M
myntan
Hej, förlåt för långt inlägg men jag måste skriva av mig.
Jag har en portugisisk vattenhund som fyller två år i sommar. Han är en omplacering och har varit hos oss i ett halvår nu. Han är en fantastisk hund på alla vis men vi har stora problem vid hundmöten. Han gör utfall och skäller och sliter i kopplet och vill fram. Han är inte aggressiv utan osäker i dessa situationer. Han är låg i rang och går bra ihop med alla hundar som han träffar, även när han får hälsa i koppel, det är när han INTE får hälsa han blir som galen.
Dessa problem med möten i koppel började hos den förra ägaren och hon hade inte ork att ta tag i det då. Vi var medvetna om detta när vi fick hem honom och började genast jobba med kontakt och skvallerträning. Skvallerträningen har inte fungerat trots att vi varit konsekventa. Han är inte tillräckligt intresserad av godis för att tycka att det är intressant. Visst har det gått framåt, ofta går det faktiskt bra i mötena nu men idag på morgonpromenaden höll jag på att bryta ihop.
Vi möter en mellanpudel och redan när min hund ser den så märker jag att han "stirrar in sig" och spänner sig. Försöker bryta honom och få honom att koncentrera sig på mig men märker att han inte är helt med mig. Jag försöker gå undan lite med min hund men mötet blir ändå ganska nära. Han blir helt rabiat och knölar sig ur halsbandet och springer fram mot den andra hunden. Ägaren lyfter då upp den i famnen, min hund tror det är en lek och börjar hoppa på henne och springa runt i en cirkel runt henne samtidigt som han "lekljudar", dvs småskäller och brummar, svansen som en propeller. Hon blir givetvis jätterädd och skriker åt mig att sparka bort honom och när jag får fatt i honom är hon så klart väldigt upprörd. Nu blev varken hon eller hennes hund skadade och jag vet att min hund inte hade för avsikt att göra illa dem, hade hon inte lyft upp sin hund hade min hund stannat en bit ifrån och gått fram försiktigt. Detta vet jag eftersom jag inte kan ha honom lös utan att han springer fram till andra hundar för att hälsa och leka. På grund av detta har jag honom inte lös nu när jag vet att vi kan möta andra hundar. Jag låter honom inte heller hälsa på andra på våra promenader.
Nu blev jag så vansinnigt förbannad på honom, han skrämde verkligen den här hunden och dess ägare, plus att han slet sig från mig. Jag la ner honom och röt åt honom. Han var väldigt underlägsen och vid nästa hundmöte la jag honom ner igen. Sen lät jag honom inte nosa eller ens titta åt andra hundar och var väldigt upprörd på honom, vilket han givetvis märkte och gick och tittade på mig med öronen tillbakadragna och svansen lågt. Han tittade BARA på mig resten av promenaden, de andra hundarna vi mötte verkade inte finnas för honom. Detta har aldrig hänt tidigare och jag har heller aldrig blivit så arg på honom. Vi gick raka vägen hem, han lite bakom och ständigt undergiven och när vi kom hem fick han gå och lägga sig i ett annat rum.
Nu känner jag bara en stor hopplöshet och är rädd att jag har förstört min relation helt till honom. Det kändes som han blev rädd för mig. Samtidigt fungerade det att bli så arg men jag vill inte skrämma min hund till lydnad.
Är det nån som kan komma med kloka tips och råd? Hur går jag vidare? Har jag agerat helt fel i denna situation? Nu i efterhand förstår jag ju att jag blev alldeles för känslostyrd men samtidigt känns det bra att han verkligen förstod att det var allvar.
Tacksam för svar!
Jag har en portugisisk vattenhund som fyller två år i sommar. Han är en omplacering och har varit hos oss i ett halvår nu. Han är en fantastisk hund på alla vis men vi har stora problem vid hundmöten. Han gör utfall och skäller och sliter i kopplet och vill fram. Han är inte aggressiv utan osäker i dessa situationer. Han är låg i rang och går bra ihop med alla hundar som han träffar, även när han får hälsa i koppel, det är när han INTE får hälsa han blir som galen.
Dessa problem med möten i koppel började hos den förra ägaren och hon hade inte ork att ta tag i det då. Vi var medvetna om detta när vi fick hem honom och började genast jobba med kontakt och skvallerträning. Skvallerträningen har inte fungerat trots att vi varit konsekventa. Han är inte tillräckligt intresserad av godis för att tycka att det är intressant. Visst har det gått framåt, ofta går det faktiskt bra i mötena nu men idag på morgonpromenaden höll jag på att bryta ihop.
Vi möter en mellanpudel och redan när min hund ser den så märker jag att han "stirrar in sig" och spänner sig. Försöker bryta honom och få honom att koncentrera sig på mig men märker att han inte är helt med mig. Jag försöker gå undan lite med min hund men mötet blir ändå ganska nära. Han blir helt rabiat och knölar sig ur halsbandet och springer fram mot den andra hunden. Ägaren lyfter då upp den i famnen, min hund tror det är en lek och börjar hoppa på henne och springa runt i en cirkel runt henne samtidigt som han "lekljudar", dvs småskäller och brummar, svansen som en propeller. Hon blir givetvis jätterädd och skriker åt mig att sparka bort honom och när jag får fatt i honom är hon så klart väldigt upprörd. Nu blev varken hon eller hennes hund skadade och jag vet att min hund inte hade för avsikt att göra illa dem, hade hon inte lyft upp sin hund hade min hund stannat en bit ifrån och gått fram försiktigt. Detta vet jag eftersom jag inte kan ha honom lös utan att han springer fram till andra hundar för att hälsa och leka. På grund av detta har jag honom inte lös nu när jag vet att vi kan möta andra hundar. Jag låter honom inte heller hälsa på andra på våra promenader.
Nu blev jag så vansinnigt förbannad på honom, han skrämde verkligen den här hunden och dess ägare, plus att han slet sig från mig. Jag la ner honom och röt åt honom. Han var väldigt underlägsen och vid nästa hundmöte la jag honom ner igen. Sen lät jag honom inte nosa eller ens titta åt andra hundar och var väldigt upprörd på honom, vilket han givetvis märkte och gick och tittade på mig med öronen tillbakadragna och svansen lågt. Han tittade BARA på mig resten av promenaden, de andra hundarna vi mötte verkade inte finnas för honom. Detta har aldrig hänt tidigare och jag har heller aldrig blivit så arg på honom. Vi gick raka vägen hem, han lite bakom och ständigt undergiven och när vi kom hem fick han gå och lägga sig i ett annat rum.
Nu känner jag bara en stor hopplöshet och är rädd att jag har förstört min relation helt till honom. Det kändes som han blev rädd för mig. Samtidigt fungerade det att bli så arg men jag vill inte skrämma min hund till lydnad.
Är det nån som kan komma med kloka tips och råd? Hur går jag vidare? Har jag agerat helt fel i denna situation? Nu i efterhand förstår jag ju att jag blev alldeles för känslostyrd men samtidigt känns det bra att han verkligen förstod att det var allvar.
Tacksam för svar!