Hunduppdateringstråden del 17

[linnsan]

Det är så tacksamt med hundar som kan slappa utan några som helst problem. Söndag och måndag gjorde vi inte annat än rastningsrundor och det har varit lugnt trots att daghundarna är här. Såg mest ut såhär:

Idag har vi tagit det lugnt ända tills ikväll då Gripa fick lite simträning samt lydnad. Gick riktigt fint och positionen i fotgåendet var mycket mera stabil Hon har ju glidit fram lite och då tränger hon så mycket att jag nästan snubblar på henne

 

[Red_Chili]

Såg att det är 10% rabatt på vaccinationer hos närmsta veterinären den här veckan, och det är dags för Aysu nu... Och egentligen båda två om vi nu ska till Danmark i sommar... Dags att leta fram pappren kanske!

 

[Raderad medlem 94602]

Mamma Mu är mycket bättre i sin rygg. Nu kan hon bajsa klart på 2 försök mot 15, hon kan kröka ryggen mycket bättre vid bajsning (fattar inte att jag sitter och skriver sånt här ) och hon springer utan att resa raggen. Dock är styrkan i bakkärran fortfarande liten och hon kan inte hoppa högre än ca 50-60 cm och det med fart och ansatts. Krumilurpillren gjorde susen.
Criga är i höglöp. Otroligt nog funkar hon och Mamma Mu otroligt fint ihop. Vet inte vad som flugit i "Mu" som är både rar och lekfull mot Criga
Men fy till att blöda. Jag har aldrig sett ett sånt blodbad från en löptik. Här ser ju ut som en mordplats! Criga själv är helt oberörd. Samma glada och fartfyllda vovve.

 

[machafuko]

Mamma Mu är mycket bättre i sin rygg. Nu kan hon bajsa klart på 2 försök mot 15, hon kan kröka ryggen mycket bättre vid bajsning (fattar inte att jag sitter och skriver sånt här ) och hon springer utan att resa raggen. Dock är styrkan i bakkärran fortfarande liten och hon kan inte hoppa högre än ca 50-60 cm och det med fart och ansatts. Krumilurpillren gjorde susen.
Criga är i höglöp. Otroligt nog funkar hon och Mamma Mu otroligt fint ihop. Vet inte vad som flugit i "Mu" som är både rar och lekfull mot Criga
Men fy till att blöda. Jag har aldrig sett ett sånt blodbad från en löptik. Här ser ju ut som en mordplats! Criga själv är helt oberörd. Samma glada och fartfyllda vovve.

Blodbad, jippie. Bra, nu peppar du mig lite att ta en hane. Är bara van med tikar som knappt blöder alls

 

[Bexzor]

Fick bakläxa igår att jag är för tjatig speciellt med ordet nej, min fråga är därför - när använder ni er av ordet nej? Vi har nämligen använt det till att korrigera något fel, tex om han drar, börjar studsa, gör sig klar för att hoppa över staketet, går emot andra hundar osv. Vi använder också mycket "häråt" eller "här" för att få honom att gå till det hållet vi tänkt.. Han är ju mest lös på stora ytor, så han är van att bli röstkorrigerat även på håll.
Hur tänker man om som ägare/förare bara för att man ska vara mer tyst när kopplet är på ? Det är ju liksom sällan på, och när det är på så är det långlina med samma träningsätt (dvs rösten styr hunden)

 

[Red_Chili]

Fick bakläxa igår att jag är för tjatig speciellt med ordet nej, min fråga är därför - när använder ni er av ordet nej? Vi har nämligen använt det till att korrigera något fel, tex om han drar, börjar studsa, gör sig klar för att hoppa över staketet, går emot andra hundar osv. Vi använder också mycket "häråt" eller "här" för att få honom att gå till det hållet vi tänkt.. Han är ju mest lös på stora ytor, så han är van att bli röstkorrigerat även på håll.
Hur tänker man om som ägare/förare bara för att man ska vara mer tyst när kopplet är på ? Det är ju liksom sällan på, och när det är på så är det långlina med samma träningsätt (dvs rösten styr hunden)

Jag använder det enbart när Ebrah ska försöka brottas med Aysu på promenad eller om Aysu försöker stjäla mat från bänkar (en ovana hon lagt till med senaste veckorna). Det används inte för att korrigera, utan mer som information och efterföljs alltid(!) av beröm när hundarna avbryter beteendet. I alla andra tillfällen försöker jag att förklara för hunden vad den ska göra istället för vad den inte ska göra.

