Hund eller?

förvirrad

Trådstartare
Nu har jag gjort något jag aldrig trodde jag skulle göra nämligen börjat fundera på en hund. Frågan är bara om det är en bra ide.
Jag är i grunden kattmänniska och gillar kattens självständighet. Jag söker samma sak i en häst med en häst som är smart självständig och har egen vilja som arbetar tillsammans med mig av just den egna viljan. Mitt problem med hundar är att de ofta medfött verkar dyrka människan och marken hon går på. En sådan relation tråkar ut mig omedelbart. Alternativet verkar vara att de pekar finger åt allt och är vidriga att var omkring. För mig är det alltså en balansgång mellan att ha ett djur som är tillräckligt tamt för att vara en partner och tillräckligt vilt för att vara intressant. Går det att hitta den balansen hos en hund?

När jag googlat runt på raser så hamnar jag på att det är ganska få raser som tilltalar mig utseendemässigt. Den jag gillar bäst är Dansk-svensk gårdshund. Av delar i det som finns skrivet om rasen så verkar det som om den dock kan vara lite mycket hund i det läget jag befinner mig som helt nybörjare på hund.

Jag vet egentligen inte riktigt vart jag vill komma med den här tråden då jag egentligen vet att hund i nuläget är en ytterst dålig ide men jag kan inte släppa tanken och känner att jag skulle behöva stöta frågan med andra.
 
Det är inte ofta jag säger det, men det låter som att du borde träffa vinthundar. De ser förvisso inte alls ut som dansk-svensk gårdshund, men de lär ha ungefär den mentaliteten du gillar.

Det finns ett flertal olika vinthundsraser, typ 13st. Gemensamt för dem är att de är lite "katt i hundförpackning". Själv har jag saluki, vilket är den ras som passar mig utmärkt. Och precis som du så vill jag inte(!) ha en hund som dyrkar marken jag går på, eller en hund som är vidrig och pekar finger åt allt :p Jag vill inte heller ha en hund som är högljudd/skällig, brötig, klumpig, kräver mycket pälsvård eller på annat sätt "komplicerad". Men nej, jag skaffar inte katt, för jag har mina salukis.

Jag flyger lätt iväg att babbla om salukis i tusen år eller skriva en halv bok varje gång jag ska skriva något litet om dem, men jag ska försöka ta det kort :angel:

De är väldigt mycket för att dela upp människor i "mina människor" och "ointressanta". När jag får hem en valp så tränar jag massor(!) på att leka, bygga en bra kommunikation med dem, lära känna dem och så vidare. Sedan har jag hundar som är så enkla att jag inte riktigt behöver ge order till dem. Vi samarbetar kring allt, och kommunikationen är så enkel att jag knappt behöver göra mer än tänka något så gör vi samma sak. De är extremt uppmärksamma och snabba i reaktionerna, så de uppfattar minsta små tecken i kommunikationen så att man inte behöver ta i alls, vilket passar mig bra. Däremot, om någon som de inte har en relation till försöker få dem att utföra minsta lilla enklaste trick, då beter de sig som att de aldrig lärt sig något öht. Varför ska de bry sig om att den här främmande människan säger "sitt"? Onödigt! De går iväg istället och gör något roligare.

Inomhus sover de mest, gärna uppochner på mjukaste soffan eller sängen de kan hitta. Många gillar att mysa, ligga nära och bli klappade, men de är sällan påflugna. Ute, då vill de gärna gå långa promenader, åtminstone när det är bra väder. De behöver springa av sig ordentligt, men har stark jaktlust och många kan aldrig ha sina vinthundar lösa annat än på inhägnat område. Men det är ungefär det enda faktiskt svåra med dem.

De må se spinkiga ut många gånger, men det finns många varianter även inom samma ras. Min förra saluki och min nu yngsta, de var precis lika höga i mankhöjd, men det är stor skillnad i vikt på dem i toppkondition. Helt enkelt för att den nu yngsta är grövre och mer robust. Hon är ett vrålstarkt krutpaket så sett, och även folk som normalt sett gillar kraftigt byggda hundar brukar uppskatta henne när de väl träffar henne och får klämma och känna. Skillnaden mellan min minsta och min nu "grova" saluki syns inte på bild, men herregud vad den känns.

Och justja. Saluki finns i alla tänkbara färger också. Samt både långhår (som mina) och släthår, som är helt korthåriga.

Så ja. Ta en titt på vinthundarna ;)
Såhär ser min yngsta ut:
347399100_2623579317790432_4927170819055666122_n.jpg


368978750_2643019939179703_4971796801584562700_n.jpg
 
Nu har jag gjort något jag aldrig trodde jag skulle göra nämligen börjat fundera på en hund. Frågan är bara om det är en bra ide.
Jag är i grunden kattmänniska och gillar kattens självständighet. Jag söker samma sak i en häst med en häst som är smart självständig och har egen vilja som arbetar tillsammans med mig av just den egna viljan. Mitt problem med hundar är att de ofta medfött verkar dyrka människan och marken hon går på. En sådan relation tråkar ut mig omedelbart. Alternativet verkar vara att de pekar finger åt allt och är vidriga att var omkring. För mig är det alltså en balansgång mellan att ha ett djur som är tillräckligt tamt för att vara en partner och tillräckligt vilt för att vara intressant. Går det att hitta den balansen hos en hund?

När jag googlat runt på raser så hamnar jag på att det är ganska få raser som tilltalar mig utseendemässigt. Den jag gillar bäst är Dansk-svensk gårdshund. Av delar i det som finns skrivet om rasen så verkar det som om den dock kan vara lite mycket hund i det läget jag befinner mig som helt nybörjare på hund.

Jag vet egentligen inte riktigt vart jag vill komma med den här tråden då jag egentligen vet att hund i nuläget är en ytterst dålig ide men jag kan inte släppa tanken och känner att jag skulle behöva stöta frågan med andra.
Det finns ju en hel del hundraser som inte har den där intensiva kontaktsökande mentaliteten. Vinthundar som @Red_Chili tog upp - de luktar dessutom inte och är ju väldigt eleganta. ;) Men även fler spetsar och urhundar. Basenji kanske kan vara värda en titt om du tycker om utseendet hos gsd? Min ras, shiba, är en annan.

Det känns dock som att du kanske borde ut och träffa och på riktigt umgås med fler hundar, särskilt av ett urval av raser du känner kan vara intressanta.
 
Det finns gott om självständiga raser som inte dyrkar marken du går på. Många urhundar och polarspetsar faller unden den kategorin.
 
Nu har jag gjort något jag aldrig trodde jag skulle göra nämligen börjat fundera på en hund. Frågan är bara om det är en bra ide.
Jag är i grunden kattmänniska och gillar kattens självständighet. Jag söker samma sak i en häst med en häst som är smart självständig och har egen vilja som arbetar tillsammans med mig av just den egna viljan. Mitt problem med hundar är att de ofta medfött verkar dyrka människan och marken hon går på. En sådan relation tråkar ut mig omedelbart. Alternativet verkar vara att de pekar finger åt allt och är vidriga att var omkring. För mig är det alltså en balansgång mellan att ha ett djur som är tillräckligt tamt för att vara en partner och tillräckligt vilt för att vara intressant. Går det att hitta den balansen hos en hund?

När jag googlat runt på raser så hamnar jag på att det är ganska få raser som tilltalar mig utseendemässigt. Den jag gillar bäst är Dansk-svensk gårdshund. Av delar i det som finns skrivet om rasen så verkar det som om den dock kan vara lite mycket hund i det läget jag befinner mig som helt nybörjare på hund.

Jag vet egentligen inte riktigt vart jag vill komma med den här tråden då jag egentligen vet att hund i nuläget är en ytterst dålig ide men jag kan inte släppa tanken och känner att jag skulle behöva stöta frågan med andra.
Jag tror säkert du kan hitta en hund som du gillar men jag funderar kring att du skriver att hund är en ytterst dålig idé. Vad menar du med det? Att det lite finns tid/pengar etc?
 
Jag är 30 år och har levt med hund/ar sedan jag föddes, det har alltid funnits 1-3 st i min närhet och nu är jag plötsligt utan hund sedan en kort tid tillbaka. Jag känner igen mig i det du skriver, jag har nästan (såhär i efterhand) känt mig kvävd av hundarna. Det är nu när jag inte har någon hund som jag förstår att jag endast haft hund för att vi alltid haft det. Jag älskar hundar och blir glad när jag möter en men det är stor skillnad på att ha hund dygnet runt mot att träffa dem under begränsade stunder.
Vi har tre katter och jag inser att jag tycker väldigt mycket om deras självständighet.

Romantiserar du hundägande? Kommer dina förväntningar att stämma överens med hur det är att äga en hund?
 
Nu har jag gjort något jag aldrig trodde jag skulle göra nämligen börjat fundera på en hund. Frågan är bara om det är en bra ide.
Jag är i grunden kattmänniska och gillar kattens självständighet. Jag söker samma sak i en häst med en häst som är smart självständig och har egen vilja som arbetar tillsammans med mig av just den egna viljan. Mitt problem med hundar är att de ofta medfött verkar dyrka människan och marken hon går på. En sådan relation tråkar ut mig omedelbart. Alternativet verkar vara att de pekar finger åt allt och är vidriga att var omkring. För mig är det alltså en balansgång mellan att ha ett djur som är tillräckligt tamt för att vara en partner och tillräckligt vilt för att vara intressant. Går det att hitta den balansen hos en hund?

När jag googlat runt på raser så hamnar jag på att det är ganska få raser som tilltalar mig utseendemässigt. Den jag gillar bäst är Dansk-svensk gårdshund. Av delar i det som finns skrivet om rasen så verkar det som om den dock kan vara lite mycket hund i det läget jag befinner mig som helt nybörjare på hund.

Jag vet egentligen inte riktigt vart jag vill komma med den här tråden då jag egentligen vet att hund i nuläget är en ytterst dålig ide men jag kan inte släppa tanken och känner att jag skulle behöva stöta frågan med andra.
Tycker inte det låter som du ska ha hund 🙈
Nej den balansen finns sällan en hund behöver dig och även om det är en självständig ras är du mittpunkten i hundens värld.
Varför har du fått för dig att du ska ha hund?
Hund är lite som att skaffa barn den behöver dig ständigt.
 
Tycker inte det låter som du ska ha hund 🙈
Nej den balansen finns sällan en hund behöver dig och även om det är en självständig ras är du mittpunkten i hundens värld.
Varför har du fått för dig att du ska ha hund?
Hund är lite som att skaffa barn den behöver dig ständigt.
Jag förstår inte alls hur du läser mitt inlägg. Var står det att jag ska överge hunden? Kan du förklara utifrån det jag skriver för inlägget är för mig totalt utan koppling till mitt inlägg.
 
Jag förstår inte alls hur du läser mitt inlägg. Var står det att jag ska överge hunden? Kan du förklara utifrån det jag skriver för inlägget är för mig totalt utan koppling till mitt inlägg.
Det låter inte som du har intresse för hund helt enkelt.
Jag varken läser eller skriver att du skulle överge hunden.
 
Tycker inte det låter som du ska ha hund 🙈
Nej den balansen finns sällan en hund behöver dig och även om det är en självständig ras är du mittpunkten i hundens värld.
Varför har du fått för dig att du ska ha hund?
Hund är lite som att skaffa barn den behöver dig ständigt.
Varför skulle hunden behöva en ständigt? De flesta hundar går utmärkt att ensamhetsträna så att man kan ha dem ensamma när man tex handlar, har kortare arbetsdagar osv.

Och hade det inte funnits hundar som är kattlika, tysta och mjuka till sättet, då hade jag aldrig haft hund. Jag är tex hellre utan hund än tar in en typisk retriever i mitt hem, eller en liten bichon, eller något annat hårigt, eller någon hund som skäller lite då och då (som tex spetsar, som ju annars har praktiskt päls och finns i behändig storlek).
 
Varför skulle hunden behöva en ständigt? De flesta hundar går utmärkt att ensamhetsträna så att man kan ha dem ensamma när man tex handlar, har kortare arbetsdagar osv.

Och hade det inte funnits hundar som är kattlika, tysta och mjuka till sättet, då hade jag aldrig haft hund. Jag är tex hellre utan hund än tar in en typisk retriever i mitt hem, eller en liten bichon, eller något annat hårigt, eller någon hund som skäller lite då och då (som tex spetsar, som ju annars har praktiskt päls och finns i behändig storlek).
Och ensamtiden är begränsad till maximalt 6 timmar och få vill lämna sina hundar så länge så direkt efter jobb/handling behöver man hem till hunden.

Hunden behöver sin ägare ständigt även om den kan vara ensam några timmar.

Det är bara en livsstil som inte passar någon som inte vill ha något som är beroende av en.
 
Och ensamtiden är begränsad till maximalt 6 timmar och få vill lämna sina hundar så länge så direkt efter jobb/handling behöver man hem till hunden.

Hunden behöver sin ägare ständigt även om den kan vara ensam några timmar.

