Sv: Hur blir man mer social?
Jag har läst mycket i tråden och känner igen mig så mycket av det du skriver, ösäkerheten på hur andra uppfattar mig när jag mött nytt folk, hur jag ska göra för att visa vem jag är så att det inte blir missförstånd.
De tankar jag får är att varför pressar du dig själv så hårt, varför är det du som måste ändra på dig för att passa in?
Varför har du beslutat dig för att hur du fungerar är det som inte är det normala, det verkar vara normalt för dig?
Att inte vilja var så mycket uppe i folk, att du inte dras till och trivs i stora folkgrupper, att inte ha ett driv att lära känna en massa nya människor.
Sen att du har mycket tvivel och osäkerhet och en önskan att vara en extrovert person när du klart och tydligt inte är det, det är krocken i det som gör att du mår dåligt, som gör att din självkänsla får en törn, som jag ser det.
Jag kanske är ute och cyklar men jag tycker att det kanske är något du kan fundera på i alla fall, om det är något du känner stämmer på dig?
Vi är alla olika i hur vi fungerar, skit i vad som är "normalt", hur andra fungerar och trivs med att vara, hur är du och hur funderar du och behöver vara för att må bra?
Dagens samhälle premierar de som är utåtriktade, det är det som är det rätta och sunda sättet att vara, men långt ifrån alla fungerar så och det är inget man kan jobba sig till att vara.
Nu säger jag inte att man ska stänga in sig och inte jobba med de sociala bitarna, utan att acceptera att det är så här jag fungerar, jag är en introvert och att vara för mycket uppe i folk tömmer mig på energi, tvärt emot en extrovert person som för energi av att umgås med folk.
Den här tycker jag är tankvärd:
Jag trodde i många år att jag hade social fobi, fick sen såmåningom den diagnosen också, fast jag inte tyckte den riktigt stämde längre.
Det har blivit mycket lättare sen jag erkänt för mig själv att ja jag är en introvert person och det har lett till jag tycker mycket mer om att umgås med folk nu än förut.
Därför att nu vet jag att det är så jag fungerar, att det tar ett tag innan jag känner mig hemma med folk och för att jag numera känner att jag har rätt att säga ifrån de dagar då jag inte orkar, eller att det är okej att gå hem tidigare om det kör slut på mig, det gör inte mig till en sämre människa och mina vänner, nära och kära förstår det.
Jag tror att det är bra för dig att du träffat din kille, han verkar vara så stöttande och förstående och det kommer säkert hjälpa dig att hitta dig själv hur du måste vara för att må bra, för att han kan vara din motvikt och få igång dig och utmana dig själv att kliva utanför din bekvämlighetszon.
