Jag och min man har en stövare som jakthund och vi har en del problem med henne.
Hon är super snäll så länge hon känner sig trygg men när någon kommer till oss blir hon väldigt nervös och tendens till att vara aggressiv. Hon skäller, morrar och reser ragg samtidigt som hon har svansen mellan benen. Hon har aldrig blivit utsatt för något dumt av någon men vår andra hund skäller jämt när det kommer någon (inte aggressiv, spetskorsning). Så fort vår andra hund skäller blir hon nervös och skäller också, fast med ragg och hela köret.
Hennes mamma var lite likadan men hon hade bott i hundgård hela sitt liv och vi tänkte att det var därför och vi har inte haft problem med henne förrän hon blev 2 år. Förut blev hon så lycklig att hon kissade på sig när folk var på besök. Hon har en stor hundgård som hon är i när vi jobbar, annars är hon inne med oss. Sover gärna mycket och går jätte bra att lämna själv inne.
Hon är dessutom vaktig på hundben och igår så fick hon ett älgben som nästan slutade i storbråk mellan oss då jag skulle hämta hon från hundgården och hon stod som en varg över benet och såg riktigt elak ut på mig. Hon slutar om man säger åt hon att gå därifrån men man känner ändå att hon inte fattar att det är "mitt" ben.
Vad gör man?
Hon får lagom med motion och aktivitet. Vi har tydliga regler.
Hade hon inte varit så snäll i övrigt och duktig på att jaga så hade jag tagit bort henne för länge sedan... Har fått veta att hennes syskon också har tendens till nervositet som kan visa sig som aggressiv.
Det här är inte min första hund (men min mans) och jag har aldrig haft en hund som är så här oberäknelig.
Hon är super snäll så länge hon känner sig trygg men när någon kommer till oss blir hon väldigt nervös och tendens till att vara aggressiv. Hon skäller, morrar och reser ragg samtidigt som hon har svansen mellan benen. Hon har aldrig blivit utsatt för något dumt av någon men vår andra hund skäller jämt när det kommer någon (inte aggressiv, spetskorsning). Så fort vår andra hund skäller blir hon nervös och skäller också, fast med ragg och hela köret.
Hennes mamma var lite likadan men hon hade bott i hundgård hela sitt liv och vi tänkte att det var därför och vi har inte haft problem med henne förrän hon blev 2 år. Förut blev hon så lycklig att hon kissade på sig när folk var på besök. Hon har en stor hundgård som hon är i när vi jobbar, annars är hon inne med oss. Sover gärna mycket och går jätte bra att lämna själv inne.
Hon är dessutom vaktig på hundben och igår så fick hon ett älgben som nästan slutade i storbråk mellan oss då jag skulle hämta hon från hundgården och hon stod som en varg över benet och såg riktigt elak ut på mig. Hon slutar om man säger åt hon att gå därifrån men man känner ändå att hon inte fattar att det är "mitt" ben.
Vad gör man?
Hon får lagom med motion och aktivitet. Vi har tydliga regler.
Hade hon inte varit så snäll i övrigt och duktig på att jaga så hade jag tagit bort henne för länge sedan... Har fått veta att hennes syskon också har tendens till nervositet som kan visa sig som aggressiv.
Det här är inte min första hund (men min mans) och jag har aldrig haft en hund som är så här oberäknelig.