Inser mer och mer hur bakvänt det var att jag skaffade Eurasier. Ville ha en lugn och lätt ”förstahund” att träna och tävla lite med. Visste inte exakt vad jag skulle gilla utöver rally, så kändes bäst med sällskapshund. Rent teoretiskt tänkte jag ju rätt. För har man aldrig testat på massa saker är det ju så otroligt svårt att veta om man faktiskt kommer tycka om något. Så tänk om man inte gillar något och sen står man där med en hund som kräver mer än vad man kan ge?
Nu i efterhand när jag umgåtts med mer än bara spetsar (är verkligen uppväxt med spetsar och det är ungefär de enda hundar jag umgåtts med hela livet) inser jag att ju mer motor och arbetsvilja desto roligare! Sen att jag hittat en ”gren” som verkligen passar mig som handen i handsken gör ju saken enklare (apporteringen, ofc). Trodde förut att man behövde vara jägare själv, så är ju inte så konstigt kanske att jag bara ignorerade jaktproven helt. Nu har jag även bekantat mig med lydnaden, något jag inte alls hade koll på innan och som jag brinner mer för än rallyn som tidigare var det jag trodde jag skulle gilla mest.
Har nu tur att umgås med folk vars hundar jag får låna till det mesta. Inser att även vissa aktiva ”mellanraser” blir lite väl slöa ibland. Så nej, Eurasier var helt fel och det kände jag ju. I framtiden blir det nog en dock, men det blir låångt fram och som komplement till övriga ferraris
Var bara tvungen att ventilera mina tankar och dumförklara mig själv lite. Känner mig oerhört nöjd med rasvalet nu och tror att det
äntligen kan bli riktigt bra.