Hur börja skilja sig med småbarn?

[Red_Chili]

Jag brukade få höra ”du låter mig inte få tycka om dig” när jag satte gränser mot honom. Som exempel på hur kontroll förklädd till omsorg kan se ut.

Annars är ju varianten "Du måste bara våga lita på att jag vill det bästa för dig. Det är klart det inte blir bra om du inte litar på någon utan tar för givet att andra är dumma!" Aldrig att man inte litar på dem för att de visat att man inte ska det. Nejdå, det är bara en dum fix idé som ställer till problem

 

[Shaggy]

Annars är ju varianten "Du måste bara våga lita på att jag vill det bästa för dig. Det är klart det inte blir bra om du inte litar på någon utan tar för givet att andra är dumma!"

Jisses vilket grandiost ego att tro att man vet bättre vad som är bäst för en annan fullt frisk vuxen människa

 

[RedQueen]

"Det händer alltid si eller så när du är ute med dom.... Kommer du ihåg den och den gången? Kan du klandra mig för att jag blir orolig och ringer för att se så du mår bra?"

Det enda han är genuint orolig för är att han förlorar kontrollen över dig, därför drar han upp gammalt som hänt för att låtsas som om att han alltid "räddat" dig, d.v.s. kontrollerat hur situationen ska komma att utvecklas till hans fördel.

Kom ihåg att om han sett dig som en person som han faktiskt älskat hade han aldrig använt barnen som maktmedel, förminskat dina känslor hela tiden, konstant inkräkta på dina gränser både fysiskt och psykiskt samt fixerat sig vid sex. Så gör en omogen tonårspojk som inte fått lära sig hur man uppför sig, inte en vuxen man(eller vuxen människa överlag).

Och du är en vuxen kvinna som inte vill vara ihop med en omogen vuxen som trivs med att vara kvar i tonåren.

 

[lilstar]

Hur känns det nu inför jul @Framtiden ? Det är en av de stora milstolparna att ta sig igenom. Har du stöd av familjen under julen?

 

[Otherside]

Jag undrar också, @Framtiden hur det går? Av alla helger på året måste detta vara den tuffaste i din situation. Men kanske också en dealbreaker?

Oavsett så önskar jag dig allt gott och all styrka under jul ochh nyår ... och, ja. resten av livet!

 

[SaraXX]

Jag undrar också. Snälla, snälla gå inte med på något familjegemensamt "bara för det det är jul"

 

[Framtiden]

Efter många (!) OM och MEN... Han har ringt oräkneliga gånger gällande jul, och hans nya "projekt" är nyår så blir det såhär...

Jag har ringt och tagit stöd av "min" familjerådgivare som jag nu varit hos i flera år... Och hon gav rådet att fast det är min vecka som kommer, så skulle vi enligt hur vi friat jul, fira hos hans familj. Så kör jag över barnen till den sidan av släkten. Och sen åker jag hem till min.

När han ringde och ville ta upp det igen så stålsatte jag mig och sa som hon hade sagt. Då blev han helt tyst.... Han tänkte nog ha en lång debatt. Sen sa han att han skulle hälsa från svärföräldrarna att jag har en stående inbjudan och att jag var välkommen att fira där. Det var väldigt jobbigt att höra... Jag har ju inget emot dom och fira där har aldrig varit jobbigt... Det är en sorg.

Nyår är ju under hans vecka och jag vet inte än hur jag ska tackla det. Jag är inbjuden till en bästa vän.. och min släkt såklart. Men självklart känns det att inte vara med barnen. Och jag vill ju träffa de. Men jag har skrivit upp mig på jobb så jag har annat att göra.

Men nej, det kommer fortfarande "bomber" och kommentarer. Jag är till och från helt däckad och energin går upp och ner. Som jag sagt tidigare vill jag bara vara 5 år framåt ibland. Han är så mycket i huvudet att jag vill ge upp... När jag tränar, tränar jag kanske vissa ställen mer "bara för att" för att han kanske kommenterat "jag förstod din medicinering var fel, för du tappar alltid musklerna dä är då" osv...

 

[Otherside]

Ditt framtida jag ser tillbaka på den här tiden som minnen. Jobbiga minnen men du är SÅ lättad -och stolt!- över att du fixade det. Och allt har blivit så, så mycket bättre och lättare och friare och....

Du är fantastisk!

 

[SaraXX]

Ja att förlora den andra släkten kan vara en sorg. Jag har kvar "mina" delvis, men saknar de stora släktträffarna osv.

 

[Shaggy]

Efter många (!) OM och MEN... Han har ringt oräkneliga gånger gällande jul, och hans nya "projekt" är nyår så blir det såhär...

Jag har ringt och tagit stöd av "min" familjerådgivare som jag nu varit hos i flera år... Och hon gav rådet att fast det är min vecka som kommer, så skulle vi enligt hur vi friat jul, fira hos hans familj. Så kör jag över barnen till den sidan av släkten. Och sen åker jag hem till min.

När han ringde och ville ta upp det igen så stålsatte jag mig och sa som hon hade sagt. Då blev han helt tyst.... Han tänkte nog ha en lång debatt. Sen sa han att han skulle hälsa från svärföräldrarna att jag har en stående inbjudan och att jag var välkommen att fira där. Det var väldigt jobbigt att höra... Jag har ju inget emot dom och fira där har aldrig varit jobbigt... Det är en sorg.

Nyår är ju under hans vecka och jag vet inte än hur jag ska tackla det. Jag är inbjuden till en bästa vän.. och min släkt såklart. Men självklart känns det att inte vara med barnen. Och jag vill ju träffa de. Men jag har skrivit upp mig på jobb så jag har annat att göra.

Men nej, det kommer fortfarande "bomber" och kommentarer. Jag är till och från helt däckad och energin går upp och ner. Som jag sagt tidigare vill jag bara vara 5 år framåt ibland. Han är så mycket i huvudet att jag vill ge upp... När jag tränar, tränar jag kanske vissa ställen mer "bara för att" för att han kanske kommenterat "jag förstod din medicinering var fel, för du tappar alltid musklerna dä är då" osv...

Bra att du stod på dig angående jul. I rättvisans namn borde du få nyår då men det kanske inte är värt att bråka om det i nuläget, för din egen sinnesfrids skull.
Jag förstår att du är däckad och hoppas på att han snart taggar ner. Ta hand om dig och stå rak och stolt för du gör ett superbra jobb

 

[lilstar]

Snyggt jobbat att stå på dig! Varje gång du gör det kommer det bli en procent enklare.
Nyår är kanske en bra övningshögtid att inte ha barnen. Det är bara en kväll och de klassiska nyårstrafitionerna är varken superstarka eller särskilt barnvänliga. Jul, midsommar och födelsedagar torde vara svårare.

 

[Framtiden]

Bra att du stod på dig angående jul. I rättvisans namn borde du få nyår då men det kanske inte är värt att bråka om det i nuläget, för din egen sinnesfrids skull.
Jag förstår att du är däckad och hoppas på att han snart taggar ner. Ta hand om dig och stå rak och stolt för du gör ett superbra jobb

Nej, det var så min rådgivare sa. Att lägga ner allt för att orka de här sex månaderna, och sen få jul nästa år när allt förhoppningsvis lugnat sig.

Ja, jag är helt slut faktiskt. Han håller på och det tar energi.... Men jag har stöd av familj och kvinnorgruppen och så.


Men där och då, I själva situationerna så är man ju bara just själv ... Och då är det svårt att tänka klart, precis som tidigare i tråden. Tyvärr

 

[Framtiden]

Var i Kvinnogruppsmöte igår. Det är snart jul.... Jag vet att jag inte är ensam. Vi bytte nummer med varandra, kramades och grät ihop.

Kunde inte sova inatt och tänkte fel på tiden och gick upp sjukt mycket tidigare än jag skulle. Men nu ska barnen upp

Suttit och läst tråden, IGEN.... Och lyssnar på podd för att stärka mig VARFÖR jag kommer vara utan barnen halva deras uppväxt

Men...
One foot Infront of the other babe,
One breath leads to another yeah,
Just keep moving...

 

[Cattis_E]

pp

Suttit och läst tråden, IGEN.... Och lyssnar på podd för att stärka mig VARFÖR jag kommer vara utan barnen halva deras uppväxt

Men...
One foot Infront of the other babe,
One breath leads to another yeah,
Just keep moving...

Jag vet inte vad som sägs i podden men jag tänker att att en mamma som mår bra kommer att ge barnen så mycket mer oavsett hur mycket tid du faktiskt är där.

Mår du bra, är närvarande, glad och trygg när du är i umgänge med dem kommer barnen att fortsätta må bra.

Kvalitet är bättre än kvantitet, även i umgänge med våra nära och kära.

 

[Roheryn]

Suttit och läst tråden, IGEN.... Och lyssnar på podd för att stärka mig VARFÖR jag kommer vara utan barnen halva deras uppväxt

Du kommer vara deras mamma HELA deras uppväxt och hela deras liv, oavsett om de bor hos dig varannan vecka eller mer eller mindre. Nu är min situation helt olik din på många sätt, men jag separerade från min dotters pappa när hon var 13 och hon bodde sedan halvtid hos mig, halvtid hos honom fram tills hon slutade gymnasiet. Och jag tycker att vår relation blev djupare och mycket bättre sedan jag och hennes pappa separerat. Delvis för att jag slapp "parera" honom (en del av det han gjorde och sa påminner en hel del om hur ditt ex beter sig), delvis för att hon blev äldre och mognare under den där tiden, men också för att det blev bara hon och jag, vi levde ett "närmare" liv de veckorna hon var hos mig. Så jag kan aldrig tycka att jag missat halva hennes tonårstid - jag var verkligen där HELA tiden även om hon inte bodde hos mig varje vecka!

 

[em-pirre]

Du kommer vara deras mamma HELA deras uppväxt och hela deras liv, oavsett om de bor hos dig varannan vecka eller mer eller mindre. Nu är min situation helt olik din på många sätt, men jag separerade från min dotters pappa när hon var 13 och hon bodde sedan halvtid hos mig, halvtid hos honom fram tills hon slutade gymnasiet. Och jag tycker att vår relation blev djupare och mycket bättre sedan jag och hennes pappa separerat. Delvis för att jag slapp "parera" honom (en del av det han gjorde och sa påminner en hel del om hur ditt ex beter sig), delvis för att hon blev äldre och mognare under den där tiden, men också för att det blev bara hon och jag, vi levde ett "närmare" liv de veckorna hon var hos mig. Så jag kan aldrig tycka att jag missat halva hennes tonårstid - jag var verkligen där HELA tiden även om hon inte bodde hos mig varje vecka!

Precis. Man kan kanske försöka tänka att förr fick föräldrarna typ 50/50 varje vecka, men nu blir det 100% en vecka och 0 en annan.

 

[Bulldoozer]

Att ha ett så krävande ex som jag hade (som jag misstänker att du har) innebar att mycket fokus togs bort från dottern när vi bodde ihop. När vi separerat kändes det som att jag hann se mitt barn på ett annat sätt än när jag bodde med hennes pappa eftersom han tog så mycket ork och energi och att vi hade så mycket småtjafs.

När du är färdig med skilsmässan så kommer jag öppna en flaska bubbel här hemma och skåla för dig @Framtiden ❤.

 

[Framtiden]

Tack för era fina svar det tröstar!

Jag är ju ett bättre jag... Stundvis iaf.. ibland orkar jag inte hålla ihop än tyvärr.

Och det värker i hjärtat när jag ser att båda barnens födelsedagar är på hans veckor att inte vara där på morgonen... Förra året sa han "jag sätter larmet på 7:30(eller nått sånt)..."

Jag - fast sonen går ju alltid upp jättetidigt! Och vi måste ju fixa innan med frukostfika mm.

Han -Då får han väll vänta i sängen?

Och mitt hjärta gjorde så ont av tanken hur länge han skulle ligga där, kanske bli kissnödig och gå upp och se att ingen skulle hålla på med någgra förberedelser. Så... Gissa vem som gick upp och var vaken ifall att... Och som var klar med bricka,blomma osv och slagit in paketet kvällen innan? Sen kom han upp från källaren, luktade apa och sjöng... Sen gick han och lade sig igen.

 

[Nytant]

Tack för era fina svar det tröstar!

Jag är ju ett bättre jag... Stundvis iaf.. ibland orkar jag inte hålla ihop än tyvärr.

Och det värker i hjärtat när jag ser att båda barnens födelsedagar är på hans veckor att inte vara där på morgonen... Förra året sa han "jag sätter larmet på 7:30(eller nått sånt)..."

Jag - fast sonen går ju alltid upp jättetidigt! Och vi måste ju fixa innan med frukostfika mm.

Han -Då får han väll vänta i sängen?

Och mitt hjärta gjorde så ont av tanken hur länge han skulle ligga där, kanske bli kissnödig och gå upp och se att ingen skulle hålla på med någgra förberedelser. Så... Gissa vem som gick upp och var vaken ifall att... Och som var klar med bricka,blomma osv och slagit in paketet kvällen innan? Sen kom han upp från källaren, luktade apa och sjöng... Sen gick han och lade sig igen.

Vad bra att du minns honom exakt som han är. Jag förstår verkligen att det gör ont att tänka på att du inte kommer vara där på födelsedagen. Men. Du kan ringa videosamtal och sjunga. Du kan skicka med barnen presenter som får öppnas på morgonen. Och ni kan fira i efterskott eller förskott, och då kan du fixa och förbereda precis på det sätt som passar dig och barnen bäst. Utan stress, utan frustration, utan en till förälder som bara tänker på sig själv.

 

[Bulldoozer]

Nu kommer jag inte ihåg hur gammal sonen är men barn är inte dumma, han lär väl inte ha superförväntningar på sin pappa då han vet hur det är. Sen kan du göra precis som ovanstående skriver och även bestämma en dag när ni firar honom hos dig.
I min syskonskara har födelsedagsfirande varit flytande, dvs rätt sällan firade man på rätt dag utan på helgen tex. Vi visste ju hur det låg till och förväntar oss inget extra på just födelsedagen om den inföll en veckodag. Det ingenting som vi reflekterat över och i min familj är det inte heller så viktigt att gratta varann på rätt dag.

Du kan ju förklara att eftersom han är hos pappa så firar vi din födelsedag den dagen istället på min vecka så att han vet att han får ett riktigt firande hemma hos dig sen som han kan se fram emot.