Det är bara en livsstil som inte passar någon som inte vill ha något som är beroende av en.
Men var har TS skrivit att hen inte vill ha något som är beroende av sin människa? Jag har läst inläggen flera gånger nu och hittar ingenting om det. TS har vana av både katt och häst och är troligen van vid att ta hand om djur, planera så att man kan ge djuret det som djuret behöver för att må bra osv.
 
Men var har TS skrivit att hen inte vill ha något som är beroende av sin människa? Jag har läst inläggen flera gånger nu och hittar ingenting om det. TS har vana av både katt och häst och är troligen van vid att ta hand om djur, planera så att man kan ge djuret det som djuret behöver för att må bra osv.
Jag får en uppfattning av att ts inte skulle trivas som hundägare ts vill inte ha något som dyrkar marken hon går på tex.

Bara den meningen hör inte hemma om man söker en hund en hund kommer dyrka marken du går på men på olika vis även för en vinthund eller urhund kommer ts och ev familj vara allt för hunden.

Men det är upp till ts vill ts skaffa hund vore det en bra idé att vara hundvakt och se hur det känns :)
 
Jag får en uppfattning av att ts inte skulle trivas som hundägare ts vill inte ha något som dyrkar marken hon går på tex.

Bara den meningen hör inte hemma om man söker en hund en hund kommer dyrka marken du går på men på olika vis även för en vinthund eller urhund kommer ts och ev familj vara allt för hunden.

Men det är upp till ts vill ts skaffa hund vore det en bra idé att vara hundvakt och se hur det känns :)
Om det är som du skriver att man inte kan ha en relation med sin hund utan att den är en mentalt hårt nertryckt slav som saknar egen vilja så har du helt rätt i att hund inte är något för mig. Jag har dock fått uppfattningen att det finns raser som har både vilja och personlighet som man kan arbeta med för att skapa ett partnerskap. Det vore mycket tråkigt om jag hade fel.
 
Men var har TS skrivit att hen inte vill ha något som är beroende av sin människa? Jag har läst inläggen flera gånger nu och hittar ingenting om det. TS har vana av både katt och häst och är troligen van vid att ta hand om djur, planera så att man kan ge djuret det som djuret behöver för att må bra osv.
Jag får en uppfattning av att ts inte skulle trivas som hundägare ts vill inte ha något som dyrkar marken hon går på tex.

Bara den meningen hör inte hemma om man söker en hund en hund kommer dyrka marken du går på men på olika vis även för en vinthund eller urhund kommer ts och ev familj vara allt för hunden.

Men det är upp till ts vill ts skaffa hund vore det en bra idé att vara hundvakt och se hur det känns :) i
 
Om det är som du skriver att man inte kan ha en relation med sin hund utan att den är en mentalt hårt nertryckt slav som saknar egen vilja så har du helt rätt i att hund inte är något för mig. Jag har dock fått uppfattningen att det finns raser som har både vilja och personlighet som man kan arbeta med för att skapa ett partnerskap. Det vore mycket tråkigt om jag hade fel.
Du läser mina svar helt fel så lycka till bara.
 
Jag får en uppfattning av att ts inte skulle trivas som hundägare ts vill inte ha något som dyrkar marken hon går på tex.

Bara den meningen hör inte hemma om man söker en hund en hund kommer dyrka marken du går på men på olika vis även för en vinthund eller urhund kommer ts och ev familj vara allt för hunden.

Men det är upp till ts vill ts skaffa hund vore det en bra idé att vara hundvakt och se hur det känns :) i
Jag vill verkligen inte heller ha en hund som dyrkar marken jag går på. Då tänker jag hundar med extrem "will to please", och nej, en vinthund kommer aldrig dyrka marken en människa går på, däremot kan de såklart tycka det är trevligt att gå tillsammans med sin människa. Om människan är rolig eller på annat sätt är en positiv resurs för hunden.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej Min Corgi gick bort för ca 3år sedan och saknar en hund i mitt liv Bor på landet med barn 5,9,11 varannan vecka och några katter som...
2 3 4
Svar
63
· Visningar
3 551
Senast: Maniac123
·
Hundavel & Ras Hej, Inser att det finns svinmånga såna här trådar men hittar inte någon passande genom sökfunktionen. Jag och sambon söker en liten...
9 10 11
Svar
201
· Visningar
11 381
Senast: ii-ssa
·
Övr. Hund Vi har bestämt oss för att utöka familjen med en hund. Nästa år kommer jag påbörja en utbildning på distans och kommer då vara hemma...
3 4 5
Svar
83
· Visningar
7 937
Senast: Farao
·
V
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
10 757
Senast: valpköpare
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp