Hunduppdatering del 16

Status
Stängd för vidare inlägg.
Finaste lilla surgubben! :cry::heart

91EFHDJ.jpg
:heartheart:heart
 
Zvante, min älskade Zvante :heart, fick somna in i tisdags morse. Han hade ju några beundrare här så känner att jag får skriva ett inlägg här och berätta. Han blev 11 år och 11 månader. Han fattas mig något oerhört, känns helt overkligt att han inte är här längre och aldrig kommer vara det. Jag har aldrig varit vuxen utan honom och jag förstår inte hur livet bara ska fortsätta nu...

Han ville plötsligt inte hoppa upp i soffan en dag förra veckan och sen började han gå sämre och sämre. I helgen bar jag runt honom överallt och han gick väldigt vingligt de få metrarna han gick, trots smärtstillande. När vi kom till veterinären hade jag redan bestämt mig för att låta honom somna in och veterinären gjorde bara en kort undersökning på honom och hon trodde att han fått ett diskbråck. Hade han varit kärnfrisk i övrigt hade jag kanske övervägt en operation osv, men han hade en massa sjukdomar så det räckte nu. Att han ens blev över 10 år är helt fantastiskt med tanke på allt han gick igenom i livet. För två veckor sen skuttade han glatt i skogen och det känns fint att ha den tanken med mig, det blev inget utdraget avslut för hans del.

Han somnade in lugnt och stilla på den bästa veterinärkliniken jag känner till. Det var bara vi och en annan patient på kliniken, inget spring/ljud/osv utifrån och veterinären var jättebra i den jobbiga situationen. När jag får hem hans aska ska han få sin sista vila på ett speciellt ställe.

Det sista jag viskade i hans öra var; Tack för allt, jag kommer älska dig för evigt :heart
27574600_1811451152198475_4695886232335417344_n.jpg


Men liten:(
 
Ladda fick följa med på gårdagens lydnadsträning. Hon briljerade :D Vi har så klart tränat lite vardagslydnad osv, och hon har ju jaktapporterat en del, men detta var ändå över förväntan. Lilla ärtan, så mycket will to please hon har så fort det kommer fram lite frolic :heart :D

Film!
 
Zvante, min älskade Zvante :heart, fick somna in i tisdags morse. Han hade ju några beundrare här så känner att jag får skriva ett inlägg här och berätta. Han blev 11 år och 11 månader. Han fattas mig något oerhört, känns helt overkligt att han inte är här längre och aldrig kommer vara det. Jag har aldrig varit vuxen utan honom och jag förstår inte hur livet bara ska fortsätta nu...

Han ville plötsligt inte hoppa upp i soffan en dag förra veckan och sen började han gå sämre och sämre. I helgen bar jag runt honom överallt och han gick väldigt vingligt de få metrarna han gick, trots smärtstillande. När vi kom till veterinären hade jag redan bestämt mig för att låta honom somna in och veterinären gjorde bara en kort undersökning på honom och hon trodde att han fått ett diskbråck. Hade han varit kärnfrisk i övrigt hade jag kanske övervägt en operation osv, men han hade en massa sjukdomar så det räckte nu. Att han ens blev över 10 år är helt fantastiskt med tanke på allt han gick igenom i livet. För två veckor sen skuttade han glatt i skogen och det känns fint att ha den tanken med mig, det blev inget utdraget avslut för hans del.

Han somnade in lugnt och stilla på den bästa veterinärkliniken jag känner till. Det var bara vi och en annan patient på kliniken, inget spring/ljud/osv utifrån och veterinären var jättebra i den jobbiga situationen. När jag får hem hans aska ska han få sin sista vila på ett speciellt ställe.

Det sista jag viskade i hans öra var; Tack för allt, jag kommer älska dig för evigt :heart
27574600_1811451152198475_4695886232335417344_n.jpg
Beklagar :( Men så fint att han fick ett långt och lyckligt liv hos dig, och fick vara pigg och glad in i det sista! Ta hand om dig nu.
 
