Är dagens hundägare eller hundar problemet?

[Viva]

Varför litar man inte på veterinär som gett råd? Gör man inte det, är det inte bättre ringa en annan veterinär än att rådfråga på forum/fb/liknande där man faktiskt inte har en aning om folks kunskap?
Inte gentemot dig, utan generellt.

Jag ville veta om någon hade upplevt något liknande och hade några idéer. Bolla tankar inför besöket. Jag var orolig. Men litar helt och hållet på min veterinär (rådfrågade även FirstVet) och åkte inte heller in akut utan på den bokade tiden. Tråden tog en annan vändning än jag förväntade mig. Min poäng var väl hur lätt det är att ryckas med när folk i princip kallar en djurplågare.

 

[Sel]

Jag ville veta om någon hade upplevt något liknande och hade några idéer om vad det kunde vara som felade. Jag var orolig. Men litar helt och hållet på min veterinär (rådfrågade även first vet) och åkte inte heller in akut utan på den bokade tiden. Tråden tog en annan vändning än jag förväntade mig.

Det är ju lite svårt att formulera sig i text ibland och alla läser inte hela tråden. Jag tyckte också att det lät som om fler symptom uppstod i skrivande stund och då skulle jag absolut ha övervägt att åka in tidigare med min hund även om jag hade en tid bokad, till exempel... om än kanske inte mitt i natten.

 

[AraSlei]

Jag tror att det finns flera orsaker till att det är, som jag upplever det, lite hysteriskt emellanåt.

- många förstagångshundägare som inte har någon direkt mentor att fråga
- en annan (ingen) relation med veterinären
- många nya förstagångsuppfödare som i sin tur säljer till förstagångshundägare

Jag är inte särskilt ruttad i hundvärlden jämfört med många andra, jag har bara haft egna hundar i 12 år. Men jag har flera duktiga mentorer som jag kan ringa för rådgivning - en av dem är min veterinär som är en ganska krass person och som varit veterinär och uppfödare i typ 30 år. Den andra är min uppfödare, som var min mentor även innan jag köpte valp från dem. Även hon har sett det mesta och varit med om det mesta på egna hundar och sina valpköpares hundar.

Jag tror också inställningen generellt har ändrats, idag räddar - eller försöker man rädda - hundar som man troligtvis hade avlivat direkt för bara 10 år sedan. Det finns en helt annan tillgång på medicin och teknik som gör det möjligt att rädda livet på hundar på ett annat sätt, och jag upplever att det tyvärr är vanligt med en lite taskig attityd mot de som väljer att avliva i stället för att byta en höftled, försöka laga ett krossat ben på en hund som ändå aldrig kommer kunna jobba igen osv osv.

Jag upplever även att många i den yngre generationen av veterinärer också tycker att det är självklart att allt ska räddas, till nästan vilket pris som helst. Både ett pris som djuret får betala, och djurägaren så klart.

Där är jag tacksam för mina mentorer. De är realistiska men har hjälpt mig fatta beslut som sedan också känts rätt i magen.

Senast t ex när min wachtelhane ätit en strumpa. Jag ringde direkt min veterinär och diskuterade det. Hon vet hans historia med att han ätit en strumpa förr och då blivit av med en stor del av sin tarm vid operation. Hennes råd var direkt: ”Jag hade öppnat honom och om de kan massera/snitta ut den så kör. Om de måste ta mer tarm hade jag tagit bort honom. Han kan troligtvis leva med ännu mindre tarm än han har idag, men även om det läker som det ska kommer han få problem att tillgodogöra sig näring, troligtvis behöva äta specialkost hela livet och få men av operationen.”

På kliniken där han opererades, som jag i övrigt har förtroende för, fick jag inte informationen om komplikationerna som kan bli en följd av att ta mer tarm. När jag tog upp det efter att ha blivit ifrågasatt pga de direktiv som jag gav som förutsättning för operationen, upplevde jag faktiskt att jag blev skuldbelagd av veterinären. ”Jo, ja, så kan det bli men du vill alltså hellre avliva än att ge honom en chans till liv med lite specialkost?!”

Det är inte alltid lätt att som djurägare veta vem man ska lyssna på, så en konkludering av detta långa inlägg blir: jag tror att avsaknad av mentorer man litar på får stort utslag när man är en förstagångs- eller relativt ny hundägare.

 

[MissFideli]

I många försäkringar ingår att man har gratis videobesök med veterinär på till exempel FirstVet (tror att Agria har en egen variant). Öppettiderna är extremt generösa och jag har mycket bra erfarenhet av denna tjänsten. Har haft ärenden som varit akuta, brådskande och avvakta. Alla gånger fått rätt råd av den digitala veterinären.

Och min katt hade dött om jag gått efter deras råd. Men det var ett extremfall och jag kommer ringa dom igen om behov finns.

 

[monster1]

Det här skulle jag också skriva, men du hann före. Vårdcentralerna och akuten har ju "larmat" att det är just så här på humansidan, folk, den yngre generationen verkar det som, söker för minsta lilla och verkar inte ha fått lära sig det här med egenvård. Samma kände jag när en kollega skaffade hund och sprang till veterinär rätt mycket. Jag hade inte rusat iväg så fort utan jag hade legat lite lågt först med hältan hunden visade, medan hon ringde veterinär DIREKT den haltade, när det rann lite ur ett öga var det veterinär DIREKT osv. Varje gång var det avvakta som blev svaret och varje gång gick det hunden var på besök för över av sig själv.

Egenvård gäller ju både sig själv och sina djur, sunt förnuft tycker jag gäller också. En druva till en 30 kgs hund som för övrigt är frisk tycker inte jag behöver väcka oro. Inte heller en maraboubit till en stor hund, det är ju bara socker, hade det varit kakao som mest i chokladen hade den kostat som guld. Köttbullar med lite lök i tror jag friska hundar tål. Jag har aldrig varit med om någon av våra hundar har blivit sjuka av mat med lök i, de har fått vår mat också. Jag tror det har att göra med mängden de får snarare än ATT de äter det.

Läste någonstans att rå potatis är giftigt för hundar. Jesus säger jag bara, mammas hundar och mina tidigare hundar har älskat rå potatis och fått varje gång vi skalat potatis innan vi ens visste att det skulle vara giftigt. Ingen var sjuk eller dog för tidigt. När man nu är medveten om vad som är giftig ska man tänka på det men att bli hysterisk för en vindruva osv är kanske att ta i när man har en frisk hund i övrigt. Tänker jag.

Man ska nog skilja på giftigt och svårsmällt. Rå potatis är tex inte giftig för hunden precis som den inte är giftig för oss, men den är svårtsmällt och kan orsaka magproblem. Grön potatis är giftig som alla vet.