I dag bär det av.

[movi]

Jag hälsar inte på alla grannar, vet knappt vilka som bor i min trapp, en del är helt osynliga, men några pratar jag med. Och en av grannarna bråkar jag med :-), det är så pass illa att både hv och miljö&hälsa numer är inkopplade, den grannen hälsar inte på mig. Men jag hälsar på grannar som jag stöter på i trappen, men jag kanske inte känner igen dom på stan.

 

[avslutat medlemskap]

Tänk så olika vi alla är, jag som är mycket känslig för "det som inte sägs men tänks" brukar både hälsa till höger och vänster, dela med mig av ett leende och snacka lite skit med nån kassörska eller annan människa fast vi aldrig träffats förut och hittills har jag aldrig blivit avspisad utan tvärt emot fått många vänner och bekanta på det viset.

• Hälsat på okända och busat med hundar - kramat hästar vid postlådan.
• Packat ur varuvagn i affär tillsammans med föreståndaren bara för att den stod ivägen och jag skulle ha det som låg längst ner.
• Lagat skurmaskin i annan affär på lagret då den stannade och gav upp mitt i butiken och blockerade gångarna.
• Lossat lastbil på en firma med truck när jag väntade på det jag skulle hämta och det var kris på folk. (Ja jag har truckkort.)

Finns massor av liknande händelser och hittills har ingen bett mig dra åt helvete, däremot bjudit på fika-middag-varor till inköpspris mm. Jag fortsätter att vara öppen, det ger så mycket och kostar ingenting.


Om nu någon tror att jag alltid varit så så, nej, jag har också varit den där "grå musen" som ingen sett men en dag bestämde jag mig för att "nu räcker det, jag tar för mig och vi är alla världsmedborgare av samma galna värld."

 

[Enya]

Att inte hälsa på grannar betyder inte att jag inte ler mot folk eller att jag inte hälsar på bussföraren, kassörskan, butikspersonal, tågpersonal som kollar min biljett eller andra människor som jag på något vis har kontakt med. Jag lovar att på ICA i Eslöv så hälsar personalen på mig och jag på dem samt att vi pratar lite skit då och då. Trots allt är jag en av stamkunderna där, de vet vilka barn som är mina och vem som är min mamma. Men så har jag också handlat 90% av mat och hushållsartiklar där sedan affären byggdes för flera år sedan.

Ögonkontakt och ett leende tycker jag att jag alltid serverar till folk, till och med vem som helst på stan man råkar få ögonkontakt med.
Till föräldrar som står i affären med skrikiga och skittrötta ungar som stör så det står härliga till eftersom jag vet hur det är och hur hjälplös man kan känna sig när "alla" andra glor surt och suckar ljudligt åt ungarnas oljud och åt mig som förälder som inte kan få dem att hålla käften. Till, framför allt cyklister, människor som kommer farande när jag är ute med Ayla, för att bekräfta "jag har sett dig och jag har koll på min hund". Till bilisten som släpper över mig över gatan trots att det är ett övergångsställe och den enligt lag ska stanna för mig, ändå får de ett leende och en nick.

På samma vis har jag märkt att cyklister som kommer bakom mig när jag är ute med Ayla plingar med sin klocka för att visa att de kommer, trots att jag alltså på intet sätt är i vägen för dem. Det är bra, för jag hör inte folk som kommer bakom mig.

Jag VILL vara den grå och osynliga musen för jag tycker inte om när folk glor på mig. De glor inte på mig för att jag är vacker precis, speciellt inte när de inte svarar på mitt hej eller leende utan bara glor. Det är bara elakt.

 

[Enya]

Nu har jag varit här i lite mer än en vecka (är det tisdag eller onsdag i dag...? ) och jag vet inte om jag är i chocktillstånd nu eller om det börjar släppa...

Jag är van vid att klara mig själv och så, buss till stan och tåg vart jag än ska. Nära till allt p.g.a. tågen ju. Vilken frihet liksom! Det negativa i just det var att jag s sällan kunde ta mig ifrån mitt hem för egen maskin, det blev liksom fel....

Men här saknar jag tågen. Ni, sörmläningar, vet sånna där grejer på spår och som åker runt till olika platser och städer och tar upp folk och dumpar folk?! Det är tåg!

Jag känner mig lätt frustrerad över just DEN biten! JAG SAKNAR ATT ÅKA TÅG!!! Och tågen här är OMODERNA!!! Sånna tåg skåningarna dumpade får många år sedan! Här är i och för sig bussar. Bra. Mycket bra! Men de ropar inte ut hållplatsen och har ingen tavla som man kan glo på så man vet nästa hållplats och så, så man får GISSA!!!!! Det systemet har också skåningar lämnat för flera år sedan!!!

Välkommen till BAKTIDEN!!

Förlåt så hemskt mycket om jag trampade på några ömma tår så här, jag var bara tvungen att ventilera mig.

Jag älskar att bo så här. Bor i ett fint område, en fin lägenhet, nära till affären och nära stadens centrum och barnen kan GÅ till skolan istället för att vi ska traggla i väg med bil mitt i vintern osv. Och jag älskar närheten till hav och gräs och träd och berg och ja allt naturigt! Bokstavligt talat älskar! Jag älskar att ha flyttat!!!! Och djuren älskar det! hoppas barnen är lika förtjusta på måndag när de kommer

Och jag ångrar ingenting!!! Skulle göra om det 10 gånger till om det så behövs. Men ibland, ja ibland, faktiskt, finns det negativa saker också.

R.I.P tåg *saaaaaaknar*

 

[Praeterea]

@Enya Vad roligt att läsa om din flytt. Trots att jag numera är sörmlänning i Skåne får jag väl ändå hälsa dig välkommen till Sörmland. Hoppas du kommer att trivas även utan tågen.

 

[Enya]

@Enya Vad roligt att läsa om din flytt. Trots att jag numera är sörmlänning i Skåne får jag väl ändå hälsa dig välkommen till Sörmland. Hoppas du kommer att trivas även utan tågen.

Tack! Det kommer nog gå bra, trots att tågen inte är vad jag är van vid

Det är lite synd för jag tycker om tåg faktiskt, tur i oturen att det ibland kommer tåg i närheten här så jag kan kika ibland och höra!

 

[Enya]

Nu tycker jag att @MacGyver FAKTISKT ska få en hel del beröm och ännu mer beröm, för han har hjälpt mig i ordning.

Han har burit möbler, snickrat ihop möbler, lagat mina stolar och mitt bord (jag älskar det ännu mer nu, älskar att följa märkena i det med fingrarna, jag kan bara inte låta bli!!), skruvat ihop lampor, skruvat upp lampor, byggt ihop sängar och tvbänk, fixat en tjockisTV gratis åt mig, skribord, en lampa (som katten också älskar- varmt och gott under den), myggnät till balkongen så att Nisse Katt inte rymmer och myggfäna inte kommer in och jag ändå kan vädra här för det behövs. Och ändrat namn på postfack och vid dörren så att det står mitt namn, fixat upp tavlorna på väggarna (försök skruva i en betongvägg för hand och utan plugg och felaktig skruvsort.... jag var envis och tänkte att han har INTE rätt- jag KAN. Men jag lovar, det kunde jag inte, för jag testade... ) och en hel del annat som jag just nu inte minns! Jag har fortfarande inte köpt minne till in hjärna så jag minns inte så bra alltid....

Allt medan jag valsat omkring och inte riktigt vetat vad jag skulle göra och nog var en del i vägen, jag är van vid att hela tiden kunna räkna ut att jag måste hjälpa till med något utan att någon säger nåt och att folk tappar humöret när nåt inte funkar och gormar på mig istället, så jag var nog både tjatig ("vill du ha hjälpt?" ) och i vägen....

Jag måste säga att de senaste veckorna har varit kaos! De senaste två åre när jag pluggat och jobbat och allt sånt i en enda röra har varit väldigt jobbiga och uttröttande, men den senaste månaden har variy hemsk för mig. Så mycket att ordna och dona med och fixa, så jag hade nog inte ens orkat med hälften av något typ.

Därför måste jag säga att jag är MYCKET glad och tacksam för all hjälp, för utan det hade jag inte haft tv, eller ordentliga möbler osv. utan istället kraschat i soffan och vägrat ta mig ur den sedan av ren utmattning!

Har städat undan lite efter barnen och diskat och sådant och ser mig omkring och känner mig glad varje gång jag gör så. Och mina bokhyllor är helt underbara, jag älskar dem! Billy, i ek. Så vackra att jag blir glad i själen av att se dem! Fullproppade med mina böcker. Fullproppade med glädje!

Och jag verkar ha en granne som gärna ger mig sin tidning när han läst klart sin, så dumpar han det hos mig. Sådant är rart!

Och nu ska jag sova och hoppas at glädjen lyser i mina ögon i morgon. Familjen samlade. Djuren är nöjda över att barnen är här, JAG är så glad över mitt Småfolk, det måste ha varit en pärs för dem också så klart. Men snart är den helt över, de börjar skola, får kompisar och vi kommer att trivas. Jag tror vi gör det redan, även barnen.

 

[avslutat medlemskap]

Det där med att fixa och dona är ju min specialitet, där andra ser svårigheter ser jag möjligheter och sen har jag ju under åren skaffat mig mycket maskiner och verktyg och en massa erfarenheter. Sen det där med att tappa tålamodet, det är inte riktigt min grej, jag misstänker starkt att jag mist förmågan att bli förbannad på grejer som inte vill som jag vill och jag bankar varken på grejer, människor eller djur, det är så långt ifrån mig som nånting kan vara. Inte skäller jag på folk heller som inte förtjänar en skrapa, det låter bara illa och gör människor ledsna. Enda gångerna jag kan skälla lite är när det är bus på gång. Ge och ta ni vet.

Det där med "vara ivägen", nej det var du INTE för vissa saker går helt enkelt inte att vara två om men det var strångt gjort av dig att bara vi två lyckades bära in tv-n själva, en 37-tummare väger apa och är ju inte RIKTIGT optimal att kånka på om man så säger.

Nu är det bara fönsterlampor och en stol som ska limmas om kvar, samt fixa fram ett soffbord, en frys och en kontorsstol men det kommer säkert att ramla in för jag har lagt ut lite krokar här och där.

Det blev så fint i lägenheten när allt fick ett hem och kom på sin rätta plats och du fick sortera in sakerna där dom skulle vara. Myggnäten till inglasade balkongen var ju bara ett måste att snickra ihop, det var ju rena drivhuset där annars.

 

[Sissa]

@MacGyver , vilken klippa du är!

 

[Sissa]

Raderat, dubbelt

 

[Sissa]

Jag VILL vara den grå och osynliga musen för jag tycker inte om när folk glor på mig. De glor inte på mig för att jag är vacker precis, speciellt inte när de inte svarar på mitt hej eller leende utan bara glor. Det är bara elakt.

Jag tror inte de är elaka och absolut inte att de inte hälsar pga ditt utseende. De bara är. Lite blassé. Skiter i andra. Inte i dig specifikt. Jag inte bara tror utan vet!

Fortsätt du att le och hälsa! Det känns bättre för en själv. Ta inte åt dig av utebliven hälsning tillbaka. Somliga ler tillbaka, andra inte. Så är det bara.

Själv skrämmer jag skiten ur busschaufförer ibland på morgonbussen genom att säga ett glatt godmorgon! Somliga flyger upp en meter ovanför stolen och ser helt chockade ut. Talking to me? Andra hejar såklart glatt tillbaka, medan somliga knappt tittar upp. Det beror inte på mig, utan på dem. De är trötta.

Ibland sällar jag mig till den grå, glåmiga, trötta massan och tar inte ögonkontakt med någon. Sitter där introvert med mina lurar. Så är det i en storstad. Säkert i Nyköping också!

 

[Enya]

Jag tror inte de är elaka och absolut inte att de inte hälsar pga ditt utseende. De bara är. Lite blassé. Skiter i andra. Inte i dig specifikt. Jag inte bara tror utan vet!

Fortsätt du att le och hälsa! Det känns bättre för en själv. Ta inte åt dig av utebliven hälsning tillbaka. Somliga ler tillbaka, andra inte. Så är det bara.

