Var på klubben och gick DW-runda med hundarna. En kvinna, väldigt trevlig, kommer fram och undrar vad vi gör så stannar och pratar lite med henne. Förklarar att det är träning, att vissa tränar mer målmedvetet mot tävling men själv kör vi för att få lite fysisk träning och bygga lite muskler. Under tiden har min tik lagt sig ner, Staffystile med frambenen och bakbenen rakt ut, hon flämtar för det är varmt och ja, hon är säkert lite trött. Ser i ögonvrån en kille som står och blänger.
När vi fortsätter har vi hamnat lite efter de andra. Han skriker djurplågare efter mig, jag svarar Tack och fortsätter att gå. Han springer ikapp oss bakifrån och säger åt mig att stanna, jag fortsätter gå. Han säger att jag är en djurplågare, att han ska anmäla mig, att han ska ringa polisen, jag svarar att det får han gärna göra. Han vill veta vad jag heter, klassikern; varför plågar du dina hundar när det är du som borde träna. Han säger att han såg hur min hund kollapsade där borta, att det är dåligt för deras leder, att det är en fix idé jag fått. Att han har gått 2 km och är trött, hur tror jag då att mina hundar mår. Att de är törstiga, att de behöver dricka och jag pekar ut att de fått vatten, där, där och sen har vi nästa vattenpaus där framme. Han börjar slå sig själv i sidorna och skrika, frågar om han ska hålla fast mig så jag stannar. Jag fortsätter gå och det enda jag tänker är att rör han hundarna, då jävlar. Han följer efter mig minst 500 meter till våran sista vattenpausplats, där står redan flera personer och han går bara förbi, säger ingenting, tyst som en mus.
Tydligen är det bara viktigt att ge sig på "djurplågare" när det är en ensam tjej, när det är en grupp människor är det inte lika "viktigt" att säga något..