Visst är det hemskt när det går så där fort, men trots allt något att vara tacksam för. Min man var i Finland på ett par dagars tjänsteresa när vorstehn tvärt tappade orken i bakbenen och fick problem att resa och sitta på huk och kissa. Han förstod ingenting när jag stortjöt när han ringde hem, men såg ju själv hur det var när han kom hem, så direkt på måndag morgon åkte vi iväg.

Det var trots allt mycket svårare att dra gränsen med nästa hund. Hon var enögd efter att haft akut glaukom, hur mycket hon såg på andra ögat är osäkert eftersom även det drabbades några år senare. Hon blev döv och inkontinent och på slutet rätt så dement. Men kroppen hängde med rätt hyfsat, så det fanns aldrig det där påtagliga ”nu är det nog”.
 
Gissar att Ebrahs pappa ska para någon tik nu snart, hoppas att det är någon bra. Det som får mig att misstänka det är att han nu fått ultraljudat hjärta igen (rasklubben rekommenderar att det görs innan parningar nu). Det var helt utan anmärkning och det känns ju bra med tanke på att dotter och halvsyster är här hemma :)
 
Zvante, min älskade Zvante :heart, fick somna in i tisdags morse. Han hade ju några beundrare här så känner att jag får skriva ett inlägg här och berätta. Han blev 11 år och 11 månader. Han fattas mig något oerhört, känns helt overkligt att han inte är här längre och aldrig kommer vara det. Jag har aldrig varit vuxen utan honom och jag förstår inte hur livet bara ska fortsätta nu...

Han ville plötsligt inte hoppa upp i soffan en dag förra veckan och sen började han gå sämre och sämre. I helgen bar jag runt honom överallt och han gick väldigt vingligt de få metrarna han gick, trots smärtstillande. När vi kom till veterinären hade jag redan bestämt mig för att låta honom somna in och veterinären gjorde bara en kort undersökning på honom och hon trodde att han fått ett diskbråck. Hade han varit kärnfrisk i övrigt hade jag kanske övervägt en operation osv, men han hade en massa sjukdomar så det räckte nu. Att han ens blev över 10 år är helt fantastiskt med tanke på allt han gick igenom i livet. För två veckor sen skuttade han glatt i skogen och det känns fint att ha den tanken med mig, det blev inget utdraget avslut för hans del.

Han somnade in lugnt och stilla på den bästa veterinärkliniken jag känner till. Det var bara vi och en annan patient på kliniken, inget spring/ljud/osv utifrån och veterinären var jättebra i den jobbiga situationen. När jag får hem hans aska ska han få sin sista vila på ett speciellt ställe.

Det sista jag viskade i hans öra var; Tack för allt, jag kommer älska dig för evigt :heart
27574600_1811451152198475_4695886232335417344_n.jpg
Åh, jag beklagar verkligen. Vilken fin kille!
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Låst
Övr. Hund Ni vet hur det fungerar. Förra tråden hittar ni här...
99 100 101
Svar
2 015
· Visningar
112 268
Senast: Viva
·
  • Låst
Relationer :devil: Fortsätt här..... Vi vill läsa allt, så var inte blyga, sista sidan på förra tråden finner ni här...
99 100 101
Svar
2 011
· Visningar
114 956
Senast: LenaH
·
Hundavel & Ras Del 1 http://www.bukefalos.com/threads/valp-2017.1412229/page-100#post-18206032 Här fortsätter vi!
38 39 40
Svar
780
· Visningar
57 572
Senast: bollen__
·
D
Övr. Hund Har du någonsin hamnat i nån dispyt/konflikt nån gång med nån närstående eller bekant eller kanske rentav främmande om din hund? Eller...
3 4 5
Svar
89
· Visningar
6 482
Senast: iNHALE
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp