Hunduppdateringstråden del 19

[Tonto]

Idag ska jag låta Floki dra själv för första gången. Sambon tar och kör före med Tönten. Vi får väl se hur det går, Floki kan liksom inte höger och vänster så bra än. Måste väl börja någon gång om vi ska tävla innan vi dör.

 

[Tonto]

Jag tog Skrället till fysio första gången ikväll. Ville kolla igenom honom ordentligt nu när vi börjat träna agility mer seriöst. Han har ont i stora delar av kroppen, reaktioner bla i handleder, . Och ingen av oss har märk någonting. Fysion verkade själv lite förvånad över vad hon hittade för hans rörelser såg fina ut. Efter ett tag vill hon inte ena göra klart undersökningen utan sa bara veterinär.
Så nu sitter jag hemma i soffan och grinar ögonen ur mig och varvar worst case scenarion med funderingar hur länge han gått så här egentligen. Älskade lilla måndagsexemplaret

Vad tråkigt! Men vet du, jag hade precis samma problem med Tonto. Dom är så extremt duktiga på att dölja sina smärtor att det kan vara nästan omöjligt att se om det felas något. Åk till veterinären och få lite metacam till honom och så kör på med lite rehab så kommer det bli skitbra. (Har du t.ex. agria och deras tilläggsförsäkring så kan du be veterinären att skriva ett intyg på att han behöver massage/fysio så att det går på försäkringen.) Du har ju varit och sett till så att han får hjälp nu och det är det viktigaste! Förhoppningsvis så är det något som går att fixa!

 

[Silver Girl]

Tydligen har hundar ett två-års-trots...

Var så glad att min vovve började kännas vuxen, kommer på inkallning, spökperioden över m m. Börjat träna fortsättningsklass i rally och det har gått bra så jag var anmäld till en tävling. Sista två veckorna har hon börjat sticka vid träning när hon är lös. Inte långt, bara några meter - "ska bara kolla en sak här", ungefär. Eller bara måste rulla sig helt plötsligt (händer bara på träning). Mina träningskompisar som är mer erfarna hundägare ler lite överseende och säger "hon är väl ungefär två nu?"
Avbokat tävlingen, ingen idé om vi ändå blir diskade, och nu kör vi två skyltar - lek - fem skyltar - lek osv igen för att hon inte ska tappa fokus.

Men hon är såklart ändå världens bästa hund! Och vi har egentligen ingen brådska upp i klasserna.

 

[Bulldoozer]

@Silver Girl Haha, två-års trots vet jag inte men Nessie blev lite svajig att ha lös när hon närmade sig två så hon har i princip gått kopplad ute ett par månader nu. Nu har jag haft henne lös lite mer där det bra uppsikt och det verkar lovande men jag litar inte hundra på henne än. Nike hade också en period där när hon närmade sig två då det blev koppel på och nu går hon jämt lös (3,5 år). Nessie går tack och lov utmärkt att träna ändå även lös med störningar men hon uppfattade lösa promenader som verkligen "lösa" och öronen stängdes av nån gång när matte ropade så då blev det koppeltvång tillsvidare.

 

[Tonto]

Floki var så duktig! Vi fick även tillfälle att träna på omkörningar, speciellt på knäppisen som typ sprang närmare hundarna när vi hade tänkt åka förbi. Jag tjoade till på gott avstånd och saktade ner farten, då tittar joggaren på oss, väjer ut mitt i vägen, mot den sidan vi var på och börjar springa slalom fram och tillbaka. Hundarna är dock obrydda så dom joggade förbi.

 

[Migo]

Man kan säga att jag har händerna fulla just nu. Dels har höstslakten börjat, dels är det full fart med träningen med alla mina fem unghundar och dels har jag brorsan Affe här en vecka för träning igen. Det betyder ju så klart inte att verksamheten är på paus, nejdå, lektioner har jag som vanligt. Idag har jag kört 11 hundar... Tur jag har mycket får!

Njuter av att ha en så stabil och trevlig flock - en hund mer eller mindre märks inte alls, och alla håller sig hos mig även när vi går i skogen. Lyx!

Det är så kul att ha alla fem bröderna igång nu, de är så lika och samtidigt så olika, en fantastisk erfarenhet!

 

[linnsan]

Gripa och jag tävlade i onsdags och det gick väl både bra och dåligt. Vi har hamnat i någon ond cirkel de senaste veckorna där jag blir nervös och frustrerad, vilket gör henne frustrerad så hon skäller, vilket gör mig mer frustrerad och irriterad, vilket gör henne mer frustrerad Tycker även vi har tappat en del i relation och kontakt. Så ska nu bara bestämma mig för att HA KUL och försöka sluta ha sådan prestationsångest. Har inte alls samma lust till träning som för bara några veckor sedan...

Iaf. På tävlingen fick vi 148,5 p. Hon gjorde vad hon skulle men gav skall när jag lämnade för inkallning, apport och något mer. Jag var sjukt nervös och det hjälpte ju verkligen inte... Däremot fick jag beröm för att jag ändå behöll lugnet när hon gick igång, så hon inte gick igång ännu mer.

Men ja. Nu ska jag mest fokusera på relation faktiskt. Och sluta ta allt på så stort allvar när jag anmält mig till tävling. Det tar ju verkligen död på träningslusten

 

[linnsan]

Idag har vi cyklat 1 mil. Tror det är bra för Viggo att verkligen få rasa ur sig nu när Gripa löper. Men snart är löpet över iaf
Kanske blir antingen en längre promenad, lite träning eller en kortare cykeltur ikväll också. Eller så slappar vi bara

 

[attheedge]

Gripa och jag tävlade i onsdags och det gick väl både bra och dåligt. Vi har hamnat i någon ond cirkel de senaste veckorna där jag blir nervös och frustrerad, vilket gör henne frustrerad så hon skäller, vilket gör mig mer frustrerad och irriterad, vilket gör henne mer frustrerad Tycker även vi har tappat en del i relation och kontakt. Så ska nu bara bestämma mig för att HA KUL och försöka sluta ha sådan prestationsångest. Har inte alls samma lust till träning som för bara några veckor sedan...

Iaf. På tävlingen fick vi 148,5 p. Hon gjorde vad hon skulle men gav skall när jag lämnade för inkallning, apport och något mer. Jag var sjukt nervös och det hjälpte ju verkligen inte... Däremot fick jag beröm för att jag ändå behöll lugnet när hon gick igång, så hon inte gick igång ännu mer.

Men ja. Nu ska jag mest fokusera på relation faktiskt. Och sluta ta allt på så stort allvar när jag anmält mig till tävling. Det tar ju verkligen död på träningslusten

Känner så väl igen det, men det är skitsvårt att släppa prestationskraven Saliga Pästos var precis likadan, känslig som få och frustration födde frustration som sedan blev en djup spiral... på någon månad förstörde jag massor som sedan tog flera år att jobba tillbaka. Märktes bara i lydnaden, i allt arbete där hon fick jobba mer självständigt var det inga problem. Så dina tankar om att bara ha kul och bygga relation igen känns helt rätt

 

[nejlica]

Har visst skaffat mig en apporterande fågelhund. Hur går man tillväga nu? Varken jag eller sambon jagar, men jag känner att hon nog skulle vara till stor nytta i ett jaktlag. Kan man hyra ut henne dyrt tror ni?

 

[linnsan]

Känner så väl igen det, men det är skitsvårt att släppa prestationskraven Saliga Pästos var precis likadan, känslig som få och frustration födde frustration som sedan blev en djup spiral... på någon månad förstörde jag massor som sedan tog flera år att jobba tillbaka. Märktes bara i lydnaden, i allt arbete där hon fick jobba mer självständigt var det inga problem. Så dina tankar om att bara ha kul och bygga relation igen känns helt rätt

Ja det är verkligen skitsvårt att släppa. Vi har verkligen fött varandras frustrationer nu. Dock är det inte i all träning. Men så fort jag känner att "Nu MÅSTE det funka" så kommer frustrationen direkt.

Och ja, likadant här så har det kommit och blivit värre snabbt på bara några få veckor..
Men ska försöka jobba med mig själv och bara ha kul igen. Annars kan man ju skita i det känner jag

 

[Killaloe]

Visa bifogad fil 19167
Har visst skaffat mig en apporterande fågelhund. Hur går man tillväga nu? Varken jag eller sambon jagar, men jag känner att hon nog skulle vara till stor nytta i ett jaktlag. Kan man hyra ut henne dyrt tror ni?

Tror hon skulle kunna komplettera Floyd rätt bra på jakterna - tror inte du @AraSlei ?!

 

[Killaloe]

Hos oss har vi haft stora bad-dagen med rakning och allmänt pälsfix. Jag står inte särskilt högt i kurs sedan jag spolade vatten på huvudet, kallade Svansson för Stig-Helmer och dessutom skrattade åt hans fula frisyr som jag själv klippt Dessutom hindrade jag Svansson från att äta upp vartenda äpple han hittade på promenaden Den här tiden på året är verkligen kämpig när en har en hund som vill äta exakt allt han hittar ute (både för mig och för honom). Men, jag ser ännu mindre fram emot när svampen börjar bli riktigt rutten och någon (inte jag!) tycker att det är en lämplig sysselsättning att rulla sig så fort han får möjligheten.

 

[Fisherling]

Gripa och jag tävlade i onsdags och det gick väl både bra och dåligt. Vi har hamnat i någon ond cirkel de senaste veckorna där jag blir nervös och frustrerad, vilket gör henne frustrerad så hon skäller, vilket gör mig mer frustrerad och irriterad, vilket gör henne mer frustrerad Tycker även vi har tappat en del i relation och kontakt. Så ska nu bara bestämma mig för att HA KUL och försöka sluta ha sådan prestationsångest. Har inte alls samma lust till träning som för bara några veckor sedan...