Själv skrämmer jag skiten ur busschaufförer ibland på morgonbussen genom att säga ett glatt godmorgon! Somliga flyger upp en meter ovanför stolen och ser helt chockade ut. Talking to me? Andra hejar såklart glatt tillbaka, medan somliga knappt tittar upp. Det beror inte på mig, utan på dem. De är trötta.

Ibland sällar jag mig till den grå, glåmiga, trötta massan och tar inte ögonkontakt med någon. Sitter där introvert med mina lurar. Så är det i en storstad. Säkert i Nyköping också!

det är i mina ögon väldigt konstigt att så många människor inte hälsar på bussföraren när de kliver på, de är trots allt så pass nära människan. Jag hälsar alltid också. Jag ler mot dem oavsett tid på dygnet, för jag vet att jag också, som städerska, så gärna vill ha ett hej och ett leende av folk jag möter. Och så sällan får det! Att bli ignorerad när man har ett serviceyrke och själv måste le och vara glad trots att man inte alltid är det, så är det otroligt viktigt med ett hej och ett leende. Att bli sedd och bekräftad- "du finns, jag ser dig, du gör ett bra jobb".

Introvert och "vill-vara-i-fred"uppförande kan jag ha på tåget mot andra resenärer, men inte åt servicepersonalen. Det är skönt med avslappning på tåget, att vara ensam i gemenskapen, att veta att alla troligtvis känner på samma vis där ibland. Lite så ser jag med grannar i ett bostadsområde, att vara ensam i gemenskapen, vi bor i samma hus och vi är inte bästa polare. Men det anses oartigt att inte hälsa så därför tvingar jag mig. Det känns lättare nu, för flera säger hej nu, kanske sågs jag lite som en "inkräktare" på nåt vis och behövde bli bedömd innan de kunde hälsa. Kanske har det med hunden att göra, att kolla in vad hon är för nån och hur jag hanterar henne, hon är ju ingen golvmopp utan stor och ser ut som en dobermann och många äldre människor har nog mer respekt för en sådan ras än vad yngre möjligtvis har. Bäst att kolla in hunden och dess ägare så att man vet om hunden är farlig och ägaren oansvarig.

Nu visar sig Ayla från sin bästa sida och hon är inte ett dugg farlig, hon släpar inte omkring på mig utan går fot i koppel, skäller inte på folk, fä eller döda ting, hon viftar lite på svansen när det kommer folk förbi och hon ser snäll och mjuk ut i ögonen. Jag tillrättavisar henne vid behov och det har de sett. Det är kanske just så enkelt, vad vet jag. Men jag kände mig i alla fall purken i början när "hej" lyste med sin frånvaro Just eftersom jag inte är riktigt bekväm med att hälsa på folk jag inte känner.

Förresten bor jag i Oxelösund just nu Nyköping finns i närheten både geografiskt och i mina tankar

 

[Enya]

Det där med att fixa och dona är ju min specialitet, där andra ser svårigheter ser jag möjligheter och sen har jag ju under åren skaffat mig mycket maskiner och verktyg och en massa erfarenheter. Sen det där med att tappa tålamodet, det är inte riktigt min grej, jag misstänker starkt att jag mist förmågan att bli förbannad på grejer som inte vill som jag vill och jag bankar varken på grejer, människor eller djur, det är så långt ifrån mig som nånting kan vara. Inte skäller jag på folk heller som inte förtjänar en skrapa, det låter bara illa och gör människor ledsna. Enda gångerna jag kan skälla lite är när det är bus på gång. Ge och ta ni vet.

Det där med "vara ivägen", nej det var du INTE för vissa saker går helt enkelt inte att vara två om men det var strångt gjort av dig att bara vi två lyckades bära in tv-n själva, en 37-tummare väger apa och är ju inte RIKTIGT optimal att kånka på om man så säger.

Nu är det bara fönsterlampor och en stol som ska limmas om kvar, samt fixa fram ett soffbord, en frys och en kontorsstol men det kommer säkert att ramla in för jag har lagt ut lite krokar här och där.

