt han säger...

Ja jag gissade också det, och håller med om att det kan vara bra att spara

Du har gjort rätt!

 

[Ullmerkott]

Kom ihåg att du inte är hans terapeut. Du är den sista som ska behöva lyssna på hans ältande.

 

[Javan]

Om du tvekar så har han fått chanser i mängder men inte förändrats alls!

Han kan inte en ens lämna dig ifred trots att du bett honom utan upprepade gånger kränker han dig i smått och stort. Jag tror första tråden jag läste var runt 2019/2020 ( innan denna då du backade och han lovade guld och gröna skogar). Inget har förändrats hos honom för han vill inte. Han tycker inget var problematiskt, för honom! Att du dog inombords och slet ihjäl dig var inget problem. Är det kärlek?

Har han skaffat ett jobb?
Flyttat ut?
Gett dig andrum?

Tre enkla saker som han inte ens försökt med.

Vad jag önskar att du fick läka ifred. Han är en varböld som inte fattar att enough is enough.

Dina barn får nu en förebild till mor! En som inte låter sig behandlas som hemhjälp och trampas på.

Min mamma gick ifrån min pappa när jag varc2,5 år pga alkohol. Hon är min idol!

 

[Acer]

Och återigen är det han, han, han och hans stackars känslor.

Tänkte säga det också. Det är bara jag jag jag jag, vad jag saknar, vad jag behöver, vad jag fick av dig. Urs. Så bisarrt självisk
Han behöver någon som riktigt dänger in det i hövvet på han. Gärna en stenhård psykolog.

Ts Du är inte hans terapeut!

 

[Framtiden]

Om du tvekar så har han fått chanser i mängder men inte förändrats alls!

Han kan inte en ens lämna dig ifred trots att du bett honom utan upprepade gånger kränker han dig i smått och stort. Jag tror första tråden jag läste var runt 2019/2020 ( innan denna då du backade och han lovade guld och gröna skogar). Inget har förändrats hos honom för han vill inte. Han tycker inget var problematiskt, för honom! Att du dog inombords och slet ihjäl dig var inget problem. Är det kärlek?

Har han skaffat ett jobb?
Flyttat ut?
Gett dig andrum?

Tre enkla saker som han inte ens försökt med.

Vad jag önskar att du fick läka ifred. Han är en varböld som inte fattar att enough is enough.

Dina barn får nu en förebild till mor! En som inte låter sig behandlas som hemhjälp och trampas på.

Min mamma gick ifrån min pappa när jag varc2,5 år pga alkohol. Hon är min idol!

Nej, han bor kvar i huset. Inget jobb så arbetslös i två år nu... Fast det var ju för min skull då.

 

[Nytant]

Nej, han bor kvar i huset. Inget jobb så arbetslös i två år nu... Fast det var ju för min skull då.

Vill inte trivialisera din upplevelse, men gud så skrattretande han är. Resonemanget. Inte nödvändigtvis arbetslösheten i allmänhet…fast i hans situation i synnerhet, jo, den med.

Sen håller jag med de som uppmuntrar dig att lägga din tid och energi på annat än att lyssna på honom. Förstår såklart att det kräver mycket av dig att sätta gränser gentemot honom också. Men om du kan avbryta honom lite tidigare varje gång och påminna dig själv om att det faktiskt inte är din skyldighet, ditt ansvar eller din uppgift så tror jag det är en bra sak för dig.

Med det sagt är du redan så grym och förtjänar fortsatt att du är riktigt stolt över dig själv! Tänk så mycket du åstadkommit

 

[Shaggy]

Nej, han bor kvar i huset. Inget jobb så arbetslös i två år nu... Fast det var ju för min skull då.

Skrattar givetvis inte åt dig utan åt hur patetisk han är.
Det här att han fortfarande inte skaffat sig ett jobb bevisar ju till 100% att han bara vill få tillbaka sin städerska och kassako så han kan fortsätta slira runt på sin räkmacka utan att ta ansvar .

 

[Otherside]

Nej, han bor kvar i huset. Inget jobb så arbetslös i två år nu... Fast det var ju för min skull då.

Inte för att det är ditt bekymmer ... men hur tänker han sig lösa den ekvationen nu när skilsmässan blir ett faktum? Hur ska han ta hand om sin tillvaro, rent praktiskt? Han kan ju inte ha kvar huset själv! Du store tid - vad gör han om dagarna, med sitt liv, sin tid??

 

[Nahar]

Inte för att det är ditt bekymmer ... men hur tänker han sig lösa den ekvationen nu när skilsmässan blir ett faktum? Hur ska han ta hand om sin tillvaro, rent praktiskt? Han kan ju inte ha kvar huset själv! Du store tid - vad gör han om dagarna, med sitt liv, sin tid??

Upphör aldrig att chockeras av hur många mansbäbisar det faktiskt finns därute.

 

[Milosari]

Alltså jag har inget tyskt påbrå men det första ordet som poppar upp är RAUS! Ut med honom, ut ur ditt liv och ut ur huset. Han har för tusan egna ben att stå på och det är dags att han börjar använda dem. Han behöver inte dig för sin överlevnad, du är hans privata rullstol och jäkligt nice to have men om hans ben fungerar så är det dem han ska använda. Glöm inte det.

 

[lilstar]

Vilket jävla dravel som kommer ur hans mun... Hur har han ens tid att kräkas ut sin mundiarré på dig när han just har hämtat barnen? Man hade ju kunnat tänka sig att de skulle vara första prio men istället tydliggör de väl hur jobbigt det är när han måste ta ansvar själv och då ringer han dig direkt

 

[Mineur]

Jag har plockat bort ett inlägg + tre citatsvar på TS förfrågan, då det av misstag slank med icke-fingerade namn vilket riskerar att skada en tredje part.

/Mod