Iaf. På tävlingen fick vi 148,5 p. Hon gjorde vad hon skulle men gav skall när jag lämnade för inkallning, apport och något mer. Jag var sjukt nervös och det hjälpte ju verkligen inte... Däremot fick jag beröm för att jag ändå behöll lugnet när hon gick igång, så hon inte gick igång ännu mer.

Men ja. Nu ska jag mest fokusera på relation faktiskt. Och sluta ta allt på så stort allvar när jag anmält mig till tävling. Det tar ju verkligen död på träningslusten

Kom tillbaka när domare och tävlingsledare får stå och trösta och peppa dig för du står och grinar över att hunden bara vill sticka från planen och inte ha med dig att göra

Prestationsångest kan verkligen förstöra. Det positiva är att jag lärde mig extremt mycket av den tävlingen.

 

[linnsan]

Kom tillbaka när domare och tävlingsledare får stå och trösta och peppa dig för du står och grinar över att hunden bara vill sticka från planen och inte ha med dig att göra

Prestationsångest kan verkligen förstöra. Det positiva är att jag lärde mig extremt mycket av den tävlingen.

Haha jag hoppas att jag slipper det
Men då har jag lite hopp inför framtiden iaf

Ja det kan ju verkligen det...

 

[Fisherling]

Haha jag hoppas att jag slipper det
Men då har jag lite hopp inför framtiden iaf

Ja det kan ju verkligen det...

You're welcome

Det är ett aber. Det var därför jag tävlade rally först, en sport jag inte bryr mig speciellt mycket om. För att träna på att tävla. Jag var ett vrak.
Jag har kommit väldigt långt sen dess

 

[AraSlei]

Tror hon skulle kunna komplettera Floyd rätt bra på jakterna - tror inte du @AraSlei ?!

Absolut!

 

[AraSlei]

Ja det är verkligen skitsvårt att släppa. Vi har verkligen fött varandras frustrationer nu. Dock är det inte i all träning. Men så fort jag känner att "Nu MÅSTE det funka" så kommer frustrationen direkt.

Och ja, likadant här så har det kommit och blivit värre snabbt på bara några få veckor..
Men ska försöka jobba med mig själv och bara ha kul igen. Annars kan man ju skita i det känner jag

Om det är till någon tröst har vi också det problemet.
Floyd är ju min spegel typ, vilket inte är så bra i sådana lägen

 

[russinbulle]

Alltså min Skalman är en fantastisk kille
Han kan vara brötig mot vissa hundar, men mot osäkra hundar är han guld värd.
Hans lillebror (stora lillebror - större än Skalman) kom hit idag - på stela ben, muttrandes långt nere i halsen med svansen spikrakt upp. Det skulle kunna misstolkas av många, men inte av Skalman. Han släppte in honom på sitt revir. Jag hade delat av trädgården med kompostgallet så dom fick gå där och kika först på varsin sida. Sen tog jag lillebror i koppel och öppnade. Skalman gick fram och tänkte hälsa artigt, men lillebror muttrade surt och stelbent och ville inte - då backade Skalman och satte sig lugnt Jag släppte lillebror och samma sak där. Skalman vill hälsa, lillebror muttrar och går undan och Skalman håller då avstånd.
Sen tog jag en promenad med alla tre. Lillebrodern ville stressa och kuta före mig och rammade då Skalman och se den gubben gick inte - man är banne mig inte oartig, så där fick han en tillsägelse av Skalman. Och lillkillen backade. Lite småtjafs vid ett annat ställer där lillebror ville kasta sig fram där den bor en tik och det blev lätt bråk, men sen blev det sansat....eller nåja, lillebrodern hördes i hela skogen pga orättvisan av att storebror fick gå lös och inte han

Under dagen sen fick gå i varsin del av trädgården och efter den längre kvällspromenad så släppte jag ihop dom - och då lektes det Skalman visade att det finns regler här, men lillebror hade då visat en helt annan sida och själv sökt kontakt med en helt annan och mjuk uppsyn. Så det ska nog gå bra det här.
Nu ska jag bara få grabben att lugna ner sig lite när vi är ute och inte vara på tårna hela tiden. Han är både spökig (huga för spegelbilder) och testosteronstinn där tikar står högt i kurs, men inte hanar. Så jag får nog livat ett tag

 

[Raderad medlem 94602]

Känner så väl igen det, men det är skitsvårt att släppa prestationskraven Saliga Pästos var precis likadan, känslig som få och frustration födde frustration som sedan blev en djup spiral... på någon månad förstörde jag massor som sedan tog flera år att jobba tillbaka. Märktes bara i lydnaden, i allt arbete där hon fick jobba mer självständigt var det inga problem. Så dina tankar om att bara ha kul och bygga relation igen känns helt rätt

Jag tycker det är klassiskt att det är just i lydnaden sånt märks. Mamma Mu och maken hade samma problem. Han har galet dåliga tävlingsnerver. Eller ja, han har inga alls.
I lydnaden jobbar de ju så nära föraren så det är väl därför. I skyddet och spåret har hon annat än husse att fokusera på. Helga verkar dock skita i husses nerver. Det bådar gott