Det blev så fint i lägenheten när allt fick ett hem och kom på sin rätta plats och du fick sortera in sakerna där dom skulle vara. Myggnäten till inglasade balkongen var ju bara ett måste att snickra ihop, det var ju rena drivhuset där annars.

Tålamod har jag när jag gör något jag kan göra, men att pyssla med möbler på olika vis är inte min grej alls. Men när jag kan saker vet jag att jag kan pyssla länge med det utan att få spader efter 2 minuter, som när jag ritade hästar i blyerts, då kunde jag sitta länge, med musik i öronen och försöka om och om igen.

Att bära tvn var väl lätt som en plätt, eller vad säger du? Förutom att den var jävligt tung och gled i mina händer ideligen. Jag är inte så svag och ynklig som det låter om mig ibland.

Det var skönt att sitta på ballen och dricka kaffe utan kaka emellanåt när du var här! I dag hade jag inte öppet men det var lagom varmt där ändå!

 

[Squie]

Själv skrämmer jag skiten ur busschaufförer ibland på morgonbussen genom att säga ett glatt godmorgon! Somliga flyger upp en meter ovanför stolen och ser helt chockade ut. Talking to me? Andra hejar såklart glatt tillbaka, medan somliga knappt tittar upp. Det beror inte på mig, utan på dem. De är trötta.

Så gör jag med.

Roligaste är när man ska ut o flyga. Det vanliga är att personalen har en namnskylt. Så jag tilltalar helt enkelt personen med sitt namn "Hej..blabla". O får samma effekt med tillägget att de tror att de känner mig så de är en aning förvirrade till en början.

 

[avslutat medlemskap]

Det var skönt att sitta på ballen och dricka kaffe utan kaka emellanåt när du var här! I dag hade jag inte öppet men det var lagom varmt där ändå!

Ja vi hann ju med både kaffe, mellis och middag på ballen.

 

[Raderad medlem 6459]

Roligaste är när man ska ut o flyga. Det vanliga är att personalen har en namnskylt. Så jag tilltalar helt enkelt personen med sitt namn "Hej..blabla". O får samma effekt med tillägget att de tror att de känner mig så de är en aning förvirrade till en början.

Åh, det har jag alltid avskytt när jag jobbat med synligt namn. Jättemånga gör det och det känns alltid jättemärkligt, som att de vill vara personliga fastän de inte ens känner en.

 

[Enya]

Ja vi hann ju med både kaffe, mellis och middag på ballen.

Men ingen fruktstund!!!!

 

[Squie]

Åh, det har jag alltid avskytt när jag jobbat med synligt namn. Jättemånga gör det och det känns alltid jättemärkligt, som att de vill vara personliga fastän de inte ens känner en.

Det är baksidan av det hela. Samtidigt som man vet när man har en namnskylt att man berättar vad man heter. Det går liksom inte att vara anonym då. Så fort arbetskläder och/eller namnskylter åker på så beträder du en scen.

 

[Raderad medlem 6459]

Det är baksidan av det hela. Samtidigt som man vet när man har en namnskylt att man berättar vad man heter. Det går liksom inte att vara anonym då. Så fort arbetskläder och/eller namnskylter åker på så beträder du en scen.

Nu hade jag förvisso inte namnskylt, utan en badge som visar behörighet. Oavsett; jag skulle aldrig tilltala någon så. Min erfarenhet är att få tycker att det är trevligt att bli tilltalade med förnamn av nån de inte känner när de jobbar i serviceyrke, det känns olustigt liksom.

 

[Squie]

Nu hade jag förvisso inte namnskylt, utan en badge som visar behörighet. Oavsett; jag skulle aldrig tilltala någon så. Min erfarenhet är att få tycker att det är trevligt att bli tilltalade med förnamn av nån de inte känner när de jobbar i serviceyrke, det känns olustigt liksom.

Har du en namnskylt så får du helt enkelt köpa det hela. Det ingår i jobbet. Har personen sådana bekymmer med det hela så kanske denne ska jobba med tankebanor kring problemområdet eller tänka på ett annat yrke. Tyvärr.

/Squie - som har jobbat med namnskylt och kommer att göra det framöver också.

Och, nu ska jag iaf lämna detta OT-område o inte kapa Enyas tråd om sitt nya liv.