Exempel på hur jag gör annars:
Sprattel i koppel, då ges kommando för att gå fint eller gå rakt framåt.
Få för sig att springa iväg åt olämpligt håll lös - inkallning eller "kom åt mitt håll" (beroende på situation)
Gå mot andra hundar - inkallning eller gå framåt (beroende på var andra hunden är i förhållande till oss)
Hopp och bus inomhus - gå och lägg dig.

Jag är mer noga med att berömma hundarna när de gör rätt än att korrigera när de gör fel. Hundarna lär sig snabbast då och hundägandet blir tusen gånger trevligare. Jag försöker också göra det lätt för hundarna att göra rätt genom att på trevligt sätt lära dem sådant som är bra att kunna och försöka förhindra att de alls kommer i situationer där de kan "välja fel". Efter att jag började tänka så, så har jag fått gladare hundar, lättare hundägande och lyckats lära dem en mängd saker som jag trodde att knappt var möjligt.

 

[Bulldoozer]

@Bexzor Använder nej rätt sällan nuförtiden då det sällan ger nån större effekt om man använder det hela tiden. Typ äta okänt äckel på marken "nej", annars använder jag mest andra ord som "ner" när de hoppar, gå mot andra hundar är ju bara att kalla in hunden igen, dra i koppel = ge fot kommando. Istället för att säga nej så ger jag ett kommando för vad jag önskar att mina hundar ska göra istället och kan då berömma/belöna dem när de gör rätt.


Har dock funderat med det här med att låta bli att värdeladda hundens namn negativt vilket, på valpkurserna ville de inte att man säger "Fido fy!" eller "Nej Fido!" Rent praktiskt med tre hundar så använder jag konstant hundens namn innan så hundarna vet vem det gäller, vare sig det positivt eller negativt. Utom när man såklart tränar dem enskilt men i all sorts vardagsliv så blir det "Nike kom", "Nano varsågod", "Nessie ner" osv. Hur gör ni andra med en hundflock?

 

[BornAgain]

Ja, jo, jag är givetvis medveten om att brukshundklubbarna är ideella. Privata alternativ behöver bara inte alls vara bättre. Kvalitén på instruktörsutbildningar varierar ju något enormt. Du skriver ju själv att "med vanan kommer verktygen", då spelar det väl visst roll vilken typ av hundar som finns på kurserna?

I agility finns det väl bestämda maxhöjder för varje klass, och i Nosework ingår det att vissa dofter är på höjd. Det har ju ingenting med att göra att kursen ges på just en brukshundklubb?

I tävlingsformen agility finns mått på hindren - i träning är det få som håller dem. Jag har varit på träningar på brukshundsklubben där jag har haft den enda xs. Ett par hundar har varit medel och de flesta xl (>43cm) - vilket innebär att max hinderhöjd varierar från 20 till 60 cm om vi nu skulle tävla. I längdhindren blir skillnaderna ännu markantare. Ofta anses 30-35 cm som en bra kompromiss (vilket jag anser oftast är en lämplig höjd xl att träna på). På vår brukshundsklubb kan hindren inte sättas under 20 cm - tränar jag där måste min hund således alltid TRÄNA på de högsta höjderna han skulle kunna råka på på tävling. Ingen (vettig) tränar de stora bara på 60 cm. Den privata jag tränat för sätter ofta hindren på 5 cm för xs/s och tom m/l åtminstone när eleverna tränar svårare linjer.

Likaså Nosework på tävling får gömmorna sitta på 150 cm resp 180 cm beroende på klass - men då ska hunden ofta kunna nå gömma genom att t.ex. gå upp på en stol (intressant hur den regeln ska tolkas). Det innebär inte ett obligatorium att man alltid måste göra höga gömmor på träning - i synnerhet inte om det handlar om nybörjare. Under nybörjarfasen anser jag att man gör saker lätta för hundarna - att komma med en liten hund och 80% av gömmorna sitter på 50-100 cm anser inte jag är att göra det lätt för dem. De höga gömmorna ska naturligtvis förekomma på träning också, men det är inte första steget och kan aldrig vara det enda.

Återigen på hästträning - ingen (vettig) skulle ha samma hinderhöjd/avstånd för en b-ponny som för en storhäst om man slängde upp hindren på eller över maximala tävlingshöjder och/eller hade ovana hästar/ryttare.

Agilityträningen jag beskrev ovan är också vad jag menar med att det inte handlar om vilka hundar som är på träningen. Där hade vi hundar 25 cm till 55+; men inte var det ett tecken på en bra träning för alla. Där hade det varit bättre med fler grupper (om man hade haft tillräckligt många elever). Och det ser likadant ut på flera ställen - vilket några privata i och runt Stockholm slår mynt av genom att ha småhundsträningar inom flera discipliner.

Jag gillar trots det brukshundsklubbarna och folkrörelsetanken.

 

[Fruentimber]

I tävlingsformen agility finns mått på hindren - i träning är det få som håller dem. Jag har varit på träningar på brukshundsklubben där jag har haft den enda xs. Ett par hundar har varit medel och de flesta xl (>43cm) - vilket innebär att max hinderhöjd varierar från 20 till 60 cm om vi nu skulle tävla. I längdhindren blir skillnaderna ännu markantare. Ofta anses 30-35 cm som en bra kompromiss (vilket jag anser oftast är en lämplig höjd xl att träna på). På vår brukshundsklubb kan hindren inte sättas under 20 cm - tränar jag där måste min hund således alltid TRÄNA på de högsta höjderna han skulle kunna råka på på tävling. Ingen (vettig) tränar de stora bara på 60 cm. Den privata jag tränat för sätter ofta hindren på 5 cm för xs/s och tom m/l åtminstone när eleverna tränar svårare linjer.

Likaså Nosework på tävling får gömmorna sitta på 150 cm resp 180 cm beroende på klass - men då ska hunden ofta kunna nå gömma genom att t.ex. gå upp på en stol (intressant hur den regeln ska tolkas). Det innebär inte ett obligatorium att man alltid måste göra höga gömmor på träning - i synnerhet inte om det handlar om nybörjare. Under nybörjarfasen anser jag att man gör saker lätta för hundarna - att komma med en liten hund och 80% av gömmorna sitter på 50-100 cm anser inte jag är att göra det lätt för dem. De höga gömmorna ska naturligtvis förekomma på träning också, men det är inte första steget och kan aldrig vara det enda.

Återigen på hästträning - ingen (vettig) skulle ha samma hinderhöjd/avstånd för en b-ponny som för en storhäst om man slängde upp hindren på eller över maximala tävlingshöjder.

Agilityträningen jag beskrev ovan är också vad jag menar med att det inte handlar om vilka hundar som är på träningen. Där hade vi hundar 25 cm till 55+; men inte var det ett tecken på en bra träning för alla. Där hade det varit bättre med fler grupper (om man hade haft tillräckligt många elever). Och det ser likadant ut på flera ställen - vilket några privata i och runt Stockholm slår mynt av genom att ha småhundsträningar inom flera discipliner.

Igen - jag ser inte vad just brukshundklubbar har med saken att göra, eller varför du antar att det skulle fungera likadant på andra brukshundklubbar för att din egen inte har hinder som går under 20 cm. Att det är så på den du tränar på betyder ju inte att det skulle vara praxis inom SBK. Eller menar du att agility-hinder och Nosework-träningen med gömmor på en meter ser likadan ut inom brukshundklubbarna runt om i Sthlm?

 

[BornAgain]

Igen - jag ser inte vad just brukshundklubbar har med saken att göra, eller varför du antar att det skulle fungera likadant på andra brukshundklubbar för att din egen inte har hinder som går under 20 cm. Att det är så på den du tränar på betyder ju inte att det skulle vara praxis inom SBK. Eller menar du att agility-hinder och Nosework-träningen med gömmor på en meter ser likadan ut inom brukshundklubbarna runt om i Sthlm?

Nu svarade jag på ditt påstående om att det fanns fasta höjder på Nosework och Agility och att detta var skälet till att kurserna på SBK passade oss illa.

PS jag har gått på flera brukshundsklubbar - med nuvarande hund och med min förra. Jag har sett den vilda blandningen av hundar på valpkurser och den relativt homogena massa som fortsätter (återigen: logiskt om målet är tävling då vissa raser/format har det lättare). Jag har också gått privata kurser och mött deltagare med udda eller små hundar (vilket dels visar att jag inte är ensam om mina upplevelser, dels visar att det finns ägare till sådana hundar som är intresserade av att satsa på träning).

 

[Fruentimber]

Nu svarade jag på ditt påstående om att det fanns fasta höjder på Nosework och Agility och att detta var skälet till att kurserna på SBK passade oss illa.

PS jag har gått på flera brukshundsklubbar - med nuvarande hund och med min förra. Jag har sett den vilda blandningen av hundar på valpkurser och den relativt homogena massa som fortsätter (återigen: logiskt om målet är tävling då vissa raser/format har det lättare). Jag har också gått privata kurser och mött deltagare med udda eller små hundar (vilket dels visar att jag inte är ensam om mina upplevelser, dels visar att det finns ägare till sådana hundar som är intresserade av att satsa på träning).

Men igen - det betyder ju liksom inte att det är praxis inom SBK att ha det så, t ex med hinder som inte går ner under 20 cm. Det har liksom inte med SBK att göra? Jag förstår inte varför du drar den parallellen.

Vi har inga homogena grupper som fortsätter. Inom allmänlydnad grund och allmänlydnad fortsättning är det fortfarande väldigt blandat, både vad gäller raser och storlek på hundarna. Beroende på andra kurser som t ex brukslydnad, spår etc tenderar det bli mer homogent, men det har knappast att göra med att det är en brukshundklubb, utan intresset hos hundägarna. Det är liksom sällan man skaffat sig en thai ridgeback för att satsa på tävlingslydnad, till exempel. Det ser precis likadant ut hos de privata jag har gått hos; blandade valp- och allmänlydnadskurser, mer homogent när det kommer till "specialkurser". Inom nosework är blandningen stor också.

Förlåt men jag fattar fortfarande inte varför du liksom drar parallellen att det bara är brukshundar på brukshundklubbar eller att instruktörerna bara skulle ha erfarenhet av sådana hundar. Det kanske stämmer för din klubb, men det är verkligen långt ifrån verkligheten på min egna.

 

[BornAgain]

Det jag besvarade var detta citat från dig "I agility finns det väl bestämda maxhöjder för varje klass, och i Nosework ingår det att vissa dofter är på höjd. Det har ju ingenting med att göra att kursen ges på just en brukshundklubb? " 20 cm hindret var bara en illustration. Det var dumt att ta med det eftersom det bara förvirrade dig. Men det är ju jättebra att din klubb höjer och sänker för alla ekipage efter tävlingsreglementet. Kudus till dem!

De som är instruktörer på brukshundsklubben är oftast de som är aktiva på brukshundsklubben = de som tävlar = de som har en viss typ av hundar Och det är ideellt. (Detta är min erfarenhet - ni kanske hyr in era instruktörer)

Jag upplever att de privata är en större blandning, och som dessutom ofta också ägnar mer tid till hundar än de ideella kan. Deras fokus blir ett annat (träna hund=deras jobb). De ger samma kurser oftare (=större möjlighet för dem att bottna i materialet). De ger samma kurser oftare (=större möjligheter för mig som kund att ta referenser).

Sedan finns det naturligtvis jätteduktiga människor som ägnar sig på deltid åt något och klåpare som får betalt på heltid. Och det finns det mycket jag SKULLE gå till SBK till (t.ex. om jag ville träna tävlingslydnad med en hund i knähöjd eller högre) - eftersom jag där skulle utgå ifrån att deras erfarenhet var mer relevant.

Jag är besviken på en kurs, men såg en förklaring/ett försvar i att den gavs ideellt. Me bad. End of discussion.

 

[Fruentimber]

Det jag besvarade var detta citat från dig "I agility finns det väl bestämda maxhöjder för varje klass, och i Nosework ingår det att vissa dofter är på höjd. Det har ju ingenting med att göra att kursen ges på just en brukshundklubb? " 20 cm hindret var bara en illustration. Det var dumt att ta med det eftersom det bara förvirrade dig. Men det är ju jättebra att din klubb höjer och sänker för alla ekipage efter tävlingsreglementet. Kudus till dem!

De som är instruktörer på brukshundsklubben är oftast de som är aktiva på brukshundsklubben = de som tävlar = de som har en viss typ av hundar Och det är ideellt. (Detta är min erfarenhet - ni kanske hyr in era instruktörer)

Jag upplever att de privata är en större blandning, och som dessutom ofta också ägnar mer tid till hundar än de ideella kan. Deras fokus blir ett annat (träna hund=deras jobb). De ger samma kurser oftare (=större möjlighet för dem att bottna i materialet). De ger samma kurser oftare (=större möjligheter för mig som kund att ta referenser).

Sedan finns det naturligtvis jätteduktiga människor som ägnar sig på deltid åt något och klåpare som får betalt på heltid. Och det finns det mycket jag SKULLE gå till SBK till (t.ex. om jag ville träna tävlingslydnad med en hund i knähöjd eller högre) - eftersom jag där skulle utgå ifrån att deras erfarenhet var mer relevant.

Jag är besviken på en kurs, men såg en förklaring/ett försvar i att den gavs ideellt. Me bad. End of discussion.

Problemet är att du skriver som att det skulle gälla brukshundklubbar generellt, vilket alltså inte stämmer med min uppfattning av de klubbar jag själv är verksam i och har besökt. Då blir det jättekonstigt att du drar parallellen dålig kurs pga ideell förening. Det har inte med saken att göra, vågar jag påstå. En minoritet av våra instruktörer tävlar aktivt. De som tävlar tävlar i flera olika grenar, inte bara bruks. Det stämmer alltså möjligen med din klubb, men inte alla klubbar generellt.

De flesta av våra instruktörer ger nästan bara valp- och allmänlydnadskurser, och kommer alltså i kontakt med en rad olika raser och storlekar. Jag delar inte din uppfattning om de privata; kvaliteten har varierat något enormt och till skillnad från brukshundklubbarna har de privata möjlighet att handplocka sina ekipage istället vilket skapar mer homogena grupper än hos brukshundklubben. Jag skulle snarare påstå att just det är vår styrka; vem som helst är välkommen. Att man är instruktör ideellt behöver inte alls säga något om hur mycket man faktiskt sysslar med hund; majoriteten av våra instruktörer är pensionärer, vilket alltså oftast innebär 1. en stor variation i antal hundraser som de stött på under åren 2. gör inget annat än fikar, hänger på klubben och tränar hund dagarna i ända 3. har tack vare antalet aktiva år väldigt mycket erfarenhet. Vår mest aktiva instruktör håller 7-8 kurser per termin.

Återigen, tråkigt att du inte fick hjälp på kursen, men att anta att det är för att man är ideell som instruktör blir för mig en väldigt konstig slutsats.

 

[bollen__]

Zeppe har varit hos mormor idag och de har varit ute och sprungit Hon frågade om hon fick låna honom fast vi inte behövde hundvakt så självklart fick hon det.
Tog en långpromenad med de andra 2, men ingen sol idag, buhu.
Nu är alla samlade igen

 

[dobbis]

Idag är Boston billig,hon har ätit pionlökar och bitet sönder mitt pilstaket till den runda rabatten.

 

[Migo]

Fick bakläxa igår att jag är för tjatig speciellt med ordet nej, min fråga är därför - när använder ni er av ordet nej? Vi har nämligen använt det till att korrigera något fel, tex om han drar, börjar studsa, gör sig klar för att hoppa över staketet, går emot andra hundar osv. Vi använder också mycket "häråt" eller "här" för att få honom att gå till det hållet vi tänkt.. Han är ju mest lös på stora ytor, så han är van att bli röstkorrigerat även på håll.
Hur tänker man om som ägare/förare bara för att man ska vara mer tyst när kopplet är på ? Det är ju liksom sällan på, och när det är på så är det långlina med samma träningsätt (dvs rösten styr hunden)

Jag har inte något egentligt förbudskommando, men pratar med hundarna mest hela tiden. Tycker absolut inte att koppel ska ersätta kommunikation, snarare tvärt om att det är synd att det är så folk använder det!

 

[Asko]

Idag ska vi ställa fram agilityhinder på klubben. Över en månad senare än förra året

Är det i Täby eller Danderyd? Min mamma letar efter något ställe där hon kan bara småbörja med hunden och hörde om något ställe i närheten.

 

[Asko]

Idag råkade långpromenaden åter igen gå förbi favorithagen. Damerna sprang bara någon minut, vilket faktiskt gör mig glad. Senaste tiden har de kunnat vara lösa så mycket, så nu är de lättare att släppa igen. Efter tiden med skadade trampdynor och tår och skare som gjorde att jag inte kunde släppa dem så var inkallningen verkligen lite sisådär, åtminstone när de var lösa tillsammans.

Nu har vi därför gått till hagar i princip varje dag så att de fått vänja sig vid att vara lösa igen och jag har tränat inkallning, haft dem i flexi på promenaderna för att ge mer frihet osv. Det har gett resultat. Nu håller de sig hela tiden inom synhåll, kommer på inkallning osv. Känns bra!

Såhär såg det ut idag

Jag såg din video på instagram och blev nyfiken, var är dessa fina hagar som du kan gå till och släppa hundarna? Eller känner du markägaren? Det ser så trevligt ut

 

[BornAgain]

Problemet är att du skriver som att det skulle gälla brukshundklubbar generellt, vilket alltså inte stämmer med min uppfattning av de klubbar jag själv är verksam i och har besökt. Då blir det jättekonstigt att du drar parallellen dålig kurs pga ideell förening. Det har inte med saken att göra, vågar jag påstå. En minoritet av våra instruktörer tävlar aktivt. De som tävlar tävlar i flera olika grenar, inte bara bruks. Det stämmer alltså möjligen med din klubb, men inte alla klubbar generellt.

De flesta av våra instruktörer ger nästan bara valp- och allmänlydnadskurser, och kommer alltså i kontakt med en rad olika raser och storlekar. Jag delar inte din uppfattning om de privata; kvaliteten har varierat något enormt och till skillnad från brukshundklubbarna har de privata möjlighet att handplocka sina ekipage istället vilket skapar mer homogena grupper än hos brukshundklubben. Jag skulle snarare påstå att just det är vår styrka; vem som helst är välkommen. Att man är instruktör ideellt behöver inte alls säga något om hur mycket man faktiskt sysslar med hund; majoriteten av våra instruktörer är pensionärer, vilket alltså oftast innebär 1. en stor variation i antal hundraser som de stött på under åren 2. gör inget annat än fikar, hänger på klubben och tränar hund dagarna i ända 3. har tack vare antalet aktiva år väldigt mycket erfarenhet. Vår mest aktiva instruktör håller 7-8 kurser per termin.

Återigen, tråkigt att du inte fick hjälp på kursen, men att anta att det är för att man är ideell som instruktör blir för mig en väldigt konstig slutsats.

Du får jättegärna PMa mig namnet på er klubb. För jag kommer nog att fortsätta vara med i SBK och då vill jag naturligtvis vara med i bästa möjliga

 

[Asko]

Det var väl ett tag sedan jag skrev något om Puck här. Hon är nog nästan fullvuxen i kroppen nu och har lärt sig att respektera katten bättre - även om det är lite svårt att låta bli gå fram och nosa på henne ibland Dock så har hon lagt till sig ovanan att skälla som själv utnämnd vakthund inomhus och den lilla plätten uteplats vi har. Men det kommer att öka antal olika personer och hundar som går förbi nu när det blir varmare väder och förhoppningsvis så lär hon sig till slut
Men annars så är hon en väldigt snäll tjej som är familjeorienterad även om främlingar absolut är okej (men familjen är ju liksom bäst och den som man hoppar på) och som älskar att LEKA
Jättefin ras som jag än så länge kan rekommendera till de som vill ha en sällskapshund med lite högre aktivitet.

På bilden är det Puck som duktigt stålsätter sig från att gå närmare katten som i sin tur har börjat kunna acceptera hunden på det avståndet